onsdag, april 28, 2010

Varför pratar vi inte mer ideologi?

Idag var jag och vår ombudsman, Rose-Marie, gäster hos Sveriges Radio Östergötland för att prata om vad som får en centerpartist att hålla igång, typ. Vi pratade ideologi och värderingar. Lyssna här, ungefär 6 minuter in i sändningen. Oerhört kul! Vi pratar aldelles för lite om de grundläggande värderingarna och vad som skiljer partierna åt. Det kan ju tyckas att bara för att vi är en Allians så är vi lika. Och det stämmer väl i den mån att vi är mer olika exempelvis Socialdemokraterna och de övriga oppositionspartierna. Men vi är fortfarande fyra olika partier med olika värdergrund och i viss mån också ideologi. Där finns vi tydliga liberaler och där finns de som mer hör hemma på den konservativa delen av den politiska kartan. Därför blir det viktigt att prata om ideologier och vad vi står upp för i både vått och torrt.

Jag var ju också medförfattare till den antologi som kom ut för några månader sen, Med frihet följer ära. En bok som tar ett mer ideologiskt tag på de frågor som vi står inför och inte bara försöker förklara dom utifrån statistikövningar och sifferexercis. Läs den gärna. Sanna Rayman på SvD gjorde det och jag ler fortfarande åt hennes recenssion där hon kallar oss för politiska nördar :)

Så fram för mer ideologisk debatt. Det vitaliserar och det får politiken att hamna i ett sammanhang.

söndag, april 25, 2010

Linköping är mycket mer än Stora Torget

Min reflektion över mandatperioden fortsätter denna gång med Landsbygdsutveckling.

Linköping är en oerhört vacker kommun. Här samsas öppet slättlandskap med skogsmarker och sjöar. Och det är den oerhörda mångsidigheten som gör att Linköping blir så spännande. Det är lätt att förstå varför trakten varit så oerhört populär under så lång tid. Har ju t o m varit huvudstad under en kort period.

En stor del av linköpingsborna bor utanför tätorten och till skillnad från vad många tror så har Linköpings landsbygd en relativt ung befolkning. Det är barnfamiljer som söker något annat än vad tätorten har att erbjuda. Och det är just detta som vi måste bygga på.

En av de saker som dök upp under mandatperioden var det förhållningssätt som visades gentemot byggande på landsbygden. Många gånger så utgick besluten utifrån kommunens behov och inte de boendes. Byggnation skulle passas in i en samhällsplaneringsmall där helheten var det viktigaste. Sammanhållen byggnation var tänkt att ligga intill kollektivtrafikstråk och tillgången till samhällsservice var oftast utgångspunkten. Ett motiv som angavs när byggnation skulle avslås var att det på sikt kunde leda till ökade krav på samhällsservice. Och rent teoretiskt så är det rätt att göra så, men vi människor förhåller oss inte i teorier utan lever i det praktiska. Vi vill bo där vi känner oss hemma, inte där det teoretiskt är bäst att bo. Därför krockade den kommunala världen och de sökandes många gånger. I skuggan av detta påbörjades ett arbete som skulle ge riktlinjer för hur byggnation på landsbygden skulle se ut framöver.

Det som sedan presenterades var egentligen en sammanställning av alla de tidigare riktlinjer som kommunen arbetade efter. Men när de sammanställdes till en helhet framträdde något som kändes ganska fel. Byggnation på landsbygden blev i praktiken något som utgick från de teoretiska argumenten och glömde de praktiska som vi människor lever efter. Därför var vi tvungna att välja väg. Och jag är stolt över att vi valde den praktiska vägen. Det är människors vilja som ska vara styrande. Kommunen frå anpassa sin verksamhet allteftersom behoven ändras. Vi kan inte tvinga folk till vissa val utifrån kalkyler som visar på att det kan bli på ett vistt sätt framöver. Och resultatet har blivit att det är betydligt lättare att bygga på landsbygden idag än för fem år sedan.

Nämnden har i flera fall ändrat i de tjänstemannaförslag som velat avslå byggnation till fördel för den sökande med ovanstående motiv. Och vi kommer att fortsätta bevilja ansökningar som syftar till att möjliggöra drömboendet för många.

Att inte anta de föreslagna Riktlinjerna för byggnation på landsbygden blev det enskilt viktigaste vi gjorde för att underlätta för byggnation. Genom att vi sammanhållet kunde se vilka enorma krav vi ställer så kan vi nu jobba med det omvända. Att underlätta för byggnation.

Ett annat oerhört viktigt arbete för landsbygden är den landsbygdsstrategi som vi snart kommer att ta ställning till. Det är ett av de mest gedigna arbeten som vi gjort. Massor av människor har fått vara med och de kommunala förvatlningarna har jobbat i fokusgrupper för att få fram de viktigaste frågorna för Linköpings landsbygd de kommande åren. Nu vet vi vad vi ska jobba med och det kommer inte att bli ett smörgåsbord som erbjuder allt till alla, men som i själva verket inte blir något annat än retorik. Det här kommer att bli just en strategi som tar sikte på en landsbygd som är lika levande som idag och som bidrar till Linköpinsgattraktivitet på många sätt. Strategin kommer att ligga till grund för den översiktsplan för omlandet som vi börjat jobba med. Det är kanske det viktigaste dokumentet vi kommer att ta fram. Tyvärr tar det sin tid, men när den är klar så kommer vi att upfylla vår strategi.

Något jag känner att vi borde gjort annorlunda är kopplat till det första jag skrev. Vi borde har varit mer generösa med bygglov och detaljplaner. Där skulle vi politiskt drivit på hårdare. Om Linköping ska växa med 2500-3000 personer varje år så behövs attraktiva miljöer i HELA kommunen. Här måste vi göra mer. Många som idag trängs i tätorten vill inget mer än att ha ett naturnära boende med lantlig atmosfär. Och deras drömmar måste vi förverkliga. Där kommer det att bli ändring!

lördag, april 24, 2010

Mitt Berga och stadsdelsutveckling.

Jag fortsätter min tillbakablick på den gångna mandatperioden. Denna gång tar jag upp stadsdelsutveckling.

Jag bor i Berga. Det var hit jag flyttade när jag var ny i Linköping. Sen tog jag en sejour i Ryd under studietiden innan jag hittade tillbaka till Berga igen. Jag trivs som fisken i vattnet. Anledningen är nog det jag skrev i förra inlägget om betong i blodet. Jag är en förortskille och det spelar liksom ingen roll hur mycket kommunalråd jag blir. Förorten sitter i. Därför var det ganska ledsamt att se hur miljonprogramsområden i Linköping, liksom i de flesta andra kommuner, var lite offside i samhällsplaneringen. Visst, det hände saker. Men inte med någon långsiktighet, utan mer sporadiskt. Men nu är det annorlunda.

Under den här mandatperioden har vi lagt oerhört mycket kraft på stadsdelsutveckling. Och då menar jag inte bara miljonprogramsområden Ryd, Berga och Skäggetorp. Utan en helhet kring våra stadsdelar. Orsaken är enkel. Det bor oerhört många människor i våra stadsdelar utanför centrala Linköping. Att utveckla deras livsmiljö är att utveckla hållbarhetstänket. Att få levande stadsdelar där de boende känner trygghet, gemenskap och tillhörighet borde vara mer självklart än vad det är. Nu har vi i alla fall kommit en bra bit på vägen i Linköping.

Aktivitetsparkerna som vi byggt i Berga och Ryd är sådana succéer att jag knappt själv kan tro det. Jag har en starx utanför mig i Berga och jag kan lova att det är en av de bästa investeringarna vi gjort, någonsin. Den är aldrig tom. Spelar ingen roll om det är sommar eller vinter, där finns alltid några som sparkar boll, gungar eller hänger. Likadant är det i Ryd. Tillsammans med allt det övriga vi gör i område så har det bidragit till att minska skadegörelsen, främst klotter, och öka delaktigheten. Därför bygger vi en liknande park även i Skäggetorp.

För något år sedan flyttade vi Novemberljus till Berga. Jag kan bara säga att det blev en succé utan dess lika. Aldrig har så många människor promenerat runt Tinnerbäcken och till Berga. I samband med det satsade även Stångåstaden på att göra några innergårdar trevligare. Och det gav direkt effekt. Stoltheten rusade i höjden och ingen, INGEN, skadegörelse skedde.

Vi har satsat enormt mycket på lekplatser runt hela kommunen. Och det är medvetet. Att ge barn och föräldrar bra lekmöjligheter borde vara nämndens högsta prioritet. Vet att det låter smörigt, men barn är vår framtid och att satsa på dem är att satsa på sig själv. Vi har involverat föräldrarna i arbetet och lyssnat på vad de vill ha. Och det som varit ganska slående är att oftast kommer begäran om att hellre slå ihop flera små till en stor än att fortsätta ha flera små. Anledningen är att även föräldrar vill ha social kontakt när barnen leker och då ökar sannolikheten vid en större lekplats.

Men det finns en skugga på vår stadsdelshimmel. Jag kan öppet erkänna att jag är missnöjd med hur vi lyckades genomföra vattenlekens utveckling. Vi tog beslut om att inte satsa på en ny plaskdamm för drygt tre år sedan, men det är först i år som vi lyckats genomföra upphandlingen av den vattenlek som ska ersätta plaskdammen. Politiskt har vi drivit på, men ändå har det dröjt. Som ordförande är jag ansvarig och jag borde ha varit ännu mer drivande än jag varit. Jag borde inte ha accepterat något annat än en vattenlek redan första året. Beslutet attt satsa på en vattenlek istället för plaskdamm var rätt, men genomförandet lämnar mer att önska.

Allt som allt kan jag säga att när det gäller stadsdelsutveckling så tycker jag att vi har kommit oerhört långt den här mandatperioden. Orter som Ryd, Berga och Skäggetorp är nu naturliga delar av vår samhällsplanering och vi pratar mer om livsmiljöer än om boendemiljöer i vår kommun. Men vi kan mer. Bara att fortsätta.

Jag skulle gärna ta emot era tankar kring våra stadsdelar. Vad är bra och vad är dåligt? Vad har vi glömt och vad kunde vi gjort annorlunda? Det här är min bild, nu behöver jag din.

fredag, april 23, 2010

Stolt över mitt Linköping!

Tiden går fort. Nu är snart den här mandatperioden över och jag börjar reflektera över de gångna fyra åren. Jag kommer att under några bloggposter att summera min tid både som nämndordförande och senare också som kommunalråd. Jag ska försöka vara så öppen som det bara går och även redovisa sådant som jag anser att jag kunde gjort annorlunda och sådant som jag ångrar. Men fokus hamnar ändå främst på det som jag lyckats åstadkomma. Jag hoppas du som läsare uppskattar detta.

Stadsutveckling

Jag är i grunden en stadskille. Född och uppvuxen i miljonprogramsområden i Stockholm. Nästan så det finns lite betong i blodet. Därför har jag alltid reagerat mot att Linköping benämndes som den stora småstaden. Ofta sas detta med stolthet. Men för mig blir det fel. Antingen är man en stor stad eller en småstad. Det råder liksom inget mellanläge. Begreppet den stora småstaden är för mig en signal över att Linköping aldrig vågt välja väg, utan man har försökt vara lite av varje. Men som Sveriges femte största stad och med en så stor befolkningstillväxt som vi har går det omöjligt att vara en småstad. Inget fel på småstäder, tvärtom. Men Linköping är ingen småstad. Precis som att vi inte är en storstad. Vi är en stor stad. Och där rådde det ett visst vakum tidigare. Jag signalerade tidigt att vi skulle tvätta bort epitetet den stora småstaden och börja leva efter devisen Där idéer blir verklighet. Och så här i backspegeln kan vi se att vi tagit klivet från en småstad till en stor stad.

Linköping har en helt annan puls idag än för bara fem år sedan. Vi har en innerstad som äntligen börjar ta sig ton och verkligen börjat att leva upp. Vi har fått fler lungor i innerstan i form av S:t Larsparken, Biskopsparken och Stångåbeachen. Tryggheten har ökat eftersom vi bygger bort flera av se mest otrygga delarna, typ vid Lilla torget. Genom att satsa så medvetet på stadsutveckling så har vi fått fler butiker som omsätter mer än någonsin. Såg en siffra på att butikerna i city ökat sin omsättning med 200 miljoner årligen de senaste åren. Genom att kommunen satsat på innerstan så har fastighetsägare gjort detsamma. Kommunens 50 miljoner på fyra år har gett investeringar på c:à 500 miljoner från fastighetsägarna. Allt som allt så har vi varit lyckosamma med stadsutvecklingen i city. Och beviset på detta blev att Linköping utsågs till Årets Stadskärna 2009. Ett underbart kvitto på att vi gör helt rätt.

Det viktigaste i detta arbete har varit uthållighet och mod. Ett av mina första beslut blev att satsa på S:t Larsparken. En dyr investering som oppositionen motsatte sig och drev ganska hårt. Jag är stolt över att vi vågade stå upp för den investeringen för det innebar att övriga aktörer såg att Alliansen ville något nytt med City och att vi var långsiktiga. Jag är stolt över att vi vågade trots hård press från oppositionen.

Ångrar jag inget. Jovisst. Stångåstråket är fortfarande eftersatt. Där borde vi gjort mer. Men tiden och pengarna sa något annat. Stångåstråket kunde blivit ett riktigt lyft med en bra satsning. Nästa mandatperiodåste det åtgärdas.

Men vad tycker du som läser det här? Ge mig dina synpunkter på hur Lunköping har och bär utvecklas. Även om jag har en miljon idéer så behöver jag fler.

måndag, april 05, 2010

Kvinnlig VD till Tekniska Verken?

I sitt senaste program så tog Uppdrag Granskning upp jämställdhetssituationen i de kommunala bolagen runt om i Sverige. Linköping kom ju som bekant inte ut särskilt positivt. Alla styrelseordföranden är män. Andelen kvinnor i bolagsstyrelserna är inte heller särskilt hög. Till detta kommer att samtliga VDar också är män. När man ser detta svart på vitt så är det svårt att inte erkänna att vi har misslyckats. Jämställdheten har kommit väldigt långt inom de politiska partierna, men av någon outgrundlig anledning så har de kommunala bolagen liksom glömts bort. Läs även Christian och Linnea som bloggat om detta.

Jag kan inte spekulera i orsakerna. Men jag håller inte med de som intervjuades i tv om att kvinnor inte skulle vara intresserade. Utan felet måste vara något annat. Oavsett vari felet ligger så måste vi konstatera att där finns ett fel. Och fel måste åtgärdas. Centerpartiet har redan påbörjat detta. Vi kommer inte att ha samma situation efter valet.

Men det finns redan nu saker som vi kan påverka. T ex anställningen av en ny VD för Tekniska Verken. Jag är inte, och har aldrig varit, en vän av kvotering. Men jag köper heller inte argument som i grunden går ut på att det är män som är mest kompetenta. För så brukar argumentet vara när man inte anställer kvinnor. "Vi anställer efter kompetens och nu råkade det vara en man som var mest kompetent". Det kan ju stämma i vissa fall. Men inte kan det stämma så till den milda grad att inget av de kommunala bolagen kan ha en kvinnlig VD.

Min inställning är således att rekryteringen av en ny VD till Teknsika Verken bör vara så pass proffesionell att det är möjligt att vi kan rekrytera en kvinna till posten. Det är på tid att denna mansdominerade värld får en kvinnlig VD och vart skulle det passa bättre än i ett kommunalt bolag som vill vara föregångare på så många sätt.

Här har jag största förtroende för styrelsen. Det jag ger uttryck för är mina egna funderingar.

lördag, april 03, 2010

Ibland är det bra med en paus!

Jag får börja med att be dig som läser min blogg med någorlunda frekvens om ursäkt. Jag har haft en liten bloggpaus utan att meddela er om att jag skulle ta en sådan. Dåligt och jag skäms inför er. Men samtidigt så hoppas jag på er förståelse. För det kändes som en nödvändig paus. Jag hade en intensiv period och det kändes som att mitt skrivande mer skedde utifrån en måstekänsla än av ren vilja. Därför tog jag en liten paus.

Under tiden så har jag lyckats hantera den oerhört intensiva arbetsperioden på ett galant sätt (om jag får säga det själv). Samtidigt har jag känt ett sug, kalla det abstinens om du vill, efter att skriva på bloggen.

Så nu är jag tillbaka. Och vad som är nytt är att du nu kan följa mig på ytterligare en blogg. Jag bloggar även på jämställd.se. Ämnet är kanske inte så svårt att gissa sig till. Följ mig gärna på den bloggen också.