fredag, maj 29, 2009

Å en slank dom hit. Å en slank dom dit

Politik är politik och man ska ta en del saker som sägs med en nypa salt. Men ibland så blir det liksom för mycket. Inga nypor med salt räcker till. För att det som sägs är så pass lågt att det inte ens hör hemma i sandlådan. Speciellt tråkigt blir det om den som säger en sak tidigare sagt en helt annan sak. Roger Berzell, s-märkt ledamot i Teknik- och samhällsbyggnadsnämnden, springer nu runt och försöker skapa opinion mot oss dumma borgare som sätter ett alldeles för högt pris på de tomter som vi släpper till tomtkön. Jag återkommer till ett klargörande i marknadsekonomins grundprinciper och varför det är marknaden och inte kommunen som sätter priset. Men nu vill jag bara klargör att socialdemokraterna varit med och fattat beslut att dessa tomter, som han tycker är för dyra, ska säljas för detta pris. Roger och socialdemokraterna har också varit med och fattat beslut om att kommunens prissättning ska utgå från ett försiktigt uppskattat marknadsvärde. Det vill säga, vi ska inte vara prisdrivande, men vi ska heller inte skänka bort kommunal mark genom subventioner.

Då återstår frågan om Roger inte står för sina två beslut, som han i allra högsta grad kunnat påverka. Eller om det är så att han likt Wanja bara inte har koll på vad han beslutar om. Oavsett vilket så är detta ett tydligt exempel på hur politikerförakt skapas. Säg en sak, men gör ngt annat. Det är inte min melodi. Och frågan är om detta ens är socialdemokraternas melodi eller om Roger står för det själv?

onsdag, maj 27, 2009

Det är bara i Linköping som det byggs.

Finanskris, lågkonjunktur och stagnerande bostadsmarknad. Ja, läget kunde varit ljusare för ett kommunalråd i Linköping med samhällsbyggnadsansvar. Men se det är inte så illa ändå. Vi blev nyligen utsedda till Årets stadskärna. Mycket tack vare det arbete som vi gjort de senaste åren med en fysisk omdaning av innerstan. Och nu bekräftar SCB de siffror vi redan visste angående bostadsbyggandet.
Påbörjandet (av nya bostäder) har minskat mycket kraftigt i flertalet län.
Två stora undantag är Östergötlands och Gävleborgs län, som istället uppvisar
stora ökningar av påbörjandet under första kvartalet.

Kul för dessa län. Men det döljer sig mer bakom dessa siffror. I Gävleborg redovisas bara småhusbyggandet och det är ingen dramatisk ökning av byggandet. Från 31 småhus första kvartalet 2008 till 71 småhus samma period 2009. För Östergötlands del så är våra siffror för påbörjade lägenheter under det första kvartalet i år 303 st, jämfört med 187 st samma period 2008. En ännu närmare titt visar att dessa positva siffror är enbart Linköpings förtjänst. D v s det är bara i Linköping som byggnadet ökar märkbart.
SCB har tittat på antalet påbörjade lägenhetsbyggen samt hur många av dessa
som var småhus respektive flerbostadshus. I Östergötland är det byggandet av
flerbostadshus som står för den stora ökningen. ... En rejäl ökning med
andra ord och vid en närmare granskning visar det sig att siffrorna gäller
enbart Linköping. Länets övriga kommuner har inte rapporterat in några
flerbostadshusbyggen varken under första kvartalet förra året eller under första
kvartalet i år.
Ja, vad ska man säga. Att jag är stolt är väl inget att sticka under stolen med. Detta är ett tydligt kvitto på att det vi gör är rätt. Vi lyssnar på marknaden och tar fram de produkter som efterfrågas. Vi lyssnar både på konsumenter och producenter och är oerhört lyhörda. Vi sätter ingen prestige i att det måste bli på kommunens vis, utan bra idéer får chansen. Viktigast kanske är att vi försöker att hålla klåfingrigheten borta. Många politiker lider annars av symptomet av att de vet bäst vad som är bra för bostadsmarknaden. Jag tror mer på att konsumenterna efterfrågar det de vill ha och sen ska vi se till att det produceras. Klåfingrigheten kostar och den kostanden betalar många kommuner nu.

Centerpartiet blir första parti med ISO 14001

Idag är en riktigt stor dag för alla centerpartister. Och för alla miljövänner också. Centerpartiet har blivit miljöcertifierade enligt ISO 14001:2004. Det är en stentuff granskning av verksamheten som görs innan en sådan certifiering godkänns. Och tydligen klarar Centerpartiet av de tuffa kraven.
Detta är första gången jag hört talats om att ett politiskt parti har
miljöcertifierats,
säger Per-Olof Winberg utvecklingschef på SFK
Certifiering

Jag blir så oerhört stolt över att vara Centerpartist när sådant här händer. Det visar att det går inte bara att prata om miljön. Man måste också leva för miljön. Och vi lever som vi lär.

måndag, maj 25, 2009

Gör finanskrisen politiker onda?

Fick idag ett gäng vykort i brevlådan producerade av Lärarförbundet, men signerade av verkliga lärare. Vykortet har rubriken "Låt inte barnen betala krisen". Hur ska man reagera på detta? Jag tycker det är bra med demokratisk dialog där alla kan nå sitt kommunalråd med sina synpunkter. Men jag skulle också vilja ha det omvända. Jag skulle vilja skicka vykort till alla som är medlemmar inom Lärarförbundet och säga "Jag vill inte att barnen ska betala krisen". För så är det ju. Jag sitter inte på mitt rum och myser när jag ser skatteprognoserna som sjunker och tänker " Muahaha, nu får vi sparka människor. Härligt!" Tvärtom. Det gör ont ända in i själen bara att veta att de minskade skatteintäkterna kommer innebära att verksamheter måste spara.

Men alla ni som skrivit dessa vykort, och speciellt Lärarförbundet. Hjälp oss istället. Kom med förslag på hur vi löser detta tillsammans. Det hjälper inte att sitta still och bara blunda för sanningen. För verkligheten är den att den finansiella krisen som drabbat världen drar med sig även Linköping. Jag hade önskat att vi levde i en enskild bubbla, men det gör vi inte. Vi påverkas. Om intäkterna sjunker hur ska vi då betala för den verksamheten som kräver mer pengar? Nånn hade skrivit att vi skulle gå med underskott. Om vi översätter detta i privatekonomiska termer så innebär det att vi blundar för att vi har en låg lön och kör på som vanligt. Få skulle resonera så privat. samma sak måste då gälla för kommuner.

Jag blir berörd av denna typ av kampanjer. Det är personer som står bakom den, inte anonyma avsändare. Men det hjälper inte att bli berörd. Man måste också bli förstådd. Som jag tolkar dessa vykort nu menar Lärarförbundet att vi kommunpolitiker av naturen är onda, och att denna sida av oss får sitt lystmäte tillfredsställt i finanskrisens spår. Den typen av kampanj berör mig också.

Bidrag, en självklarhet!?

Som nybliven förälder så är det många nya saker som far genom ens huvud. En av dessa saker är hur vi ska ge barnen en ekonomiskt trygg framtid. Vi funderar på att spara i deras namn. Men det här med sparande har ju aldrig varit min starka sida, så givetvis söker man efter hjälp. På internet kan man hitta massor av matnyttiga tips om hur man bäst sparar till sina barn. Men medan jag läser bland tipsen så finner jag något som stör mig oerhört mycket. Och ju mer jag tänker på det desto mer stör det mig.
Att spara i barnets namn kan också få bieffekter av olika slag. Inkomst
av kapital och förmögenhet påverkar nämligen olika bidragssystem, t ex
bostadsbidrag. När barnet sedan själv flyttar hemifrån riskerar det att bli
utan bostadsbidrag om det finns en summa pengar sparade. Det kan vara
tufft att klara sig utan det, om man studerar till exempel.

VA!!! Det här är Ylva Yngveson, chef på FöreningsSparbankens Institut för Privatekonomi, som skriver det här. Självklart så påverkas privatekonomin av att man sparar. Det är ju liksom hela vitsen med att spara. Då ska de väl också påverka bidragssystemen. Det kan vara tufft att klara sig utan bostadsbidrag om man studerar. Jotack, det är vi nog många som blivit varse under våra studieår. Men om jag har haft pengar på banken varför ska jag då inte använda dem? Ja, det finns roligare saker att lägga sina pengar på än boende och mat, men så ser ju verkligheten ut. Man kan inte sitta på en drös med pengar som ska användas till resor och annat kul och samtidigt förvänta sig att få ha handen i skattebetalarnas godisskål.

Hur kan en högt uppsatt ekonom tycka att bidrag är en allmän rättighet? FY!

torsdag, maj 21, 2009

Sitter den nationella stoltheten i stålet?

Nu börjar det röra sig kring Saab. Nya ägare diskutteras och det verkar finnas ett ljus i tunneln. Kul för Saab och alla de som jobbar där. Men jag börjar höra en annan sida av det hela som jag inte funderat på. - Ska Saab verkligen köpas av kineser? Har nu hört det från flera personer och jag börjar tro att det inte bara är en engångsföreteelse, utan att det ute i stugorna viskas om att det vore väl bäst om svenskar kunde köpa Saab. Redan när diskussionens vågor gick höga i vintras och oppositionen trummade på om statligt ägande så fick jag sådana vibbar. Det talades om Saab och Volvo som nationalklenoder och ett statligt ägande fördes fram med känslan av ett återupprättande av den nationella stoltheten. Kanske övertolkar jag allt, men det här är min blogg och här ger jag uttryck för mina tankar.

Jag minns också att jag läste (hittar inte artikeln nu) om ett svenskt konsortium, med Investor i spetsen, som skulle kunna köpa tillbaka Saab till Sverige. Rubriken var just sådan. Köpa tillbaka Saab till Sverige!

Jag har tidigare skrivit om en händelse som påminner om detta, men gick mycket längre. Det var när Arcelor, en stålproducent som delvis ägdes av franska staten, köptes av Mittal Steel. Mittal Steel ägs av en indisk stålmagnat vid namn Lakshmi Mittal. De franska politikerna höll på att skrika halsen av sig i sina försök att stoppa denna affär. Främsta argumentet var att denna franska stolthet inte kundes säljas till en indier. En indier!

Jag blir lite orolig när jag nu hör talas om det oönskade med fortsatt utländskt ägande av Saab. Är vår nationella stolthet så starkt förknippad med materiella saker såsom en bil eller det svenska stålet? För mig är det andra saker som gör mig stolt. Det är personer. Celsius, Polhem, Nobel, Linné, Bremer o s v. Personer som satt sina avtryck i historien genom sina gärningar och med det även satt Sverige på kartan. Jag struntar i om det är svenskar, italienare, kineser eller japaner som äger Saab. Det viktiga är att den industritradition som vi har fortsätter där innovationer är i fokus, inte massproduktion.

onsdag, maj 20, 2009

Qviberg röstar med huvudet.

Mats Qviberg, grundare av Hagströmer & Qviberg, skriver idag på Newsmill om hur han ska rösta i valet till EU-parlamentet. Han ska rösta på centerpartiet. Vill du veta varför läs artikeln, men här är ett bra citat
Nu ska jag trampa iväg och poströsta i EU-valet. Det kommer att bli en röst
på Centerpartiet. Egentligen så är jag Moderat, men jag väljer att rösta på det
borgerliga parti som har gjort de bästa kurskorrigeringarna. Detta tidigare
hopplösa parti som knäckt ett antal regeringar tidigare har nu reformerats till
ett modernt borgerligt alternativ.

Positiva besked som lindrar de ekonomiska effekterna.

Läser i Dagens Samhälle att kommunernas medlemsorganisation SKL ska besluta om en återbäring på 1 miljard kronor till kommuner och landsting. Oerhört glada nyheter. SKL är ingen fattig förening och det är ju medlemmarnas pengar som de har att förvalta. Då känns det naturligt att dessa pengar går tillbaka till medlemmarna när vi nu behöver dem som bäst.

Jag har som hastigast sett en beräkningsmodell som innebär att vi får 56 kronor/invånare. Det skulle innebära drygt 8 miljoner kronor för Linköpings kommun. Det är inget som får vårt sparkrav att försvinna, men det är ett oerhört välkommet tillskott. 8 miljoner får man mycket välfärd för.

Kommunens finansiella läge.

Idag hade Allians för Linköping sin tuffaste preskonferens någonsin. Vi presenterade det finansiella läget i kommunen och hur vi ska hantera det.

Som det ser ut idag så har vi minskade skatteintäkter på 177 miljoner kronor 2009 och 315 miljoner kronor 2010. Det är pengar som vi saknar sedan vi gjorde vår budget. Men Linköpings kommun är ingen fattig kommun. Vi har en del sparade i ladorna. Främst på grund av en ansvarsfull husshållning med skattemedel. tack vare detta så är inte de minskade skatteintäkterna likamed vad vi behöver spara. Genom att använda en del reserver och göra administartiva besparingar så har vi ett sparkrav på 69 miljoner kornor 2009 och 163 miljoner kronor 2010. Det är ganska bra jobbat med tanke på de förutsättningarna vi hade. Men tyvärr räcker inte detta.

Vi behöver som sagt spara en del pengar och det måste göras i hela verksamheten. Detta är bland det tuffaste man som politiker kan stå inför. Men att inte göra något är inget alternativ. För om vi sticker huvudet i sanden så riskerar vi hela välfärden i Linköping framöver. De minskade skatteintäkterna trillar liksom inte ned från himlen. Att inte göra något nu skulle innbära dramatiska nedskärningar framöver och kraftigt höjda skatter. Att dra ned på välfärden samtidigt som man ökar skattetyngden på de med minst marginaler är ett säkert recept på katastrof. Men visst kommer en del partier att låta sedelpressarna gå varma. De kommer låtsas som att de minsann har pengar till att göra allt mycket bättre än vad vi gör. Vi kommer nu få se oansvaret få ett ansikte i dessa partier.

Men ingen politiker som jag känner har engagerat sig för att främst syssla med asfalt. Därför slog jag idag fast att barnen måste få gå före asfalt. När de utlovade statsbidragen kommer så har vi därför redan beslutat att de ska gå till välfärden. Det vill säga skola och omsorg kommer få dela på de 75 miljoner som det handlar om för Linköpings del 2010. Även de överskott vi gör ska vi diskutera om inte även de borde lindra effekterna för välfärdsverksamheterna. Välfärden ska värnas, även om det sker på bekostnad av vissa investeringar.

Som sagt, detta är inget lätt beslut. Men med överblick över kommunsverige så kan jag bara säga en sak. Jag är oerhört glad att jag bor i Linköping. Situationen för många andra kommuner ser nu nattsvart ut. För vår del så kommer besparingarna att märkas. Men ett sparkrav på 69 miljoner ska ställas i relation till den totala omsättningen på över 7 miljarder.

tisdag, maj 19, 2009

Chattrekord

Ikväll var det dags för min livechatt. Kul att det redan i förväg hade kommit in en mängd frågor. Men efter ett tag rasslade det till ordentligt. Chatten pågick i en timme, men det var knappt så att jag hann med. Över 20 personer tog sig tid att ställa frågor om allt från bygglov för en altan till kommunens miljöarbete. Det var riktigt skoj och jag fick en hel del bra idéer att ta med mig i det fortsatta arbetet.

Kul också att just mitt pass slog kommunalt chattrekord.

måndag, maj 18, 2009

Kom igen. Chatta med mig!

Imorgon kan du livechatta med mig via kommunens hemsida. Vi försöker öppna upp för mer direktdialog och detta är ett sätt. Så ta chansen att ställa den där frågan du alltid velat ställa.

fredag, maj 15, 2009

Varför blev jag inte ingenjör?

Det är inte utan att man förundras över vad kreativa ingenjörer kan åstadkomma. Efter besöket på Saab så känner jag att min beundran för Sveriges ingenjörer är enorm. Inte bara för att man bygger flygplan, utan för att man tar sig an uppgifter med en hängivenhet som annars är svår att uppbåda. Att gå runt i lokalerna på Sabb och känna historien är mäktigt. Men tanken på att denna typ av industrihistoria finns på många platser runt om i vårt land är än mer överväldigande.

Tänk att ett pluttland i Europas periferi kan konkurrera med de största industrinationerna i världen. Tänk att svenska ingenjörer tillhör de absolut bästa i världen. Och tänk att allt detta beror på driftiga människor som hela tiden ser möjligheterna före problemen, har viljan framför oviljan och älskar att skapa. Jag borde blivit ingenjör!

Besök på SAAB

Nu ska jag iväg på ett besök på Saab. Eftersom jag har huvudansvar för samhällsbyggnadsfrågor så känns det väl ganska naturligt att jag också känner till hur en av de största privata arbetsgivarna i kommunen jobbar. Men grädde på moset blir att få se (och kanske pröva) deras flygsimulator. Egentligen skulle jag ju vilja testa "kärran" istället. Jag menar att flyga simulator kan väl inte mäta sig med en tur i JASen.

Vi får se hur det blir med det, men det står på min önskelista till jultomten.

onsdag, maj 13, 2009

EP-valet är i gång!

Det märks kanske inte på alla platser, men valet till Europaparlamentet är i gång. För oss som kan benämnas som politikernördar (typ kommunalråd och sånt) så märks det desto tydligare.

Igår var det först en manifestation för gårdsförsäljning av vin och sen en radiodebatt i Linköping. Idag var det presentation på Katedralskolan. Och så här fortsätter det. Tempot är skithögt just nu. Jag har ju en stad att sköta samtidigt :)

Lite tråkigt är att familjen och barnen missar mig. Det blir dagar då jag inte träffar dem i vaket tillstånd. Men jag försöker ta igen det. Tog en långlunch idag. Tyckte jag förtjänade det eftersom jag jobbat kväll nästan varje dag de senaste två veckorna. Barnen, Sara och jag njöt av solen Trädgårdsföreningen och en god lunch på Tropikhuset. Nu ska jag skärpa mig. Familjen främst!

söndag, maj 10, 2009

Stämman är över för denna gång.

Det har varit lite av en hektisk period nu senast. Det hela eskalerade i partistämma i Örebro. Vilken stämma det blev. Över 500 ombud och totalt över 900 centerpartister på plats. Det häftigaste var att tack vare våra nya stadgar så fick fler chansen att delta och detta gynnade främst nya och yngre medlemmar. Resultatet lät då inte vänta på sig. Vi fick en härlig stämma med debatter om stort och smått. Högt och lågt. Hårt som mjukt. Det var riktigt häftigt att vara med om. Man kan lugnt säga att centerpartiets framtid som liberal motor i Sverige är säkrad för lång tid framöver.

För egen del deltog jag i flera debatter och programmet för Jobb- och företagande som jag varit med och arbetat fram antogs. Med vissa förändringar/förbättringar. Likaså antogs Migrations-och integrations programmet som jag också varit med och lett. Jag återvaldes också till partistyrelsen. Kul!

Nu gäller det att ta tag i vardagen hemma i Linköping. Vi har ju en liten finanskris att tackla. Men tack vare stämman har jag en hel del nya verktyg i min låda för att fixa detta.