onsdag, augusti 25, 2010

Hur kan (s) ge så olika besked?

Trots alla våra frågor om politiskt alternativ till Alliansen i Linköping så har de tre oppositionspartierna vägrat lämna besked. Argumentet har varit att de inte vill medverka till blockpolitik. Och de kör rätt hårt med det argumentet. Men tyvärr faller det platt, av många orsaker.

Idag har de rödgröna presenterat en gemensam valplattform för landstinget. Både sossarnas och vänsterpartiets toppkandidater är ju redan idag tunga namn inom sina respektive partier i kommunen. Varför tycker de att det som funkar i landstinget är så förkastligt i kommunen? Det blir ju än underligare med sossarnas argument när Mats Johansson skriver på sin blogg,
Det är också utmärkt att de två politiska alternativen är så tydliga.
Lena Micko menar ju att det inte borde finnas några politiska alternativ. Så frågan hänger nu i luften. Varför är det bra med blockpolitik på vissa håll men inte andra?

Svaret är ju ganska uppenbart. Hur ska de tre oppositionspartierna komma överens om flyget? Eller om skatterna? Eller om stadsplanering? Eller om företagande? Eller om infrastruktursatsningar? Eller, ja egentligen om något?

Vad tycker du om de senaste på fyra år?

Jag är kan inte låta bli att känna en ganska stor portion stolthet när jag ser tillbaka på de fyra åren som Allians för Linköping skött vår kommun. Och det är så oerhört mycket som hänt. Men jag tänkte inte använda detta inlägg för skryt, utan jag vill veta vad du tycker.

Jag läser alla dessa enkäter och bokslut som pekar på att linköpingsborna också tycker att det varit fyra bra år. Men i det materialet framkommer inga specifika detaljer. Är det något du är särskilt stolt över? Eller finns det något som du känner att det där gjorde vi fel? Skicka gärna bilder och skriv. Jag vill veta :)

tisdag, augusti 24, 2010

Oppositionen vägrar ge besked

Oppositionen har benhårt vägrat ge besked om hur de tänker göra efter valet. "Vi väntar och ser" är det enda som någon får ur dem. Och egetnligen förstår jag dem. De har väldigt lite gemensamt att bygga på och att visa det för väljarna innan valet vore att lämna walk-over.

Men det tragiska blir då att linköpingsborna inte får besked i viktiga frågor. Hur blir det med skatten? Ska vi förbereda oss för 1-krona i skattehöjning? Eller vad händer med flyget? Ska de rödgröna skrota allt som gjorts för denna bransch? Vad blir beskedet till alla företagare? Ni som konkurrerar med kommunen, ni kan ta och packa ihop? Svaren verkar tyvärr dröja.

Lena Micko är den som har svårast att klara av denna retoriska kullerbytta. "Vi går till val som ett parti". Ja, men det gör vi alla. Skillnaden är att vi har också insett att inget av våra partier kommer få egen majoritet och då vill vi redan innan valet ge besked till linköpingsborna om hur en framtid med oss kommer te sig.

"Ni för en blockpolitik som inte har förankring hos linköpingsborna", är också ett argument vi hör från sossarnas ledning. Och det argumentet påminner mig om filmen Gladiator. Ni vet den med Russell Crowe. Där säger kejsaren "The people are my children" och med det utger han sig för att veta vad "hans folk" vill. Ungefär så klingar sossarnas argument i mina öron. "Linköpingsborna vill inte ha blockpolitik". Så talar bara en partiledning som uppenbart är trött och har varit med alltför länge.

Sossarnas ledning har säkert varit dynamiska en gång i tiden. Men det är svårt att se nu. Det är gnäll och det är bara till att ägna tiden åt att svartmåla Linköping. Lyssnar man på en sosse i en debatt så skulle man kunna tro att Linköping är en östeuropeisk stad anno 1983. Verkligheten ser lite annorlunda ut.

Jag beklagar att alla ni som ska välja inte får besked om vad en rödgrön valvinst innebär i Linköpings kommun. Vi vet vad den innebär på riksplan och i landstinget. Men inte i Linköping. Då känns det tryggt att faktiskt veta att jag har mina vänner klara. Och jag trivs jättebra med dem.

måndag, augusti 23, 2010

Lite TV med mig

TV4 Öst gjorde häromdagen en intervju med mig om mina visioner för Linköping. Om du är intresserad av att höra vad jag sa så klicka in på videon.

onsdag, augusti 18, 2010

Islam är inte som nazism

Kort inlägg eftersom det annars riskerar att övergå i något annat än nyanserat. Avskeda detta pucko!

Får man inte ha fria åsikter? Jo givetvis. Jag hade inte haft något emot om det visade sig att han var aktiv Sverigedemokrat. Det är hans val. Men även då så måste man inse att det finns frågor där man kanske är rätt så onyanserad. Kanske inte så smart att låta den personen jobba med dessa.

Men när en person uttrycker sig på det viset som han gör och jämför en religion och personer som tror på denna religion med nazister då har man passerat en gräns som inte är acceptabel. Och det spelar ingen roll vilken religion det hade kunnat handla om. Du kan inte uttrycka dig på detta vis och sedan tro att du ska få jobba kvar inom ett statligt departement.

Nog så!

måndag, augusti 16, 2010

Fler restaurangbesök för familjerna!

I fredags gick jag och några centerpartister Östergötlands första momspromenad. Med oss hade vi även Maria från Sveriges hotell & restaurangföretagare. Det vart oerhört givande och vi fick bara positiva reaktioner. Momsbloggen uppmärksammar oss nu och vi har även fått mediaintresse för promenaden.

Men frågan jag ställer mig är varför restauranger inte fått den uppmärksamheten tidigare? Vi gillar alla att gå på restaurang. Men samtidigt belägger vi dem med världens högsta moms. Tänk istället om vi kunde göra ett vanligt restaurangbesök billigare? Tänk om en vanlig familj kunde äta ute oftare med barnen och inte ha det som nu att det ska vara ett speciellt tilfälle.

Så här är saker som jag vill driva. Gör det enklare för restauranger, inget kommunalt regelkrångel. Börja fundera på öppettiderna. Måste allt stänga 03.00? Halverad restaurangmoms. Satsa mer på de utbildningar som riktar sig mot resaturanger. Och visa alla våra restauranger mer uppmärksamhet. De förtjänar det.

fredag, augusti 13, 2010

Dags för en saluhall i Linköping

En av de saker jag saknar mest i Linköping är en saluhall. När jag växte upp i Stockholm brukade vi åka in till Hötorget och äta kebab i Hötorgshallen. Senare upptäckte jag Östermalms- och Södermalms saluhallar. Underbara platser som säljer allt utan vakuumförpackning. Där får du känna och smaka på det som du vill köpa. Du har kunnig och engagerad personal som hjälper dig att välja rätt. Och det kanske mest underbara. Dofterna!

Alla dessa dofter som smälter samman och bildar en egen unik doft, saluhallsdoft, är något som man bara måste älska. Du kan vara hur stressad eller upprörd som helst. När dofterna omfamnar dig så rinner allt det där andra bara av dig.

Jag inser att detta inlägg börjar urarta till någon form av saluhallsorgie. Men så stor är min saknad efter en ordentlig saluhall. Och jag är inte ensam. Många jag träffar frågar mig när vi ska få en saluhall.

Hade det varit en kommunal angelägenhet så kan jag lova att det funnits en för länge sedan. Men det är väl få som på fullaste allvar skulle föreslå en kommunal saluhall.

Men det börjar hända saker. Jag får fler och fler subtila intresseanmälningar om att det vore intressant att se över möjligheten. Och varje gång så får dessa entreprenörer mina jubel med sig. Och nu är det dags att göra verkligeht av detta. Linköping behöver en modern saluhall.

Och det behöver inte vara i befintliga lokaler. Varför inte bygga nytt? Trädgårdstorget vore en perfekt plats. Tänk en modern byggnad med saluhall inuti och restauranger och caféer utanför. Trevligt va?

Här är ett vallöfte. Den entreprenör som vill starta en saluhall har mitt fulla stöd. Jag vill inte bara stödja denne, utan kommer göra allt för att också underlätta detta. Kanske prioriterad hantering på plan- eller bygglovssidan? Inga onödigt krångliga inspektioner? Samma hantering gäller de verkasmheter som kan tänkas etablera sig där. Kommunen ska göra det superlätt för er och inga hinder ska komma i er väg.

torsdag, augusti 12, 2010

Linköpings första Momspromenad

Imorgon kör jag momspromenad. Nyfiken? Läs mitt pressmeddelande.


Häng med när Centerpartiets kommunalråd, Muharrem Demirok, som första politiker i Linköping går momspromenaden. Under året har flera ledande politiker deltagit i Mats Erikssons, momsbloggen.se, momspromenader. Eskil Erlandsson, Tomas Tobé, Maria Wetterstrand och Magnus Andersson är bara några av namnen. Nu är det dags för Linköpings första momspromenad. Representanter från SHR kommer också att delta.

- Syftet är att uppmärksamma kravet på halverad restaurangmoms. Sveriges Hotell & Restaurang företagare, SHR, räknar med att en halvering av momsen skulle ge c:a 600 nya jobb i Östergötland. En stor del av dom skulle sannolikt skapas i Linköping, säger Muharrem Demirok.
Förutom att uppmärksamma sänkningen av restaurangmomsen vill Centerpartiet även lyfta upp vikten av att ha ett rikt restaurangliv i Linköping. Partiet har i sitt valmanifest pekat på vikten av enklare regler och mindre krångel för kommunens restaurangägare.

- Menar vi allvar med att bli en stor stad så måste vi satsa på det som ger ett spännande stadsliv, restauranger. De drabbas många gånger av onödigt hårda regler och i vissa fall även rena trakasserier. Vi vill istället tacka våra krögare, säger Muharrem Demirok.

Momspromenaden kommer att starta fredag 13/8, kl. 14.30 från Stora Torget.

onsdag, augusti 11, 2010

Håller Sverigedemokrater på svenska landslaget?

Sitter och kollar på Sverige - Skottland på tv. En bra match som Sverige just nu leder med 3-0. Och de spelar bättre än de gjort på länge. Men redan innan matchen, när jag såg laguppställningarna, var det en sak som gjorde mig riktigt glad. 5 av 11 spelare hade ganska ovanliga namn. Ibrahimovic, Majstorovic, Safari, Bajrami och Toivonen. Tänk att idrott är så mycket bättre än något annat på att förbrödra och sluta fokusera på oväsentligheter.

Sen kom målen. Först Zlatan Ibrahimovic. Sen nätade Emir Bajrami. Och sist ut, iaf medan detta skrivs, att få nätet att prassla var Ola Toivonen. Och då slog det mig. Hur reagerar Sverigedemokrater på detta? Sitter de hemma och jublar eller knyter de näven och hytter åt TVn? Zlatan var ju inte riktigt svensk enligt Jimmie Åkesson. Men kan han glädjas åt att inte bara en, utan tre personer med så osvenskt klingande namn gör alla målen i det svenska landslaget?

måndag, augusti 09, 2010

Hur får vi Linköping att sticka ut?

Vad kan en medelstor svensk stad erbjuda som inte alla andra kan? Det är en av de frågor jag brottats med sen jag började med politik i Linköping. Vad är vår konkurrensfördel? Och hur förstärker vi de som vi har?

Handen på hjärtat. Linköping är en bra stad, men när vi reser i världen, eller för den delen i Sverige, så är det inte så att vi möts av tiotusentals nyfikna frågor när vi säger att vi kommer från Linköping. För oss som bor här är detta vårt hem. Vår plats på jorden. Men också vi behöver mer. Vi vill känna att just vårt hem är unikt. Att andra blir lite lagom avundsjuka på oss när vi säger att vi kommer från Linköping. Att de åker hem och säger, -Varför kan inte vi ha det lite mer som i Linköping?

Egentligen handlar det om vilken känsla vi vill ge i maggropen. För det är ett pirr i maggropen som är skillnaden mellan Barcelona och Dusseldorf. Den ena staden ger ett pirr, medan den andra inte lockar till särskilt många pirr.

Så frågan är vad som skapar det där pirret? Och hur når Linköping dit?

söndag, augusti 08, 2010

Hur skulle ett företag i kris göra?

Tänk dig att du leder ett företag. Ditt företag har varit marknadsledande inom sitt område. Och flera av dina företrädare har varit hyllade företagsledare. Du lever med en stark företagskultur som är oerhört stolt över sitt förflutna och som aldrig missar en chans att framhålla sin tradition. Dina företrädare har alltid varit noga med att distansera sig från vissa konkurrenter som de menar jobbar med tvivelaktig företagskultur, felaktigt materialval och bristande affärsplan. Och det har gått bra för ditt företag.

Men tiderna ändras. Konkurrensen hårdnade och er position som marknadsledare var hotad. Förre VD:n lyckades förvalta företaget någorlunda bra, men på slutet var han trött och såg inte den utveckling som skedde. Han missade att förnya och dit företag gick på pumpen i flera stora affärer. Som en följd så fick han gå. Givetvis med en häftig fallskärm och en stor gård som tack för lång och trogen tjänst. Istället blev du inkallad. Du hade erfarenheten och var en av dom som jobbat oerhört länge i företagets ledning. Uppdraget var glasklart. Förnya företaget och få oss att återigen bli nummer ett.

Och det började bra. Du framhölls som förnyare och fick flera stora ordrar. Allt verkade gå din väg och de som inte trodde på dig, och de var många, verkade få äta upp sin tvivlan inför ditt ledarskap. Men nu kommer ett dilemma till dig som läser. Hur hade du agerat?

Ett tänkbart scenario hade kunnat se ut så här. Du förblindas av att allt verkar gå din väg. Du solar dig i glansen och kör på hårdare och hårdare. Men med detta så slutar du fundera på förnyelsen. Företaget har nog egentligen alltid haft en sund affärsplan. Du tror att det bara var en fråga om ledarskap och att du var precis det som behövdes. Istället för att ta in nya krafter till företagsledningen kallar du in dina gamla vänner och ni dammar av en affärsplan som ni plitat ihop på en konferensanläggning för länge sedan. Ni har en idé.

Er idé går ut på att möta konkurrensen från er största konkurrent med företagsuppköp. Först sneglar ni på en av uppstickarna. En kvarleva från IT-bubblan. Ett ungt, hippt företag som går bra. De saknar fortfarande en produkt och går ännu inte med vinst, men ni vill åt deras hippfaktor för att nå unga. Men du vet att det inte räcker. Ni behöver köpa fler företag. Och just nu finns bara ett på marknaden. Ett gammalt trött företag med en tillsynes förlegad produkt. Till saken hör dessutom att alla dina företrädare, ALLA, har skrämts av samröre med detta företag. Deras affärsplan håller inte och deras företagsledning är benhårt mot allt som du egentligen står för. De har, och misstänks än, för samarbete med korrupta och auktoritära företag utomlands. Men du vet att detta är din chans att åter bli marknadsledare. Må det bära eller brista. Du struntar i dina föregångare. Vad vet väl de gamla stofilerna. Media hyllar ju ditt ledarskap. Du kan ju få din revansch nu.

Tillsammans med de två andra företagen meddelar du att era företag nu gått ihop för att åter bli marknadsledare. Och det börjar bra. Alla verkar tycka detta är rätt väg för er. Men de gamla inom ditt företag våndas. Allt deras arbete för att hålla det suspekta företaget borta från styrelserummen håller på att raseras. Du erbjuder dem inte bara samarbete, utan också en plats i styrelsen. Kanske som ekonomichef. Förnyelsearbetet glömmer du också. För du har satsat allt på detta.

Men efter ett tag händer det saker. Du upptäcker att det går bra för ert samarbete. Men det är inte tack vare dig. Utan allt hänger på det unga företaget du köpte upp. Deras ledning hyllas, medan du hamnar i deras skugga. De reser runt och presenterar sin produktidé, men ingen sneglar ens åt din produkt. trots att du tror på dess förträfflighet. Och det andra företaget börjar bli alltmer hårdnackat. Deras VD framstår som alltmer radikal och går på tvärsen mot allt som du vet är rätt. Tillslut går det bara sämre och sämre för ditt företag. Ni tar in allt färre ordrar och framstår som mossiga. Er vinst beror uteslutande på det unga företaget. Men där börjar investerarna kräva utdelning. De vill se en produkt och inte bara en idé. Kommer detta att funka? Tveksamheten hos marknaden tilltar.

Du kallar till krismöte med ledningen. Ni har gått från att vara marknadsledare till att bli konstant tvåa. Och det verkar inte finnas något golv. Ni sjunker längre och längre ned. Ert företagssamarbete har inte gynnat er på något sätt och det unga företaget inser nu att det vore bättre för dom att gå sin egen väg. De kommer med fler och fler utspel om samgående med andra företag och du inser att den förnyelse som du var satt att genomföra hade behövts. Men nu väntar en stororder och du har inte tid att göra om. Förlorar du denna order så har ditt företag svårt att få ihop soliditeten. Samtidigt känner du hur tvivlen ökar i din företagsledning. Ditt ledarskap är alltmer ifrågasatt. Få tror längre att du klarar av detta, men de måste hålla ihop. För sådan är er företagskultur. Men alla vet. Alla pratar om det. Och du känner av det. Vad gör du?

onsdag, augusti 04, 2010

Så här ser Linköpings politiska alternativ ut!

Förra inlägget handlade ju om trovärdighetsfrågan som den främsta valfrågan i Linköping. Nu ska jag beröra de olika politiska alternativen som finns. Egentligen borde det bli ett kort inlägg för det finns bara två tydliga politiska alternativ. Allians för Linköping eller ett rödgrönt samarbete som inte verkar vara ett samarbete. För så är det. Vi Allianspartier går till val för förnyat förtroende. Då återstår bara tre partier som kan samarbeta med varandra och det är sossar, miljöpartister och vänsterpartister.

Allians för Linköping kommer gå till val för förnyat förtroende. Vi trivs ihop och har bedrivit en bra politik för Linköping. Vi har en gemensam vision för Linköping framöver och vill fortsätta ta ansvar. Vi är överens om att kommunalskatten ska förbli oförändrad och att Linköpingsborna ska få mer valfrihet.

Mot oss står en opposition som ännu inte har enats och driver tesen att de politiska alternativen avgörs efter valet. Ja, så kan man ju också resonera. Men det gör bara den som vet att det inte finns något att tjäna på att tala högt om sitt eget alternativ. Och egentligen kan jag förstå dem. För de har så otroligt olika syn i vissa frågor så att det verkar omöjligt att se hur ett samarbete ska gå ihop.

Ta bara frågan om skatterna. Sossarna driver tesen att den inte ska höjas. Men samtidigt driver både v och mp skattehöjningar med 1-krona. Och de partierna har ju fått igenom skattehöjningsförslag både på nationell och regional nivå. Så ingen kan väl tro att de inte skulle få igenom det här.

Sen har vi flyget. V och mp är notoriskt emot satsningar för flyget i Linköping. Sossarnas frontfigur, Lena Micko, är ordförande i Svenskt Flyg och en ivrig påhejare av flygsatsningar.

Byggfrågorna är ett annat område. S och v vill ha mer byggnation. Mp å andra sidan vill att det istället byggs i angränsande kommuner och att vi slutar växa.

S stödjer satsningar på handelsområden som Mörtlösa, medan mp gör allt för att stoppa dessa.

Och listan bara fortsätter. Det är tre partier som lyckas enas i de små frågorna, men som har så olika syn i de stora viktiga framtidsfrågorna att det är svårt att se ett fungerande alternativ. Kanske är det därför Lena Micko inte vill prata om sitt alternativ som ett riktigt alternativ. Men Någon gång måste man ta sitt demokratiska ansvar och ge väljarna ett tydligt besked. Vi i Alliansen har gjort det. Nu är det dags för vänsterpartierna att också göra det.

tisdag, augusti 03, 2010

Den stora valfrågan i Linköping!

Nu är sommaren slut. Nu börjar även journalisterna komma tillbaka från semestern. Och när de ringer så är det oftast frågor om valet som intresserar dem. En valfråga som jag fått ganska ofta den senaste tiden är vilken den viktigaste valfrågan i Linköping blir. Och jag kan säga att jag har funderat på den frågan länge. Mitt svar blir ganska kort. Trovärdighetsfrågan!

Ser vi tillbaka på de senaste fyra åren så kan ingen säga annat än att det varit fyra bra år för Linköping. Vår utveckling pekade på samtliga områden i den riktning som man vill att de ska peka. Men sen kom ju den där finanskrisen (som alla verkar ha glömt bort) och i princip över en natt saknades c:a 350 miljoner kronor i vår budget. Det är liksom ingen enkel sak att hantera för någon, oavsett politisk tillhörighet. Men utan att låta självgod så vill jag påstå att Linköping bör betraktas som ett föredöme i hanteringen av den ekonomiska situationen vi stod inför. Självklart insåg vi att det inte skulle vara smärtfritt att spara in de ofantliga summor som vi behövde. Men alternativet var ju att skjuta på det onda och förvärra det. Resultatet ser vi idag. Vi gjorde rätt och Linköpingsborna märkte knappt att vi gick igenom en av de värsta ekonomiska kriserna den här kommunen stått inför.

Det politiska livet under de senaste fyra åren har varit ganska lugnt det också. Oppositionen har inte direkt gjort livet svårt för oss. Socialdemokraterna har i princip acceppterat vår politik, även om de retoriskt försökt ge en annan bild. Ser vi till de faktiska besluten så har (s) köpt våra förslag i 9 fall av 10. Ibland har det skett rakt av och ibland med ändringsförslag på marginalen. De gånger det verkligen varit politisk strid så har det varit ideologiska skillnader. Vi har bl a haft strid om vårdnadsbidrag, friskolor och eget val inom hemtjänsten.

Mp och v däremot har väl gjort det till sin grej att alltid vara emot. Det är väl ok att vara emot saker, men alltför ofta saknar jag deras egna förslag. Att bara vara emot är ingen trygg grund att bygga ett politiskt alternativ på.

Så, om det största oppositionspartiet i praktiken köper den politik som förts och majoritetspartierna sinsemellan inte har några stora stridsfrågor då finns det liksom inga stora valfrågor att driva. Det enda som återstår är trovärdighetsfrågan. Vilken konstellation är mest lämpad att ansvara för Linköpings framtid?

måndag, augusti 02, 2010

Dags för valrörelse!!!

Så mina vänner, nu kör vi. Nu är det dags att köra valrörelse. Från och med nu kommer denna blogg att fungera som min kampanjplats. Jag kommer även fortsättningsvis att unna mig lyxen att ha korta utläggningar om sådant som berör allt eller inget, men fokus kommer ligga på mitt kampanjande.

Men för att du som läsare inte ska bli sjukt trött på min sida så lovar jag att jag ska göra allt för att minska andelen propaganda. Istället vill jag framföra det som jag tycker är viktigt och gärna föra en dialog med dig som läsare. Jag hoppas du kommer tycka det är roligt att följa mig under mitt kampanjande.

Nästa inlägg kommer handla om vad jag vill göra som kommunalråd 2010-2014.