tisdag, augusti 24, 2010

Oppositionen vägrar ge besked

Oppositionen har benhårt vägrat ge besked om hur de tänker göra efter valet. "Vi väntar och ser" är det enda som någon får ur dem. Och egetnligen förstår jag dem. De har väldigt lite gemensamt att bygga på och att visa det för väljarna innan valet vore att lämna walk-over.

Men det tragiska blir då att linköpingsborna inte får besked i viktiga frågor. Hur blir det med skatten? Ska vi förbereda oss för 1-krona i skattehöjning? Eller vad händer med flyget? Ska de rödgröna skrota allt som gjorts för denna bransch? Vad blir beskedet till alla företagare? Ni som konkurrerar med kommunen, ni kan ta och packa ihop? Svaren verkar tyvärr dröja.

Lena Micko är den som har svårast att klara av denna retoriska kullerbytta. "Vi går till val som ett parti". Ja, men det gör vi alla. Skillnaden är att vi har också insett att inget av våra partier kommer få egen majoritet och då vill vi redan innan valet ge besked till linköpingsborna om hur en framtid med oss kommer te sig.

"Ni för en blockpolitik som inte har förankring hos linköpingsborna", är också ett argument vi hör från sossarnas ledning. Och det argumentet påminner mig om filmen Gladiator. Ni vet den med Russell Crowe. Där säger kejsaren "The people are my children" och med det utger han sig för att veta vad "hans folk" vill. Ungefär så klingar sossarnas argument i mina öron. "Linköpingsborna vill inte ha blockpolitik". Så talar bara en partiledning som uppenbart är trött och har varit med alltför länge.

Sossarnas ledning har säkert varit dynamiska en gång i tiden. Men det är svårt att se nu. Det är gnäll och det är bara till att ägna tiden åt att svartmåla Linköping. Lyssnar man på en sosse i en debatt så skulle man kunna tro att Linköping är en östeuropeisk stad anno 1983. Verkligheten ser lite annorlunda ut.

Jag beklagar att alla ni som ska välja inte får besked om vad en rödgrön valvinst innebär i Linköpings kommun. Vi vet vad den innebär på riksplan och i landstinget. Men inte i Linköping. Då känns det tryggt att faktiskt veta att jag har mina vänner klara. Och jag trivs jättebra med dem.

Inga kommentarer: