måndag, augusti 24, 2009

Etnisk rensning

Få saker engagerar mig såsom människoöden. Och det finns ett överflöd av sådana. Många är lyckliga medan en hel del andra inte inser att de egentligen har ett bra livsöde. Men för en stor del människor är deras livsöden rena tragedin.

Idag ska jag delta i ett samtal med en grupp kristna irakier som har fått eller väntar på ett avvisnings beslut. De kommer från ett land där ordet trygghet och säkerhet sedan länge varit frånvarande. Många har sett nära och kära mista livet enbart för att de tillhört "fel" etnisk eller religiös grupp. Flertalet av dem hävdar också att det pågår en kampanj för att etniskt rensa delar av Irak från andra folkgrupper än majoritetens. Och kristna irakier tillhör inte majoriteten, någonstans i landet. Men ändå ska de tillbaka.

Jag reflekterar sällan över mitt eget liv. Men vid sådana här tillfällen så inser man att vi har det oerhört bra här i Sverige. Och att jag föddes just här är inget annat än tur. Ja, för så är det ju för oss alla. Att vi föds på just en speciell plats är inget annat än slumpen. Ingen av de som ska utvisas till Irak valde att födas där. Men nu råkade de göra det och de enda som nu skiljer dem från ett liv i trygghet, ja kanske ett liv överhuvudtaget, är en bit papper där det står att de får bo i konungariket Sverige.

Jag funderar över den stolthet som vi känner för Raoul Wallenberg och för de vita bussarna. Hur vi gärna läser om vad dessa uträttade när människor utsattes för våld och etnisk rensning. Varför visar vi inte samma civilkurage idag? Varför låter vi inte den anda som då genomfor oss inspirera oss idag? Jag vet inte, men jag ska i alla fall lyssna på dessa människors livsöde.

1 kommentar:

Jan sa...

Om 100 år finns inga svenskar kvar i Sverige och islam är huvudreligionen. Etnisk rensning kallas det! Landsförräderi? Ja naturligtvis!