tisdag, december 22, 2009

Bondeförbundets "bruna " förflutna

"Sent omsider har Centerpartiet tagit sig an sitt mest komprometterande historiska arv, de rasistiska inslagen i Bondeförbundets 1930-tals politik." Så skriver Sven-Olof Lööf på ledarsidan till Östersundsposten. Det handlar om boken "Skuggor av ett förflutet" skriven av Anders Björnsson. Den behandlar 30-talet och de strömmningar som då rådde. Hur de präglade Bondeförbundet och ledde till att det i partiprogrammet skrevs in vad som ska betraktas som öppet rasistiska texter.

Centerpartiet har aldrig hymlat om detta förflutna. Vi har heller aldrig varit stolta över det. Men vad som skett är kanske att vi har skämts så mycket över det som då skedde, med all rätta dessutom, att vi inte heller har vågat vara stolta över vad Bondeförbundet åstadkom under 30-talet. Men nu ger vi oss i kast med den delen av vår histora som ska betraktas som solkig. Detta är dock inte att betrakta som en vitbok där vi anser att detta nu är utagerat. Nu börjar debatten. Eller som Lööf skriver, Tillkomsten av Anders Björnssons bok är ett utmärkt initiativ som tagits i rättan tid inför partiets 100-årsjubileum nästa år. Men den måste följas upp av en debatt som gör slut på den negativa mytbildningen som dröjt sig kvar om partiets förflutna. Hundraåringen ska fira rak i ryggen.

Spännande modern svensk historia som kan rekommenderas till alla som vill ha något att fylla julvilan med.

Linköping är en av Sveriges grönaste städer

Som ansvarig för samhällsplaneringen så får jag ofta höra att vi vid varje ny byggplan håller på att bygga bort allt det gröna. Argumentet är oftast att det snart inte finns några gröna ytor kvar för Linköpingsborna. Låt oss se hur det egentligen står till med just det (aningen konstigt att skriva om hur grönt Linköping är just nu när det är som vitast).

SCB publicerar en jämförelse över svenska städer för att se hur det ser ut med grönytor. Där framgår att Linköping är en av de grönaste städerna. Varje kommuninvånare har i genomsnitt 307 m2 grönyta. Jämför med Norrköping där varje kommunmedborgare har 254 m2 grönyta. Eller med Malmö där varje invånare har 154m2 grönyta.

I Linköping har vi 579 grönområden inom tätorten som är 1 hektar eller större, varav 129 är 10 hektar eller större. Malmö, som är en större stad, har bara 499 grönområden inom tätorten.

En av de mest intressanta siffrorna visar hur nära invånarna har till grönområden. I Linköping har 15% av invånarna 4 eller fler grönområden inom 300 meter från bostaden. 77% har 1-3 grönområden inm 300 meter från bostaden och endast 8% har längre än 300 meter till något grönområde. Den sista siffran är bland de lägsta bland de jämförda kommunerna. Södertälje, Tumba och Skövde är bäst. Där är det endast 4% som saknar grönområde inom 300 meter från bostaden. Norrköping, där saknar 18% grönområde inom 300 meter från bostaden.

Så var det med att kommunen bygger bort grönområden. Vi gör tvärtom. Vi värnar den gröna staden. Trixet är dock att upprätthålla en fortsatt moderna byggnation med närhet till grönområden. Uppenbarligen lyckas vi bra med det i Linköping.

onsdag, december 16, 2009

livspusslet

att bli tvillingpappa är det absolut största och bästa som hänt mig. jag stormtrivs med det. och det har gett mig helt nya perspektiv. bara det här att få vardagen att gå ihop. det var inget större bekymmer förut. men om jag ger ett exempel från dagen. iväg till jobbet innan barnen vaknat. tre möten och en snabblunch för att hinna ta över barnen från sara som hade möte. skullle mata dem, posta julkorten och hinna hem för att göra mig iordning för möte på länsstyrelsen. sprang till bussen ocg trodde jag steg på 1:an, men det var visst 11:an. var tvungen att kliva av och springa tillbaka för att hinna med rätt buss. sara fick lämna sitt möte lite tidigare för att jag skulle hinna till mitt. men det gjorde jag ju inte. å föresten, hittade inga julfrimärken så hann bara posta hälften av julkorten. sara blev tvungen att klä på barnen igen och ge sig iväg till affären för att köpa blöjor å posta korten.

själv kommer jag hem när barnen somnat.

ibland saknzs några bitar i livspusslet. det går bara inte ihop. å mitt i detta föreslår sossarna att RUTavdraget ska avskaffas. inte för att jag har det, men jag förstår dem som har.

Vem älskar biblioteken mest?

Den senaste tiden har det förts en debatt kring biblioteksverksamheten i Linköping. En stundtals väldigt infekterad debatt där många tycker och tänker. Varför skulle då inte jag få göra det samma och vädra vad jag tycker och tänker?

Jag älskar bibliotek. Varje gång jag träder in genom dörrarna till ett bibliotek så kommer minnen från barndomen rusandes över mig. Det är en känsla av upprymdhet, nyfikenhet och trygghet. Biblioteket var en plats där jag som barn alltid kände mig välkommen, och det gör jag fortfarande. Hela konceptet med bibliotek är faktiskt ganska beundrandsvärt. En mötesplats där generationer möts och kan ta del av hela mänskilghetens samlade vetande, tyckande och känslomässiga yttrande. Och dessa känslor jag har är på intet sätt unika för mig. Jag är säker på att de flesta delar dem med mig.

Sen, utan någon förvarning, slår verklighten sin hårda knytnäve rakt i vårt ansikte. Pang, med ett slag så var den värsta finanskris vi upplevt över oss. Ritsch ratsch så revs alla kommunens ekonomiska prognoser upp. De år med ekonomisk utveckling vi sett föll till föga för den ekonomiska stagnation som drabbade världen. De resurser vi hade budgeterat för fanns helt plötsligt inte. En helt ny verklighet att ta ställning till.

Som politiker är det den värsta perioden man kan vara med om och som få kommer få vara med om. Reflexmässigt så säger man, rädda välfärden. Ta pengar från sådant som inte ingår i vår kärnverksamhet. Enkelt gjort. Om det inte vore för att mycket är uppbundet i avtal skriva utan vetskap om att golvet under oss skulle försvinna. Enkelt också om det inte vore så att det vi sysslar med till 98% är kärnverksamhet och det sällan läggs pengar på "lyx".

Kvar finns två alternativ. Chockhöj skatten eller se över verksamheten. Höja skatten i tider då människor ändå behöver strama åt är ett säkert recept på misslyckande. Det vapnet ska bara användas när inget annat återstår att göra. Tvärtom ska hushållen och privatpersonerna stimuleras med mer pengar i fickan. Då återstår bara att se över verksamheten.

Vi är en gigantisk apparat som omsätter närmare 7 miljarder. Av dessa pengar går ngt mindre än hälften till skola och utbildning. En stor portion går till omsorg och sociala myndigheter. Kvar finns det som slarvigt kallas för den hårda sektorn och kultur- och fritidssidan. Om vi börjar med den hårda sidan. Stora delar av pengarna som kollektivtrafiknämnden har går till att bedriva just kollektivtrafik. Men där finns också skolskjuts och färdtjänst. Kollar vi på teknik- och samhällsbyggnadssidan då. Den omsätter runt 250 miljoner varje år i driftsbudget. Det ska ställas i relation till det besparingskrav vi hade på 300 miljoner kronor. Så den nämnd som alla tycks tro har obegränsade resurser omsätter mindre än vad som skulle kunna täcka den nödvändiga besparingen. Och vad skulle ske om vi la ned hela nämnden för att täcka underskottet? Inga mer vägar, varken för bilar, cyklar eller gångare. Ingen mer skötsel av våra bostadsområden, grönområden, naturreservat eller parker. Ingen mer städning. Ingen mer satsning på att minska klimat- och miljöeffekterna. Slut på naturvården och eklandskapet. Ja, ni förstår. Listan kan göras lång. Och detta är vad vi sysslar med. Det är inget lyx. Men självklart finns där byggnation av nya parker också som tycks vara det som alla störs sig på.

Nämnden har en investeringsbudget som egentligen är pengar som vi inte har, men betalar av för att vi tror att det ökar värdet på staden och ökar skatteintäkterna. Det är inga pengar vi kan plocka bort och vips så har vi mer att lägga på skolan eftersom det är pengar för engångsinsatser, medan skolan behöver långsiktiga pengar. Men ponera att vi slutade lägga pengar på stadens upprustning. Vad hade hänt? Genom att satsa på en upprustning av staden så har vi satsat i runda slängar 60 miljoner på fyra-fem år. Genom detta har vi lockat fastighetsägarna att satsa i runda slängar 500 miljoner kronor. De har ökat sina investeringar samtidigt som de har genererat fler jobb och ökade skatteintäkter till staden. Mer skatteintäkter ger mer pengar till välfärden. Enkelt kan tyckas, men det är alltid lättare att blunda för det självklara och bara skrika efter mer pengar utan att veta vart de skall tas ifrån.

Nu då, till kultursidan och biblioteken. Hur ska vi hantera den verklighet som vi står inför? Minskade pengar kräver ändrade budgetramar. Hur hanterar vi detta? Ett sätt är ju faktiskt att ta ansvar. precis som de flesta av oss gör för sin privatekonomi. Ibland vill vi göra ngt, men inser att pengarna inte räcker till. Då förblir det en dröm som vi en dag när ekonomin tillåter faktiskt kan genomföra. men under tiden vänder och vrider man på varenda krona för att hitta ett litet extra utrymme. Och så gör vi politiker varje dag. Varje skattekrona vänds och vrids på flera gånger för att se vad vi kan få ut för extra ur den. Den som inte tror att vi gör det är välkommen att ställa upp i nästa val och se om de kan göra bättre. Eller så gör vi på ett annat sätt. Vi skulle ju kunna blunda för det och bara köra på. Det tar ju knappast stopp förrän man slår i botten.

Säg mig då vem som älskar biblioteket mest? Är det den som vill köra tills botten slår emot oss? Eller är det den som faktiskt vill se ett bibliotek idag, imorgon och också om många år?

måndag, december 14, 2009

Daga att spräcka myten om att höga skatter=bra välfärd

Vi svenskar är bortskämda med att ha en god samhällsservice. Bra skola, låga sjukhusavgifter, avgiftsfri utbildning och generösa välfärdssystem. Jag gillar det. Jag gillar den modellen som vi har med en god generell välfärd. Men samtidigt så kan jag inte undgå den olustiga känslan av att vår positiva känsla för den "svenska modellen" faktiskt medför att vi försvarar höga skatter in absurdum. Svensken har köpt argumentet att en hög nivå på välfärden är beroende av extremt höga skatter. Om det nu vore så varför har vi inte redan idag den absolut bästa skolan i världen eller den i särklass bästa omsorgen som går att få? Vi betalar ju faktiskt världens högsta skatter. Men får vi den utväxlingen som vi då tror?

Nu höjs röster för höjda skatter. Dessa höjda skatter ska betala för att få en hög kvalitet på vår välfärd. Om jag visste att den höjda skatten med automatik innebar högre välfärd skulle jag få svårare att argumentera vidare. Men jag VET att högre skatter inte med automatik ger högre välfärd. Speciellt inte i dessa ekonomiskt ansträngda tider.

Nej, argumentet med höjda skatter är som att en specerihandlare skulle höja priserna för att få fler kunder samtidigt som dessa tappar ekonomisk bärkraft. Den specerihandlaren blir inte särskilt långvarig.

Istället gäller det att garantera att kostnaderna som det offentliga dras med minskar samtidigt som kvaliteten ökar. Och till den som säger att det är svårt så säger jag, självklart. Men till den som säger att det är omöjligt så säger jag, aldrig. Det kan inte vara så att administration får kosta mer än det smakar. Det får inte bli så att organisationer byggs upp som inte klarar av att leverera mer än vad de kostar. Det får inte bli så att vi blint köper argumentet att höjd kvalitet är beroende av höga skatter.

söndag, december 13, 2009

Nässugen

Tänk att det fanns sådana fantastiska uppfinningar i världen att jag inte kände till dem förrän helt nyligen. Nässugen! Måste vara ett underverk och helt klart värt ett nobelpris. Men nyttan och vetskapen uppstod först när mina egna barn blev förkylda. Att höra hur de små snörvlade utan att kunna förmå dem att fräsa ut gegget i näsan var rätt frustrerande. Sökte desperat efter hjälp och fram kom en makapär med slang och filter å allt. Näsfrida. En nässug av mer primitiv modell. Tanken är att denna ska föras in i barnets näsa och sen suger föräldern ut allt gojs som finns där. Urk? All kärlek i världen kan inte hindra mig från att tycka att detta är aningens äckligt. Så sökandet gick vidare och till slut hittar jag vad jag sökte. En nässug som fungerade utan att jag behövde använda mina läppar som snorpuffar. Den är väldigt enkel men ack så effektiv. Du använder bara baksuget från en plastboll och tjoff så flyger allt snor i näsan ut. Jag erkänner, det är inte helt mysigt. Men den funkar superbra och barnen mår mycket bättre efteråt.
Så ett litet tips till alla som inte skaffat sig en nässug. Gör det! Se det som årets julklapp alla far- och morföräldrar.

torsdag, december 10, 2009

Min turné bland landsbygdsföretagen fortsätter

Under mitt första år som kommunalråd så har jag tagit på mig att göra en turné bland kommunens företagare. Mest för att lyssna och lära. Kanske också för att få nya idéer som inte alltid kommer fram i de starka lobbygruppernas agenda. En hel del av de företag jag besöker har sin lokalisering på vad som kallas landsbygden, d v s utanför stan. Helt otroligt vilka livskraftiga företag vi har på landsbygden i Linköping. Och då talar jag inte bara om traditionella företag kopplade till den agrara näringen.

Idag var jag t ex och besökte Ventkontroll utanför Linköping. Ett fantastiskt företag med drygt 60 anställda och en skyhög omsättning. Goda framtidsutsikter och ett härligt driv. Skönt att träffa denna sorts entreprenörer. De ger också en helt annorlunda bild av landsbygden än vad många har. De är i högsta grad medansvariga för kommunens tillväxt och utan dessa skulle vi inte ha den fantastiska stad vi har.

Men de kan också ge en motvikt till de som bor på landsbygden och ibland tar på sig en självutnämnd roll som uttolkare av landsbygdens behov. De bevisar att det inte bara är problem, utan att där finns oerhörda möjligheter. Därför är den kanske viktigaste landsbygdsfrågan just den om företagandet och entreprenörskapet.

Grötfrukost med Stadsmissionen

Imorse var det grötfukost hos Stadsmissionen. Fantastisk verksamhet de bedriver. Och samtidigt oerhört värdefull. Man får sig en ordentlig tankeställare efter bara ett kort besök hos dem. Den verklighet de ser varje dag är så långt från den skyddade värld som de flesta av oss andra lever i. Alla de saker som vi ser som problem blir till lyxfrågor i jämförelse med vad deras besökare lever med. Samtidigt så inser man själv varför det var man började med politik. Det var i tron om att göra världen bättre.

En annan sak jag noterade var att den största delen av deras finansiering kommer från verksamhet som kommunen upphandlar. Allt från stödboende för utsatta kvinnor till SFI. I vänsterfolkets värld så måste det som Stadsmissionen bedriver vara dåligt. Eller? För det är ju icke-kommunal verksamhet som bedrivs efter upphandling. Och det motsätter sig vänsteroppositionen. Men jag tror inte de har något emot den verksamhet som Stadsmissionen bedriver. Problemet är bara att de vet inte heller vad deras egna krav innebär. Tänk bara vad det skulle innebära om mp fick sin vilja igenom, att avsluta all kommunal upphandling av städning. Ingen mer Samhall där inte.

lördag, december 05, 2009

Bodströms fuck-you pengar.

Jag har tidigare skrivit om begreppet fuck-you money. Nu visar det sig att Thomas Bodström skaffat sig egna fuck-you pengar. Han är den riksdagsledamot som tjänar mest, en bit över 2 miljoner kronor. Det är riksdagsarvodet, advokatarvoden och intäkter från böckerna han skrivit. Å det är inget fel i det. Jag tycker att folk ska få tjäna pengar. Känner Bodström och hans väljare att han klarar sitt åtagande i riksdagen samtidigt som han håvar in massa sidoinkomster så är det inget som stör mig.

På frågan vad han ska göra med sina pengar (En absurd fråga i sig. Vad har vi med det att göra) svarar han med att referera till den planerade familjeresan till USA,
Det kommer kosta massor att vara borta, en miljon kanske. Vi behöver boende
där och jag vet inte om jag vill hyra ut vårt hus.

Det är fuck-you pengar.

fredag, december 04, 2009

En summering av veckan

Har varit lite mkt den senaste tiden så bloggen har fått stå tillbaka. Ledsen för det. Men här kommer en snabb resumé av det jag fastnat för i veckan.

1. Lite skryt. Linköping är en trafiksäker stad. Vi har ett trafiksäkerhetsprogram som är bland de bästa i världen. Nu har vi fått detta bekräftat. Var i Bryssel och mottog priset för excellence i road safety som utfärdas av eu-kommissionen. Ja, nu vet vi att vi är bäst i Europa på trafiksäkerhet. Kul!

2. Läckage. Läste ifatt mig på gamla nyheter. Bland correns nyheter hittar jag en som tar upp en eventuell omorganisation av de kommunala bolagen. I fokus står LKF (Linköping kommunala fastigheter). Dramaturgin i artikeln är ganska fascinerande och det hela presenteras som att kommunen skulle gått bakom LKFs rygg. Ett klargörande bara. LKF ägs till 100% av kommunen och drivs idag som en del av moderbolaget Stadshus AB. Ägarens ansvar ligger väl sen mot sina aktieägare, i detta fall Linköpingsborna. Vårt uppdrag blir väl då att värna deras intressen och att göra det som är bäst för koncernen. I detta ingår väl att fundera över eventuella omorganisationer och effektiviseringar. Eller är uppdraget att värna existerande strukturer?

3. Kulturfascism. Med risk för att säkerligen framstå som en kulturmarodör så tar jag härmed den risken och utser Författarförbundets ordförande Mats Söderlund till veckans lågvattenmärke.. Läs bara det här debattinlägget så förstår ni varför. Mannen vill på allvar sätta all form av konkurrens ur spel och sätta sig själv i en position att avgöra vad som ska produceras. Det var ett tag sedan Sovjet kolappsade Mats. Dags att vakna ur din socialistiska drömbubbla.

fredag, november 27, 2009

Zaha Hadid

Jag älskar arkitektur. Och en av den bästa representanterna för god arkitektur är Zaha Hadid. Svt sänder just nu en dokumentär om henne. Bara det att hon får prime-time på en fredag säger väl lite om henne. Se den och njut.

måndag, november 23, 2009

Vi lovar! Eller, kommunen är till för medborgarna.

Allians för Linköping hade bland sina löften till väljarna att det skulle ske en hel del förenklingar. Medborgarens behov skulle sättas mer i centrum och kommunen skulle bli mer serviceinriktad. En hel del har skett på detta område. Idag levererade vi ytterligare en bit i vårt arbete med medborgarfokus. Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen levererade 12 löften till medborgarna med uppmaningen att sätta oss på prov.

Vad sägs om löfte 2? Vi prioriterar alltid enkla bygglovsärenden. Beslut fattas inom 3 veckor.

Eller löfte 6? Vi lagar håligheter, så kallade potthål, i gator och gång- och cykelbanor inom tre dagar från det att anmälan kommit in till oss.

Varför inte ta en titt på löfte 9? Vi sopar och saltar prioriterade gång- och cykelbanor när det snöat minst en centimeter. Övriga gång- och cykelbanor plogas och grusas när det kommit minst
tre centimeter snö.

12 löften som samtliga ansvariga politiker och tjänstemän står bakom och kommer göra allt för att leva upp till. Inte dåligt att kunna ge 12 så pass starka löften. Eller?

Miljö- och naturvårdsstipendiat utsedd

Ibland får man syssla med sånt som kanske egentligen inte är politik, men som är Ohh så kul. Miljö- och naturvårdsstpindiet är ett sådant uppdrag.

I år var det dessutom första gången för mig. Och första gången är ju alltid lite speciell. Kommer jag säga fel namn? Kommer jag glömma bort att nämna någon? Och andra oroliga tankar. Men det gick jättebra. Och stipendiaten var helt fantastisk. Ja, fantastisk är det minsta man kan säga. På frågan vad stipendiet skulle användas till, blev svaret. - Jag ska bygga en damm för fåglarna vid den åker där jag får mitt biodynamiskt odlade spannmål ifrån.

Vem var det nu som blev den lycklige i år? Jan Wester, aka Slåttergubben. En bagare av rang som också tar miljö- och naturansvar. Grattis Jan!

torsdag, november 19, 2009

Pa-pa

Idag hände det som alla fäder väntar på. Ens barn säger sitt första ord. Och idag skedde det. Alma sa sitt första ord. Och gissa vad det blev? Pa-pa!

Stoltheten vet inga gränser. Å så babblig som hon verkar så kommer det snart fler ord.

fredag, november 13, 2009

Grattis Alexander!

Fick veta att Alexander Woodhouse från Norrköping blir en av de som får representera CUF i Köpenhamn under COP15. Skitkul! Å stort grattis Alexander.

Det är få förunnat att delta på detta historsika möte. Skulle själv kunna ge en arm (kanske inte riktigt) för att vara där. Men nu är det Alexander som får hålla den östgötska flaggan i topp. Å han kommer göra ett kanonjobb.

Sen ser jag fram emot tuffa miljömöten framöver arrangerade av CUF Norrköping :)

Kapad e-post

Trodde aldrig det skulle hända mig. Men igår skedde det. Min mail blev kapad av okänd person. Från min mail skickades sen spam till alla i min kontaktlista. Jag upptäckte det inte förrän imorse. Riktigt obehagligt. Ens mail är ju lite som en dagbok, fast med en hel del formella saker i också. Typ lösenord och mailkonversationer.

Pinsamt också kan man tycka. Tänk att personer som jag har kontakt med får ett mail från mig och det sen visar sig att de tror att jag försöker kränga elektronikprylar till dem. Men så är det väl när ngt sånt här händer. man tar åt sig och skäms för ngt som ligger utanför ens kontroll.

Men det kommer också en känsla av utsatthet. tänk att ngn varit inne i mitt mest privata och snokat. Kränkande och oerhört obehagligt.

Kanske dags att återgå till kontanter och pappersbrev?

onsdag, november 11, 2009

Sodiumbisulfit till middag någon?

Tänk vad mycket konstigt vi stoppar i oss. Hälften av det vi äter är säkert inget som ingår i det vanliga receptet, men i industriell produktion så handlar det om att hitta billiga subsitut som håller både i livsmedelsängden och i vinstrapporten.

Gick i affären idag och såg att de sålde smet till raggmunk. Jag gillar raggmunk. Det är riktigt gott. När jag sen läste innehållsförteckningen så kände jag plötsligt inte samma lust som innan. Vatten, vetestärkelse, potatisstärkelse, salt, lökpulver, modifierad majsstärkelse, konserveringsmedlet kaliumsorbat, citronsyra, kryddor, gurkmejaextrakt och antioxidationsmedlet sodiumbisulfit. Inget av det som jag har i mitt recept till raggmunkar. Jag brukar ha både ägg och potatis, men aldrig kaliumsorbat eller sodiumbisulfit.

Tänk vad sjukt egentligen att vi knappt bryr oss om vad vi sätter i oss. samtidigt så är vi oerhört måna om hur vi ser ut. Vi kanske är så upptagna av vår utsida att vi glömt vår insida.

En sak är dock säker. Mina barn ska aldrig serveras raggmunk från färdig smet hemma.

Obehagliga Vellinge

- Vi vill inte ha dom här! Så kan Vellinge kommuns förhållningssätt kring ensamkommande flyktingbarn sammanfattas. Historien är egentligen inte ny, utan har kunnat följas sedan många år bakåt. Vi har inte råd, vi har inte tillräckligt många bostäder o s v. Men då gällde det flyktingar generellt. Nu sätter kommunen nytt rekord i osmaklighet. För nu handlar det om barn som flytt från krig och misär. Barn som inte behöver ngt annat än trygghet. Och Vellinges svar blir,
Vi kommer därför att undersöka vilka möjligheter vi har för att stoppa denna
cirkus - så här får det inte gå till
Fy fan. Jag finner knappt några ord för den inskränkthet som kommuninvånarna och deras kommunledning uppvisar. Läser man bara några av de citat som sas på gårdagens informationsmöte så är det lätt att inse att rasismen aldrig lämnat Sverige. Den har bara flyttat till enskilda reservat.

Centerpartiet har haft sin egna historia som är snarlik. Det var Sjöbo-Olle. Nu har moderaterna ngt att ta tag i. Är detta vad de Nya Moderaterna ska stå för eller vill de visa öppenhet?

tisdag, november 10, 2009

Fler kommuner kräver bättre klimatarbete

Nu pågår en stor nationell konferens kring Uthålliga kommuner i Linköping. Det är Energimyndigheten som är huvudarrangör. Ett suveränt arrangemang med en liten twist. 25 svenska kommuner valde att under konferensen ansluta sig till EU-kommissionens Borgmästaravtal. Linköping är sedan ett tag tillbaka redan medlem och vi har haft jättenytta av detta avtal. Nu väljer alltså fler kommuner att skriva på för att visa att de vill gå i frontlinjen när det gäller klimat- och miljöarbetet.

Kommunernas klimat- och miljöarbete kanske inte är lika glamoröst som det som pågår internationellt och som kommer få sitt crescendo i Köpenhamn om en dryg månad. Men kom ihåg att det är kommunerna som är grovjobbarna och de som gör det verkliga arbetet. Vi har inga baktankar och det är ytterst sällan som vi är involverade i tjuv och rackarspel. Vi gör det arbetet vi gör därför att vi tror på det så oerhört mycket att vi är beredda att ta ett större ansvar och vi har inget emto att gå längst fram. Även om vi vet att det är de som är längst fram som också är de som får ta emot de första smällarna. Men det är OK för vi vet att vårt arbete är framtiden och framtiden är värd att kämpa för.

Vi hann oxå med ett styrelsemöte i Klimatkommunerna. Vilket suveränt gäng att jobba med.

In alles, en suverän dag. Perfekt att ladda upp sina miljöengagemangsbatterier med. Ja till fler sådana dagar.

onsdag, november 04, 2009

Sista ordet inte sagt om kameror.

Idag har justitiedepartementet fått in ett förslag till ny kameraövervakningslag från kameraövervakningsutredningen. Inget direkt revolutionernade. Men det är intressant att läsa att man ska göra en lag av två och stärka integritetsskyddet. Det kanske viktigaste för mig blir när jag läser,
Utredningen har funnit att länsstyrelsernas tillämpning inte är enhetlig och
det finns ett behov av en ökad samordning och information på
kameraövervakningsområdet. Utredningen föreslår därför att Datainspektionen ska ha det centrala ansvaret för tillsynen när det gäller tillämpningen av
kameraövervakningslagen.

Datainspektionen har väl aldrig gjort sig kända för att vara några övervakningsivrare direkt varför jag känner mig tillfreds med detta. De skriver bl a annat "vi skyddar din integritet i IT-samhället". Känns tryggt att veta att den myndighet som ska ha det centrala ansvaret faktiskt ser som sin huvuduppgift att säkra den personliga integriteten.

tisdag, november 03, 2009

Fakta är överskattat

Idag hade vi frågan om kameraövervakning på bussar uppe i kommunstyrelsen igen. Återigen så kunde vi inte hitta en gemensam linje i frågan. Vi står helt enkelt för långt från varandra för att det ska vara konstruktivt. Men vad som bekymmrar mig är att de flesta redan bestämt sig i förväg för vad de skulle tycka och ingen fakta i världen kunde ändra deras inställning. Veolia fick möjlighet att kompletera sin ansökan och de hade ganska lång tid på sig att göra det. Svaret som kom in löd i korta ordalag, Godag yxskaft. Ingen sammanfattning över vad de redan befintliga kamerorna haft för effekt. En sammanfattande redogörelse över antalet incidenter, men ingen förklaring över hur många av dessa som gått till polisen. Ingen redogörelse över antalet polisanmnälningar överhuvudtaget. Inga siffror över hur många incidenter som inträffat där polisen begärt ut kameramaterial. Inget av signifikans överhuvudtaget.

Veolia var dessutom på plats dagen innan och gav sin syn på det hela. Deras argumentation byggde på en film där en gamal tant blev av med sin väska och där polisen haft nytta av den inspelade filmen, följt av frågan: vill inte ni ha kameror när ni ser detta?

Ingen av de som är för kameraövervakning kan presentera ett enda faktabaserat argument för att detta är bra, men likväl är de för det. Medan all fakta istället pekar mot att kameror inte ger någon effekt överhuvudtaget så spelar liksom fakta ingen roll. Det är magkänslan som får styra över förnuftet.

Visst blir man lite trött när ingen bryr sig om fakta och visst är det så att man blir lite pessimistisk i sin tro då?

söndag, november 01, 2009

Guldvittring

Alla tiders seriefinal. Det är min lilla enkla analys av dagens avgörande match i fotbollsallsvenskan mellan IFK Göteborg och AIK. Jag har ju sedan barnsben varit AIKare och med det paketet så kommer ju att IFK är en av de främsta rivalerna. Så dagens match är vad jag hela livet väntat på när det gäller svensk fotboll. Tänk att få en direkt avgörande sista match och att den sen går mellan två av de största fotbollsrivalerna. Tänk sen om AIK går och vinner bucklan mitt i västsveriges fotbollshjärta. AHHH, det är så spännande så att jag nästan inte kunde sova inatt.

Dessutom så gick ju LFC och krossade Umeå igår och ökade på sina chanser till sitt första guld i damallsvenskan. Nu är det verkligen guldvittring och återigen är det Göteborg som de kan snuva på guldet i sista omgånegn.

Så, antingen så kommer Göteborg att totalt krossa mina gulddrömmar eller så kan det faktiskt bli storslam och Göteborg är de som står där med lång näsa. Därför älskar jag fotboll. När det är så här så finns det knappt något som slår den spänningen som erbjuds. Flera månaders intensivt spelande, men allt avgörs i sista matchen.

torsdag, oktober 29, 2009

Turkisk borgmästare på besök

Idag har jag tillbringat dagen med en borgmästare från Turkiet. Han är på officiellt besök i Sverige och under den tiden besöker han även Linköping. Både för att träffa mig personligen, men också för att lära sig mer kring vårt miljö- och energiarbete. Påpekas bör väl att min pappa är från samma stad från början som borgmästaren representerar. Det gör det hela lite extra spännande.

Det har varit en superkul dag med besök på Gärstadsverken och biogasanläggningen. De var minst sagt imponerade. Turkiet jobbar fortfarande med avfallsdeponier och det faktum att vi faktiskt får betalt för att ta emot sopor och sen lyckas sälja den el och värme som vi producerar tillbaka till i princip de som betalade oss för att ta emot soporna var ganska imponerande för dem. Och att se hur vi delvis lyckats bryta vårt oljeberoende genom att övergå till egenproducerad biogas var nästan för mycket för dem.

Allt som allt ett oerhört spännande besök som idag avslutas med ett besök på Linköpings turkiska kulturförening för nationaldagsfirande. Har aldrig varit på ett sådant förut, så det ska bli extra spännande.

onsdag, oktober 28, 2009

Hur hög blir skattehöjningen i Linköping?

En sak kan vi vara säkra på inför nästa års val. Det kommer handla om ett vägval. Socialism eller liberalism. Detta ger sig redan nu uttryck i de politiska ställningstagandena som görs på nationell, regional och lokal nivå. För mig blir det intressant att följa den lokala nivån. Och så här ser det ut. Allians för Linköping har en vision för Linköping som vi genomför. Det är visionen om ett grönare, företagsammare, tryggare och friare Linköping. Mot detta står en opposition bestående av tre splittrade partier med lite olika inställning till mycket, men med det gemensamma att de alla drar tydligt åt vänster.

När finanskrisen slog till med all sin kraft så lyckades vi hantera den så att Linköping ser ut att klara sig bättre än de flesta andra kommuner i vår storlek. Storskaliga uppsägningar kommer att undvikas och kvaliteten kommer att säkras. Samtidigt behåller vi vår relativt låga skatt vilket är en ordentlig konkurrensfördel och ett sätt att visa vart kommuninvånarnas pengar hör hemma. I deras egen ficka. Jämför detta med vad oppositionen vill.

- Socialdemokraterna vill ha oförändrad skatt.
- Vänsterpartiet vill höja med 1 krona.
- Miljöpartiet vill höja med 1 krona.

När ett regeringsalternaativ ska jobbas fram så måste de ta ställning till varandra. Vad landra de då i? Ja, deras kollegor i Stockholm kanske har svaret. Läs och begrunda.

onsdag, oktober 21, 2009

Hur står det till med parkeringen i Linköping?

Parkeringsfrågan återkommer med jämna mellanrum i debatten. Den är oerhört laddad och styrs nästan uteslutande av känslor. - Det finns inga parkeringsplatser att tillgå, säger många. Det är alldeles för många p-platser, säger andra. Men vad är sanning? Vi har över 10 000 platser i centrala Linköping. Beläggningsgraden är ytterst sällan 100%. Inte ens i våra mest besökta p-hus. De svåra tiderna är lönehelger och kring de stora helgerna. Annars finns det plats. Och skulle det vara så att ett p-hus är fullt så kan jag lova att det finns plats i nästa.

Vi har gjort en intern undersökning över beläggningsgraden och kommit fram till att p-debatten inte utgår från fakta. Det finns gott om p-platser. Men det kan vara så att det inte alltid finns där just bilisten vill parkera just då. Nu har två Liu-studenter också gjort en undersökning i form av en uppstas, "Parkering i Linköping - en samhällsekonomisk studie av parkering i Linköpings innerstad", och de kommer fram till samma sak. De kommer fram till att marken som används till parkering är ineffektivt utnyttjad eftersom beläggningen på paekeringarna är lägre än vad som bär sig ekonomiskt. Då skulle marken kunna användas på ett annat sätt och samhällsnyttan skulle öka.

Några saker som slår mig är,
- Endast 12% använder sig av kollektivtrafik för sina resor. Vi vet samtidigt att de flesta resor som sker är en bra bit under 5 km. Tänk om fler valde kollektivtrafik istället för bilen? Vi skulle då inte behöva bygga fler p-hus, utan skulle kunna använda marken till att förtäta staden.
- Tänk om vi kunde använda befintliga p-platser mer effektivt. Då skulle vi heller inte behöva bygga fler p-platser.
- Tänk om vi kunde låta fakta styra denna debatt och inte låta känslorna bära iväg.
- Tänk vad subventionerad varje p-plats är. Om inte parkeringarna bär sig ekonomiskt så innebär det ju att ngn annan (läs skattebetalarna) står för notan. Ovasett om du åker bil eller inte.

Jag är säker på att vi behöver många p-platser i stan. Alla kan inte ta bussen eller cykeln och ibland kan det vara skönt att ha med bilen. Men vi måste bli bättre på att använda de platser vi har innan vi bygger fler. Med bättre hänvisning så kan man hitta ett p-hus där det finns plats utan att behöva åka runt. Och det finns alltid lediga platser i flera av p-husen. Om vi bara kör på med nya p-hus så är vi tillbaka i en omodern stadsplanering som inte är bra. Och den kostar dessutom skattebetalarna i utebliven samhällsnytta och skattesubventioner.

tisdag, oktober 20, 2009

Mer från Fair Trade fikat.

Här kommer lite bilder och ljud från dagens evenemang från Stadshuset. Corren24 (under dagens sändningar), Radio Östergötland och TV4.

Djurskydd vid upphandling

Vilka krav kan kommunen ställa vid upphandling? Den frågan är aktuell i många kommuner och nu även i Linköping. Vi håller på att jobba fram en ny Kost- och måltidspolicy där sådana saker bör ges ett svar. Men idag ska jag även svara på en interpellation ställd av Mp kring krav på djurskydd vid upphandling.

Kort så kommer mitt svar att gå ut på göljande:

Flera svenska kommuner har den senaste tiden valt att upphandla med större omsorg om både djurskydd och härkomst. Tyvärr har detta inneburit att Konkurrensverket har inlett processer mot flera av dessa kommuner. Detta främst för att det råder skilda djurskyddskrav inom EU och krav på härkomst innebär, enligt Konkurrensverket, att principerna om likabehandling och icke-diskriminering kringgås.

Tyvärr blottar detta en grundläggande paradox inom det offentliga. Sveriges riksdag har säkerställt att vi har kanske världens tuffaste djurskyddslagstiftning. Något som vi alla bör vara oerhört stolta över. Samtidigt har riksdagen, genom LOU, tagit ifrån oss möjligheten att handla mat efter den höga standard som lagstiftningen kräver. Detta innebär att vi kräver av bönderna att producera efter högt hållna krav, men när vi ska upphandla så kan vi inte ställa krav på att vår egen lagstiftning har efterlevts. Man kan då fråga sig om principen om icke-diskriminering inte i praktiken innebär att de svenska bönderna diskrimineras till förmån för producenter i länder med mildare lagstiftning?

Alla vill handla efter högt ställda krav. Men i verkligheten är detta en gråzon som är oerhört krånglig. Visst kan det sägas att det går alltid att testa gränserna. Men vore det inte bättre om gränserna anpassades efter det som kommunerna vill genomföra istället?

Fair Trade fika

Idag körde vi fair Trade fika i Stadshuset. Suveränt! 500 personer knallade in på Stadshuset för att medverka vid vår manifestation över att vara en Fair Trade city. Idéen är att visa att det går att göra så mycket mer med våra skattepengar. Vi kan faktiskt, med lite tankeverkstad, göra livet lite bättre för väldigt många genom att handla, men också handla rätvist.

Tack alla som gjorde detta möjligt och hoppas att vi snart får träffas igen.

måndag, oktober 19, 2009

Åhhh åhhhhFF

Det går ett glädjerus genom hela Östergötland idag. Eller åtminstone en stor del av Östergötland. För nu har vi återigen ett allsvenskt fotbollslag på herrsidan. Och det är inte vilket lag som helst utan det är Åtvidabergs FF, ÅFF. ÅFF har lite av en särställning bland de flesta jag träffar. De var hur stora som helst och var oerhört lyckosamma i både den nationella som internationella fotbollen. Alla har någon relation till laget, antingen om det är genom brasiliens landslag eller Ralf Edström och alla verkar älska laget.

Jag följde matchen igår och det var en riktig nagelbitare in i det sista. Men sen när bollen satt där i nätet så kom glädjen. Trots att jag är AIKare så känns det oerhört kul att ÅFF klarar ett allsvenskt kontrakt. Om inte annat för att jag äntligen kan få se allsvensk fotboll nästgårds.

Nu väntar vi bara på om LFC grejar guldet för damerna. Det får vara slut på Umeås dominans.

fredag, oktober 16, 2009

Hur många kommuner får mittuppslaget i DI?

Den som har tillgång till DIs pappersvariant får sig idag ganska trevlig läsning på mittuppslaget. "Uppstickarstaden som jämför sig med New York", står det att läsa och uppstickarstaden i fråga är Linköping. En riktigt bra artikel som varken är annonsbilaga eller reklam, utan rent journalistisk.

Jag vet inte hur många kommuner som får ett mittsuppslag i DI, men det kan inte vara många. Och ännu färre är det väl som kallas för uppstickarkommuner mitt i brinnande finanskris. Detta är ytterligare ett tecken på att vi faktiskt gör allting rätt just nu. För att citera Petter, Det går bra nu.

Staffan Westerbergs psyko-show

Ibland får man ett infall och går efter det. Igår var vi några som hade just ett sådant infall så vi gick för att få oss en nostalgitripp. Och passande nog så hade Staffan Westerberg en föreställning i Linköping igår. Det blev mer tripp än nostalgi kan jag säga.

Alltså, det var en show vars like jag aldrig skådat. Han flängde runt på scenen som en speedad höna och pratade helt osammanhängande. Värst av allt var väl att han titt som tätt slängde ur sig allsköns svordomar tillsynes helt utan mening. Det var mer som en Tourrettes-show med starka drag av koprolali.

Jag gillade Vilse i pannkakan när jag var barn. Så pass mycket att jag byggde mig en egen pannkaka, med storpotät och allt. Men när jag såg showen igår undrar jag hur de tänkte när de valde att ge honom sändningstid. Han är mer freakshow än något annat.

torsdag, oktober 15, 2009

Då var det klart. FRA gäller.

Ja, det blev som väntat ingen direkt dramatik i gårdagens omröstning om FRA. Regeringspartierna körde på med att det egentligen inte var önskvärt, men ändå nödvändigt. Oppositionen talade vitt och brett om att riva upp lagen. Men jag hörde aldrig dem säga om de kommer ersätta den med något annat eller inte. Sossarna är ju inga stora motståndare mot lagen i grunden eftersom det faktiskt är deras skötebarn från början. Så, nu är det klart. FRA, med ändringar, gäller.

Jag är övertygad om att detta kommer att komma tillbaka och bita regeringen i baken. Och mest av allt kommer centerpartiet att känna av det bettet. Vi skulle hanterat frågan annorlunda, men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk. En majoritet av partimedlemmarna och riksdagsledamöterna valde en annan linje än de av oss som var emot lagförslaget och det måste vi respektera.

För mig är det dock inte över i integritetskampen. Jag ska göra allt vad jag kan. Inga övervakningskameror ska komma till utan att dess nytta kan bevisas. Inga nya förslag ska få passera utan att det är belyst ur ett integritetsperspektiv. Det är ett löfte.

tisdag, oktober 13, 2009

Frukostmöte med Ingvar Åkesson

Imorgon ska jag på ett frukostmöte här i Linköping. Inbjuden är Mr. FRA himself, Ingvar Åkesson. Känns oerhört aktuellt att ha honom här just nu och det ska bli riktigt intressant att lyssna på honom.

Tar med en vän oxå som jag vet har en hel del synpunkter på det som Ingvar sysslar med. Kan nog bli ett spännande frukostmöte.

tisdag, oktober 06, 2009

Jag håller inte med dig Staffan!

Tyvärr har jag inte hängt med de senaste dagarna och därför missat motionen från Staffan Danielsson och Lennart Pettersson om gränser för burka och nikab. Och nu när jag har uppmärksammat den så är jag chockad. Jag känner inte Lennart och kan därför inte säga om jag förväntade mig detta eller inte. Men Staffan känner jag väl och jag kan säga att detta såg jag aldrig komma från honom. Jag erkänner, jag är besviken. Mer av att det kommer från honom än att det kommer överhuvudtaget.

Jag kommer inte stödja Staffan i detta förslag. Först och främst för att det är ett så oerhört kontraproduktivt förslag. På någon nivå så kan jag förstå att motionen är skriven i ett försök att hjälpa kvinnor som är förtryckta. Och det kan vi nog alla ställa upp på. Men att göra kvinnorna till måltavlor i försöket att frigöra dem är som korsriddarnas försök att kristna folk genom att hota dem till livet. Det leder bara fel.

Risken med detta förslag är att de som förtrycker nu får ytterligare en yttre motståndare att peka på och säga att, - dessa vill bara muslimer illa och därför måste vi distansera oss ännu mer från samhället. Och hur kommer du då åt de kvinnor som kanske behöver hjälp?

Snälla Staffan, säg att detta var ett misstag. En motion skriven i stundens hetta. Vad som helst. Säg bara inte att du menar det.

Är det meningen att man ska gråta till sin Big Mac?

Jag erkänner. Jag gillar Mc Donalds. Snabbt och gott. Men det är inte alldeles för ofta som jag äter där. Idag hade jag dock lite bråttom och slank in. Beställde min mat och slötittade på brickunderlägget, som man brukar göra med mjölkpaketet på mornarna. Där stod något om deras Ronald McDonald Hus och det som nyligen öppnades i Linköping. Bl a fanns där ett brev från deras gästbok. Men gud, helt plötsligt satt jag med tårar i ögonen på McDonalds. Där stod om den här lilla cancersjuka flickan och hennes föräldrar berättade om deras liv på sjukhuset. Fick inte i mig maten för allt snörvlande. Ganska pinsamt att sitta där å böla offentligt, men det var så fint skrivet.

Nu är min fråga om det ska vara så? Ska det vara på det viset?

torsdag, oktober 01, 2009

Hey Jena

This message will follow in english =)

Jag älskar internet och datoreran. En helt vanlig dag så kan vad som helst hända som skulle varit näst intill omöjligt utan internet. Ta detta som exempel. Jag slår på dator en dag och ska blogga. Ser att jag fått en följare. Klickar för att se vem det är och får mig en kanonöverraskning. Där är en gamal vän från Australien. Jena. Nja, hon är från Kanada, men hon var en av mina allra bästa vänner och vi träffades i Australien. Jag har inte haft kontakt med henne på flera år, säkert 7. Men så en dag är hon på min blogg.

Sådana överraskningar älskar jag.

Hey Jena,

good thing you found me. I just wrote what a suprise it was to see you on my blog and how glad it made me. It´s a small world. Hope it´s so small that we´ll meet soon again.

onsdag, september 30, 2009

Kommunala bolag får inte diskutteras

Igår hade vi fullmäktige. Inga jättefrågor på agendan vid första anblick, men serru det fanns det visst. En av de mest debatterade frågorna blev den om UsitAll, gamla Waste to Energy. Och debatten var egentligen ganska oklar. Anledningen till att det blev edbatt var helt enkelt för att Centerpartiet gjorde en röstförklaring. Vi hade ju synpunkter redan vid bildandet av UsitAll, men majoriteten röstade annorlunda. Och vi respekterar det beslutet. Men i konsekvensens namn så ville vi fortfarande klargöra vår ståndpunkt. Vi sa helt enkelt att vi anser inte att kommunala bolag ska få äga verksamhetsdrivande företag utanför kommunen, men vi är positiva till att kunna dela med oss av den kunskap som finns ackumulerad inom de kommunala bolagen. Inte minst inom miljötekniksektorn. Givetvis till en rimlig ersättning som kommer kommunmedborgarna till del.

Men i denna enkla röstförklaring, som förövrigt följdes av ett bifall till liggande förslag, så öppnades dammluckorna. Jag anklagades för att bringa en revolution till kommunen med denna syn. Centerpartiet anklagades för att vara splittrade i frågan. Och det antyddes också att detta skulle vara mitt eget påhitt.

Några klargöranden. Centergruppen tog beslut om att göra denna röstförklaring på förra gruppmötet. Jag var för övrigt inte närvarande, utan befann mig på partistyrelsemöte. Så jag levererade bara det som centergruppen ställt sig bakom. Splittringen sen skulle bestå i att centerpartiet innhar ordförandeskapet i Tekniska Verken och där inte aktivt drivit denna linje. Till allas besvikelse kan jag meddela att vi är oerhört stolta över att inneha just det ordförandeskapet eftersom det passar bra med det tidigare miljöarbete vi ansvarat för i denna kommun. Vi driver också just frågan om verksamhet eller inte väldigt tydligt, det gäller bara att lyssna. Centerpartiet var ju en av de aktiva kritikerna till att köpa bl a verksamheten i Katrineholm. Vi hade en livlig debatt kring Åtvidabergsköpen också. Men när ett beslut väl är fattat av en majoritet så är det inte vår stil att försöka sabotera det beslutet. Vi respekterar vad en majoritet beslutat och vi måste då arbeta för det inom bolaget. Det är inte konstigare än så.

Sen var det detta med revolution. Jag trodde inte mina öron när jag fick höra att det skulle vara revolutionerande att säga att vi inte ska äga verksamhetsdrivande företag utanför kommunen. Men motsatsen till det är ju att vi ska äga verksamhetsdrivande företag, vilket är ett tydliggörande av främst socialdemokraternas hållning. Så, med en socialdemokratisk majoritet så får vi fler kommunägda bolag långt utanför kommungränsen.

måndag, september 28, 2009

Liberal politik vinner val

Valet närmar sig och partierna börjar sin positionering. Sossarna har bekymmer eftersom de inte vet om de ska mot mitten eller längre vänsterut. Moderaterna har bestämt sig för att ta sig mot mitten och vara oerhört pragmatiska. I båda fallen så är det triangulering ut i fingerspetsarna som gäller. Då finns det lite utrymme för ideologi. Men valet i Tyskland visar att det finns ett enormt sug efter idelogiska partier. Partier som pratar om något djupare och något mer långsiktigt.

FDP, liberalerna, gjorde ett kanonval och ökad med drygt 5% till 14,8%. Detta utan någon "språktestfråga", utan helt på liberala värderingsfrågor. De drev frågor som mer pengar kvar i plånboken genom lägre skatter. Människan före systemet. Individens rättigheter. Integritets- och öppenhetsfrågor. Miljöfrågor. Och ett reformerat skattesystem. Läs mer i deras valmanifest (som faktiskt finns på svenska).

Lärdomen att dra av detta är att det finns utrymme för en tydligare liberal profilering inom politiken. Jag tror inte att det är så jättemycket som skiljer svenskar och tyskar, och kan de i så stor utsträckning rösta liberlat så borde centerpartiet ha en riktigt hygglig potential nästa val. Men då måste vi våga. Vi måste våga säga nej till all denna triangulering och faktiskt börja tala om vår poltik ur ett ideologiskt perspektiv. Vi måste våga skärpa till vår samhällskritik. För även om mycket hänt de senatse tre åren så är det mycket som återstår innan sossarnas systemstat blivit liberal. Och vi måste våga vara tydligt liberala. Inget mer nallande på grundläggande liberala värderingar såsom individens fri- och rättigheter.

fredag, september 25, 2009

Länsstyrelsen vågade där kommunstyrelsen fegade

Den senaste tiden har kameror tagit stor plats på min blogg. Jag ska försöka att inte trötta ut er med enbart kamerafrågor, men den här gången kan jag inte hjälpa det. Jag fick idag reda på att länsstyrelsens jurister inte godkänner Veolias ansökan om kameraövervakning, utan begär in kompletteringar. Det ska bl a framgå vad de befintliga kamerorna inneburit, fullständigt med polisrapporter och kostnadsberäkningar. De vill också se vad de gjort förutom kameror och vad de kan tänkas göra. Veolia ska också redovisa vilka turer som är brottsutsatta och vid vilka tider, för att kunna se vad kotstant övervakning innebär.

Jag kan inte annat än lyfta på hatten åt dessa jurister. De vågar göra det som kommunstyrelsen tyvärr fegade ur på. Centerpartiets och folkpartiets förslag var just att begära in kompletteringar, men i kompromissens anda så landade vi gemensamt i en återremiss för att "utreda" frågan. Nu får vi se vad dessa kmpletteringar kommer ge.

Som lite kuriosa bifogar jag den senaste repliken från Veolia tillsammans med Kommunal på min och Bengt Olssons (fp) debattartiklar. Där framgår vilken värdering de lägger i den personilga integriteten ganska tydligt,
Kameraövervakning kostar pengar och är absolut inte den enda lösningen, men
den är för viktig för att stoppas av ett integritetsproblem som inte finns.
Just det ja, ett integritetsproblem som inte finns.

torsdag, september 24, 2009

Just det, kameror ökar inte tryggheten

Jag börjar bli trött på de som hela tiden slänger sig med trygghetsbegreppet när det gäller att tillåta kameraövervakning. Hela tiden kör de med argumentet, -Det ökar ju tryggheten. Men ingen kan lyfta fram ett enda bevis på att tryggheten ökar. Istället så är det vi som försöker få lite vett och sans i denna debatt som måste lyfta fram bevisen, och knappt då vill övervakningsivrarna se sanningen.

Nu har BRÅ kommit med en ny rapport som återigen visar att kameraövervakning inte ökar tryggheten. Undersökningen är gjord i Landskrona och man har utvärderat deras övervakning av de mest brottsutsatta områdena i stan. Så här säger resultatet,

Under det första året med kameraövervakning ökade de anmälda
våldsbrottenutomhus med över 70 procent på de kameraövervakade gatorna.
Framför alltökade misshandel utomhus.
Hur var det nu med den ökade tryggheten?

Vidare framgår att intervjuade personer upplever att tryggheten ökat, men det skiljde sig något mellan yngre och äldre. Eftersom brotten oftast begicks på natten så var det främst de yngre som inte kände av den ökade tryggheten. D v s, de som vistas i området på dagtid och inte heller tidigare behövt oroa sig för brott känner ökad trygghet med kameror. Medan de som är i riskgruppen, unga, och är på plats på kvällar och nätter inte kände ökad trygghet med kameror.

Då återkommer jag till fråga. Leder kameror till ökad trygghet? Eller lurar vi bara oss själva genom att ge en falsk bild av trygghet? Jag tror att vi lurar oss själva. Och som politiker skulle jag lura allmänheten om jag sa att kameror är ett bra sätt att öka tryggheten på. Vi behöver göra mycket annat innan vi kan säga att kameror behövs. Annars kommer fler råka ut för brott medan vi slår oss för bröstet och säger att vi gör vad vi kan.

Skånepolisens Jan Landström säger det så bra till DN,
Våldsbrott har med alkohol och sinnesstämning att göra. När folk blir
förbannade tittar de sig inte om efter en kamera innan de slår någon på
käften.
Läs även min Allianskollega Linnea Darells bloggpost om detta.

onsdag, september 23, 2009

Ska kommunala bolag alltid konkurrera med privata?

Idag hade vi nämnd. Ett ärende satte griller i mitt och mina Allianskollegors huvud. Stångåstaden, vår allmännytta, hade en begäran om att få göra vissa revideringar i ett avtal med kommunen. De har köpt en bit mark i Vikingstad och enligt avtalet ska de inom de närmsta 5 åren bygga ett ganska stort antal hyresrätter. Men med finanskrisens inträde på bostadsmarknaden så har förutsättningarna ändrats. De tror inte att detta går att genomföra inom fem år. De tror överhuvudtaget inte att det går att genomföra om det förväntas att det ska vara hyresrätter. Därför ville de ändra i avtalet och istället bygga s.k. hyrköpsrätter inom 7 år. Hyrköpsrätten är en suverän modell som faktiskt är väldigt ovanlig i Sverige. Du hyr en bostad, men med option att köpa loss den till ett förutbestämt pris inom en utsatt tid. Där vi använt den så har den funnit sina kunder och de uppskattar den. Huvudsakligen vänder den sig till personer som inte kan skaka fram en stor insats, men som ändå vill äga sin bostad inom en snar framtid.

Så, modellen är inget fel på. Det är bara det att enligt mig så blir det bekymmersamt när allmännyttan ska syssla med att bygga annat än hyresrätter. När ett kommunalt bolag vill bygga lägenheter för att sälja dessa så konkurrerar de på en fullt fungerande bostadsmarknad. Vi har ingen brist på byggherrar som skulle kunna tänka sig att bygga både bostadsrätter och hyrköpsrätter. Det var faktiskt två privata aktörer som introducerade modellen med hyrköp i Linköping.

En annan dimension är att enligt mig så ska kommunala bolag inte agera som vilket bolag som helst. De ska ge kommunmedborgarna ett mervärde genom att kunna erbjuda sådant som marknaden inte alltid ser ett intresse av. Det kan vara exempelvis att bygga hyresrätter i en lågkonjunktur.

En tredje dimension är att det i ägardirektiven för Stångåstaden står att de i undantagsfall får bygga annat än hyresrätter. Nu har de byggt hyrköpsrätter i Ekängen tidigare och enligt mig så är frasen undantagsvis förbrukad. Om det sker på regelbunden basis så är det inte undantagsvis.

Så, Alliansen i nämnden röstade för att förlänga tidsperioden, men nej till att ändra i avtalet till hyrköpsrätt. Men det kom en tvist i det hela när oppositionen ville rösta för att låta dem ändra från hyresrätter. Vi har tillåtit privata aktörer att ändra i sina avtal tidigare, men först efter långa och genomgående samtal som visat att det verkligen inte finns en annan utväg. Då har oppositionen skrikit halsen av sig och brassat på om att vi hotar hyresrätten. Nu när vi värnar hyresrätten så vill de annorlunda. Men, den här gången gäller det ju ett kommunalt bolag. För fy för dessa privata aktörer. De är allt bra underliga dessa vänsterpolitiker.

måndag, september 21, 2009

Återigen gör Linköping ett bra centerval

Igår var det dags att bege sig till valurnorna. Kyrkovalet denna gång. Jag är medlem i Svenska Kyrkan och således drar jag nytta av min rätt att utse företrädare. Jag ska inte gå in på en lång föredragning om varför jag är med i kyrkan, men lite kan jag säga. Jag är inte med för dess religiösa arbete, utan för allt det andra de gör. Det sociala arbete som kyrkan utför är ovärderligt. Jag har sett vilken roll de spelar vid stora som små katastrofer, men också i det vardagliga sociala arbetet. Jag värdesätter att kyrkan erbjuder mötesplatser åt alla på platser som ingen annan ordnar mötesplatser på. Jag har varit på åtskilliga träffar på församlingshem på platser som inte har andra möteslokaler. Sen älskar jag själva kyrkbyggnaderna. Jag är beredd att betala en del skatt för att bevara detta kulturarv. Jag begär inte att alla ska hålla med mig i att detta är tillräckliga argument. Men jag har gjort ett val och det är upp till mig att göra med mina skattepengar vad jag vill.

Nå, då till en valanalys. Återigen är det skönt att se att centerpartiet gör ett bra val. På det nationella planet backar centerpartiet till kyrkomötet, men i Linköpings stift går vi framåt. Till stiftsfullmäktige ser det också bra ut. Vi tappar marginellt men behåller våra platser. Den korta valanalysen blir således att vi gör ett bra val och det är alltid skönt att ha vind i seglen.

söndag, september 20, 2009

Jag vill ha en egen Segway, som jag kan åka på.

Shit pommes frites (så 2006 att säga så), vad häftig Segwayen var. Jag gled runt på stan igår och bara njöt av denna underbara maskin. Känslan i kroppen var hela tiden, Vill ha, vill ha. Idag är det mer, Måste ha, måste ha.

Själva evenemanget med att stänga av Storgatan blev hur lyckat som helst. Det var fullt med människor som gick mitt i gatan och handlade i de stånd som fanns. I S:t Larsparken satt människor och njöt i solstolar och en hel del lyssnade på frälsningsarmén som spelade.

Dessutom så var det Bondens egen marknad igår som gjorde att det var fullt med människor vid borggården. De flesta av dessa drog sen ner mot Stora Torget som också det var fullt av glada människor. Lägg till detta den pågående matmarknaden mellan Trädgårdstorget och Lilla Torget och du inser hur mycket aktiviteter som det var på stan och vilken underbar känsla det var. Fullt med männsikor, underbart väder och en alldeles fantastisk stämning bland linköpingsborna.

Gud vilken härlig stad detta har blivit. Den oslipade diamanten som Linköping var när jag flyttade hit för 11 år sedan har verkligen ändrat skepnad. Borta är den blyga, lite försiktiga staden. Borta är Jante och förståsig-påarna. Istället är här en makalös stad som njuter av allt vad livet har attt erbjuda. Jag älskar verkligen Linköping.

lördag, september 19, 2009

Bilfritt i innerstan idag

Idag sker ngt annorlunda i Linköping. Storgatan stängs av för biltrafik och vi lägger istället ut gräsmattor och solstolar. Ut kommer också handlarna från butikerna runt Storgatan för att visa upp sig mitt i gatan. Det blir en folkfest med syfte att visa på en alternativ användning av stadens gaturum. Själv kommer jag glida omkring på en Segway. Detta är "Reclaim the streets" fast på riktigt.

Jag tycker om att åka bil. Men ibland måste vi ställa oss frågan om alla resor är nädvändiga att göra. För dom som har långa resvägar eller bor på orter utan bra tillgång till samhällsservice eller kollektivtrafik finns inga riktiga alternativ. Men för den stora majoriteten som bor i tätorten så finns fullgoda alternativ till bilresan.

Men många hävdar bekvämlighetsskäl och tidsvinst. Jag har gjort en tidsstudie för egen del och kom fram att tiden som går åt till att ta sig från dörr till dörr (hemmet och jobbet) så var bussen det färdmedel som var snabbast. Jag behöver ju inte parkera bussen. Så för min del finns inga andra ursäkter än lathet om jag väljer bilen.

Därför är den här typen av arrangemang som vi anordnar oerhört viktiga för att öka medvetandet. Jag har redan fått oerhört många reaktioner från folk som tycker att vi borde stänga av Storgatan för trafik under alla dagar. Tänk vad som skulle kunna göras av innerstaden då?

torsdag, september 17, 2009

Dubbdäckets vara eller inte vara.

Jag har tidigare skrivit om dubbdäck på bloggen. Och nu är det dags igen. Debatten är reellt insnöad och jag frågar mig själv, Vad är det som är så känslosamt med dessa dubbar som gör att frågan är så laddad? Igår morse var jag med i en debatt på radio och diskutterade med Stefan Arrelid, kommunalråd (mp) från Norrköping. Sen kom Robert Collin med, motorjournalist på Aftonbladet, och då blev det en riktig debatt.

Vi får se vad som kommer ur detta.

fredag, september 11, 2009

Vad hände i Bryssel?

Jag hade en fantastisk tid i Bryssel. Jobbigt, men oerhört kul. Har blåsor på bägge fötter och ganska sliten efter allt spring. Tror jag hann med att träffa hela Bryssel :) I alla fall de som jag behövde träffa. Jag är övertygad om att vi gjorde ett bra intryck och att vi kommer se en hel del effekter av denna resa. Lyssna här. Samtidigt så insåg jag att vi behöver intensifiera arbetet med Bryssel. Vi jobbar och lobbar oerhört mycket mot Stockholm, men det är inte lika självklart att göra det mot Bryssel. Istället splittrar vi vårt internationella arbete genom att arbeta med flera olika trådar. Bl a Kina.

Jag anser att vi istället borde ha en tydlig prioriteringslista för kommunen. Allt inom EU är prio 1, EUs närområde prio 2, USA, Kina och liknande länder prio 3 och resten av världen prio 4. Vi måste bli bättre på att arbeta strategiskt mot Bryssel. Det är där allt händer och det är där vi har möjlighet att påverka. Sverige har ett oerhört gott renomé. Man kan faktiskt säga att vi har ett rykte som inte står i proportion till vår storlek. Men det är ett betyg som säger att vi är bra, särskilt inom miljö- och klimatområdet. Linköping har där möjöligheten att bli en verklig föregångare inom EUs miljö- och klimatsatsningar. Vi kan vara det främsta skyltfönstret.

torsdag, september 10, 2009

Vi vann första slaget om integriteten

Jag har ju skrivit en hel del om kameraövervakning. Som tidigare framgått så är jag ingen benhård motståndare, men jag tycker att det gått alldeles för mycket slentrian i att bevilja kameror. Det krävs knappt ngt för att få tillstånd. Och det senaste ärendet var inget undantag. Det gällde kamerorna på bussrna som jag skrivit om och uttalat mig om. Kommunen svar kan kokas ned till, -Vi har ju beviljat dem tillstånd tidigare. Någonstans får det vara nog. Tillsammans med folkpartiet gjorde vi gemensam sak och presenterade ett motförslag som var mer restriktivt och som la över bevisbördan på Veolia som vill ha kameror. Tyvärr var vi inte överens inom Alliansen. Men det är OK. Vi kan inte vara överens i alla frågor. Men för c och fp var detta en värderingsfråga där vi inte kände att vi kunde dagtinga med vårt samvete. Socialdemokratin var nog inte helt eniga internt eftersom de inte kunde säga varken ja eller nej. Detta visar bara att integritetsfrågor har ingen blocktillhörighet. De spänner genom alla partier och block.

Resultatet blev istället att frågan återremmiterades, d v s den ska komma tillbaka efter att den har utretts grundligare. Samtidigt tillsattes en utredning för att ge svar på vad kamerorna inneburit och vad effekten blir på den personloga integriteten. Precis det som jag efterfrågade för bara några veckor sedan.

Så, tillbaka efter min oerhört intensiva resa i Bryssel (återkommer till den) så kan jag bara konstatera att vi som tycker att integritet är en viktig fråga vi vann en viktig delseger i och med detta. Men det återstår mycket.

söndag, september 06, 2009

Bryssel och lokala lösningar

Åker till Bryssel imorgon. Är inbjuden att delta vid en konferens arrangerad av de svenska regionkontoren i Bryssel och SKL:s brysselkontor som en del av det svenska ordförandeskapet. Här kommer goda exempel att presenteras från de svenska regionerna om hur man hanterar lågkonjunkturen och klimatkrisen.

Det är oerhört smickrande att Linköping, i detta och många andra liknande sammanhang, väljs ut att representera den goda miljöpolitiken. Vi kanske inte är störst. Och vi kanske inte var först. Men vi är absolut bäst när det gäller många av de smartaste klimatlösningarna.

lördag, september 05, 2009

Bergas egna dag

Alla som känner mig vet hur mycket jag håller av mitt Berga. Och idag var det åter dags för vår alldeles egna dag igen, Bergadagen. Massor av människor. Många som jag kände och en hel del som jag lärde känna. Där fanns utställare, allt från vår lokale florist till räddningstjänsten och studieförbunden. Där fanns Orangeriet som jag besökte för bara några dagar sedan. De höll på att sälja massor av produkter som de tillverkat i sin verkstad. Men där fanns oxå Maryam och hennes catering firma, Maryams Catering. Jösses vilken mat! Jag åt tills jag höll på att spricka. Är fortfarande mätt och jag står mig nog till måndag. Jag brukar hålla mig undan reklam, men jag gör ett undantag. Äras den som äras bör. Pröva på hennes mat.

In alles en helt suverän tillställning även i år. Och mina känslor för Berga är om möjligt ännu starkare.

Östergötlands egna dagar

Idag invigdes nionde upplagan av Östgötadagarna. Och det gjordes i Ulrika. Jag hade inte kunnat tänka mig en bättre plats att ha invigningen på än just Ulrika. Både Ulrika och Östgötadagarna är tydliga motpoler mot den negativa bild som finns hos många om landsbygden. Det finns ingen bidragsmentalitet utan mer av ett jävlar anamma och "kan själv" tänk. Östgötadagarna har i år över 100 arrangemang i hela länet. Och där finns garanterat något för alla. Och den vitalitet som de uppvisar är beundransvärd.

Så mitt tips till er alla är att låta Östergötlands alla pärlor få locka er i helgen och ni kommer garanterat inte att bli besvikna.

fredag, september 04, 2009

Orangeriet

Ska precis gå iväg till Orangeriet i Berga. Det är ett projekt som drivs genom bl a Coompanion Östergötland och vars mål är att
deltagarna ska få arbete och försörjning. Ett arbetskooperativ med 20
arbetsplatser ska byggas upp. För att klara detta finns en stödfunktion för
frågor om ekonomi, företagsledning, marknadsföring mm. Verksamhetens inriktning bestäms av deltagarnas intresse, kunskaper och erfarenheter. Deltagarna erbjuds arbetsträning/praktik, coachning, studiebesök och annat alltefter individuella behov och önskemål.
Det här är en del i Alliansens satsning på vissa stadsdelar. Förut var det mer tycka-synd om pengar som satsades. Nu är det mer av egen försörjning och egenmakt som är målet. Välj själv vad som är bäst.

onsdag, september 02, 2009

Sent ska syndaren vakna.

Kommer någon ihåg den senaste partiledardebatten valdebatten i Agenda? I alla fall, där rörde en av frågorna LAS och vilka som var beredda att se över den och förnya den. Samtliga partiledare förutom Maud Olofsson sa blankt nej till att överhuvudtaget diskutera frågan. Jan Björklund var särskilt tydlig i sitt nej. Nu läser jag i SvD att folkpartiet kan tänka sig att se över LAS och kanske t o m lagstifta i frågan. Förvisso är det bara en arbetsgrupp som släppt den testballongen. Men det är en arbetsgrupp som letts av partisekreterare Erik Ullenhag.

Även om det är sent påkommet så är det oerhört välkommet. Och så var de bara två LASkramare kvar i regeringen.

Systemkramare

Efter mitt inlägg om förvaltarskap eller förnyelse så gjorde Linköpings Tidning en intervju med mig kring detta ämne. Tycker det blev en bra artikel. Men den sätter ju mer press på mig samtidigt. Nu gäller det att visa att detta inte bara är gnäll, utan att centerpartiet menar allvar med att vara förnyarna och den liberala ledstjärnan i svensk politik. Detta gäller självklart även på lokal nivå.

tisdag, september 01, 2009

Underbara Vadstena

Är i Vadstena tills imorgon. Vilken underbar plats detta är. Bor på Klosterhotellet. Fick rummet med namn Kungl. Patriotiska sällskapets rum. Känns tryggt.
Känner med detta inlägg att det hade gjort sig bättre på Twitter. Kör igång så snart jag är hemma.

lördag, augusti 29, 2009

Alliansen, förvaltare eller förnyare?

Efter valet 2006 var det många som trodde att det räckte med att bryta socialdemokraternas långa maktinnehav. Vi lutade oss tillbaka och kände att målet nu var uppfyllt. Men maktskiftet 2006 räcker inte, uppdraget är långt ifrån slutfört.
Ovanstående ord är kanske de viktigaste som uttalats om svensk politik på väldigt väldigt länge. Jag minns själv hur taggad jag var, och hela borgerligheten, inför valet 2006. Känslan var enorm, men den sträckte sig kanske bara till valdagen. Och när sen den stora urladdningen kom och Sverige fick att maktskifte så hände något. Ett intensivt arbete satte igång och vallöftena började levereras på löpande band. När halva mandatperioden gått så var nästan alla vallöften redan uppfyllda. Men med valvinsten så hände också något annat. Förnyelsearbetet fick pyspunka.

Jag är säker på att Alliansen vann valet därför att vi visade att ett annat Sverige än sossarnas enparti-stat var möjligt. Innan Obama ens börjat tänka på begreppet Change, så hade Alliansen redan använt konceptet. Vi vann valet därför att vi sa Yes, we can! Men förnyelsen kom av sig och förvaltandet övertog. Och intresset för förnyelse verkar idag helt ointressant hos vissa av Alliansens företrädare.

Men om vi inte talar om hur vi ser morgondagen hur ska då väljarna kunna skilja på Alliansen och oppositionen? Ja, vi kan ju hävda att vi levererar. Men ingen ska ju tro att en röd-grön regering inte skulle leverera. Måhända så leverera vi olika saker, men det blir ändå leverans. Nej, politik vinns inte enbart på leveranssäkerhet. Det vinns också med visioner och framtidsmodeller. Och där måste vi våga mer. Vi måste våga visa att Sverige är genompräglat av socialdemokraternas kollektivistiska synsätt som inte ser nyttan i att låta den enskilde kliva fram, utan kollektivets bästa är det som går främst. Vi måste våga visa att i socialdemokraternas Sverige så är det inte individens främst som är modellen, utan systemen sätt i främsta rum. Därför är Maud Olofssons debattartikel i dagens SvD så oerhört viktig.

fredag, augusti 28, 2009

Partistyrelse

Har avslutat en tvådagars övning med partistyrelsen där mycket saker gicks igenom. Är ganska sliten och trött känner jag nu när jag sitter på tåget. Men partistyrelsearbetet är ett välkommet avbrott i den kommunala vardagen. Lite som en kick-off varje gång vi träffas. Man är helt superladdad efteråt.

Egentligen finns det mycket att skriva om. Reinfelds "landsfaders-tal" som skrämmer mig en aning. Eller borttagandet av skatten på handelsgödsel (kanske ingen kioskvältare direkt, men oerhört viktig i praktiken). Men jag kommer bara skriva om det val vi genomförde i partistyrelsen. Vi valde Mari-Louise Wernersson, KS-ordf i Falkenberg, till ny ordförande för kommunala sektionen. Grattis Millis! Ett oerhört viktigt uppdrag eftersom kommunala sektionen är de som ska samla alla centerkrafter i kommunsverige. Och det är många.

Dags att koppla ned och koppla av nu. Vi hörs på måndag.

onsdag, augusti 26, 2009

"Varför mördar man sin dotter?"

Min gode vän Emre Gungör kommer i dagarna ut med sin första bok, på Norstedts förlag. Och han har valt ett ämne som nog berör oss alla, hederskultur. Boken har namnet Varför mördar man sin dotter och upplägget är intervjuer med förövarna. Jag rös första gången han nämnde detta för mig. Hur klarar man själv av att göra dessa intervjuer? Och vad har förövarna att säga?

Jag ser oerhört mycket fram emot att läsa denna bok. På måndag är det bokrelease i Stockholm och jag stuvar om i kalendern för att kunna vara med.

måndag, augusti 24, 2009

Etnisk rensning

Få saker engagerar mig såsom människoöden. Och det finns ett överflöd av sådana. Många är lyckliga medan en hel del andra inte inser att de egentligen har ett bra livsöde. Men för en stor del människor är deras livsöden rena tragedin.

Idag ska jag delta i ett samtal med en grupp kristna irakier som har fått eller väntar på ett avvisnings beslut. De kommer från ett land där ordet trygghet och säkerhet sedan länge varit frånvarande. Många har sett nära och kära mista livet enbart för att de tillhört "fel" etnisk eller religiös grupp. Flertalet av dem hävdar också att det pågår en kampanj för att etniskt rensa delar av Irak från andra folkgrupper än majoritetens. Och kristna irakier tillhör inte majoriteten, någonstans i landet. Men ändå ska de tillbaka.

Jag reflekterar sällan över mitt eget liv. Men vid sådana här tillfällen så inser man att vi har det oerhört bra här i Sverige. Och att jag föddes just här är inget annat än tur. Ja, för så är det ju för oss alla. Att vi föds på just en speciell plats är inget annat än slumpen. Ingen av de som ska utvisas till Irak valde att födas där. Men nu råkade de göra det och de enda som nu skiljer dem från ett liv i trygghet, ja kanske ett liv överhuvudtaget, är en bit papper där det står att de får bo i konungariket Sverige.

Jag funderar över den stolthet som vi känner för Raoul Wallenberg och för de vita bussarna. Hur vi gärna läser om vad dessa uträttade när människor utsattes för våld och etnisk rensning. Varför visar vi inte samma civilkurage idag? Varför låter vi inte den anda som då genomfor oss inspirera oss idag? Jag vet inte, men jag ska i alla fall lyssna på dessa människors livsöde.

söndag, augusti 23, 2009

"Inga supande överklassungdomar ska föra vår talan"

Hobbyanarkisternas lördagsnöje fick sig en ordentlig törn igår när Rosengårdsborna återtog sina gator. Planen var att ordna en "gatufest" för att med den som orsak kunna bråka med polisen. Men vad dessa glömt var att Rosengårdsborna inte är några anarkister och de vill inte ha bråk. Så med en enorm portion civilkurage så stoppade de vänsterpatrasket från att sabba ännu en kväll för ortsborna.

Vad dessa små vilsna själar inte förstår är att deras självbild som världsfrälsare inte stämmer. Väldigt få tycker som de och ännu färre vill använda våld för att bevisa sin ståndpunkt. Eller som en av de boende uttrycker det,
- Sedan flera veckor tillbaka har vi ständigt haft polisen här. Det har gett
oss trygghet. Inga eldade bilar och containrar. Jag har lugnt kunnat gå hem sent
på kvällarna.
– Nu är vi tillbaka i samma helvete som vi hade tidigare. Vi
är många som älskar att ha polisen i vår närhet.
Men nu är ju sanningen den att dessa vilsna själar helt struntar i Rosengårdsborna. De är i själva verket imperealister i annan skepnad. De väljer att inte lyssna på de boende, utan kommer med hemmasnickrade lösningar som stjälper mer än de hjälper. De kommer med våld och förstörelse och försöker tala om för de boende vad som är bäst för dem. Och skulle det skita sig så kan de ju alltid sticka hem till sina medelklassvillor.

Men nu tog det stopp. Eller som en boende uttrycker det,
Här ska inte komma några supande överklassungar och föra vår talan mot vår
vilja. De har inte här att göra.

fredag, augusti 21, 2009

Miljöteknik som motiverar

Hade en halvdag över på Tekniska Verken. Tack för det Stig och gänget. Oerhört spännande. För en som kommer från en annan del än den tekniska så verkar det oerhört avancerat det de sysslar med. Men egentligen så är det ganska logiskt. Ta det som blir över. Mixtra lite med det och vips så kommer det ut andra nyttigheter. Och så har ju mänskligheten egentligen gjort i alla tider. Nu gör vi det bara i större skala och med större investeringar.

Vi har talat länge om miljökonsekvenserna av vår livsstil. Och en sådan tydlig parameter är hur avfallet hänger med i den privatekonomiska utvecklingen. När vi har det bra och spenderar pengar så ökar sopbergen och när vi har det dystrare så minskar de. Att då se möjligheten att bränna soporna för att ur detta producera värme, el, kyla och allt annat de gör är ganska motiverande att se. Därför att det bevisar att miljöarbete sker genom tillväxt. Inte tillväxt som i mer sopor, utan som i att det uppfinns nya grejer som bidrar till att lösa problem som finns och dessutom generera intäkter.

Den som motsätter sig tillväxt motsätter sig också framåtriktande miljöarbete. Genom att uppfinna saker som inte finns idag, och därigenom driva utvecklingen framåt, så bidrar vi till tillväxten.

Det går också att driva miljöarbete utan tillväxt. Men då sker det inte genom utveckling, utan genom avveckling.

onsdag, augusti 19, 2009

Världen är allt bra liten

Dagen var slut och jag hade precis packat ihop mig och skulle hem. Jag hann bara öppna porten och där står plötsligt ett gäng med människor. Det var utländska gäster det var tydligt och de frågade om detta var The Town Hall.
- Yes it is, sa jag.
- Can we come inside?
Nja, egentligen var det ju stängt. Men ingen lär väl ta skada av lite gästvänlighet. Sagt och gjort, jag släppte in detta glada gäng och gav dem The Grand Tour av stadshuset. Jag frågade vad de var för några och de sa att de var lärare på utbildning i Sverige. Och de kom från hela Europa. Ungern, Tjeckien, Portugal, Spanien och många fler länder. Bland dem fanns också en tjej från Turkiet. Vi började prata lite och när jag sa att jag var kommunalråd frågade hon om det var jag som "var känd från turkisk TV". Eh, ja känd vet jag inte men det är jag som varit med på TV i Turkiet. Hon hade tänkt för sig själv att det vore ju kul att träffa detta kommunalråd, men hur skulle det ske. Och helt plötsligt står hon där på trappan och jag kliver ut ur stadshuset.

Ja, världen är bra liten. Och de var oerhört imponerade av stadshuset. Och av gästvänligheten.

tisdag, augusti 18, 2009

Trevlig middag

Igår var hela familjen på grillkväll hemma hos Staffan Danielsson. Oerhört trevligt och gemytligt. Staffan har lyckats skapa sig en liten idyll på landet. Det är svårt att inte känna lusten för landet när man hälsar på hos honom. Dessutom var det ju god mat också.

Vi hann inte prata alltför mycket politik, men det ska bli kul att kampera ihop med honom i nästa års val.

måndag, augusti 17, 2009

Svininfluensans lokala konsekvenser

Svininfluensan, eller H1N1 som den heter, är inget att skoja om. Vad som än sägs om hur upphaussad situationen är så tror jag att det är viktigt att ta folks oro på stort allvar. Nu har jag delvis fått ett bevis på att det är en stor oro bland allmänheten. Gick till apoteket för att köpa handsprit till mitt kontor. Jag träffar ju väldigt mycket folk i min vardag och tänkte att det vore ju onödigt om jag drog hem nått till barnen. Väl i apoteket så hittade jag inga stora flaskor, utan bara reseförpakningar. När jag frågade i kassan så sa hon att de var slut och att de gick åt som bara den. Fick vandra runt på ett par apotek innan jag fick tag i en stor flaska.

Detta visar bara att frågan är värd att ta på största allvar. Människor är oroliga.

söndag, augusti 16, 2009

Kameror engagera.

Det är oerhört många som har kommenterat mitt uttalande kring kameraövervakningen. Många håller med mig medan andra tycker annorlunda. Men sen finns det en hel del som lägger ord i min mun som jag aldrig uttalat och det är lite tråkigt.

Så nu har jag skrivit en debattartikel som jag hoppas ska klargöra vad jag tycker. Jag behöver nog inte skriva mer än det jag redan skrivit och det som står i debattartikeln.

torsdag, augusti 13, 2009

Alliansens politik 1 - sossarnas retorik 0

Kommer ni ihåg vilken världsbild sossarna målade upp när Alliansregeringen ville ändra i sjukförsäkringsreglerna? - Nu visar de sitt rätta ansikte. De vill slänga ut de sjuka på gatan. Ska ni låta folk med cancer jobba? Ja, den typen av argument var vardagsmat i deras skräckpropaganda. Inga medel skyddes och ingen retorik var för låg. Men vad hände?

Försäkringskassan redovisar resultatet av deras nya arbetssätt,
Undersökningen visar att 67% av dem vars sjukpenning avslutades i januari
arbetar som anställda idag och 4% är egna företagare. Vidare är 11%
arbetssökande eller är i arbetsmarknadspolitisk åtgärd, 2% är åter
sjukskrivna med ersättning från Försäkringskassan och 3% är sjukskrivna utan
ersättning från Försäkringskassan.
Alliansen skulle med de ändrade reglera tvinga in folk i socialbidragstagande. Men hur blev det då med det?
Undersökningen visar också att totalt 2% av dem vars sjukpenning avslutades
i januari har ansökt om försörjningsstöd hos kommunen. Det innebär att totalt 1
% i gruppen vars sjukpenning avslutades i januari helt eller delvis försörjer
sig på försörjningsstöd idag.

Och bland de som ansökt om försörjningsstöd så utgörs den största delen av ungdomar. Men vi vet alla att det är andra faktorer som gör att unga inte får jobb (bl a LAS).

Med detta visar ren fakta att socialdemokraternas tal om solidaritet och rättvisa inte är något annat än bluff och bedrägeri. Deras politik saknar förankring i logisk humanitet. De ser hellre att folk får lida än att de erkänner systemens felaktighet. Deras övertro på sin egen politik förblindar deras förmåga att tänka klart och därmed erkänna att Alliansens förslag är mer humana och leder till ett bättre liv för den absoluta majoriteten.

Correns ledarsida kräver en ursäkt av socialdemokraterna. Det skulle jag också göra om jag bara visste att de hade en sådan heder att de skulle kunna erkänna ett misstag. Men tyvärr kammar vi nog noll där.

onsdag, augusti 12, 2009

Är alla företagare bra?

Ibland förundras jag över den svarvita värld vi lever i. Hur kan allting uttryckas i antingen eller? Detta blir ännu tydligare inom politiken. "Antingen gör vi på detta vis eller så går hela världen åt h-ete" är ett vanligt förhållningssätt. Ett tydligt exempel är när det gäller privata kontra offentliga utförare inom kommunerna. Vänsterblocket är här experter på att uttrycka det hemska som kommer ske om utföraren inte är offentlig. I sina bästa stunder kan de sträcka sig till att låta ideella krafter sköta verksamhet. Men privata vinstdrivande företag? Nej huh vad hemskt.

Av någon lustig anledning så tycker de sig ibland få rätt när enskilda företag gör bort sig eller medvetet fifflar. Vi har två exempel i Östergötland nu. Det ena är ett privat vårdbolag i Söderköping som tagit över en kommunalverksamhet och nu håller på att gå i konkurs. Detta ger vänsterfolk vatten på kvarnen för att göra liknande uttalanden,

- Oppositionen reserverade sig mot beslutet att lägga ut driften av
Storängsenheten på entrepenad. Vi ställde oss också frågande till att 3 O:s
anbud var så pass mycket billigare än de övriga, berättar Gerd Aronsson som
tycker att det är kommunens sak att driva äldrevård.
Kommunens sak att driva äldrevård? Men samme Gerd (S) kan samtidigt med att säga,
- Det har blivit förbättringar på boendet. De gamla har fått komma ut mer
och det har blivit fler aktiviteter
Men det är ändå principen. Det ska inte finnas vinstintressen inom det offentliga, även om det innebär högre kvalitet.

Det andra exemplet är från Åtvidaberg där kommunen betalar 2,4 miljoner kronor per år till en företagare för att simhallen hålls öppen för Åtvidabergs skolelever och allmänhet. Nu visar det sig att denne företagare är skattefifflare av rang, i Italien. Nu hörs röster som tycker det är uselt att göra affärer mellan kommun och privata företag. Företagare är bara ute efter en sak, blåsa kommunen på skattepengar.

Om vänstern får vatten på sina hjul av dessa fåtal exempel så är det nästan lika illa varje gång en borgerlig politiker försöker försvara ett företag som gör fel eller en upphandling som är dålig. Varför känner man sig ibland tvungen att försvara privata utförare om det egentligen är uppenbart att de gör ett dåligt jobb?

Jag tror stenhårt på att vi kan få ut bättre verksamhet om vi jobbar med fler utförare. Varje företag är unikt och jobbar på olika sätt. Dessutom tvingar konkurrensen alla att göra sitt yttersta för att behålla en upphandlig. Därför stödjer jag privata utförare inom den offentligt finansierade verksamheten. Men samtidigt är jag inte beredd att försvara en dålig verksamhet
bara för att den drivs av ett privat företag. Det finns mängder med urusla företagare därute som egentligen borde syssla med något annat. Det finns också en del, tursamt nog bara ett fåtal, företagare som är ute efter att lura allt och alla på snabba pengar. Men vi kan inte låta dessa stå exempel för den absoluta majoritet av företagare som är superduktiga på det de gör och som sliter håradre än många av oss är beredda att göra. Därför tycker jag att diskussionerna om privata utförare borde vara mer nyanserad och innehålla hela färgskalan, inte bara den svarta och vita.

Räddningschefen slutar

Lars Jonsson har varit räddningschef i Linköping under tio år. Alltså sen långt innan jag började med politik. Nu drar han vidare. Synd för Linköping att mista en sådan kompetent person, men oerhört kul för honom.

Jag var på hans avtackning idag och det var ett känsloladdat möte. Det märktes att personalen inom räddningstjänsten har respekt för honom. Men även vi som jobbat med Lars utanför själv räddningstjänsten har enorm respekt för honom. Jag berättade att det var det enklaste området att vara ansvarig för. Därför att allt som Lars kom med godkände vi. Vad annars? Skulle jag moppsa mig mot räddningschefen? :)

Nu går vi in i en annan fas med räddningstjänstförbund. Eller rättare sagt Kommunalförbundet för samhällsskydd och beredskap. Skitspännande, på ren svenska.

måndag, augusti 10, 2009

Integritet engagerar

Efter mitt uttalande om den tilltagande övervakningen på länets bussar så har jag fått massor av kommentarer, mest via mejl men oxå på bloggen. Även correns ledare tar upp frågan. Det är ju faktiskt kul att integritetsfrågor engagerar.

Några förtydliganden.

1. Jag är inte emot all kameraövervakning. Men jag vill veta att den övervakning som sker faktiskt är brottsförebyggande och hjälper till att lösa eventuella brott. Bevisbördan ligger hos den som vill övervaka att bevisa att så är fallet. Om det inte ger önskad effekt så är det ju onödigt och kränker vår integritet helt i onödan. Informationen som samlas in om oss riskerar oxå med tiden att hamna i orätta händer. Den som tror att insamlad information inte kan hamna på villovägar kan väl ta och läas på om fallet med Alcatraz-listan.

2. Jag förstår inte argumentet "den som har rent mjöl i påsen behöver inte vara rädd". Med den argumentationslinjen så kan vi väl alla operera in chip så att polisen direkt kan lokalisera oss om vi begår brott. Säkrare metod går väl inte att få. Och den som har rent mjöl i påsen behöver inte vara orolig. Någon som nappar på att få det första chippet?

3. Jag tycker att vi alldeles för godtyckligt utfärdar tillstånd för övervakning utan att egentligen veta dess effekt. Vi gör det oftast i vår iver att värna om medborgarnas trygghet. Men ökar vi verkligen tryggheten? En kamera kan inte hindra en våldtäkt eller stoppa ett slagsmål. I bästa fall så kan den underlätta för förövaren att åka fast. Men vill vi verkligen uppnå trygghet så satsar vi på sånt vi vet hjälper. Fler poliser på gator och torg, bättre belysning och genom att bygga bort otrygga platser. Men det bästa sättet är att få fler människor i rörelse och att dessa sedan visar civilkurage. Allt som vi uppnår med kameror är bara falsk trygghet, men den är nog så viktig den.

fredag, augusti 07, 2009

FRA i all ära, men integriteten kränks varje dag i kommunerna.

Äntligen har vi en integritetsdebatt i Sverige som faktiskt tar sin kraft från folkdjupet. Det är verklig gräsrotsdemokrati när bloggvärlden är den som dikterar debatten gällande kränkningar av vår integritet. Men i allas vår iver att slåss för de stora, gärna nationella eller internationella, integritetsfrågorna så missar vi de som sker varje dag i våra egna kommuner, kameraövervakning.

Kameraövervakningen av vår vardag sker på ett intensivare sätt än många av oss vågar tro. Bara i Linköping har vi över 1 100 kameror som övervakar oss när vi minst anar det och SL använder sig av c:a 19 000 kameror i sin jakt på bovar och banditer. Och trenden visar att vi bara kommer få se fler. Jag har suttit med vid möten där det beviljats över 10 övervakningstillstånd på en gång. Men nu vill Veolia och Östgötatrafiken (kollektivtrafiken i Östergötland) gå ännu längre och införa generell kameraövervakning och ljudupptagning av samtliga bussar. Nu får det vara nog!

Jag är ytterst tveksam till detta och luftar mina synpunkter i corren. Varför ska övervakninge ske konstant och varför måste det bandas? Det talas om arbetsmiljön för chaufförerna. Men vad händer med resenärernas integritet? Dess effekt kan också starkt ifrågasättas. BRÅ skriver bl a så här efter en rapport som sammanställer drygt 40 andra forskningsrapporter,
Enligt den forskningssammanställning som Brå har låtit publicera är
kameraövervakningens brottsförebyggande effekt starkast på parkeringsplatser. I andra miljöer, exempelvis stadskärnor, utsatta bostadsområden och
kollektivtrafik, var resultaten inte lika tydliga. Forskningssammanställningen
visar också att kameraövervakning är mer effektivt mot egendomsbrott än mot
våldsbrott.
I fallet med vår kollektivtrafik så tycker jag att en viktig princip åsidosatts. Bevisbördan ligger hos övervakningsivrarna att visa att kameror faktiskt ger resultat. Det måste också bevisa att resultatet står i paritet med den kränkning av vår integritet som det innebär att filmas och bandas under hela resan. Justitiekansler Göran Lambertz uttrycker det bra i en debattartikel i DN,
För att kameraövervakning ska tillåtas ska övervak-ningsbehovet överväga
intrånget i den personliga integriteten, alltså intrånget i män-niskors
privatliv.

Jag vill bara lägga till att jag är ingen absolut motståndare till att använda kameror, men det måste ske med vett och sans. Vi måste vara säkra på att användninge ger önskad effekt och att integriteten inte kränks i onödan.

Återigen ett klokt citat från Göran Lambertz,

Övervakning är ju bra för att komma åt dem som gör sig skyldiga till brott,
och den är också bra för att skydda brottsoffer. Men övervakningen kommer att
riktas mot alla. Mot par som kramas (inklusive dem som kanske inte borde), andra par som grälar, kvinnor och män som rättar till sin klädsel, killar och tjejer
som busar och larvar sig, andra som är berusade och skäms gruvligt dagen efter,
kändisar som tar taxi eller bara vandrar gatan fram, dig och mig som helst inte
skulle vilja få dokumenterat var vi höll hus, Stina som petar näsan, Kalle som
kliar sig. Och så vidare.

"Fuck you-money"

Ursäkta ordvalet i min rubrik, men jag tycker den passar bra till denna text. För jag gillar begreppet "Fuck you-money", eller som Ann Wibble uttryckte det ganska svenskt "alla borde ha en årslön på banken".

Jag vet att detta begrepp är kontroversiellt, men kan inte riktigt förstå varför. Jag inser dock att för de flesta så är det nog en ganska avlägsen dröm att ha en så stor buffert på banken, en mer så att bli ekonomiskt oberoende. Men borde ändå inte vår ambitionsnivå vara att försöka ge alla möjligheten till ett liv där lönen ger utrymme för just ett buffertsparande? Det skulle vara riktig löntagarmakt.

Tänk att kunna sluta på sitt jobb som man inte trivs på utan att behöva oroa sig för karensdagarna hos a-kassan. Eller tänk att kunna göra verklighet av sina drömmar och starta den där lilla butiken utan att vara helt utlämnad åt bankernas välvilja och ALMIs byråkrati. Tänk att inte behöva vara beroende av andras åsikter om hur du ska leva ditt liv.

Många rådgivare talar om en ekonomisk buffert för att kunna använda när tvättmaskinen går sönder eller när barnen behöver nya glasögon. Och detta är precis vad "fuck you-pengar" kan gå till. Men det kan också vara så att man blir sjuk eller långtidsarbetslös. Hur skönt vore det inte då att slippa all byråkrati och bara säga, "nej tack, men jag har så jag klarar mig. Jag behöver inte a-kassa eller försäkringskassa".

Den svenska modellen är suverän. Vi har en enorm trygghet och vi vet att vi aldrig behöver falla så hårt. Men den svenska modellen har också en baksida. Vi är alldeles för beroende av tryggheten som det offentliga erbjuder. Vi sätter all vår tillit till myndigheter och stat. Men vad händer när dessa inte kan leva upp till sin roll? Här är några exempel från Försäkringskassan,

- Den långa handläggningstiden för föräldrapenning tvingar anmälarna att söka ekonomisk hjälp hos socialtjänsten och kyrkan för att klara ekonomin.

- En kvinna lämnar in en försäkran för sjukpenning i början av juni 2008. Kassans personal hjälper henne att fylla i blanketten. Efter två månader har ärendet ännu inte börjat handläggas.

Tänk att i dessa lägen ha en buffert på banken för att bara kunna säga "fuck you"?

torsdag, augusti 06, 2009

Är jag bara en blatte för dig Tobbe?

Nu när det är lite lugnare så hinner man ju läsa ikapp sig på sånt man missat. En sak som jag missat var att läsa Torbjörn Gustavssons blogg och speciellt hans inlägg där han degraderar mig till bara en blatte. Så här skriver han,
En annan centerpartist som ges stort utrymme i media i Östergötland är
Muharrem Demirok. Han hade varit infödd svensk och hetat Sören Johnsson hade han inte fått hälften så mycken uppmärksamhet.

Tydligen kan man inte göra ett bra jobb om man inte heter "Sören Johansson" utan då beror uppmärksamheten på att man är exotisk invandrare.

Värst blir det ändå när han senare skriver,
Men låt dom hållas --- det är såna som Demirok som gör att centern noteras
för historiskt usla opinionssiffror.
Lägger man ihop det första citatet med det ovanstående så undrar jag verkligen vad Tobbe menar.

Sommaren är kort...

men det mesta regnade inte bort. Nu är ledigheten över för denna sommar. Å en fantastisk sommar har det varit. Jag har tillbringat all tid med barnen och det har varit underbart. Jag vet att det låter som en klyscha, men det spelar ingen roll vart man är bara man är med de som betyder mest för en. Det blir lite svårt att skilja sig från barnen nu på mornarna för att gå till kontoret.

söndag, juli 12, 2009

Hastighetsbov eller mördarmaskin?

Man ska vara försiktig med att fördöma människor som kör för fort. För även de bästa kan säkert få för sig att ngn gång vara lite tunga på foten. Men det är skillnad på att köra kanske en aning fort på motorvägen och att bränna på i nästan dubbla tillåtna hastigheten i stan. En 46-årig man har enligt corren åkt fast för att ha kört 132 km/h på en 70 sträcka. Det är enligt mig inget annat än att likställa med dråpförsök. Lite hårt tycker du kanske. Absolut inte säger jag. Kör du så fort i stadsmiljö med andra bilar, och säkerligen fotgängare, i närheten så måste du förstå att en olycka med all säkerhet skulle innebära dödsoffer. Då har du också medgett att du är beredd att riskera andras liv och det är enligt mig försök till dråp. Detta är säkert långt ifrån gångbart juridiskt och teoretiskt sakkunniga inom juridik skrattar säkert åt mitt resonemang. Men jag tänker inte teoretiskt i detta fall, jag tänker emotionellt. Tänk om det var jag och mina nära som färdats i en av de bilar som blev omkörd i denna hastighet? Tänk om denne bilist tappat kontrollen?

Detta är en av anledningarna till att vi satsar oerhörda summor på trafiksäkerhetshöjande åtgärder. Men inga åtgärder i världen kan stoppa idioter.