onsdag, februari 18, 2009

Svart dag för SAAB och Sverige

Visst är det en svart dag för svensk industri när GM öppet förklarar att de vill dra bort sina händer från SAAB. SAAB är en del av svensk industritradition och har under många år bidragit till att befästa vår position som just industrination. Skulle företaget gå i putten så är det sannerligen sorgligt. Men det finns en mer mänsklig sida av allt detta som är än mer sorglig. Många är de som då riskerar sina jobb. Familjer som får sin trygghet ställd på ändan och får se sin inkomst reduceras. Kompetens som riskerar att gå förlorad då duktiga medarbetare försvinner in i annat. Det går inte att få dessa ur tankarna. Bakom denna industrikatastrof döljer sig mängder av människoöden som allt som oftast glöms bort.


Men vad är då lösningen? Är det att svenska staten går in med miljarder för att lösa ut ett ännu mer krisdrabbat amerikanskt bilföretag? Lånegarantier, skriker GM. Men vad innebär det då de samtidigt signalerar att de senast 2010 vill lämna SAAb helt och hållet? Som Jöran Hägglund säger så blir det då staten som sitter med skägget i brevlådan eftersom de redan pumpat in 5 miljarder och måste fortsätta pumpa in fler. Tanken på att snabbt hitta en ny ägare är inget annat än önskedrömmar.

I en tid då bilmarknaderna rasat upp mot 40 procent sedan 2005, vem vill bli
långsiktig ägare av ett bilbolag som bara haft två vinstår de senaste 20
åren?

skriver Jonas Fröberg på SvD och slår huvudet helt på spiken. Per Ankersjö gör en utmärkt sammanfattning när han skriver,
Varje krona som skickas till General Motors har en alternativ användning i
hjärtsjukvård, utbildningsplatser för ingenjörer, bistånd till folk som svälter,
en ny järnväg, insatser för att rädda klimatet, föräldrapenning, pengar som gör
att sjukskrivna kan betala hyran. Med mera.

Nej, detta är ett vedervärdigt spel från GM med SAABs anställda som insats. Expressens ledarsida kallar detta för ett pinsamt tiggeri frå GMs håll. Men det vidrigaste i hela detta är socialdemokraternas agerande. De signalerade från början att de var villiga att riskera skattebetalarnas medel, men att de var så insnöade som de ger sken av nu hade jag inte trott. Fram med skattekronorna skriker de för fulla halsar och IF Metall hejar på. Men för att citera expressen; Facket kräver förstås statens stöd. IF Metall är också en erfaren aktieplacerare. Hur många hundra miljoner av IF Metalls strejkkassa är då facket villigt att gå in med i Saab?

3 kommentarer:

Robin sa...

Jag håller med dig helt och hållet. Det är sorgligt det som händer, men inte f*n ska skattebetalarna behöva investera så pass stora summer i ett blödande företag! Då är det väl ändå bättra att försöka fånga upp kompetensen och se till att de kan utveckla den på annat håll.

En lösning är ju att man sätter igång att utbilda folket till tågtillverkare, så att vi får egenbyggda höghastighetståg i Sverige snart! =)

Muharrem sa...

Bra sagt Robin. Bevara kompetensen och hitta utvecklingsmöjligheter. Det är melodin.

Johan sa...

Huvudet på spiken Murre. Vi får inte glömma alla de enskilda människor som kan komma att drabbas om SAAB skulle försvinna men att ta ansvar för att aktieägrna i GM ska kunna gå skadeslösa ur en sådan nedläggning/försäljning måste ändå GM:s styrelse vara. Bättre då att använda en del av de 5 miljader som sossarna vill pumpa in i företaget till vettiga omställningsprojekt.