fredag, juli 01, 2011

Nya trädgårdar i Linköping uppåt väggarna

Ett av de största problemen när det kommer till samhällsplanering i framtiden är att få den mest attraktiva marken att räcka till allt det som vi vill ha ut av den. Den mest attraktiva marken, och då talar jag ur ett ekonomiskt perspektiv, är idag den som är centralt beläget eller den som ligger invid vatten. Eftersom tillgången till vattennära boende redan idag är starkt begränsat av regleringar så kan vi väl anta att det inte kommer bli enklare i framtiden. Därför vill jag ta en stund och beskriva lite funderingar kring den centralt belägna marken.

Det som för tio år sedan betraktades som halvcentrala lägen är idag väldigt centralt. Och det beror på att innerstaden Linköping växer, men också vår uppfattning av vad som är centralt. Det gör att människor är mer benägna att bosätta sig en bit ifrån Stora torget och ändå anse sig bo centralt. Fler vill idag bo väldigt centralt än det var för tio, och ännu hellre 30 år, sedan. Därför måste vi jobba med att få fram fler bostäder i centrala Linköping.

Varje gång ett centralt bygge planeras så möter det dock motstånd. Oftast är det från de boende i området som anser att nya bostäder kommer förstöra den kvalitet som de uppskattar. Och det är väldigt lätt att ta till sig. I de flesta fall handlar det om tillgången till grönytor. Men hur förhåller man sig då till alla de andra som också vill åt privilegiet av att bo centralt?

Ett enkelt sätt vore väl att säga åt de boende att tyvärr, vi kommer köra över er varje gång. Stadens mark är till för alla kommuninvånare och vi kan inte förhålla oss till er som bor här. Och det är vad som gjorts de flesta gånger. Men jag tror inte på den metoden. För oftast har de som klagar en viktig poäng. De grönytor som de värnar fyller ett oerhört viktigt tomrum i stadsmiljön. Nämligen känslan av att ha natur närainpå. Och för oss som naturdyrkande folk är detta en livskvalitet vi ogärna ger upp.

Nej, min metod går istället ut på att försöka hitta ett sätt där det går att kombinera nya bostäder med bibehållna eller nya grönytor. Ha, nu försöker han äta kakan och ha den kvar säger ni. I vanlig politikermanér. Och visst, jag vill ha kakan och äta den. Men det går bara man är villig att öppna ögonen för nya lösningar.

I Skarpan planerar nu Riksbyggen för fler bostäder i ett redan befintligt bostadsområde. Det gör man genom att bygga 1-2 våningar på taken. Samtidigt med detta så bygger man till hiss i dessa gamla funkishus och adderar på så vis ett värde till nuvarande boenden också. Supersmart.

i Vasastan så planeras ett kompletteringsbygge mellan två huskroppar. Ytan som ska bebyggas länkar samman två befintliga hus och stör ingen. Väldigt vanligt på kontinenten och väldigt smakfullt.

När det gäller grönytor så tilltalas jag av konceptet med Vertikal plantering. Det innebär att man bygger trädgårdar på den yta av huset som annars inte används till något alla. Väggen. Gröna väggar har egentligen odlats under lång tid, genom användning av klätterväxter eller hängande krukor. Men det nya konceptet innebär att ingen jord används. Dom är resurssnåla när det gäller utrymme och frodigt gröna på oväntade ytor. Väggarna renar luften i städerna, samt isolerar från buller och vädrets makter. Resultatet är väldigt tilltalande.

Överhuvudtaget är det tilltalande att jobba med grönytor inkorporerat i byggnader. Väggarna är idealiska att använda som grönyta. Men också taken. Och då menar jag inte bara som gröna tak. Utan som ett inslag av park. Bygg en inglasad park på taket så kan du ersätta den grönyta som du tagit i anspråk på marken. Gör den allmänt tillgänglig och du adderar värdet av en magnifik utsikt också.

Möjligheterna är oändliga. Bara vi väljer att se dom. Vi får inte fastna i ett NIMBY (Not In My Back Yard) tänk som gör centralt boende till en lyx för få. samtidigt får vi inte missunna de som bor centralt möjligheten att ha högkvalitativa grönytor i sin närhet.