måndag, maj 25, 2009

Gör finanskrisen politiker onda?

Fick idag ett gäng vykort i brevlådan producerade av Lärarförbundet, men signerade av verkliga lärare. Vykortet har rubriken "Låt inte barnen betala krisen". Hur ska man reagera på detta? Jag tycker det är bra med demokratisk dialog där alla kan nå sitt kommunalråd med sina synpunkter. Men jag skulle också vilja ha det omvända. Jag skulle vilja skicka vykort till alla som är medlemmar inom Lärarförbundet och säga "Jag vill inte att barnen ska betala krisen". För så är det ju. Jag sitter inte på mitt rum och myser när jag ser skatteprognoserna som sjunker och tänker " Muahaha, nu får vi sparka människor. Härligt!" Tvärtom. Det gör ont ända in i själen bara att veta att de minskade skatteintäkterna kommer innebära att verksamheter måste spara.

Men alla ni som skrivit dessa vykort, och speciellt Lärarförbundet. Hjälp oss istället. Kom med förslag på hur vi löser detta tillsammans. Det hjälper inte att sitta still och bara blunda för sanningen. För verkligheten är den att den finansiella krisen som drabbat världen drar med sig även Linköping. Jag hade önskat att vi levde i en enskild bubbla, men det gör vi inte. Vi påverkas. Om intäkterna sjunker hur ska vi då betala för den verksamheten som kräver mer pengar? Nånn hade skrivit att vi skulle gå med underskott. Om vi översätter detta i privatekonomiska termer så innebär det att vi blundar för att vi har en låg lön och kör på som vanligt. Få skulle resonera så privat. samma sak måste då gälla för kommuner.

Jag blir berörd av denna typ av kampanjer. Det är personer som står bakom den, inte anonyma avsändare. Men det hjälper inte att bli berörd. Man måste också bli förstådd. Som jag tolkar dessa vykort nu menar Lärarförbundet att vi kommunpolitiker av naturen är onda, och att denna sida av oss får sitt lystmäte tillfredsställt i finanskrisens spår. Den typen av kampanj berör mig också.

2 kommentarer:

Martin Björnsson sa...

Muharrem,

Jag tror det är onödigt att tolka det som att nån anser dig ond. Alla tar till det starkaste argument de har tillgängligt, och "tänk på barnen" är som vanligt det starkaste som finns - och det är ju också därför du blir berörd.

Men det enda de vill är ju att visa att de stödjer din kamp för att fortsätta att skydda ekonomin för skolorna gentemot andra krafter och överväganden (som inte alls behöver vara du, eller ens onda, bara ha en annan synvinkel - politik är ju en sammanvägning av alla faktorer och synvinklar, och alla av dem tror jag syftar till att "gagna barnen" i längden - frågan är bara på vilket sätt och till vilket pris *just nu*.)

Och om du känner att du gjort ditt yttersta är det ju bara att tacka för stödet för det som du redan gjort, som till exempel det du skrev om pengar till barnen före pengar till asfalt (i http://muharremdemirok.blogspot.com/2009/05/kommunens-finansiella-lage.html), och lova att använda deras bekymrade brev som politisk ammunition för att fortsätta med det, om det skulle behövas. Det är ju det de är.

Martin Björnsson sa...

Men angående ett av dina argument finns det en sak som jag länge undrat över:

"Nånn hade skrivit att vi skulle gå med underskott. Om vi översätter detta i privatekonomiska termer så innebär det att vi blundar för att vi har en låg lön och kör på som vanligt."

Det hade varit en korrekt liknelse om det handlat om ren konsumtion - varken offentlig sektor, företag eller privatpersoner kan låna till konsumtion. Men utbildning och skola handlar inte om konsumtion, det handlar om investering.

Jag har till exempel privatekonomiskt tagit studielån för att studera (och jag antar att du gjort detsamma?) för att det är en investering som lönar sig i framtiden - varför skulle inte kommunen kunna göra ett sånt övervägande?