tisdag, juni 28, 2011

Vågar Linköping skrota integrationspolitiken?

Jag hamnade i ett intressant samtal idag. Det gällde integration. Det görs oerhört mycket inom detta område, och det ska väl tilläggas att det mesta görs med de allra bästa av intentioner. Men trots detta så uteblir resultaten. Orsaken till detta är väldigt enkel för mig. Det finns inte EN rätt lösning på några frågor, så också när det gäller frågan om att få fler att känna sig som en del av det samhälle de bor i. Egentligen kan jag säga det ännu tydligare. Det finns inget som heter integrationspolitik. Jag tycker det är ett påhitt. Något man bör fnysa åt likt gamle Scrooge. Bah, humbug.

Nu har han blivit tokig tror ni säkert. Och det kanske är så att solen har gett mig någon form av sting. Men mer sannolikt är att jag ska på semester snart och vill innan dess få ur mig det som idag fastnade i tankesystemet. Vore förfärligt att gå och älta detta i en månad.

Redan för lite mindre än ett år sedan skrev jag en debattartikel i ämnet och föreslog att Linköping skulle bli första kommun som gjorde ett aktivt val och dumpade allt vad integrationspolitik heter. Nu vet vi att detta inte hänt. Och det kommer troligen inte heller ske. Därför att det är fortfarande alltför många som tror att det går att hitta ett recept för att få tillstånd integration mellan människor genom politiska åtgärder.

Men vad har jag för argument? Så här står det i SAOB om Integration:
INTEGRERA 1 b: förenande l. sammanförande av skilda delar till ett helt.
Den politiska definitionen har alltid utgått från att det finns två delar som ska sammanföras till en helhet. Det är svenskar och invandrare som ska integreras till en helhet. Men om dessa två delar i sig inte är heterogena så blir det ju enorma bekymmer. Om inte alla svenskar är likadana hur kan man då jobba med att integrera dessa med en annan grupp? När sen den andra gruppen inte heller är heterogen så ser ni att det politiska tankesättet inte funkar. Då måste man se till helheten och börja jobba med att sammanföra alla olika delar till en helhet. Och nu börjar vi få stora bekymmer. För även om människor råkar komma från ett och samma land så är det nog mer som skiljer dom åt än som förenar dom. Och då går det inte att hitta lösningar på detta sammanförande. Allra helst inte politiska sådana.

Nu ska ni inte bli nedslagna av min pessimism i frågan. För egentligen är detta jag skriver något att glädjas över. Vi som älskar den mångfald och den öppenhet som präglar Sverige vet att det är människorna bakom alla siffror och statistik som berikar oss. Och om vi också politiskt kunde börja behandla människor som bara människor, och inte grupper, så ska ni se att mycket löser sig självt. Sluta tjafsa om integration. Lägg ned det politikområdet helt och hållet. Lägg istället allt krut på att stärka skolan, företagandet och arbetsmarknadspolitiken. Då stärker vi människor och dessa har en förmåga att vilja ha det bästa för sig själva och sina efterkommande. Utanförskap är inte en del av det.

Inga kommentarer: