fredag, oktober 22, 2010

Kommunal amnesti

Den som följt mediarapporteringen de senaste veckorna har inte kunnat undvika historierna om korruption på flera håll i Sverige. Först ut var Uppdrag Granskning och Göteborg. Sen följde Stockholm och Norrköping. Lägg till detta den redan pågående skandalen inom Kriminalvården och ett otäckt mönster framstår. Det oskyldiga Sverige är drabbat av korruption. Även om det inte är i samma liga som många andra länder i världen så är inte det ett försvar. Vi kan i detta fall inte jämföra oss med andra, utan måste hela tiden relatera till oss själva. Vi har levt i tron att Sverige är fritt från korruption och i det ljuset framstår dessa skandaler som gigantiska muthärvor. Hur det kunnat bli på detta vis är nog ingen som kan svara på och inte heller jag ska ge mig in i ett försök. Men uppenbarligen så finns detta fenomen på många platser i Sverige.

Nu kommer vi till den springande punkten. Hur löser vi detta? En oerhört svår fråga, jag vet. Men den behöver en lösning. Stora utredningar är en väg att gå. Att tillsätta kommissioner med uppdrag att genomlysa den egna organisationen är en annan. Och det finns fler därtill. Oavsett vilken metod vi än väljer så kommer det att skapa en känsla av misstänkliggörande inom en organisation. Men om inget görs så kommer allmänhetens misstankar aldrig att skingras. Det finns en överhängande risk att den allmänna uppfattningen blir att "ja ja, men detta finns säkert inom vår kommun också".

Jag har ett förslag. Jag vet att det innehåller en del uppenbara brister. Ingen aning heller om detta ens är juridiskt möjligt att genomföra, men väl värt ett försök. Tänk om en kommun kunde erbjuda amnesti för sina anställda. Den som begått någon oegentlighet liknande det som uppdagats den senaste tiden kan göra detta utan att riskera några juridiska påföljder. Till uppbyggnaden skulle det likna den allmänna vapenamnesti som vi tidigare jobbat med. Tjänstemannen/politikern skulle på detta vis lätta sitt samvete samtidigt som vi uppdagar eventuella oegentligheter i verksamheter runt om i vårt land.

Efter att tidsfristen gått ut tillsätter man sedan en korruptionskommission med uppdrag att genomlysa hela organsationen. Det som då uppdagas får sedan tillbörlig juridisk påföljd.

torsdag, oktober 14, 2010

Batteriladdning

Får jag börja med att be om ursäkt till alla er som läser min blogg med någorlunda regelbundenhet. Jag slutade bara pang boom med att skriva och det är inte min stil i vanliga fall. Men jag kände det lite så efter valet. Det var inte bara skrivandet, utan också jag som bara pang boom tog slut. Batterierna var helt tomma. Det fanns inte ett uns av reservkraft att uppbåda.

Men nu är jag tillbaka. Och jag vill tacka alla som hjälpte till i valet och alla som valde att personkryssa mig, nästan 800 personer. Alliansen sitter kvar vid styret i Linköping och jag fick en bekräftelse på att det jobb jag gjort har uppskattats. Att få så många personkryss är en speciell känsla. Jag blev oerhört rörd och stolt samtidigt som jag kände en enorm glädje över det. Men det ökar också pressen på mig eftersom jag nu inte bara har mitt parti och mina medlemmar att svara upp mot, utan även de 800 personer som lagt sin enda röst på just mig. Jag lovar att inte göra er besviken.

Vad händer nu då? Ja, vi sitter i slutskeedet av våra Allians-förhandlingar och vi kommer presentera en kanonuppsättning av politiker för Linköping laddade med ett kraftfullt manifest för kommande fyra år.

På det personliga planet går mycket tid åt till att hinna ikapp vardagen och allt det som en kommun kräver i form av beslut och möten. Men vid sidan av det så försöker jag att fundera över framtiden.

Jag vill fortsätta som ledande politiker i Linköping fyra år till. Men jag behöver ladda mina batterier. Jag behöver hitta glöden som gör att jag hela tiden är på tårna. Jag behöver hitta motivationen för fyra år till. Jag kommer att göra det, men för att det ska lyckas har jag känt mig tvungen att krypa in i mitt skal. Därav den dåliga närvaron på bloggen. Jag har krupit in i skalet och funderat på vad jag har att ge till Linköping. Ganska snart tar jag lite semester och åker utomlands (dock inte på Bodströmskt vis) för att koppla in batteriladdaren på fullt fräs. Och när den nya mandatperioden börjar ska jag vara med och inte bara presentera en regeringsförklaring för Alliansen i Linköping, utan också för mig själv. Jag tycker att de som kryssat mig och mina medlemmar har rätt att kräva det. En förklaring över vad Murre ska göra nästkommande mandatperiod.

onsdag, september 15, 2010

Ge mig 15 regler som kan plockas bort direkt

Nu behöver jag er hjälp. Många är de medborgare och företagare som klagar på den kommunala byråkratin. Nu ska jag ge er en unik möjlighet. Ge mig förslag på 15 regler eller åtgärder som jag kan driva direkt efter en valvinst. Jag vill börja nästa vecka med att föreslå de regelförenklingarna.

Jag har fyra förslag so far. Men det återstår 11. Kom igen, missa inte den här chansen.

tisdag, september 14, 2010

Regionalt integritetsmanifest

Alla människor har rätt till ett privatliv utan att motivera varför. Det är grunden i Centerpartiets övertygelse. Det är också grunden i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i Europakonventionen.

Alla människor har rätt att hålla sina privatliv just privata utan att behöva motivera det ytterligare, men dagens informationsintensiva samhälle samlar dagligen in stora mängder information om våra privatliv utan att ställa sig den mest fundamentala frågan; hur inkräktar detta på det privata livets helgd?

Centerpartiet i Östergötland presenterar nu 5 punkter för att skydda integriteten. Partiet vill införa en regional integritetsombudsman, begränsa användandet av kameraövervakning, se över insamlandet av informationen inom kommunen, införa integritetskunskap i skolan samt granska vilken information samhället samlar in och varför?

För att förtydliga i en del. Vi vill inrätta en fristående regional integritetsombudsman och dennes uppgift blir att vara den enskildes röst gentemot det offentliga i vårt län, inklusive den statliga verksamheten. Centerpartiet i Östergötland föreslår att f.d Justitiekansler Göran Lambertz får uppdraget att inrätta en sådan organisation. Förutom att vara väl bevandrad inom området integritet och integritetskränkningar så har Göran Lambertz en naturlig koppling till Östergötland vilket borde ge uppdraget en extra tyngd.

Vi är fullt medvetna om att ett samhälle behöver samla in information för att fungera. Det vore exempelvis väldigt svårt att bevilja kreditkort utan att ta del av viss information. Det behövs också information för att begränsa kriminaliteten i samhället. Men med den snabbt ökande tekniska utvecklingen och den alltmer fartblinda mentaliteten så riskerar vi att åsidosätta vår mest grundläggande rättighet. Rätten till ett privatliv.

söndag, september 12, 2010

lördag, september 11, 2010

Radioreklam, barns ohälsa

Vår toppkandidat i Landstingsvalet, Sara Larsson, har också gjort radioreklam. Här kommer hennes första reklamslinga.

fredag, september 10, 2010

Radioreklam, den moderna staden

Här är den andra delen i min radioreklamserie. Nu handlar det om Linköping, den stora gröna staden.

onsdag, september 08, 2010

Min radioreklam, företagande

Här kan du höra min första radioreklam som just nu sänds på Rix

Barnfattigdom?

Ordet fattigdom är ett starkt begrepp som vi nog har olika förhållningssätt till. Jag har sett fattigdom på nära håll. Och det jag sett har skrämt mig. Nu dyker fattigdom upp som en valfråga. Det vore ganska bra att få upp frågan om det nu var så att fattigdom verkligen existerade i Sverige på det sätt som de flesta av oss definierar fattigdom. Problemet är att definitionen av fattigdom i Sverige bygger på att den minskar om fler får det sämre. En ganska konstig definition och en som jag tror att de flesta av oss har svårt att relatera till.

Barnfattigdomen sägs öka i Sverige och i Linköping. Och det stämmer om man köper den definition som socialdemokratin erbjuder. Problemet är att jag inte accepterar den. Deras definition bygger på att det är medianinkomsten i Sverige som är utgångspunkten. Om medianinkomsten ökar ja då är de som hamnar under den fattiga. Det som nu hänt i Sverige är att de som arbetar har fått mer över tack vare Alliansen och innebörden blir då att medianinkomsten ökar. Alltså, när inkomsten ökar för de som jobbar så får det till följd att de som inte når upp till medianinkomsten klassas som fattiag. Även om de själva inte fått det sämre. Men för att andra fått de bättre så tycker sossarna att de blivit fattiga.

Vi kan vända på det. Om fler skulle bli arbetslösa eller om vi skulle höja skatterna väldigt mycket så sjunker ju inkomsterna rent generellt, även medianinkomsten. Resultatet blir då att fattigdomen minskar eftersom fler har det sämre.

Som de flesta förstår så är det en väldigt konstig syn på fattigdom. Det är en syn som går ut på att polarisera grupper där de som får högre lön ska bekämpas. Det är en retorik som bygger på att bekämpa rikedom och inte fattigdom. Jag köper inte det.

För mig är inte det största problemet att vissa blir rikare. Jag har inget problem med att en del blir otroligt rika. Jag ser det bara som något bra. Det som jag däremot ser som ett problem det är att de som har små inkomster inte får mer. Jag vill kämpa för att höja inkomsterna för de med små marginaler. Sossarna ser som sin främsta uppgift att bekämpa de med höga. En viktig skillnad.

De små detaljernas politiker

En sak har stått väldigt tydlig för mig under mandatperioden. De stora penslarnas drag är sällan de som intresserar människor i allmänhet. Utan det är de små detaljerna. När vi planerar ett helt nytt bostadsområde så ligger det ett enormt arbete bakom det hela och diskussioner förs oftas om vart vägar ska dras och hur stort område som ska bebyggas. Men när det sen ska till att börja byggas då är det istället helt andra saker som väcker intresse.

Jag ska ge ett exempel. Vi sitter nu med en plan för Linghem. Området kommer växa med c:a 1200 bostäder och Ostlänken kommer passera förbi. Jätteintressanta frågor. Men jag har fått oerhört många frågor kring en bankomat i Linghem. En kvinna sa t o m att hon skulle kryssa mig om jag såg till att ordna en bankomat till Linghem. Och det är oftast sådana frgåro som spelar stor roll i att få vårt vardagspussel att gå ihop.

Ett annat exempel kan jag hämta från en företagare i Tannefors. Jag talade med henne om vad kommunen kunde göra bättre. - Ja, till att börja med kan ni väl ordna med lite blommor hit också, sa hon. Inga revolutionerande saker, men ack så viktigt.

Därför har jag lovat mig själv att alltid vara de små detaljernas politiker. De stora frågorna är väldigt viktiga. Men det som förgyller vår vardag och får vår stad att kännas speciell är de små detaljerna.

tisdag, september 07, 2010

Check me out

Har du alltid gått och undrat över vem jag egentligen är? Vill du veta mer om min bakgrund? Eller varför jag blev centerpartist? Kolla då in klippet från Corren24 om mannen bakom politikern.

Jag lovar inte allt.

Det du nu läser erbjuder inga under. Det erbjuder heller inga universella lösningar på världens problem. Och därför är det olikt annat som du säkert läst.

Jag tar bara upp de 3 frågor som jag ser som de största utmaningarna för framtiden. De frågor som vi behöver lösa för att Linköping ska fortsätta vara så bra som vi tycker att det är.

Och jag vet vad jag pratar om. Jag har varit med och rattat Linköping igenom en mandatperiod fylld av svårigheter, kriser och hinder. Och Linköping har klarat sig bra.
Men jag vill mer!

1. Den stora gröna staden – Linköping måste våga sticka ut. Och upp. Jag vill se modern arkitektur som också går på höjden. Jag vill ha gröna lungor i stan. Och jag vill ha en puls i stadslivet med restauranger och saluhall.

2. Ta vara på de tidiga åren – Att satsa på barn är vår bästa försäkring. Jag vill se högre kvalitet i förskolan med mindre barngrupper. Bättre skolmiljö och tydligare pedagogik i lågstadiet. Och jag vill ha mer kultur redan från förskolan.

3. Ett företagsklimat för framtiden – Egentligen är det enkelt. Jag vill lyssna mer på företagarna. Göra det enklare och roligare att vara företagare. Minska regelkrånglet. Och jag vill uppmuntra fler att våga ta steget.

Förtroende är det största man kan ge någon. Nu ber jag om ditt förtroende. Och ditt kryss!

lördag, september 04, 2010

Nu får vi sluta leka struts!

Östergötland halkar efter. Så enkelt är det. Det är inget nytt fenomen som kan skyllas på regeringen. Men det är heller inget som bör skyllas på förra regering. Östergötland har gått fel någonstans.

Vi har halkat efter när det gäller arbetstillfällen. Vi har halkat efter i ekonomisk tillväxt. Och vi har halkat efter när det gäller företagandet. Om inte annat så visade Östsams utredning det svart på vitt. Nu står vi inför ett avgörande val. Vi kan fortsätta sticka huvudet i sanden och låtsas som inget. Eller så kan vi göra något åt det. Och när jag säger göra något åt det så menar jag inte att vi ska flumma runt med de vanliga politiska retorikknepen. Nej, jag menar att vi verkligen ska ge Östergötland en elchock.

Innan jag ger mitt svar på vad som kan göras så ska ge erbjuda en kort analys.

Östergötland beter sig ibland som om vi vore i konstant kris. Som om vi inte hade alla de förutsättningar vi faktiskt har. Och vad gör ett län i kris? Jo, det sätter sina förhoppningar till offentliga lösningar. Och så har skett. Gång på gång startas nya projekt upp som ska erbjuda lösningen på ett problem, som inte alltid behöver vara ett problem. Eller så startas det upp något för att öka vår attraktivitet, export eller vårt varumärke. Exemplen är många, men jag vill inte peka ut någon på min blogg.

Jag fick nyss veta att i alla de offentliga projekt som vi skapat skvalpar det runt c:a 200 miljoner kronor. 200 000 000 :- Men vad som saknas är samordning. Ibland är det medel som är avsatta för att jobba med en fråga som någon anna redan jobbar med. Och ibland är det medel som är avsatta för att jobba med en fråga som egentligen inte borde vara prioriterad. Det är sjukt.

Så, här kommer min lösning. I alla fall en dellösning. Skippa många av dessa projekt. Lägg bara ned dom. Rakt av. Pang boom. Nu är det slut. Bestäm vilka som är de mest prioriterade frågorna för länet, max tre, och fokusera på dom. Inga andra frågor får offentlig finansiering under tiden. Fokus kan skifta, men aldrig mer än tre frågor.

Sen så gör vi gemensam sak i hela länet. Vi ansöker hos nästa regering om att få bli försökslän för regleförenklingar riktade mot småföretag. Vi gör upp en lista över de regler som små- och medelstora företag anser sig ha störst bekymmer med och sen jobbar vi med dem. Om det blir en hit så kan resten av landet ta efter. Här skulle vi kunna pröva undantag från LAS. Om det nu är så att vi centerpartister, och för all del även folkpartister och kristdemokrater också, har rätt så kommer det göra under för vår region. Om vi har fel. Ja på de siffror jag läser så känns det knappast som att det kan bli värre.

Det är två konkreta förslag som vi kan ta tag i direkt om som skulle kunna fungera som en elchock åt vårt län. För det ska gudarna veta att vi har inte råd att harva runt med retorik längre.

torsdag, september 02, 2010

Allsång

Imorrn rockar Trädgårdsföreningen. Det blir Allsång. Maud Olofsson tittar förbi och med sig har hon Linda Bentzing. Kommer bli skithäftigt, på ren svenska. För det brukar bli så när centerpartister ordnar med lite hålligång.

Har du tid så kika förbi i trädgårdsföreningen 18.30.

Å du, vill du ha en signerad bok skriven av Maud Olofsson så kom förbi lite tidigare.

onsdag, september 01, 2010

Bygg högre, tätare och grönare

Jag gillar städer som vågar. Som vågar bygga täta stadskärnor med höga byggnader. Det ger en känsla av stad samtidigt som det är nödvändigt för att få ett tillräckligt underlag för service och utbud.

Samtidigt älskar jag den gröna staden med parker och grönytor. Det är det som ger den där lilla extra guldkanten.

Problemet är att i debatten talas det alltid om antingen eller. Jag tror inte på det svart vita tänkandet. Jag vet att vi kan kombinera både en tätare och grönare stadsutveckling.

Tänk lite nytt. Bygg ihop befintliga kvarter. Oftast finns det onödiga utrymmen mellan hus i ett och samma kvarter. Bygg ihop dessa tomrum.

Däcka över innergårdar. Idag används alldeles för många innergårdar till parkering. Om vi däckar över dessa parkeringsplatser så får vi istället ett garage och taket kan vi då använda till att bygga fler hus, typ stadsradhus, samtidigt som vi får större grönytor i bostadsområdet.

Bygg på taken. Varför måste vi utgå från att ett hus som idag har fem våningar alltid måste fortsätta ha det? Varför kan vi inte lägga till några våningar? 5 blir sju våningar. Och på taket skulle vi kunna bygga en stadsträdgård för de boende i huset.

Använd taken till annat. Bygg trädgårdar, parker eller växthus på taken. Eller integrera dem i huskroppen. Tanken är att använda hela huskroppen samtidigt som vi får in mer grönt i stadskärnan.

Det här är några förslag som centerpartiet har i Linköping. Vi har lovat att vi har möjlighet att bygga 700 nya lägenheter centralt utan att minska på grönytorna. Ett tufft löfte, men jag vet att det går.

Vad tycker du?

onsdag, augusti 25, 2010

Hur kan (s) ge så olika besked?

Trots alla våra frågor om politiskt alternativ till Alliansen i Linköping så har de tre oppositionspartierna vägrat lämna besked. Argumentet har varit att de inte vill medverka till blockpolitik. Och de kör rätt hårt med det argumentet. Men tyvärr faller det platt, av många orsaker.

Idag har de rödgröna presenterat en gemensam valplattform för landstinget. Både sossarnas och vänsterpartiets toppkandidater är ju redan idag tunga namn inom sina respektive partier i kommunen. Varför tycker de att det som funkar i landstinget är så förkastligt i kommunen? Det blir ju än underligare med sossarnas argument när Mats Johansson skriver på sin blogg,
Det är också utmärkt att de två politiska alternativen är så tydliga.
Lena Micko menar ju att det inte borde finnas några politiska alternativ. Så frågan hänger nu i luften. Varför är det bra med blockpolitik på vissa håll men inte andra?

Svaret är ju ganska uppenbart. Hur ska de tre oppositionspartierna komma överens om flyget? Eller om skatterna? Eller om stadsplanering? Eller om företagande? Eller om infrastruktursatsningar? Eller, ja egentligen om något?

Vad tycker du om de senaste på fyra år?

Jag är kan inte låta bli att känna en ganska stor portion stolthet när jag ser tillbaka på de fyra åren som Allians för Linköping skött vår kommun. Och det är så oerhört mycket som hänt. Men jag tänkte inte använda detta inlägg för skryt, utan jag vill veta vad du tycker.

Jag läser alla dessa enkäter och bokslut som pekar på att linköpingsborna också tycker att det varit fyra bra år. Men i det materialet framkommer inga specifika detaljer. Är det något du är särskilt stolt över? Eller finns det något som du känner att det där gjorde vi fel? Skicka gärna bilder och skriv. Jag vill veta :)

tisdag, augusti 24, 2010

Oppositionen vägrar ge besked

Oppositionen har benhårt vägrat ge besked om hur de tänker göra efter valet. "Vi väntar och ser" är det enda som någon får ur dem. Och egetnligen förstår jag dem. De har väldigt lite gemensamt att bygga på och att visa det för väljarna innan valet vore att lämna walk-over.

Men det tragiska blir då att linköpingsborna inte får besked i viktiga frågor. Hur blir det med skatten? Ska vi förbereda oss för 1-krona i skattehöjning? Eller vad händer med flyget? Ska de rödgröna skrota allt som gjorts för denna bransch? Vad blir beskedet till alla företagare? Ni som konkurrerar med kommunen, ni kan ta och packa ihop? Svaren verkar tyvärr dröja.

Lena Micko är den som har svårast att klara av denna retoriska kullerbytta. "Vi går till val som ett parti". Ja, men det gör vi alla. Skillnaden är att vi har också insett att inget av våra partier kommer få egen majoritet och då vill vi redan innan valet ge besked till linköpingsborna om hur en framtid med oss kommer te sig.

"Ni för en blockpolitik som inte har förankring hos linköpingsborna", är också ett argument vi hör från sossarnas ledning. Och det argumentet påminner mig om filmen Gladiator. Ni vet den med Russell Crowe. Där säger kejsaren "The people are my children" och med det utger han sig för att veta vad "hans folk" vill. Ungefär så klingar sossarnas argument i mina öron. "Linköpingsborna vill inte ha blockpolitik". Så talar bara en partiledning som uppenbart är trött och har varit med alltför länge.

Sossarnas ledning har säkert varit dynamiska en gång i tiden. Men det är svårt att se nu. Det är gnäll och det är bara till att ägna tiden åt att svartmåla Linköping. Lyssnar man på en sosse i en debatt så skulle man kunna tro att Linköping är en östeuropeisk stad anno 1983. Verkligheten ser lite annorlunda ut.

Jag beklagar att alla ni som ska välja inte får besked om vad en rödgrön valvinst innebär i Linköpings kommun. Vi vet vad den innebär på riksplan och i landstinget. Men inte i Linköping. Då känns det tryggt att faktiskt veta att jag har mina vänner klara. Och jag trivs jättebra med dem.

måndag, augusti 23, 2010

Lite TV med mig

TV4 Öst gjorde häromdagen en intervju med mig om mina visioner för Linköping. Om du är intresserad av att höra vad jag sa så klicka in på videon.

onsdag, augusti 18, 2010

Islam är inte som nazism

Kort inlägg eftersom det annars riskerar att övergå i något annat än nyanserat. Avskeda detta pucko!

Får man inte ha fria åsikter? Jo givetvis. Jag hade inte haft något emot om det visade sig att han var aktiv Sverigedemokrat. Det är hans val. Men även då så måste man inse att det finns frågor där man kanske är rätt så onyanserad. Kanske inte så smart att låta den personen jobba med dessa.

Men när en person uttrycker sig på det viset som han gör och jämför en religion och personer som tror på denna religion med nazister då har man passerat en gräns som inte är acceptabel. Och det spelar ingen roll vilken religion det hade kunnat handla om. Du kan inte uttrycka dig på detta vis och sedan tro att du ska få jobba kvar inom ett statligt departement.

Nog så!

måndag, augusti 16, 2010

Fler restaurangbesök för familjerna!

I fredags gick jag och några centerpartister Östergötlands första momspromenad. Med oss hade vi även Maria från Sveriges hotell & restaurangföretagare. Det vart oerhört givande och vi fick bara positiva reaktioner. Momsbloggen uppmärksammar oss nu och vi har även fått mediaintresse för promenaden.

Men frågan jag ställer mig är varför restauranger inte fått den uppmärksamheten tidigare? Vi gillar alla att gå på restaurang. Men samtidigt belägger vi dem med världens högsta moms. Tänk istället om vi kunde göra ett vanligt restaurangbesök billigare? Tänk om en vanlig familj kunde äta ute oftare med barnen och inte ha det som nu att det ska vara ett speciellt tilfälle.

Så här är saker som jag vill driva. Gör det enklare för restauranger, inget kommunalt regelkrångel. Börja fundera på öppettiderna. Måste allt stänga 03.00? Halverad restaurangmoms. Satsa mer på de utbildningar som riktar sig mot resaturanger. Och visa alla våra restauranger mer uppmärksamhet. De förtjänar det.

fredag, augusti 13, 2010

Dags för en saluhall i Linköping

En av de saker jag saknar mest i Linköping är en saluhall. När jag växte upp i Stockholm brukade vi åka in till Hötorget och äta kebab i Hötorgshallen. Senare upptäckte jag Östermalms- och Södermalms saluhallar. Underbara platser som säljer allt utan vakuumförpackning. Där får du känna och smaka på det som du vill köpa. Du har kunnig och engagerad personal som hjälper dig att välja rätt. Och det kanske mest underbara. Dofterna!

Alla dessa dofter som smälter samman och bildar en egen unik doft, saluhallsdoft, är något som man bara måste älska. Du kan vara hur stressad eller upprörd som helst. När dofterna omfamnar dig så rinner allt det där andra bara av dig.

Jag inser att detta inlägg börjar urarta till någon form av saluhallsorgie. Men så stor är min saknad efter en ordentlig saluhall. Och jag är inte ensam. Många jag träffar frågar mig när vi ska få en saluhall.

Hade det varit en kommunal angelägenhet så kan jag lova att det funnits en för länge sedan. Men det är väl få som på fullaste allvar skulle föreslå en kommunal saluhall.

Men det börjar hända saker. Jag får fler och fler subtila intresseanmälningar om att det vore intressant att se över möjligheten. Och varje gång så får dessa entreprenörer mina jubel med sig. Och nu är det dags att göra verkligeht av detta. Linköping behöver en modern saluhall.

Och det behöver inte vara i befintliga lokaler. Varför inte bygga nytt? Trädgårdstorget vore en perfekt plats. Tänk en modern byggnad med saluhall inuti och restauranger och caféer utanför. Trevligt va?

Här är ett vallöfte. Den entreprenör som vill starta en saluhall har mitt fulla stöd. Jag vill inte bara stödja denne, utan kommer göra allt för att också underlätta detta. Kanske prioriterad hantering på plan- eller bygglovssidan? Inga onödigt krångliga inspektioner? Samma hantering gäller de verkasmheter som kan tänkas etablera sig där. Kommunen ska göra det superlätt för er och inga hinder ska komma i er väg.

torsdag, augusti 12, 2010

Linköpings första Momspromenad

Imorgon kör jag momspromenad. Nyfiken? Läs mitt pressmeddelande.


Häng med när Centerpartiets kommunalråd, Muharrem Demirok, som första politiker i Linköping går momspromenaden. Under året har flera ledande politiker deltagit i Mats Erikssons, momsbloggen.se, momspromenader. Eskil Erlandsson, Tomas Tobé, Maria Wetterstrand och Magnus Andersson är bara några av namnen. Nu är det dags för Linköpings första momspromenad. Representanter från SHR kommer också att delta.

- Syftet är att uppmärksamma kravet på halverad restaurangmoms. Sveriges Hotell & Restaurang företagare, SHR, räknar med att en halvering av momsen skulle ge c:a 600 nya jobb i Östergötland. En stor del av dom skulle sannolikt skapas i Linköping, säger Muharrem Demirok.
Förutom att uppmärksamma sänkningen av restaurangmomsen vill Centerpartiet även lyfta upp vikten av att ha ett rikt restaurangliv i Linköping. Partiet har i sitt valmanifest pekat på vikten av enklare regler och mindre krångel för kommunens restaurangägare.

- Menar vi allvar med att bli en stor stad så måste vi satsa på det som ger ett spännande stadsliv, restauranger. De drabbas många gånger av onödigt hårda regler och i vissa fall även rena trakasserier. Vi vill istället tacka våra krögare, säger Muharrem Demirok.

Momspromenaden kommer att starta fredag 13/8, kl. 14.30 från Stora Torget.

onsdag, augusti 11, 2010

Håller Sverigedemokrater på svenska landslaget?

Sitter och kollar på Sverige - Skottland på tv. En bra match som Sverige just nu leder med 3-0. Och de spelar bättre än de gjort på länge. Men redan innan matchen, när jag såg laguppställningarna, var det en sak som gjorde mig riktigt glad. 5 av 11 spelare hade ganska ovanliga namn. Ibrahimovic, Majstorovic, Safari, Bajrami och Toivonen. Tänk att idrott är så mycket bättre än något annat på att förbrödra och sluta fokusera på oväsentligheter.

Sen kom målen. Först Zlatan Ibrahimovic. Sen nätade Emir Bajrami. Och sist ut, iaf medan detta skrivs, att få nätet att prassla var Ola Toivonen. Och då slog det mig. Hur reagerar Sverigedemokrater på detta? Sitter de hemma och jublar eller knyter de näven och hytter åt TVn? Zlatan var ju inte riktigt svensk enligt Jimmie Åkesson. Men kan han glädjas åt att inte bara en, utan tre personer med så osvenskt klingande namn gör alla målen i det svenska landslaget?

måndag, augusti 09, 2010

Hur får vi Linköping att sticka ut?

Vad kan en medelstor svensk stad erbjuda som inte alla andra kan? Det är en av de frågor jag brottats med sen jag började med politik i Linköping. Vad är vår konkurrensfördel? Och hur förstärker vi de som vi har?

Handen på hjärtat. Linköping är en bra stad, men när vi reser i världen, eller för den delen i Sverige, så är det inte så att vi möts av tiotusentals nyfikna frågor när vi säger att vi kommer från Linköping. För oss som bor här är detta vårt hem. Vår plats på jorden. Men också vi behöver mer. Vi vill känna att just vårt hem är unikt. Att andra blir lite lagom avundsjuka på oss när vi säger att vi kommer från Linköping. Att de åker hem och säger, -Varför kan inte vi ha det lite mer som i Linköping?

Egentligen handlar det om vilken känsla vi vill ge i maggropen. För det är ett pirr i maggropen som är skillnaden mellan Barcelona och Dusseldorf. Den ena staden ger ett pirr, medan den andra inte lockar till särskilt många pirr.

Så frågan är vad som skapar det där pirret? Och hur når Linköping dit?

söndag, augusti 08, 2010

Hur skulle ett företag i kris göra?

Tänk dig att du leder ett företag. Ditt företag har varit marknadsledande inom sitt område. Och flera av dina företrädare har varit hyllade företagsledare. Du lever med en stark företagskultur som är oerhört stolt över sitt förflutna och som aldrig missar en chans att framhålla sin tradition. Dina företrädare har alltid varit noga med att distansera sig från vissa konkurrenter som de menar jobbar med tvivelaktig företagskultur, felaktigt materialval och bristande affärsplan. Och det har gått bra för ditt företag.

Men tiderna ändras. Konkurrensen hårdnade och er position som marknadsledare var hotad. Förre VD:n lyckades förvalta företaget någorlunda bra, men på slutet var han trött och såg inte den utveckling som skedde. Han missade att förnya och dit företag gick på pumpen i flera stora affärer. Som en följd så fick han gå. Givetvis med en häftig fallskärm och en stor gård som tack för lång och trogen tjänst. Istället blev du inkallad. Du hade erfarenheten och var en av dom som jobbat oerhört länge i företagets ledning. Uppdraget var glasklart. Förnya företaget och få oss att återigen bli nummer ett.

Och det började bra. Du framhölls som förnyare och fick flera stora ordrar. Allt verkade gå din väg och de som inte trodde på dig, och de var många, verkade få äta upp sin tvivlan inför ditt ledarskap. Men nu kommer ett dilemma till dig som läser. Hur hade du agerat?

Ett tänkbart scenario hade kunnat se ut så här. Du förblindas av att allt verkar gå din väg. Du solar dig i glansen och kör på hårdare och hårdare. Men med detta så slutar du fundera på förnyelsen. Företaget har nog egentligen alltid haft en sund affärsplan. Du tror att det bara var en fråga om ledarskap och att du var precis det som behövdes. Istället för att ta in nya krafter till företagsledningen kallar du in dina gamla vänner och ni dammar av en affärsplan som ni plitat ihop på en konferensanläggning för länge sedan. Ni har en idé.

Er idé går ut på att möta konkurrensen från er största konkurrent med företagsuppköp. Först sneglar ni på en av uppstickarna. En kvarleva från IT-bubblan. Ett ungt, hippt företag som går bra. De saknar fortfarande en produkt och går ännu inte med vinst, men ni vill åt deras hippfaktor för att nå unga. Men du vet att det inte räcker. Ni behöver köpa fler företag. Och just nu finns bara ett på marknaden. Ett gammalt trött företag med en tillsynes förlegad produkt. Till saken hör dessutom att alla dina företrädare, ALLA, har skrämts av samröre med detta företag. Deras affärsplan håller inte och deras företagsledning är benhårt mot allt som du egentligen står för. De har, och misstänks än, för samarbete med korrupta och auktoritära företag utomlands. Men du vet att detta är din chans att åter bli marknadsledare. Må det bära eller brista. Du struntar i dina föregångare. Vad vet väl de gamla stofilerna. Media hyllar ju ditt ledarskap. Du kan ju få din revansch nu.

Tillsammans med de två andra företagen meddelar du att era företag nu gått ihop för att åter bli marknadsledare. Och det börjar bra. Alla verkar tycka detta är rätt väg för er. Men de gamla inom ditt företag våndas. Allt deras arbete för att hålla det suspekta företaget borta från styrelserummen håller på att raseras. Du erbjuder dem inte bara samarbete, utan också en plats i styrelsen. Kanske som ekonomichef. Förnyelsearbetet glömmer du också. För du har satsat allt på detta.

Men efter ett tag händer det saker. Du upptäcker att det går bra för ert samarbete. Men det är inte tack vare dig. Utan allt hänger på det unga företaget du köpte upp. Deras ledning hyllas, medan du hamnar i deras skugga. De reser runt och presenterar sin produktidé, men ingen sneglar ens åt din produkt. trots att du tror på dess förträfflighet. Och det andra företaget börjar bli alltmer hårdnackat. Deras VD framstår som alltmer radikal och går på tvärsen mot allt som du vet är rätt. Tillslut går det bara sämre och sämre för ditt företag. Ni tar in allt färre ordrar och framstår som mossiga. Er vinst beror uteslutande på det unga företaget. Men där börjar investerarna kräva utdelning. De vill se en produkt och inte bara en idé. Kommer detta att funka? Tveksamheten hos marknaden tilltar.

Du kallar till krismöte med ledningen. Ni har gått från att vara marknadsledare till att bli konstant tvåa. Och det verkar inte finnas något golv. Ni sjunker längre och längre ned. Ert företagssamarbete har inte gynnat er på något sätt och det unga företaget inser nu att det vore bättre för dom att gå sin egen väg. De kommer med fler och fler utspel om samgående med andra företag och du inser att den förnyelse som du var satt att genomföra hade behövts. Men nu väntar en stororder och du har inte tid att göra om. Förlorar du denna order så har ditt företag svårt att få ihop soliditeten. Samtidigt känner du hur tvivlen ökar i din företagsledning. Ditt ledarskap är alltmer ifrågasatt. Få tror längre att du klarar av detta, men de måste hålla ihop. För sådan är er företagskultur. Men alla vet. Alla pratar om det. Och du känner av det. Vad gör du?

onsdag, augusti 04, 2010

Så här ser Linköpings politiska alternativ ut!

Förra inlägget handlade ju om trovärdighetsfrågan som den främsta valfrågan i Linköping. Nu ska jag beröra de olika politiska alternativen som finns. Egentligen borde det bli ett kort inlägg för det finns bara två tydliga politiska alternativ. Allians för Linköping eller ett rödgrönt samarbete som inte verkar vara ett samarbete. För så är det. Vi Allianspartier går till val för förnyat förtroende. Då återstår bara tre partier som kan samarbeta med varandra och det är sossar, miljöpartister och vänsterpartister.

Allians för Linköping kommer gå till val för förnyat förtroende. Vi trivs ihop och har bedrivit en bra politik för Linköping. Vi har en gemensam vision för Linköping framöver och vill fortsätta ta ansvar. Vi är överens om att kommunalskatten ska förbli oförändrad och att Linköpingsborna ska få mer valfrihet.

Mot oss står en opposition som ännu inte har enats och driver tesen att de politiska alternativen avgörs efter valet. Ja, så kan man ju också resonera. Men det gör bara den som vet att det inte finns något att tjäna på att tala högt om sitt eget alternativ. Och egentligen kan jag förstå dem. För de har så otroligt olika syn i vissa frågor så att det verkar omöjligt att se hur ett samarbete ska gå ihop.

Ta bara frågan om skatterna. Sossarna driver tesen att den inte ska höjas. Men samtidigt driver både v och mp skattehöjningar med 1-krona. Och de partierna har ju fått igenom skattehöjningsförslag både på nationell och regional nivå. Så ingen kan väl tro att de inte skulle få igenom det här.

Sen har vi flyget. V och mp är notoriskt emot satsningar för flyget i Linköping. Sossarnas frontfigur, Lena Micko, är ordförande i Svenskt Flyg och en ivrig påhejare av flygsatsningar.

Byggfrågorna är ett annat område. S och v vill ha mer byggnation. Mp å andra sidan vill att det istället byggs i angränsande kommuner och att vi slutar växa.

S stödjer satsningar på handelsområden som Mörtlösa, medan mp gör allt för att stoppa dessa.

Och listan bara fortsätter. Det är tre partier som lyckas enas i de små frågorna, men som har så olika syn i de stora viktiga framtidsfrågorna att det är svårt att se ett fungerande alternativ. Kanske är det därför Lena Micko inte vill prata om sitt alternativ som ett riktigt alternativ. Men Någon gång måste man ta sitt demokratiska ansvar och ge väljarna ett tydligt besked. Vi i Alliansen har gjort det. Nu är det dags för vänsterpartierna att också göra det.

tisdag, augusti 03, 2010

Den stora valfrågan i Linköping!

Nu är sommaren slut. Nu börjar även journalisterna komma tillbaka från semestern. Och när de ringer så är det oftast frågor om valet som intresserar dem. En valfråga som jag fått ganska ofta den senaste tiden är vilken den viktigaste valfrågan i Linköping blir. Och jag kan säga att jag har funderat på den frågan länge. Mitt svar blir ganska kort. Trovärdighetsfrågan!

Ser vi tillbaka på de senaste fyra åren så kan ingen säga annat än att det varit fyra bra år för Linköping. Vår utveckling pekade på samtliga områden i den riktning som man vill att de ska peka. Men sen kom ju den där finanskrisen (som alla verkar ha glömt bort) och i princip över en natt saknades c:a 350 miljoner kronor i vår budget. Det är liksom ingen enkel sak att hantera för någon, oavsett politisk tillhörighet. Men utan att låta självgod så vill jag påstå att Linköping bör betraktas som ett föredöme i hanteringen av den ekonomiska situationen vi stod inför. Självklart insåg vi att det inte skulle vara smärtfritt att spara in de ofantliga summor som vi behövde. Men alternativet var ju att skjuta på det onda och förvärra det. Resultatet ser vi idag. Vi gjorde rätt och Linköpingsborna märkte knappt att vi gick igenom en av de värsta ekonomiska kriserna den här kommunen stått inför.

Det politiska livet under de senaste fyra åren har varit ganska lugnt det också. Oppositionen har inte direkt gjort livet svårt för oss. Socialdemokraterna har i princip acceppterat vår politik, även om de retoriskt försökt ge en annan bild. Ser vi till de faktiska besluten så har (s) köpt våra förslag i 9 fall av 10. Ibland har det skett rakt av och ibland med ändringsförslag på marginalen. De gånger det verkligen varit politisk strid så har det varit ideologiska skillnader. Vi har bl a haft strid om vårdnadsbidrag, friskolor och eget val inom hemtjänsten.

Mp och v däremot har väl gjort det till sin grej att alltid vara emot. Det är väl ok att vara emot saker, men alltför ofta saknar jag deras egna förslag. Att bara vara emot är ingen trygg grund att bygga ett politiskt alternativ på.

Så, om det största oppositionspartiet i praktiken köper den politik som förts och majoritetspartierna sinsemellan inte har några stora stridsfrågor då finns det liksom inga stora valfrågor att driva. Det enda som återstår är trovärdighetsfrågan. Vilken konstellation är mest lämpad att ansvara för Linköpings framtid?

måndag, augusti 02, 2010

Dags för valrörelse!!!

Så mina vänner, nu kör vi. Nu är det dags att köra valrörelse. Från och med nu kommer denna blogg att fungera som min kampanjplats. Jag kommer även fortsättningsvis att unna mig lyxen att ha korta utläggningar om sådant som berör allt eller inget, men fokus kommer ligga på mitt kampanjande.

Men för att du som läsare inte ska bli sjukt trött på min sida så lovar jag att jag ska göra allt för att minska andelen propaganda. Istället vill jag framföra det som jag tycker är viktigt och gärna föra en dialog med dig som läsare. Jag hoppas du kommer tycka det är roligt att följa mig under mitt kampanjande.

Nästa inlägg kommer handla om vad jag vill göra som kommunalråd 2010-2014.

måndag, maj 31, 2010

Vad är en arbetsplats? Eller, jag lovar att skippa Stadshuset!

Ibland är det lätt att bli filosofisk. Eller politiker nördig om ni så vill. Igår hände det mig. Jag började fundera över att jag inte har varit i stadshuset på ganska lång tid. Rättare sagt, jag har varit i Stadshuset men bara för kortare möten och för att kolla min post. Annars har jag inte suttit ned på kontorsstolen under så värst lång tid. Det är inte så att jag har haft lite att göra. Tvätrom. Jag har haft full rulle i över tre veckor nu. Mina dagar är både dubbel- och trippelbokade. Från 9-19 är typ varje dag fulltecknad. Men de absolut flresta av dessa åtaganden är utanför Stadshuset.

Då började jag fundera över vad en arbetsplats egentligen är. Och vad har den för koppling till jobbet?

För en bilmekaniker är arbetsplatsen ganska viktig. Det är svårt att fixa bilar på andra platser än i en bilverkstad. Även om jag känner bilmekaniker som gör hembesök. För en kirurg är arbetsplatsen helt ofrånkomlig. Ingen vill nog ha en kirurg på proffessionellt hembesök. Det vill vi ha på sjukhuset. Men för många andra då? Vad innebär arbetsplatsen för en fritidsledare? Eller för en marknadskonsult? En journalist? Eller en politiker?

För mig är min arbetsplats i Stadshuset egentligen ganska värdelös. Värdelös på det sättet att det jag förväntas göra, att politiskt styra kommunen, det kan jag hantera vid särskilda möten. När jag ska ha möten så bokar jag för det mesta en möteslokal där vi kan sitta ostört (även om jag har stadshusets mysigaste kontor). Om jag ska träffa enskilda tjänstemän så finns det en mängd platser som vi kan sitta på. Fullmäktigemöten och kommunstyrelse sköter vi i särskilda lokaler. För övrigt så innebär mitt uppdrag att träffa kommunmedborgarna. Att lyssna på deras frågor och synpunkter. Vad vill de ha annorlunda gjort? Och det kan jag inte sköta från min arbetsplats.

Jag har hela tiden kontoret på fickan. Jag har en dator och en tjänstetelefon. Dessutom har jag en privat telefon (vars nummer nu tycks vara mer känt än det till min tjänstetelefon). Jag får alla skickade mail direkt till telefonen och alla samtal kopplas direkt till mig. Om jag inte svarar så är det bara att lämna ett meddelande så återkommer jag (eller varför inte prova att ringa igen). Vad jag vill säga är att allt det som det tidigare krävdes ett kontor för att sköta går nu att sköta utan ett kontor. Därför har jag valt att tillbringa så lite tid på mitt kontor som möjligt och istället göra det som förväntas av mig, nämligen träffa er.

Problemet tror jag är att för många så är politik ett jobb. Och precis som med de flesta traditionella jobb så kopplas det ihop med en arbetsplats. En fysisk sådan dit du komemr vid en bestämd tid och lämnar vid en bestämd tid. För mig känns det där så mossigt att jag nästa slår volter. Vad som är viktigt är inte hur många timmar du tillbringar på din arbetsplats, utan hur mycket du får gjort. Det är resultatet som räknas. Och jag tycker att mitt track-record är ganska bra. Bättre än de flesta andra politikers vågar jag påstå.

Så, den som vill ha en politiker i Stadshuset får nog söka sig en annan kandidat. För jag lovar att tillbringa så lite tid här som möjligt.

tisdag, maj 25, 2010

Vad innebär ett rödgrönt Linköping?

En lyx som oppositionspartierna har är ju att de knappt behöver tala om vad de vill göra. Men sen blir trycket för hårt och de börjar berätta. Och där någonstans händer det grejer. Fram tills att de börjat berätta så kan de ge sken av att med dem vid rodret så kommer hela världen att grönska och fred kommer råda. Men som vi alla vet så ser ju verkligheten inte riktigt ut sådan. Och inte heller deras politik.

Nu levererar de rödgröna på riksnivå fler och fler delar av sin politiska vision för Sverige. Och bakom alla önsketänkanden döljer sig inget annat än det gamla vanliga. Inte ett uns av förnyelse eller nytänkande. Bara det gamla vanliga som visade sig funktionsodugligt.

Nu börjar det röra sig på regional och lokalnivå oxå. Idag står att läsa i media att de rödgröna vill höja landstingsskatten med 50 öre. Bra att de erkänner vad vi alla vetat sedan länge. Alla deras svar bygger på att det tillförs mer medel. Ingenting handlar om att tänka nytt, utan bara mer resurser. Det är ju enkelt att göra så när resurserna är någon annans. Finns inget lättare än att leka duktig med andras pengar. Titta bara på Lehman-brothers. Men 50 öre känns ju inte som mycket. Eller hur?

Sen kommer vi till den lokala nivån. Här är ju inte allt lika tydligt för väljaren. Det finns inget rödgrönt alternativ på pappret, men i realiteten finns inget annat val. För Allians för Linköping går till val på förnyat förtroende. Sossarna sitter själva kvar i sandlådan och kvar finns bara två partier att leka med. Kommunister och miljöpartister. Så oavsett om det blir gemensamt rödgrönt manifest eller inte så finns bara det alternativet vid en valvinst. Och vad innebär det för Linköping? Jo, låt mig påminna om att både vänsterpartiet och miljöpartiet sedan lång tid tillbaka aviserat att de vill ha minst 1-krona i höjd kommunalskatt. Och ingen tror väl att dessa två partier kommer släppa kravet på en skattehöjning när sossarna vill hitta lekkamrater. Alltså blir det 1 krona mer i kommunalskatt. Detta trots att vi har en av de starkaste kommunala ekonomierna i landet.

För den enskilde spelar det liksom ingen roll vart skattehöjningen sker och i vilken budget den hamnar för den vanlige skattebetalaren har bara en budget att ta ifrån, sitt lönekonto. Så till den 50-öring som de rödgröna höjer i landstingsskatt ska vi lägga till 1 krona i höjd kommunalskatt. Alltså 1,50 i ökade skatter för den enskilde linköpingsbon. För en vanlig familj innebär det minst 600 kronor mer varje månad. nästan 7 500 mer varje år. Och då har vi inte ens kommit in på vad det kommer att innebära med en rödgrön vinst i riksdagsvalet. Slopade jobbskatteavdrag, höjda arbetsgivaravgifter och höjd bensinskatt. Jo, det blir inte nådigt.

Sossarnas ledande politiker i landstinget Irma Görtz förklarar det hela på ett oerhört talande sätt.
- Det är sant att det kan tyckas obarmhärtigt att föreslå någonting som drabbar dem med minst marginaler värst och det har varit en lång process för oss att landa i det här beslutet.
Obarmhärtigt är precis det ord jag sökte. Tack Irma och ni andra rödgröna för att ni är så obarmhärtiga.

måndag, maj 10, 2010

Generationsklyftan

Ungdomsarbetslösheten är en av de enskilt viktigaste frågorna att lösa. Just nu verkar det som att striden står om vem som har de rätta siffrorna. Oavsett om de är högst eller bara bland de högsta i EU så är alla överens om att siffran är för hög. Och där kan vi väl vara överens.

Det finns mycket att skriva i denna sak, men jag vill ta upp den fråga som nog de flesta av oss inte nämner. Den ökande generationsklyfta som ungdomsarbetslösheten innebär. Även om de som är över 50 och arbetar inte håller med mig så är det ganska lätt att bevisa att de fått en höjd levnadsstandard de senaste tio åren. Inkomsterna har ökat och räntorna varit rekordlåga. Deras skulder har varit hanterbara och kostnaderna för boende låga. Alltså har deras förmögenhet vuxit.

Samtidigt har situationen för de arbetslösa unga vuxna gått åt motsatt håll. Låga inkomster, om några, samtidigt med skyhöga boendekostnader. Boendet blir dyrt eftersom man påbörjar sin boendekarriär mitt i den tid då priserna tycks slå rekord på löpande band. Mer av inkomsten går till fasta kostnader och förmögenheten stagnerar.

Så, en del av befolkningen mår ekonomsikt bra medan en anan del mår sämre.

Nu har jag inte blivit socialist och vill radera dessa skillnader genom att straffa de äldre, utan jag vill göra så att jag raderar ungdomsarbetslösheten och på så sätt ger de yngre en chans att även de bygga en stabil tillvaro. Men det kräver lite tänkande utanför boxen och inte bara satsningar på fler högskoleplatser och fler praktikplatser. Utan det kräver att vi skapar fler arbetstillfällen och gör unga mer attraktiva på arbetsmarknaden.

Två punkter för det:
1. Ungdomsavtal - Gör om LAS och sänk på så sätt trösklarna för unga in på arbetsmarknaden. Hellre en fot inne än två fötter utanför.

2. Sänk skatterna för företagare och ta av dem regelbördan - Blir det lönsammare och roligare att driva företag så kommer fler att anställa. När det är svårt och dyrt med anställningar så strunatr många i det. Nu får vi tänka tvärtom.

Så, om vi vågar tänka utanför lådan så grejar vi det här. Men tyvärr så är det för många som har sitt finger fastklämt i den där lådan för att det ska vara troligt. Så vi kanske får fortsätta titta på när generationsklyftan ökar.

måndag, maj 03, 2010

Se, det regnar manna från himlen?

Idag presenterade oppositionen sin gemensamma skuggbudget. Och man får väl säga att det i sig är en prestation. Och som den presenterades då. Pengar till allt och alla. Ingen grupp verkar komma undan pengaregnet. Det bara slängs på en. Och allt är givetvis finansierat. Eller?

Det fanns en rad skattehöjningar med i förslaget. De var paketerade på ett sätt så att vi ska förledas att tro att just de skattehöjningarna inte kommer drabba oss. Men sanningen är ju den att skattehöjningar sällan slår selektivt. De skiljer inte på grannen och mig. Istället drabbar de alla. Inge undkommer att få mindre kvar i plånboken. Men det är just där som den stora skillnaden är i dagens politik. Jag tror på människan och vill inte att någon ska betala mer i skatt än vad som behövs. De rödgröna tror mer på sina modeller och tar hellre mer av våra skattepengar. För det finns ju alltid projekt att skapa som gör av med de skattemedel som inte går åt till välfärden.

Nu återstår att se hur många som sätter sin tilltro till deras budgetalternativ.

onsdag, april 28, 2010

Varför pratar vi inte mer ideologi?

Idag var jag och vår ombudsman, Rose-Marie, gäster hos Sveriges Radio Östergötland för att prata om vad som får en centerpartist att hålla igång, typ. Vi pratade ideologi och värderingar. Lyssna här, ungefär 6 minuter in i sändningen. Oerhört kul! Vi pratar aldelles för lite om de grundläggande värderingarna och vad som skiljer partierna åt. Det kan ju tyckas att bara för att vi är en Allians så är vi lika. Och det stämmer väl i den mån att vi är mer olika exempelvis Socialdemokraterna och de övriga oppositionspartierna. Men vi är fortfarande fyra olika partier med olika värdergrund och i viss mån också ideologi. Där finns vi tydliga liberaler och där finns de som mer hör hemma på den konservativa delen av den politiska kartan. Därför blir det viktigt att prata om ideologier och vad vi står upp för i både vått och torrt.

Jag var ju också medförfattare till den antologi som kom ut för några månader sen, Med frihet följer ära. En bok som tar ett mer ideologiskt tag på de frågor som vi står inför och inte bara försöker förklara dom utifrån statistikövningar och sifferexercis. Läs den gärna. Sanna Rayman på SvD gjorde det och jag ler fortfarande åt hennes recenssion där hon kallar oss för politiska nördar :)

Så fram för mer ideologisk debatt. Det vitaliserar och det får politiken att hamna i ett sammanhang.

söndag, april 25, 2010

Linköping är mycket mer än Stora Torget

Min reflektion över mandatperioden fortsätter denna gång med Landsbygdsutveckling.

Linköping är en oerhört vacker kommun. Här samsas öppet slättlandskap med skogsmarker och sjöar. Och det är den oerhörda mångsidigheten som gör att Linköping blir så spännande. Det är lätt att förstå varför trakten varit så oerhört populär under så lång tid. Har ju t o m varit huvudstad under en kort period.

En stor del av linköpingsborna bor utanför tätorten och till skillnad från vad många tror så har Linköpings landsbygd en relativt ung befolkning. Det är barnfamiljer som söker något annat än vad tätorten har att erbjuda. Och det är just detta som vi måste bygga på.

En av de saker som dök upp under mandatperioden var det förhållningssätt som visades gentemot byggande på landsbygden. Många gånger så utgick besluten utifrån kommunens behov och inte de boendes. Byggnation skulle passas in i en samhällsplaneringsmall där helheten var det viktigaste. Sammanhållen byggnation var tänkt att ligga intill kollektivtrafikstråk och tillgången till samhällsservice var oftast utgångspunkten. Ett motiv som angavs när byggnation skulle avslås var att det på sikt kunde leda till ökade krav på samhällsservice. Och rent teoretiskt så är det rätt att göra så, men vi människor förhåller oss inte i teorier utan lever i det praktiska. Vi vill bo där vi känner oss hemma, inte där det teoretiskt är bäst att bo. Därför krockade den kommunala världen och de sökandes många gånger. I skuggan av detta påbörjades ett arbete som skulle ge riktlinjer för hur byggnation på landsbygden skulle se ut framöver.

Det som sedan presenterades var egentligen en sammanställning av alla de tidigare riktlinjer som kommunen arbetade efter. Men när de sammanställdes till en helhet framträdde något som kändes ganska fel. Byggnation på landsbygden blev i praktiken något som utgick från de teoretiska argumenten och glömde de praktiska som vi människor lever efter. Därför var vi tvungna att välja väg. Och jag är stolt över att vi valde den praktiska vägen. Det är människors vilja som ska vara styrande. Kommunen frå anpassa sin verksamhet allteftersom behoven ändras. Vi kan inte tvinga folk till vissa val utifrån kalkyler som visar på att det kan bli på ett vistt sätt framöver. Och resultatet har blivit att det är betydligt lättare att bygga på landsbygden idag än för fem år sedan.

Nämnden har i flera fall ändrat i de tjänstemannaförslag som velat avslå byggnation till fördel för den sökande med ovanstående motiv. Och vi kommer att fortsätta bevilja ansökningar som syftar till att möjliggöra drömboendet för många.

Att inte anta de föreslagna Riktlinjerna för byggnation på landsbygden blev det enskilt viktigaste vi gjorde för att underlätta för byggnation. Genom att vi sammanhållet kunde se vilka enorma krav vi ställer så kan vi nu jobba med det omvända. Att underlätta för byggnation.

Ett annat oerhört viktigt arbete för landsbygden är den landsbygdsstrategi som vi snart kommer att ta ställning till. Det är ett av de mest gedigna arbeten som vi gjort. Massor av människor har fått vara med och de kommunala förvatlningarna har jobbat i fokusgrupper för att få fram de viktigaste frågorna för Linköpings landsbygd de kommande åren. Nu vet vi vad vi ska jobba med och det kommer inte att bli ett smörgåsbord som erbjuder allt till alla, men som i själva verket inte blir något annat än retorik. Det här kommer att bli just en strategi som tar sikte på en landsbygd som är lika levande som idag och som bidrar till Linköpinsgattraktivitet på många sätt. Strategin kommer att ligga till grund för den översiktsplan för omlandet som vi börjat jobba med. Det är kanske det viktigaste dokumentet vi kommer att ta fram. Tyvärr tar det sin tid, men när den är klar så kommer vi att upfylla vår strategi.

Något jag känner att vi borde gjort annorlunda är kopplat till det första jag skrev. Vi borde har varit mer generösa med bygglov och detaljplaner. Där skulle vi politiskt drivit på hårdare. Om Linköping ska växa med 2500-3000 personer varje år så behövs attraktiva miljöer i HELA kommunen. Här måste vi göra mer. Många som idag trängs i tätorten vill inget mer än att ha ett naturnära boende med lantlig atmosfär. Och deras drömmar måste vi förverkliga. Där kommer det att bli ändring!

lördag, april 24, 2010

Mitt Berga och stadsdelsutveckling.

Jag fortsätter min tillbakablick på den gångna mandatperioden. Denna gång tar jag upp stadsdelsutveckling.

Jag bor i Berga. Det var hit jag flyttade när jag var ny i Linköping. Sen tog jag en sejour i Ryd under studietiden innan jag hittade tillbaka till Berga igen. Jag trivs som fisken i vattnet. Anledningen är nog det jag skrev i förra inlägget om betong i blodet. Jag är en förortskille och det spelar liksom ingen roll hur mycket kommunalråd jag blir. Förorten sitter i. Därför var det ganska ledsamt att se hur miljonprogramsområden i Linköping, liksom i de flesta andra kommuner, var lite offside i samhällsplaneringen. Visst, det hände saker. Men inte med någon långsiktighet, utan mer sporadiskt. Men nu är det annorlunda.

Under den här mandatperioden har vi lagt oerhört mycket kraft på stadsdelsutveckling. Och då menar jag inte bara miljonprogramsområden Ryd, Berga och Skäggetorp. Utan en helhet kring våra stadsdelar. Orsaken är enkel. Det bor oerhört många människor i våra stadsdelar utanför centrala Linköping. Att utveckla deras livsmiljö är att utveckla hållbarhetstänket. Att få levande stadsdelar där de boende känner trygghet, gemenskap och tillhörighet borde vara mer självklart än vad det är. Nu har vi i alla fall kommit en bra bit på vägen i Linköping.

Aktivitetsparkerna som vi byggt i Berga och Ryd är sådana succéer att jag knappt själv kan tro det. Jag har en starx utanför mig i Berga och jag kan lova att det är en av de bästa investeringarna vi gjort, någonsin. Den är aldrig tom. Spelar ingen roll om det är sommar eller vinter, där finns alltid några som sparkar boll, gungar eller hänger. Likadant är det i Ryd. Tillsammans med allt det övriga vi gör i område så har det bidragit till att minska skadegörelsen, främst klotter, och öka delaktigheten. Därför bygger vi en liknande park även i Skäggetorp.

För något år sedan flyttade vi Novemberljus till Berga. Jag kan bara säga att det blev en succé utan dess lika. Aldrig har så många människor promenerat runt Tinnerbäcken och till Berga. I samband med det satsade även Stångåstaden på att göra några innergårdar trevligare. Och det gav direkt effekt. Stoltheten rusade i höjden och ingen, INGEN, skadegörelse skedde.

Vi har satsat enormt mycket på lekplatser runt hela kommunen. Och det är medvetet. Att ge barn och föräldrar bra lekmöjligheter borde vara nämndens högsta prioritet. Vet att det låter smörigt, men barn är vår framtid och att satsa på dem är att satsa på sig själv. Vi har involverat föräldrarna i arbetet och lyssnat på vad de vill ha. Och det som varit ganska slående är att oftast kommer begäran om att hellre slå ihop flera små till en stor än att fortsätta ha flera små. Anledningen är att även föräldrar vill ha social kontakt när barnen leker och då ökar sannolikheten vid en större lekplats.

Men det finns en skugga på vår stadsdelshimmel. Jag kan öppet erkänna att jag är missnöjd med hur vi lyckades genomföra vattenlekens utveckling. Vi tog beslut om att inte satsa på en ny plaskdamm för drygt tre år sedan, men det är först i år som vi lyckats genomföra upphandlingen av den vattenlek som ska ersätta plaskdammen. Politiskt har vi drivit på, men ändå har det dröjt. Som ordförande är jag ansvarig och jag borde ha varit ännu mer drivande än jag varit. Jag borde inte ha accepterat något annat än en vattenlek redan första året. Beslutet attt satsa på en vattenlek istället för plaskdamm var rätt, men genomförandet lämnar mer att önska.

Allt som allt kan jag säga att när det gäller stadsdelsutveckling så tycker jag att vi har kommit oerhört långt den här mandatperioden. Orter som Ryd, Berga och Skäggetorp är nu naturliga delar av vår samhällsplanering och vi pratar mer om livsmiljöer än om boendemiljöer i vår kommun. Men vi kan mer. Bara att fortsätta.

Jag skulle gärna ta emot era tankar kring våra stadsdelar. Vad är bra och vad är dåligt? Vad har vi glömt och vad kunde vi gjort annorlunda? Det här är min bild, nu behöver jag din.

fredag, april 23, 2010

Stolt över mitt Linköping!

Tiden går fort. Nu är snart den här mandatperioden över och jag börjar reflektera över de gångna fyra åren. Jag kommer att under några bloggposter att summera min tid både som nämndordförande och senare också som kommunalråd. Jag ska försöka vara så öppen som det bara går och även redovisa sådant som jag anser att jag kunde gjort annorlunda och sådant som jag ångrar. Men fokus hamnar ändå främst på det som jag lyckats åstadkomma. Jag hoppas du som läsare uppskattar detta.

Stadsutveckling

Jag är i grunden en stadskille. Född och uppvuxen i miljonprogramsområden i Stockholm. Nästan så det finns lite betong i blodet. Därför har jag alltid reagerat mot att Linköping benämndes som den stora småstaden. Ofta sas detta med stolthet. Men för mig blir det fel. Antingen är man en stor stad eller en småstad. Det råder liksom inget mellanläge. Begreppet den stora småstaden är för mig en signal över att Linköping aldrig vågt välja väg, utan man har försökt vara lite av varje. Men som Sveriges femte största stad och med en så stor befolkningstillväxt som vi har går det omöjligt att vara en småstad. Inget fel på småstäder, tvärtom. Men Linköping är ingen småstad. Precis som att vi inte är en storstad. Vi är en stor stad. Och där rådde det ett visst vakum tidigare. Jag signalerade tidigt att vi skulle tvätta bort epitetet den stora småstaden och börja leva efter devisen Där idéer blir verklighet. Och så här i backspegeln kan vi se att vi tagit klivet från en småstad till en stor stad.

Linköping har en helt annan puls idag än för bara fem år sedan. Vi har en innerstad som äntligen börjar ta sig ton och verkligen börjat att leva upp. Vi har fått fler lungor i innerstan i form av S:t Larsparken, Biskopsparken och Stångåbeachen. Tryggheten har ökat eftersom vi bygger bort flera av se mest otrygga delarna, typ vid Lilla torget. Genom att satsa så medvetet på stadsutveckling så har vi fått fler butiker som omsätter mer än någonsin. Såg en siffra på att butikerna i city ökat sin omsättning med 200 miljoner årligen de senaste åren. Genom att kommunen satsat på innerstan så har fastighetsägare gjort detsamma. Kommunens 50 miljoner på fyra år har gett investeringar på c:à 500 miljoner från fastighetsägarna. Allt som allt så har vi varit lyckosamma med stadsutvecklingen i city. Och beviset på detta blev att Linköping utsågs till Årets Stadskärna 2009. Ett underbart kvitto på att vi gör helt rätt.

Det viktigaste i detta arbete har varit uthållighet och mod. Ett av mina första beslut blev att satsa på S:t Larsparken. En dyr investering som oppositionen motsatte sig och drev ganska hårt. Jag är stolt över att vi vågade stå upp för den investeringen för det innebar att övriga aktörer såg att Alliansen ville något nytt med City och att vi var långsiktiga. Jag är stolt över att vi vågade trots hård press från oppositionen.

Ångrar jag inget. Jovisst. Stångåstråket är fortfarande eftersatt. Där borde vi gjort mer. Men tiden och pengarna sa något annat. Stångåstråket kunde blivit ett riktigt lyft med en bra satsning. Nästa mandatperiodåste det åtgärdas.

Men vad tycker du som läser det här? Ge mig dina synpunkter på hur Lunköping har och bär utvecklas. Även om jag har en miljon idéer så behöver jag fler.

måndag, april 05, 2010

Kvinnlig VD till Tekniska Verken?

I sitt senaste program så tog Uppdrag Granskning upp jämställdhetssituationen i de kommunala bolagen runt om i Sverige. Linköping kom ju som bekant inte ut särskilt positivt. Alla styrelseordföranden är män. Andelen kvinnor i bolagsstyrelserna är inte heller särskilt hög. Till detta kommer att samtliga VDar också är män. När man ser detta svart på vitt så är det svårt att inte erkänna att vi har misslyckats. Jämställdheten har kommit väldigt långt inom de politiska partierna, men av någon outgrundlig anledning så har de kommunala bolagen liksom glömts bort. Läs även Christian och Linnea som bloggat om detta.

Jag kan inte spekulera i orsakerna. Men jag håller inte med de som intervjuades i tv om att kvinnor inte skulle vara intresserade. Utan felet måste vara något annat. Oavsett vari felet ligger så måste vi konstatera att där finns ett fel. Och fel måste åtgärdas. Centerpartiet har redan påbörjat detta. Vi kommer inte att ha samma situation efter valet.

Men det finns redan nu saker som vi kan påverka. T ex anställningen av en ny VD för Tekniska Verken. Jag är inte, och har aldrig varit, en vän av kvotering. Men jag köper heller inte argument som i grunden går ut på att det är män som är mest kompetenta. För så brukar argumentet vara när man inte anställer kvinnor. "Vi anställer efter kompetens och nu råkade det vara en man som var mest kompetent". Det kan ju stämma i vissa fall. Men inte kan det stämma så till den milda grad att inget av de kommunala bolagen kan ha en kvinnlig VD.

Min inställning är således att rekryteringen av en ny VD till Teknsika Verken bör vara så pass proffesionell att det är möjligt att vi kan rekrytera en kvinna till posten. Det är på tid att denna mansdominerade värld får en kvinnlig VD och vart skulle det passa bättre än i ett kommunalt bolag som vill vara föregångare på så många sätt.

Här har jag största förtroende för styrelsen. Det jag ger uttryck för är mina egna funderingar.

lördag, april 03, 2010

Ibland är det bra med en paus!

Jag får börja med att be dig som läser min blogg med någorlunda frekvens om ursäkt. Jag har haft en liten bloggpaus utan att meddela er om att jag skulle ta en sådan. Dåligt och jag skäms inför er. Men samtidigt så hoppas jag på er förståelse. För det kändes som en nödvändig paus. Jag hade en intensiv period och det kändes som att mitt skrivande mer skedde utifrån en måstekänsla än av ren vilja. Därför tog jag en liten paus.

Under tiden så har jag lyckats hantera den oerhört intensiva arbetsperioden på ett galant sätt (om jag får säga det själv). Samtidigt har jag känt ett sug, kalla det abstinens om du vill, efter att skriva på bloggen.

Så nu är jag tillbaka. Och vad som är nytt är att du nu kan följa mig på ytterligare en blogg. Jag bloggar även på jämställd.se. Ämnet är kanske inte så svårt att gissa sig till. Följ mig gärna på den bloggen också.

torsdag, mars 11, 2010

Valrörelsen är i full gång

Nu märks det att snart är det val. Utspelen duggar tätt. Om än inte varje dag, så i alla fall ett i veckan. Det är väl som det ska vara. Och det ena mer svulstigt än det andra. Också det kanske som det ska vara.

Men en sak stör mig oerhört mycket och det är den bristande respekten för medborgaren i utspelen. För bara genom en väldigt enkel granskning så ser man att det är samma pengar som används om och om och om igen för att finansiera de olika förslagen. Utspelen bygger många gånger på att medborgaren ändå inte har koll på den kommunala ekonomin utan bara läser siffrorna i rubriken. Därför behöver utspelen inte bygga på någon egentlig hållbar grund, utan bara på en rubrik som väcker uppmärksamhet.

Låt mig ta ett exempel från förra veckan. Allians för Linköping presenterade ett förslag om jobb- och praktikplatser för 27 miljoner. Oppositionens kontring blev att trumfa detta med en satsning på 60 miljoner. Bekymret i det hela är att det inte finns så mycket pengar som de nu bränner.

Ja, förvisso så drar de ned på vissa områden där vi vill se mer satsningar t ex inom förskola och grundskola. Men även med de neddragningarna så räcker inte pengarna. Om det nu inte är så att de använder pengarna flera gånger om.

Så, visst är valrörelsen igång. Med allt vad det innebär.

tisdag, mars 02, 2010

En jättesatsning på utbildning

Idag har Allians för Linköping tydliggjort vad vi ser som viktiga områden att värna i ekonomiskt oroliga tider. Vi presenterade vid en presskonferens våra fördelningar av de extra statsbidragen som tilldelats kommunen. Skolan och utbildningsområdet tillförs extramedel om 60 miljoner kr. Förskola samt grundskolan tillförs 48 miljoner av dessa och gymnasieskolan samt vuxenutbildningen tillförs 12 miljoner. Pengarna kommer bl a att användas till läromedelssatsningar, men också till en särskild satsning på matematik. Elevhälsan kommer att förstärkas samt utrustning och upprustning till idrottsverksamheten.

Utöver detta satsar vi 17 miljoner på omsorgsnämnden. Pengarna går främst till att lindra de besparingar som skulle behöva göras annars. Men också till att satsa på social verksamhet.

Äldrenämnden får ett tillskott på 12 miljoner. Där blir det också satsningar på social verksamhet och på att förstärka hjälpmedelssidan.

Det känns så oerhört skönt med denna tilldelning. Nu har vi tydliggjort vad vi ser som våra kärnområden. Vi vill värna barn och ungdomar. Vi vill att våra äldre och funktionshindrade ska ha en värdig tillvaro. Därför går pengarna enbart till dessa områden och inte till asfalt.

Ohlys pigavdrag är det som gäller.

Ett stundom ganska komiskt velande fick idag sin Grande Finale. Nu ska RUT-avdraget avskaffas. Lars Ohly fick de andra att dansa efter sin pipa. Med tanke på att Mp ganska nyligen meddelat att de tycker att det borde vara kvar samtidigt som Mona Sahlin öppnade för att bevara det (även om det då skulle "förändras") så framstår det som att v med Lars Ohly i spetsen satt ned foten och hotat med ett avhopp. Någon annan förklaring kan jag inte se.

Det känns som att det är med hot och maktdemonstrationer som oppositionen bedriver sitt samarbete. Känns ju inte riktigt tryggt. Men en sak ska de ha heder för. Nu har de, och främst Mp, tydliggjort att med dom vid rodret så väntar en kraftig vänstergir. En vänstergir som kommer att kosta och kännas för den vanlige svensken.

fredag, februari 26, 2010

Hur var det nu igen med "pigavdraget"?

-Avskaffa pigavdraget!
-Avskaffa inte RUT. Men den måste göras om!

Vad vill egentligen socialdemokraterna om den så oerhört lyckade reformen kring hushållsnära tjänster, RUT-avdraget? Vi är nog många som undrar det. Enligt stämmobeslut ska det avskaffas. Men nu öppnar Sahlin för att det nog borde finnas kvar.

De har länge raljerat över "pigavdraget" och sagt att det är skattesubventioner för de allra rikaste. Men nu inser även de att denna reform riktar sig främst mot alla oss vanliga familjer som inte är mångmiljonärer, men ändå vill att vardagen ska gå ihop sig.

Så frågan återstår. Vad vill socialdemokraterna ge för besked om RUT? Ja, frågan kanske kan breddas. Vad vill socialdemokraterna driva för politik annat än att bara kritisera Alliansens politik för att ändå acceptera den och göra den till sin egen?

onsdag, februari 24, 2010

Lyssna på Gert Wingårdh

Gert Wingårdh ger sin syn på projektet kring Stångån.

Stadsomvandling

Visst är vi många som brinner för Linköpings gestaltning och för dess utveckling. Vi har också länge hävdat att det är tråkigt att stan har vänt vattnet sitt ansikte. Istället för att ha vattnet mitt i stan så har vi det typ bakom oss. Stångån är därför helt underutnyttjad som attraktionskraft.




Men nu blir det ändring på det. För nu ska Stångån hamna mitt i stan. Idag höll vi presskonferens (mer medial rapportering kommer) kring ett av de mest spännande stadsplaneringsprojekten någonsin. Omvandlingen av brandstationstomten. LE Lundbergs köper den tomt där brandstationen idag står och planerar för kontor och hyresrätter. Tomten som ligger i anslutning till brandstationen är i praktiken färdigförhandlad med JM för byggnation av fler bostäder. Oerhört spännande. Och fantastiskt bra för Linköping. Bägge byggherrar planerar för en satsning på c:a 500 miljoner vardera. Alltså en satsning på stadsmiljön för 1 miljard. Det är inte illa det.


Och projektet har alla möjligheter att bli en riktig pärla i stan. För som arkitekt har Lundbergs anlitat Gert Wingårdh. Jag säger bara, Wow. Jag älskar nästan allt som den mannen har gjort. Och det här verkar inte bli ett undtantag. Ett jätteintressant projekt som verkligen kommer att lyfta oss.


1 miljard i investeringar och Gert Wingårdh. Allt som allt en riktigt bra dag.

Gert Wingårdh & jag

tisdag, februari 23, 2010

Snöröjning

Snön verkar vara här för att stanna. När vi trodde vi sett det värsta så smällde vädret till med en värstingstorm. Förra helgen var det vinterns första klass 2 varning. Och mer är att vänta. Jag har tröttnat.

Sen har vi ju snöröjningen. Jag vet att många har synpunkter och när jag säger att vi gör allt vi någonsin kan, så är det till föga tröst. Men det är verkligen sant. Vi kör på för fullt. Inga begränsningar är inlagda, utan uppdraget är nu endast att få bort snön. Men för varje röjning kommer det typ dubbelt så mkt. Bara för att visa på vad vi gör så kan jag säga att vi alla år haft en ordentlig buffert för snöröjningen. Vi brukar sällan använda ngt av bufferten. I år har vi använt bufferten och lika mkt därtill. Vi ligger över 7 miljoner back och det ökar. Men vi har inget val. Snön ska bort. Konsekvenserna får vi ta senare. Och konsekvenser kommer det bli.

Men som sagt. Vi gör verkligen allt vi kan. Men självklart måste vi lära oss mkt utav den här vintern. Vi måste ta en ordentlig diskussion med våra entreprenörer och med våra beställare. Nästa gång måste vi vara mkt bättre förberedda. Samhället måste kunna fungera, även om det snöar.

Ska diskuttera snöröjningen i tv idag. Corren 24 och 30 minuter.

måndag, februari 22, 2010

14 av 15 impopulära förslag kommer från S+V+Mp

Fick Företagarna Östergötlands skrift i brevlådan. Brukar vara bra läsning. Inget undantag denna gång. Bl a redovisas RUT och ROT-avdragen som succéer. Det som kanske var den bästa läsningen denna gång var deras kommentarer kring det stundande valet. Medlemmarnas egna synpunkter och orosmoln redovisas. Enligt medlemmarna så är det största orosmolnet, efter minskade orderingångar, ett regeringsskifte. Blir det tydligare än så?

Efter att ha frågat sina medlemmar vad de oroas för inför framtiden så visar det sig att av de 15 mest impopulära förslagen och orosmolnen står oppositionen för 14 av dessa. Småföretagarvänligt? Säkert.

Can the real arbetarparti please stand up

Ett beslut. Ett beslut som innebär över 11.000 jobb varav 4 av 5 kommer från arbetslöshet. Visst låter det bra? Och visst låter det som ngt vi skulle vilja se mer av?

Jag talar om avdragsrätten för Hushållsnära tjänster. Enligt beräkningar så jobbar idag över 11.000 personer inom denna näring och den enskilt största orsaken till att det blivit så lyckat är RUT-avdraget som regeringen införde. 4av 5 som jobbar inom näringen kommer dessutom fråm arbetslöshet. En jobbreform blir liksom inte mer framgångsrik än så här. Hur kommer det sig ändå att s och v är emot denna reform?

Jag har inga svar. Jag kan själv inte förstå det. De pratar om pigavdrag och försöker förminska hela debatten. Men det är ju inte så att de välbärgade anlitar alla dessa 11.000. För om det är så, ja då har vi extremt många välbärgade i detta land. Eller så har de extremt smutsigt hemma.

Nej, det visar sig att helt vanliga människor, utan mångmiljoninkomster, väljer att anlita hjälp för att få tid över till annat. Och varför detta ska ses som fel fattar jag inte.

Dessutom så är ju dessa bägge partier för ROT-avdraget. D v s om du vill ta hem en snickare och få det snyggt hemma så är det OK, men inte om du vill ta hem en städhjälp för att få det snyggt hemma. Så kan man då säga att de då är för ett "dräng-avdrag"?

Den som blir klok över dessa bägga socialistiska partiers hållning får gärna hjälpa mig att förstå. För jag greppar det liksom inte.

måndag, februari 15, 2010

Slutet för kommunala bolag?

Nu har den nya lagen trätt i kraft som innebär nya bestämmelser för kommuner, landsting eller statliga myndigheter att driva företag som snedvrider konkurrensen. Och nu ser vi ett första försök att pröva om det finns något bakom denna retorik eller om det är just bara retorik. SHR, Sveriges hotell & restaurangföretagare, anmäler fem offentligt drivna verksamheter till Konkurrenseverket. De fem är Casino Cosmopol, Louis de Geer Konsert & Kongress i Norrköping, Uppsala Konsert & Kongress, Arkö Kursgård och Sala Silvergruva.

- Många företag i branschen upplever att offentligt drivna restauranger,
hotell och konferensanläggningar snedvrider konkurrensen. Det är viktigt att vi
får klarhet i var gränserna för kommunal och statlig säljverksamhet på den öppna
marknaden går enligt konkurrenslagens nya regler. Det är till fördel för alla om
detta tydliggörs
, säger SHR:s vd Mats Hulth.
Tråkigt att två av fem anmälda verksamheter är östgötska. Närmare bestämt från Norrköping. Men så kanske landet ligger. Vi måste nu dra lärdom av detta och se över vår egen verksamhet. Jag skulle tycka det vore ytterst besvärande om Linköping skulle hamna i en liknande situation. Speciellt som vi Allianspartier gick till val på att underlätta för företagandet.

onsdag, februari 10, 2010

Begynnande lokal integritetsdebatt?

Jag har drivit på under en längre tid för att diskutera integritet också ur ett lokalt perspektiv, och inte bara ur de stora nationella frågornas. Jag har fått en hel del medhåll, men också mothugg. När jag slog upp corren imorse så fick jag se en underbar debattartikel som tar upp inegritetsfrågor. Den grottar inte ned sig i tekniska detaljer och blandar både nationella och lokala frågor. Dagens lästips om ngt och förhoppningsvis början på en lokal debatt om integritet.

Om man ställer sig positiv till ökad övervakning är det oundvikligt att man
anser att medborgarnas integritet och privatliv är något man kan urholka,
förminska, ända tills man kan utrota den. Det kanske kan te sig naivt att
hänvisa till sin integritet, men om man med den brist på respekt för invånarnas
rättigheter stiftar lagar är steget inte långt till total statlig kontroll över
invånarna. Ett sådant samhälle, med dess inhumana värdegrund, är sannerligen
inget säkert samhälle.

tisdag, februari 09, 2010

Därför stödjer jag Gula Bandet

Återigen hände det som vi alla fruktat skulle hända. Två svenska soldater fick betala det allra högsta priset för sin övertygelse, livet självt. Sorgen som vi alla känner är stor, men självklart är det inget mot den sorg och saknad som deras famijer, nära och kära nu känner.

Samtidigt så känner jag att min tro och övertygelse stärkts i det rätta i de svenska truppernas närvaro i Afghanistan. Dessa soldater trodde på sin uppgift och sin möjlighet att ge afghanerna en bättre framtid. Jag delar den tron.

Jag väljer att fästa Gula Bandet på min blogg för att hedra dessa soldater. Men också för att hedra alla de afghaner som vill ha en bättre framtid och som förtjänar sin frihet.

Tar du inte kvinnor i hand ska du mista rätten till stöd!

Stockholms tingsrätt dömde igår till fördel för den muslimske man som fått sin anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program återkallat. Anledningen till återkallandet? Mannen var på intervju inför en praktikplats och när han fick träffa VDn så ville han inte ta i hand. Han hälsade, enligt egen utsago, istället genom att lägga handen på bröstet och nicka. Arbetsförmedlingen motiverar sitt beslut med att han "genom sitt agerande vid mötet" med företaget medverkat till att han inte erbjudits praktikplats. Enligt deras regelbok innebär det då att du mister rätten till ersättning. Men Tingsrätten dömer Af för diskriminering.

Juridiskt tror jag nog att tingsrätten har gjort allt rätt. Men för övrigt? Kom igen! Det finns så många bottnar i denna fråga så jag vet knappt vart jag ska börja.

1. Som arbetsgivare så MÅSTE jag veta att mina anställda funkar inom ramarna för min verksamhet. Om en anställd väljer att inte hälsa på vare sig kvinnliga anställda eller på kvinnliga kunder på ett sätt som den absoluta majoriteten förutsätter så är det ett problem.

2. Varför är det ingen som tar upp den kvinnliga VDns utsatthet. Hon säger själv att han hälsade på alla andra genom att ta i hand, men inte henne. Tänk vilken udda känsla för henne och vilken direkt förolämpning. En nedvärderande syn på kvinnor vill jag påstå.

Är DOs beslut att driva frågan grundad i någon form av vilja att vara PK? Jag är muslim. Främst av kulturellt betingade skäl eftersom min pappa kommer från Turkiet och religionen liksom följde med. Inte för att jag är särskilt utövande, men ändå tillhörande islam. Och som muslim blir jag oerhört upprörd när jag läser denna typ av frågor. Först på killen som vägrar ta i hand. Sen på DO som driver denna fråga med motiveringen att man ska få utöva sin religion fritt. Och den som blir lidande av detta är inte killen som fick skadestånd och inte DO som fick ytterligare en fjäder i sin hatt. Uatn det är vi sekulära muslimer. Vi som utgör den absoluta majoriteten av muslimer i Sverige. Vi får förklara oss och försvara oss in absurdum nu. Så tack för den DO.

söndag, februari 07, 2010

Endast Centerpartiet lyssnar på unga. De andra pratar.

För någon vecka sedan ringde vår partiombudsman till mig och sa att hon fått ett mejl från två unga killar i Motala. De hade några frågor om vår politik och skrev att de ville veta varför de skulle rösta på oss. Ganska vanliga frågor. Men där fanns även en annan underton. De sa att deras vänner funderade på att rösta på sverigedmokraterna och ville veta varför de hellre skulle rösta på oss.

Ombudsmannen och jag är bägge hands-on personer så denna typ av ganska direkta och initierade mejl tycker vi inte ska gå obemärkta förbi. Nyfikna ungdomar ska få de svar de förtjänar, inga slentrainmässiga partibrev. Samma sak gäller alla nyfikna, oavsett ålder. Men vi bestämde oss för att erbjuda dem att träffas istället för att bara få ett brev. Lyssna på dem och faktiskt ge dem ärliga svar och diskutera med dem. Sagt och gjort, de fick en inbjudan att träffas med bl a mig och vårt ungdomsförbundsombud.

Twisten i det hela läste jag i lördagens tidning (jättetråkigt, men artikeln finns inte på nätet) när det visar sig att de två killarna wallraffat samtliga partier, inklusive piratpartiet och sverigedemokraterna. Underbart upplägg. Jag gillar faktiskt wallraffande journalister. Ibland kan det vara enda sättet att få fram sanningen på. Killarna ville veta hur snabbt partierna skulle svara och vad de skulle säga.

Resultatet? Samtliga förutom sd svarade. Mp och pp svarade samma dag, kd och m efter åtta dagar. Fp efter sex dagar, v efter tre och s efter sju dagar. Centerpartiet svarade efter en dag. Enligt redovisningen i corren så var vi de enda som faktiskt erbjöd oss att komma till killarna och träffas för att lyssna på deras frågor. Och jag tycker det är ganska talande för ungdomsfrågan överlag. Alla pratar om den, men det är få som är beredda att lyssna på ungdomarna själva. De flesta tror att de redan har svaren, medan centerpartiet vill lösa frågor genom att lyssna på vad unga själva tycker är problemen.

Hatten av för Ludvig och Anton samt corren. Ni har visat att de flesta talar ungdomsfrågor, men få lyssnar.

Var är hjärtat Östgötatrafiken?

Jag är en servicedriven person. Jag älskar när de jag jobbar med känner sig uppskattade och satta i centrum. Kan bero på att jag jobbat med mycket service och försäljning under mina dagar. Därför blir jag också tokig när jag ser hur andra missköter detsamma. När företag som borde jobba med service helt glömmer bort det och väljer att se de som de jobbar med som ett medel för att nå något annat syfte.

Har tidigare skrivit om Östgötatrafikens urusla syn på service och marknadsföring. Nu ska jag ge ytterligare exempel. Den som reser med bussarna blir just nu överöst med reklam för det nya resekortet. Och där får jag erkänna att Ö-traf nog är ngt på spåren. För resekortet känns smidigare och modernare. Men marknadsföringen av det är SÅ kass så det hjälper inte att produkten kanske är bra.

Ingenstans i reklamen nämns varför jag som kund ska köpa detta kort och på vilket sätt det underlättar för mig. Istället känns hela reklamkampanjen som ngt hämtat från Anslagstavlan. Ö-traf har helt enkelt missat att informera om varför detta gynnar kunden och däri missar de även möjligheten att få en hög acceptans för det nya resekortet. Som kund känner man istället att det återigen krånglas till för resenären. Och med det anseendet som Ö-traf besitter så skulle jag inte tro att det blir bättre nu.

Och detta är symptomatiskt för Ö-traf. De gör en hel del bra saker, men glömmer hela tiden att berätta om kundnyttan i det hela. Kontanstoppet är det kanske tydligaste exemplet.

Så, mitt tips kvarstår. Dumpa er reklambyrå. De verkar inte fatta vad service går ut på. Eller så kanske problemet sitter ngn annanstans och då är det allvarligare. Som kommunrepresentant måste jag då börja fundera på vad som är bäst för Linköpings medborgare. Kan verkligen Ö-traf leverera det som vi behöver?

onsdag, februari 03, 2010

Med frihet följer ära - read it and weep

Idag släpptes vår liberala antologi. Jag håller på att spricka av stolthet. Jag + nio andra fantastiska skribenter försöker ge en bild av den idédebatt som borde pågå i Sverige 2010. Tyvärr är den samhällspolitiska debatten alltför fattig på denna typ av idédebatter, speciellt inom den liberala fåran.

Centerpartiet förde en samhällskritisk debatt under valrörelsen 2006 och vann genom det mångas gillande. Och det är den känslan vi måste hitta tillbaka till. Den rådande samhällsordningen bygger på ett socialistiskt experiment som inte är anpassat för 2000-talet. Därför måste vi ta en debatt grundad i värderingar och påminna om att det finns alternativ till den socialistiska agendan. Vi ser tendenser till att borgerliga partier och tänkare anpassar sitt budskap efter denna socialistiska dagordning, vilket är oroande. Då finns där ett vakuum att fylla. Ett vakuum där den liberala ideologin måste ta plats.

Jag har skrivit avsnitttet om Företagsamhet. Hela boken kan du ladda ned här, avgiftsfritt och lagligt.

De andra författarna är

•Federalism – Henrik Sjöholm
•Ansvar – Elisabeth Thand Ringqvist
•Grundtrygghet – Gustav Andersson
•Fri rörlighet – Fredrick Federley
•Hållbarhet – Martin Ådahl
•Jämställdhet – Marie Wickberg
•Företagsamhet – Muharrem Demirok
•Självbestämmande – Mattias Johansson
•Förnyelse – Anders W Jonsson
•Frihet – Annie Johansson

Läs även andra som skriver om boken här och här.

Mycket nöje!

Stora ägardialogen

Heldag om de kommunala bolagen. Kommunen äger ju några bolag, stora som små. Bolag som jobbar med allt från kulturhistoria till miljöteknik. Som representant för ägarna, d v s kommunmedborgarna, är det viktigt att vi har en ide bakom ägandet. Inga bolag Ska ägas för ägandets skull eller för att tjäna massor av pengar. Det måste finnas andra faktorer som pekar på färdriktningen.

Allt som allt, fullt av spännande diskussoner och en hel del engagemang.

söndag, januari 31, 2010

Valfusk eller slarvigt misstag?

Idag kör socialdemokraterna om sin valkonferens efter att det uppdagats att allt inte gått enligt stadgarna. Med handen på hjärtat så kan väl de flesta erkänna att just stadgar inte tillhör favorit lektyren så det skulle kunna kännas som att detta var ett harmlöst misstag grundat i slarv. Men så har det inte uppfattats i media. Där har bilden istället varit den av ett parti som har interna problem och där kampen om poster verkar vara drivande. Jag vet inte hur allt egentligen står till inom socialdemokratin i länet. Men detta är den bild som vi utomstående får.

Först ut var ju "storbråket" om tillsättande av distriktsombudsman. Det ledde till att bl a riksdagsledamoten Louise Malmström avsade sig uppdraget som ledamot i distriktsstyrelsen med hänvisning till en grabbkultur och härskartekniker.

Sen kom "petningarna" av flera personer som tidigare haft tunga uppdrag. Bl a Aleksander Gabelic, Riksdagsledamot och Effat Mirsafdari, ersättare i kommunstyrelsen.

Den största skrällen kom när det meddelades att hela valkonferensen skulle göras om efter anklaganden om valfusk. Nu börjar många skönja bilden av maktkamp och partipiska. Ett brev cirkulerar i pressen som gör gällande att ombud till valkonferensen hotats att rösta som majoriteten bestämt. Centralt så sägs det också att det begåtts stadgebrott.

Och idag görs alltså valkonferensen om. Även om länets socialdemokrater försöker hävda att detta inte är en stor sak så har jag själv aldrig varit med om eller ens hört talas om att en nomineringsstämma/valkonferens får göras om. Det är allvarligt. Och att det är jobbigt känns nästan när man lyssnar på distriktsombudsmannen svar till journalisten. Ingen glädje i den rösten inte.

Men som sagt, jag har inte alla fakta i fallet. Bara de indicier som media rapporterat om.

lördag, januari 30, 2010

Hycklande sossar

- Man ska ha klart för sig att det är en komplicerad verksamhet som kräver
en väldig kompetens. För att få personer som har den måste man konkurrera med
privata företag och då handlar det om förmåner och löner. Man måste helt enkelt
betala.

här säger ledande sossar när de tecknar avtal inom offentliga bolag. Men när det gäller privata bolags intressen att ge bonusar och generösa villkor så säger de ngt annat.

Socialdemokraterna är även öppna för att se över möjligheten att helt
förbjuda bonusar för vissa befattningshavare. Vår bedömning är att det är
särskilt angeläget att se över möjligheten till stopp för bonusar till den
högsta ledningen.
Jag tycker hyckleriet lyser igenom lång väg. Socialdemokratins förkärlek för att pilla i privata företags innersta är omättlig. Samtidigt har de ett osunt intresse för att "leka" affär med andras pengar.

fredag, januari 29, 2010

brev till Anders Borg

Hej Anders. Vill börja med att säga att regeringen gör ett kanonjobb. Srr ut som att ni kommer få fyra år till. Men för att gõra ett gott betyg perfekt sä får ni skärpa er i en sak.

Är på väg till kungliga huvudstaden, min gamla hemort, Stockholm. En vanligtvis behaglig resa. Men idag är det lite si och så. Försenat med 15 minuter innan avgång kan man väl leva med. Inann vi nådde dina gamla hemtrakter hade dock saker å ting ändrat sig. Ett antal gånger. Först skulle vi inte passera Katrineholm, men de hade plockat upp resenärer till Katrineholm. Sen kom besked om att vi satt fast bakom ett tåg och inte skulle hinna fram till inväntande tåg. Då var vi tvungna attt ta vägen förbi Katrineholm ändå.

35 minuter senare anlände till Norrköping. Ganska lång tid inom õstergötland. Eller vad säger du?

Nåväl, på väg mot Katrineholm kommer fler besked. det är fullt på spåret så tåget till Gbg kunde inte invänta. Kul för de som skulle dit. Sen fastnade vi bakom ett till tåg och får krypa fram.

Ja frågade konduktören, vänligt, när vi skulle anlända till Stockholm. Svaret var ganska svävande. Vi vet inte, men gör så gott vi kan. Under tiden hör jag min granne avboka två möten.

Vad var det nu du sa om det samhällsekonomiskt lönsamma med höghastighetståg? Just de' ja, du ville satsa på vägar istället. Det hade ju känts bra idag med SMHIs varningar å allt.

Nytt meddelande på g. VJag skriver snart igen.

torsdag, januari 28, 2010

Fotbollsarenan

En hektisk dag. Många frågor plus en presskonferens kring vår fotbollsarena. Media har skrivit bra i frågan ( här, här och här) men jag tänkte ge en bild också.

Vi har haft förfrågningsunderlag ute under en tid och anbudstiden har nu gått ut. När man då som ansvarig inser att alla de absoluta krav vi ställde inte har blivit tillgodosedda, ja då återstår bara att säga stopp. Corren presenterade redan innan presskonferensen material som jag inte kan kommentera p g a sekretess. Men de har rätt i en sak när de skriver att osäkerheter kring uppfyllande av kvalitetskraven kan skapa problem vid en eventuell juridisk prövning.

En annan sak som måste förtydligas. Upplägget är sådant, och har alltid varit, att kommunen INTE bygger eller äger arenan. Istället sköts detta av en utomstående aktör som i sin tur hyr ut arenana till kommunen. Risken sprids på så sätt mellan fler. Vi har jobbat med denna modell och i mitt tycke är den överlägsen andra.

Jag har följt arenabygget i Norrköping. Ingen har väl egentligen kunnat undgå det. Jag har ingen synpunkt i ärendet som sådant eftersom jag är för dåligt insatt. Men en sak kan jag säga och som vi tagit fasta på. I Norrköping har formfrågan och själva bygget överskuggat alla idrottsliga frågor. IFK Norrköping har fått klä skott på ett sådant sätt att det med säkerhet påverkar deras sinnesstämmning. Jag vill inte att fotbollsklubbarna ska behöva riskera detta. Det är enbart deras idrottsliga prestationer som ska stå i fokus. Inget annat.

Vad händer nu? Ja kommunstyrelsens planeringsutskott ska formalisera den avbrutna upphandlingen på måndag. Men arbetet med att ta fram nytt förfrågningsunderlag har redan startat. Så när all formalia är klar så är också förfrågningsunderlaget klart för att skickas ut. Då vidtar en tid där entreprenörerna får räkna på sina anbud och sen kommer dessa in till oss. En ny utvärdering görs och sen kör vi på med antagande av entreprenör.

Rent konkret så får detta effekter på byggstarten. Vi hade tänkt att det skulle ske i början av 2012, men nu blir det istället i mitten av 2012. All fokus ligger på att ha bygget klart till säsongen 2012 vilket vi kommer klara.

När sådant här händer så blir man ju först osäker. Kan vi verkligen försena bygget? Kommer en ny upphandlig att ge önskad effekt? Och många andra frågor. Men ganska fort inser man att skattebetalarna måste känna trygghet i att prestige och bandklippning inte väger tyngre än värnandet av deras intressen. Det enda man kan göra är att följa experternas råd och sin magkänsla. När bägge dessa sammstämmer då känns det tryggt.

Men vad tycker ni? Gjorde vi rätt?