lördag, augusti 29, 2009

Alliansen, förvaltare eller förnyare?

Efter valet 2006 var det många som trodde att det räckte med att bryta socialdemokraternas långa maktinnehav. Vi lutade oss tillbaka och kände att målet nu var uppfyllt. Men maktskiftet 2006 räcker inte, uppdraget är långt ifrån slutfört.
Ovanstående ord är kanske de viktigaste som uttalats om svensk politik på väldigt väldigt länge. Jag minns själv hur taggad jag var, och hela borgerligheten, inför valet 2006. Känslan var enorm, men den sträckte sig kanske bara till valdagen. Och när sen den stora urladdningen kom och Sverige fick att maktskifte så hände något. Ett intensivt arbete satte igång och vallöftena började levereras på löpande band. När halva mandatperioden gått så var nästan alla vallöften redan uppfyllda. Men med valvinsten så hände också något annat. Förnyelsearbetet fick pyspunka.

Jag är säker på att Alliansen vann valet därför att vi visade att ett annat Sverige än sossarnas enparti-stat var möjligt. Innan Obama ens börjat tänka på begreppet Change, så hade Alliansen redan använt konceptet. Vi vann valet därför att vi sa Yes, we can! Men förnyelsen kom av sig och förvaltandet övertog. Och intresset för förnyelse verkar idag helt ointressant hos vissa av Alliansens företrädare.

Men om vi inte talar om hur vi ser morgondagen hur ska då väljarna kunna skilja på Alliansen och oppositionen? Ja, vi kan ju hävda att vi levererar. Men ingen ska ju tro att en röd-grön regering inte skulle leverera. Måhända så leverera vi olika saker, men det blir ändå leverans. Nej, politik vinns inte enbart på leveranssäkerhet. Det vinns också med visioner och framtidsmodeller. Och där måste vi våga mer. Vi måste våga visa att Sverige är genompräglat av socialdemokraternas kollektivistiska synsätt som inte ser nyttan i att låta den enskilde kliva fram, utan kollektivets bästa är det som går främst. Vi måste våga visa att i socialdemokraternas Sverige så är det inte individens främst som är modellen, utan systemen sätt i främsta rum. Därför är Maud Olofssons debattartikel i dagens SvD så oerhört viktig.

fredag, augusti 28, 2009

Partistyrelse

Har avslutat en tvådagars övning med partistyrelsen där mycket saker gicks igenom. Är ganska sliten och trött känner jag nu när jag sitter på tåget. Men partistyrelsearbetet är ett välkommet avbrott i den kommunala vardagen. Lite som en kick-off varje gång vi träffas. Man är helt superladdad efteråt.

Egentligen finns det mycket att skriva om. Reinfelds "landsfaders-tal" som skrämmer mig en aning. Eller borttagandet av skatten på handelsgödsel (kanske ingen kioskvältare direkt, men oerhört viktig i praktiken). Men jag kommer bara skriva om det val vi genomförde i partistyrelsen. Vi valde Mari-Louise Wernersson, KS-ordf i Falkenberg, till ny ordförande för kommunala sektionen. Grattis Millis! Ett oerhört viktigt uppdrag eftersom kommunala sektionen är de som ska samla alla centerkrafter i kommunsverige. Och det är många.

Dags att koppla ned och koppla av nu. Vi hörs på måndag.

onsdag, augusti 26, 2009

"Varför mördar man sin dotter?"

Min gode vän Emre Gungör kommer i dagarna ut med sin första bok, på Norstedts förlag. Och han har valt ett ämne som nog berör oss alla, hederskultur. Boken har namnet Varför mördar man sin dotter och upplägget är intervjuer med förövarna. Jag rös första gången han nämnde detta för mig. Hur klarar man själv av att göra dessa intervjuer? Och vad har förövarna att säga?

Jag ser oerhört mycket fram emot att läsa denna bok. På måndag är det bokrelease i Stockholm och jag stuvar om i kalendern för att kunna vara med.

måndag, augusti 24, 2009

Etnisk rensning

Få saker engagerar mig såsom människoöden. Och det finns ett överflöd av sådana. Många är lyckliga medan en hel del andra inte inser att de egentligen har ett bra livsöde. Men för en stor del människor är deras livsöden rena tragedin.

Idag ska jag delta i ett samtal med en grupp kristna irakier som har fått eller väntar på ett avvisnings beslut. De kommer från ett land där ordet trygghet och säkerhet sedan länge varit frånvarande. Många har sett nära och kära mista livet enbart för att de tillhört "fel" etnisk eller religiös grupp. Flertalet av dem hävdar också att det pågår en kampanj för att etniskt rensa delar av Irak från andra folkgrupper än majoritetens. Och kristna irakier tillhör inte majoriteten, någonstans i landet. Men ändå ska de tillbaka.

Jag reflekterar sällan över mitt eget liv. Men vid sådana här tillfällen så inser man att vi har det oerhört bra här i Sverige. Och att jag föddes just här är inget annat än tur. Ja, för så är det ju för oss alla. Att vi föds på just en speciell plats är inget annat än slumpen. Ingen av de som ska utvisas till Irak valde att födas där. Men nu råkade de göra det och de enda som nu skiljer dem från ett liv i trygghet, ja kanske ett liv överhuvudtaget, är en bit papper där det står att de får bo i konungariket Sverige.

Jag funderar över den stolthet som vi känner för Raoul Wallenberg och för de vita bussarna. Hur vi gärna läser om vad dessa uträttade när människor utsattes för våld och etnisk rensning. Varför visar vi inte samma civilkurage idag? Varför låter vi inte den anda som då genomfor oss inspirera oss idag? Jag vet inte, men jag ska i alla fall lyssna på dessa människors livsöde.

söndag, augusti 23, 2009

"Inga supande överklassungdomar ska föra vår talan"

Hobbyanarkisternas lördagsnöje fick sig en ordentlig törn igår när Rosengårdsborna återtog sina gator. Planen var att ordna en "gatufest" för att med den som orsak kunna bråka med polisen. Men vad dessa glömt var att Rosengårdsborna inte är några anarkister och de vill inte ha bråk. Så med en enorm portion civilkurage så stoppade de vänsterpatrasket från att sabba ännu en kväll för ortsborna.

Vad dessa små vilsna själar inte förstår är att deras självbild som världsfrälsare inte stämmer. Väldigt få tycker som de och ännu färre vill använda våld för att bevisa sin ståndpunkt. Eller som en av de boende uttrycker det,
- Sedan flera veckor tillbaka har vi ständigt haft polisen här. Det har gett
oss trygghet. Inga eldade bilar och containrar. Jag har lugnt kunnat gå hem sent
på kvällarna.
– Nu är vi tillbaka i samma helvete som vi hade tidigare. Vi
är många som älskar att ha polisen i vår närhet.
Men nu är ju sanningen den att dessa vilsna själar helt struntar i Rosengårdsborna. De är i själva verket imperealister i annan skepnad. De väljer att inte lyssna på de boende, utan kommer med hemmasnickrade lösningar som stjälper mer än de hjälper. De kommer med våld och förstörelse och försöker tala om för de boende vad som är bäst för dem. Och skulle det skita sig så kan de ju alltid sticka hem till sina medelklassvillor.

Men nu tog det stopp. Eller som en boende uttrycker det,
Här ska inte komma några supande överklassungar och föra vår talan mot vår
vilja. De har inte här att göra.

fredag, augusti 21, 2009

Miljöteknik som motiverar

Hade en halvdag över på Tekniska Verken. Tack för det Stig och gänget. Oerhört spännande. För en som kommer från en annan del än den tekniska så verkar det oerhört avancerat det de sysslar med. Men egentligen så är det ganska logiskt. Ta det som blir över. Mixtra lite med det och vips så kommer det ut andra nyttigheter. Och så har ju mänskligheten egentligen gjort i alla tider. Nu gör vi det bara i större skala och med större investeringar.

Vi har talat länge om miljökonsekvenserna av vår livsstil. Och en sådan tydlig parameter är hur avfallet hänger med i den privatekonomiska utvecklingen. När vi har det bra och spenderar pengar så ökar sopbergen och när vi har det dystrare så minskar de. Att då se möjligheten att bränna soporna för att ur detta producera värme, el, kyla och allt annat de gör är ganska motiverande att se. Därför att det bevisar att miljöarbete sker genom tillväxt. Inte tillväxt som i mer sopor, utan som i att det uppfinns nya grejer som bidrar till att lösa problem som finns och dessutom generera intäkter.

Den som motsätter sig tillväxt motsätter sig också framåtriktande miljöarbete. Genom att uppfinna saker som inte finns idag, och därigenom driva utvecklingen framåt, så bidrar vi till tillväxten.

Det går också att driva miljöarbete utan tillväxt. Men då sker det inte genom utveckling, utan genom avveckling.

onsdag, augusti 19, 2009

Världen är allt bra liten

Dagen var slut och jag hade precis packat ihop mig och skulle hem. Jag hann bara öppna porten och där står plötsligt ett gäng med människor. Det var utländska gäster det var tydligt och de frågade om detta var The Town Hall.
- Yes it is, sa jag.
- Can we come inside?
Nja, egentligen var det ju stängt. Men ingen lär väl ta skada av lite gästvänlighet. Sagt och gjort, jag släppte in detta glada gäng och gav dem The Grand Tour av stadshuset. Jag frågade vad de var för några och de sa att de var lärare på utbildning i Sverige. Och de kom från hela Europa. Ungern, Tjeckien, Portugal, Spanien och många fler länder. Bland dem fanns också en tjej från Turkiet. Vi började prata lite och när jag sa att jag var kommunalråd frågade hon om det var jag som "var känd från turkisk TV". Eh, ja känd vet jag inte men det är jag som varit med på TV i Turkiet. Hon hade tänkt för sig själv att det vore ju kul att träffa detta kommunalråd, men hur skulle det ske. Och helt plötsligt står hon där på trappan och jag kliver ut ur stadshuset.

Ja, världen är bra liten. Och de var oerhört imponerade av stadshuset. Och av gästvänligheten.

tisdag, augusti 18, 2009

Trevlig middag

Igår var hela familjen på grillkväll hemma hos Staffan Danielsson. Oerhört trevligt och gemytligt. Staffan har lyckats skapa sig en liten idyll på landet. Det är svårt att inte känna lusten för landet när man hälsar på hos honom. Dessutom var det ju god mat också.

Vi hann inte prata alltför mycket politik, men det ska bli kul att kampera ihop med honom i nästa års val.

måndag, augusti 17, 2009

Svininfluensans lokala konsekvenser

Svininfluensan, eller H1N1 som den heter, är inget att skoja om. Vad som än sägs om hur upphaussad situationen är så tror jag att det är viktigt att ta folks oro på stort allvar. Nu har jag delvis fått ett bevis på att det är en stor oro bland allmänheten. Gick till apoteket för att köpa handsprit till mitt kontor. Jag träffar ju väldigt mycket folk i min vardag och tänkte att det vore ju onödigt om jag drog hem nått till barnen. Väl i apoteket så hittade jag inga stora flaskor, utan bara reseförpakningar. När jag frågade i kassan så sa hon att de var slut och att de gick åt som bara den. Fick vandra runt på ett par apotek innan jag fick tag i en stor flaska.

Detta visar bara att frågan är värd att ta på största allvar. Människor är oroliga.

söndag, augusti 16, 2009

Kameror engagera.

Det är oerhört många som har kommenterat mitt uttalande kring kameraövervakningen. Många håller med mig medan andra tycker annorlunda. Men sen finns det en hel del som lägger ord i min mun som jag aldrig uttalat och det är lite tråkigt.

Så nu har jag skrivit en debattartikel som jag hoppas ska klargöra vad jag tycker. Jag behöver nog inte skriva mer än det jag redan skrivit och det som står i debattartikeln.

torsdag, augusti 13, 2009

Alliansens politik 1 - sossarnas retorik 0

Kommer ni ihåg vilken världsbild sossarna målade upp när Alliansregeringen ville ändra i sjukförsäkringsreglerna? - Nu visar de sitt rätta ansikte. De vill slänga ut de sjuka på gatan. Ska ni låta folk med cancer jobba? Ja, den typen av argument var vardagsmat i deras skräckpropaganda. Inga medel skyddes och ingen retorik var för låg. Men vad hände?

Försäkringskassan redovisar resultatet av deras nya arbetssätt,
Undersökningen visar att 67% av dem vars sjukpenning avslutades i januari
arbetar som anställda idag och 4% är egna företagare. Vidare är 11%
arbetssökande eller är i arbetsmarknadspolitisk åtgärd, 2% är åter
sjukskrivna med ersättning från Försäkringskassan och 3% är sjukskrivna utan
ersättning från Försäkringskassan.
Alliansen skulle med de ändrade reglera tvinga in folk i socialbidragstagande. Men hur blev det då med det?
Undersökningen visar också att totalt 2% av dem vars sjukpenning avslutades
i januari har ansökt om försörjningsstöd hos kommunen. Det innebär att totalt 1
% i gruppen vars sjukpenning avslutades i januari helt eller delvis försörjer
sig på försörjningsstöd idag.

Och bland de som ansökt om försörjningsstöd så utgörs den största delen av ungdomar. Men vi vet alla att det är andra faktorer som gör att unga inte får jobb (bl a LAS).

Med detta visar ren fakta att socialdemokraternas tal om solidaritet och rättvisa inte är något annat än bluff och bedrägeri. Deras politik saknar förankring i logisk humanitet. De ser hellre att folk får lida än att de erkänner systemens felaktighet. Deras övertro på sin egen politik förblindar deras förmåga att tänka klart och därmed erkänna att Alliansens förslag är mer humana och leder till ett bättre liv för den absoluta majoriteten.

Correns ledarsida kräver en ursäkt av socialdemokraterna. Det skulle jag också göra om jag bara visste att de hade en sådan heder att de skulle kunna erkänna ett misstag. Men tyvärr kammar vi nog noll där.

onsdag, augusti 12, 2009

Är alla företagare bra?

Ibland förundras jag över den svarvita värld vi lever i. Hur kan allting uttryckas i antingen eller? Detta blir ännu tydligare inom politiken. "Antingen gör vi på detta vis eller så går hela världen åt h-ete" är ett vanligt förhållningssätt. Ett tydligt exempel är när det gäller privata kontra offentliga utförare inom kommunerna. Vänsterblocket är här experter på att uttrycka det hemska som kommer ske om utföraren inte är offentlig. I sina bästa stunder kan de sträcka sig till att låta ideella krafter sköta verksamhet. Men privata vinstdrivande företag? Nej huh vad hemskt.

Av någon lustig anledning så tycker de sig ibland få rätt när enskilda företag gör bort sig eller medvetet fifflar. Vi har två exempel i Östergötland nu. Det ena är ett privat vårdbolag i Söderköping som tagit över en kommunalverksamhet och nu håller på att gå i konkurs. Detta ger vänsterfolk vatten på kvarnen för att göra liknande uttalanden,

- Oppositionen reserverade sig mot beslutet att lägga ut driften av
Storängsenheten på entrepenad. Vi ställde oss också frågande till att 3 O:s
anbud var så pass mycket billigare än de övriga, berättar Gerd Aronsson som
tycker att det är kommunens sak att driva äldrevård.
Kommunens sak att driva äldrevård? Men samme Gerd (S) kan samtidigt med att säga,
- Det har blivit förbättringar på boendet. De gamla har fått komma ut mer
och det har blivit fler aktiviteter
Men det är ändå principen. Det ska inte finnas vinstintressen inom det offentliga, även om det innebär högre kvalitet.

Det andra exemplet är från Åtvidaberg där kommunen betalar 2,4 miljoner kronor per år till en företagare för att simhallen hålls öppen för Åtvidabergs skolelever och allmänhet. Nu visar det sig att denne företagare är skattefifflare av rang, i Italien. Nu hörs röster som tycker det är uselt att göra affärer mellan kommun och privata företag. Företagare är bara ute efter en sak, blåsa kommunen på skattepengar.

Om vänstern får vatten på sina hjul av dessa fåtal exempel så är det nästan lika illa varje gång en borgerlig politiker försöker försvara ett företag som gör fel eller en upphandling som är dålig. Varför känner man sig ibland tvungen att försvara privata utförare om det egentligen är uppenbart att de gör ett dåligt jobb?

Jag tror stenhårt på att vi kan få ut bättre verksamhet om vi jobbar med fler utförare. Varje företag är unikt och jobbar på olika sätt. Dessutom tvingar konkurrensen alla att göra sitt yttersta för att behålla en upphandlig. Därför stödjer jag privata utförare inom den offentligt finansierade verksamheten. Men samtidigt är jag inte beredd att försvara en dålig verksamhet
bara för att den drivs av ett privat företag. Det finns mängder med urusla företagare därute som egentligen borde syssla med något annat. Det finns också en del, tursamt nog bara ett fåtal, företagare som är ute efter att lura allt och alla på snabba pengar. Men vi kan inte låta dessa stå exempel för den absoluta majoritet av företagare som är superduktiga på det de gör och som sliter håradre än många av oss är beredda att göra. Därför tycker jag att diskussionerna om privata utförare borde vara mer nyanserad och innehålla hela färgskalan, inte bara den svarta och vita.

Räddningschefen slutar

Lars Jonsson har varit räddningschef i Linköping under tio år. Alltså sen långt innan jag började med politik. Nu drar han vidare. Synd för Linköping att mista en sådan kompetent person, men oerhört kul för honom.

Jag var på hans avtackning idag och det var ett känsloladdat möte. Det märktes att personalen inom räddningstjänsten har respekt för honom. Men även vi som jobbat med Lars utanför själv räddningstjänsten har enorm respekt för honom. Jag berättade att det var det enklaste området att vara ansvarig för. Därför att allt som Lars kom med godkände vi. Vad annars? Skulle jag moppsa mig mot räddningschefen? :)

Nu går vi in i en annan fas med räddningstjänstförbund. Eller rättare sagt Kommunalförbundet för samhällsskydd och beredskap. Skitspännande, på ren svenska.

måndag, augusti 10, 2009

Integritet engagerar

Efter mitt uttalande om den tilltagande övervakningen på länets bussar så har jag fått massor av kommentarer, mest via mejl men oxå på bloggen. Även correns ledare tar upp frågan. Det är ju faktiskt kul att integritetsfrågor engagerar.

Några förtydliganden.

1. Jag är inte emot all kameraövervakning. Men jag vill veta att den övervakning som sker faktiskt är brottsförebyggande och hjälper till att lösa eventuella brott. Bevisbördan ligger hos den som vill övervaka att bevisa att så är fallet. Om det inte ger önskad effekt så är det ju onödigt och kränker vår integritet helt i onödan. Informationen som samlas in om oss riskerar oxå med tiden att hamna i orätta händer. Den som tror att insamlad information inte kan hamna på villovägar kan väl ta och läas på om fallet med Alcatraz-listan.

2. Jag förstår inte argumentet "den som har rent mjöl i påsen behöver inte vara rädd". Med den argumentationslinjen så kan vi väl alla operera in chip så att polisen direkt kan lokalisera oss om vi begår brott. Säkrare metod går väl inte att få. Och den som har rent mjöl i påsen behöver inte vara orolig. Någon som nappar på att få det första chippet?

3. Jag tycker att vi alldeles för godtyckligt utfärdar tillstånd för övervakning utan att egentligen veta dess effekt. Vi gör det oftast i vår iver att värna om medborgarnas trygghet. Men ökar vi verkligen tryggheten? En kamera kan inte hindra en våldtäkt eller stoppa ett slagsmål. I bästa fall så kan den underlätta för förövaren att åka fast. Men vill vi verkligen uppnå trygghet så satsar vi på sånt vi vet hjälper. Fler poliser på gator och torg, bättre belysning och genom att bygga bort otrygga platser. Men det bästa sättet är att få fler människor i rörelse och att dessa sedan visar civilkurage. Allt som vi uppnår med kameror är bara falsk trygghet, men den är nog så viktig den.

fredag, augusti 07, 2009

FRA i all ära, men integriteten kränks varje dag i kommunerna.

Äntligen har vi en integritetsdebatt i Sverige som faktiskt tar sin kraft från folkdjupet. Det är verklig gräsrotsdemokrati när bloggvärlden är den som dikterar debatten gällande kränkningar av vår integritet. Men i allas vår iver att slåss för de stora, gärna nationella eller internationella, integritetsfrågorna så missar vi de som sker varje dag i våra egna kommuner, kameraövervakning.

Kameraövervakningen av vår vardag sker på ett intensivare sätt än många av oss vågar tro. Bara i Linköping har vi över 1 100 kameror som övervakar oss när vi minst anar det och SL använder sig av c:a 19 000 kameror i sin jakt på bovar och banditer. Och trenden visar att vi bara kommer få se fler. Jag har suttit med vid möten där det beviljats över 10 övervakningstillstånd på en gång. Men nu vill Veolia och Östgötatrafiken (kollektivtrafiken i Östergötland) gå ännu längre och införa generell kameraövervakning och ljudupptagning av samtliga bussar. Nu får det vara nog!

Jag är ytterst tveksam till detta och luftar mina synpunkter i corren. Varför ska övervakninge ske konstant och varför måste det bandas? Det talas om arbetsmiljön för chaufförerna. Men vad händer med resenärernas integritet? Dess effekt kan också starkt ifrågasättas. BRÅ skriver bl a så här efter en rapport som sammanställer drygt 40 andra forskningsrapporter,
Enligt den forskningssammanställning som Brå har låtit publicera är
kameraövervakningens brottsförebyggande effekt starkast på parkeringsplatser. I andra miljöer, exempelvis stadskärnor, utsatta bostadsområden och
kollektivtrafik, var resultaten inte lika tydliga. Forskningssammanställningen
visar också att kameraövervakning är mer effektivt mot egendomsbrott än mot
våldsbrott.
I fallet med vår kollektivtrafik så tycker jag att en viktig princip åsidosatts. Bevisbördan ligger hos övervakningsivrarna att visa att kameror faktiskt ger resultat. Det måste också bevisa att resultatet står i paritet med den kränkning av vår integritet som det innebär att filmas och bandas under hela resan. Justitiekansler Göran Lambertz uttrycker det bra i en debattartikel i DN,
För att kameraövervakning ska tillåtas ska övervak-ningsbehovet överväga
intrånget i den personliga integriteten, alltså intrånget i män-niskors
privatliv.

Jag vill bara lägga till att jag är ingen absolut motståndare till att använda kameror, men det måste ske med vett och sans. Vi måste vara säkra på att användninge ger önskad effekt och att integriteten inte kränks i onödan.

Återigen ett klokt citat från Göran Lambertz,

Övervakning är ju bra för att komma åt dem som gör sig skyldiga till brott,
och den är också bra för att skydda brottsoffer. Men övervakningen kommer att
riktas mot alla. Mot par som kramas (inklusive dem som kanske inte borde), andra par som grälar, kvinnor och män som rättar till sin klädsel, killar och tjejer
som busar och larvar sig, andra som är berusade och skäms gruvligt dagen efter,
kändisar som tar taxi eller bara vandrar gatan fram, dig och mig som helst inte
skulle vilja få dokumenterat var vi höll hus, Stina som petar näsan, Kalle som
kliar sig. Och så vidare.

"Fuck you-money"

Ursäkta ordvalet i min rubrik, men jag tycker den passar bra till denna text. För jag gillar begreppet "Fuck you-money", eller som Ann Wibble uttryckte det ganska svenskt "alla borde ha en årslön på banken".

Jag vet att detta begrepp är kontroversiellt, men kan inte riktigt förstå varför. Jag inser dock att för de flesta så är det nog en ganska avlägsen dröm att ha en så stor buffert på banken, en mer så att bli ekonomiskt oberoende. Men borde ändå inte vår ambitionsnivå vara att försöka ge alla möjligheten till ett liv där lönen ger utrymme för just ett buffertsparande? Det skulle vara riktig löntagarmakt.

Tänk att kunna sluta på sitt jobb som man inte trivs på utan att behöva oroa sig för karensdagarna hos a-kassan. Eller tänk att kunna göra verklighet av sina drömmar och starta den där lilla butiken utan att vara helt utlämnad åt bankernas välvilja och ALMIs byråkrati. Tänk att inte behöva vara beroende av andras åsikter om hur du ska leva ditt liv.

Många rådgivare talar om en ekonomisk buffert för att kunna använda när tvättmaskinen går sönder eller när barnen behöver nya glasögon. Och detta är precis vad "fuck you-pengar" kan gå till. Men det kan också vara så att man blir sjuk eller långtidsarbetslös. Hur skönt vore det inte då att slippa all byråkrati och bara säga, "nej tack, men jag har så jag klarar mig. Jag behöver inte a-kassa eller försäkringskassa".

Den svenska modellen är suverän. Vi har en enorm trygghet och vi vet att vi aldrig behöver falla så hårt. Men den svenska modellen har också en baksida. Vi är alldeles för beroende av tryggheten som det offentliga erbjuder. Vi sätter all vår tillit till myndigheter och stat. Men vad händer när dessa inte kan leva upp till sin roll? Här är några exempel från Försäkringskassan,

- Den långa handläggningstiden för föräldrapenning tvingar anmälarna att söka ekonomisk hjälp hos socialtjänsten och kyrkan för att klara ekonomin.

- En kvinna lämnar in en försäkran för sjukpenning i början av juni 2008. Kassans personal hjälper henne att fylla i blanketten. Efter två månader har ärendet ännu inte börjat handläggas.

Tänk att i dessa lägen ha en buffert på banken för att bara kunna säga "fuck you"?

torsdag, augusti 06, 2009

Är jag bara en blatte för dig Tobbe?

Nu när det är lite lugnare så hinner man ju läsa ikapp sig på sånt man missat. En sak som jag missat var att läsa Torbjörn Gustavssons blogg och speciellt hans inlägg där han degraderar mig till bara en blatte. Så här skriver han,
En annan centerpartist som ges stort utrymme i media i Östergötland är
Muharrem Demirok. Han hade varit infödd svensk och hetat Sören Johnsson hade han inte fått hälften så mycken uppmärksamhet.

Tydligen kan man inte göra ett bra jobb om man inte heter "Sören Johansson" utan då beror uppmärksamheten på att man är exotisk invandrare.

Värst blir det ändå när han senare skriver,
Men låt dom hållas --- det är såna som Demirok som gör att centern noteras
för historiskt usla opinionssiffror.
Lägger man ihop det första citatet med det ovanstående så undrar jag verkligen vad Tobbe menar.

Sommaren är kort...

men det mesta regnade inte bort. Nu är ledigheten över för denna sommar. Å en fantastisk sommar har det varit. Jag har tillbringat all tid med barnen och det har varit underbart. Jag vet att det låter som en klyscha, men det spelar ingen roll vart man är bara man är med de som betyder mest för en. Det blir lite svårt att skilja sig från barnen nu på mornarna för att gå till kontoret.