Löjligt Lena.

Utmanarrätt! Känn på ordet. Rätten att utmana något. Är det positivt eller negativt. För mig leder ordet tankarna till friheten att kunna ifrågasätta något som jag anser kan göras på ett annat vis. Men för socialister medför ordet tydligen rädlsa. Rädlsa över att någon ska ifrågasätta det som en gång har beslutats. Rädslan att någon ska motsäga sig den auktoritet som ett beslut medför. Rädslan över att den egna kompetensen är bristfällig.

Utmanarrätten medför att den som finns i en verksamhet kan ställa sig upp och säga stopp. Detta går att gör på ett annat sätt. Ett sätt som höjer kvaliteten på det vi tillhandahåller, men också sparar en hel del skattekronor. Utmanarrätten innebär att det inte är en handfull politiker som har vetorätten, utan den som kan erbjuda den bästa tjänsten.

Lena Micko och de andra socialdemokratiska kommunalråden går idag ut i en debattartikel och förklarar sitt avståndstagande mot ett införande av utmanarrätten. I väldigt hårda ordalag målar de upp en bild av totalt kaos och utförsäljningar till allsköns fifflare.

Vi är övertygade om att de flesta Linköpingsbor inte ser något behov av att
viktiga välfärdstjänster som barnomsorg, kultur och omsorg utmanas, i värsta
fall av mindre seriösa företag som har låg kunskap om vilka kvalitetskrav som
måste ställas.

Nej, men det är väl ingen som har ngt intresse av att kommunal verksamhet utmanas av oseriösa företag. Retoriken är lustig. Den utmålar företagare som oseriösa och okapabla att sköta kommunal verksamhet. Får jag då fråga dessa socialdemokrater varför de genomförde en av de största reformerna inom kommunal omsorg som gjorts? En reform som innebar att över 50% av äldreomsorgen sköttes av privata företag. Detta innebar valfrihet för kommuninvånarna och en tilltro för det privata näringslivet. Men uppenbarligen vill socialdemokraterna inte kännas vid detta nu.

Det kanske mest läskiga, och även löjeväckande, i deras debattartikel är när de skriver,

Om den borgerliga majoriteten genomför förslaget så kommer vi
socialdemokrater att göra detta till en valfråga i 2010 års val. Vinner vi valet
2010 tar vi bort utmanarrätten.

Detta innebär att innan ett förslag ens är utarbetat så är det avfärdat. Oavsett resultat så ska det bort. Oavsett om det uppskattas av alla så ska det bort. Jag måste säga att jag är oroad över denna utveckling hos oppositionen. Lukten av makten har fått det att slå runt i huvudet på dem.

Nt+corren=sant. Men inte nödvändigtvis bäst

Idag blev det offentligt. Nt köper corren. På Alla Hjärtans Dag var det andra toner. Då skulle de gå ihop i ett gemensamt samarbete. Men nu blir det alltså ett köp och corren blir ett dotterbolag. Egentligen ska man väl vara glad. För som det har sett ut så har gränsen mellan Norrköping och Linköping varit vattentät. Knappt så att tidningarna skrivit ngt från grannkommunen. Och det är säkert en riktigt bra affär. Nu blir de ju bland de största i branschen, 5:e plats bland dagstidningsföretag, med en omsättning på c:a 1,3 miljarder.

Men jag känner ändå en viss oro. Mediamarknaden är en väldigt begränsad marknad. Få aktörer, men väldigt stora. Situationen i vårt län är inget undantag. NT äger redan Folkbladet och tillsammans med corren har de Extra Östergötland. Dessutom äger de gemensamt ett tryckeri och nt har ett eget distributionföretag. Corren äger samtidigt Rix FM och Lugna Favoriter. Dessutom finns flera andra satsningar inom bl.a. TV och radio. Med andra ord finns det nu bara två dagstidningar kvar i vårt län som inte ägs av denna jättekoncern. Motala-Vadstena tidning och Linköpings tidning.

Ska man bry sig, eller?

Oväntad present. Men helt underbar!

Idag hade vi nämndsammanträde nästan hela dagen. Mitt under sammanträdet, precis efter att vi klubbat ett ärende, hände ngt väldigt oväntat. Lars Malmbjörk, kristdemokratisk ledamot och en av de mest erfarna politikerna jag vet, ber att få överlämna en gåva till mig.

Är det inte den mest underbara present man kan få vid ett sammanträde med teknik- och sammhällsbyggnadsnämnden! För den som inte hänger med så är mitt smeknamn Murre. Fick det av en lärare under mellanstadietiden och det har hängt med sen dess. Har försökt bli seriös och "tvätta" bort det, men det låter sig inte göras. Så det är helt OK att kalla mig för Murre.

Sammanträdet fick en helt annan karaktär efter detta. Det kom ett förslag att jag vid varje kommande sammanträden skulle läsa ett kapitel ur boken. Nja, kanske inte. Men jag vill gärna dela med mig av lite ur denna bok.

Murre är en kattunge, som en liten flicka får i fördelsedagspresent. Han är
emellertid ingen sagokatt utan en liten kattunge, som tillsammans med den lilla
vildkatten Vitfot lär sig allt vad en katt måste kunna. Men han är också mycket
tillgiven sin lilla matte och räddar henne en gång ur en farlig situation.

Helt underbart. Tack Lars!

Ska jag skratta eller gråta?

Superlativen haglar över mig när Birgitta Wallberg-Håkansson dundrar loss på correns debattsida. Birgitta tycker uppenbarligen inte om mig. Det är helt OK, men håll dig till sanningen samtidigt. Med stigande förvåning hör jag hur Muharrem Demirok vädrar sitt förakt för plaskdammar. Han argumenterar att de hör till en svunnen tid. När har jag uttryckt mitt förakt för plaskdammar? Nej just det. Aldrig. Men jag har inte låst fast mig i formuleringen plaskdamm. Istället försöker vi hitta en lösning med vattenlek som passar bättre. Kanske en lekpark med vattentema? Men så här blir det när ngn låser fast sig i enstaka ord.

Mina förslag till förnyelse och upprustning av plaskdammarna är finansierade. Det enda som Muharrem Demirok behövde stödja är låga årliga driftkostnader. VA? Nej lite sans måste det väl ändå vara på hur mkt man kan ljuga. Några punkter för att klargöra detta. 1. Det finns ingen extern finansiering. 2. Det finns ingen extern finansierng. 3. Det finns ingen extern finansiering. Det som Birgitta hävdar är en klar finansiering är en ansökan som Birgitta skickat till Westman-Wernerska stiftelsen. Hon fick aldrig pengarna, men hävdar att om bara Teknik- och samhällsbyggnadsnämnden godkänt underhållet skulle de ge alla pengar som hon sökt. Ehh, reality check.

Bäst i hennes debattartikel är ändå när hon skriver

Därför blir Muharrem Demiroks angrepp mot mig med anklagelser om
särintressen också ett angrepp på alla de i det egna partiet som tänker på det
nära och småskaliga. Muharrem Demiroks vurm för höghus, granit och betong kanske
känns rätt runt Stureplan där Muharrem Demirok verkar ha sin ideologiska hemvist
men är mindre gångbart i Valla, Lambohov, Berga och Ljungsbro.

Ehh, när har jag angripit dig Birgitta? Aldrig. Men för all del, ge dig själv en större roll än vad du har i denna fråga. Helt plötsligt har detta blivit en ideologisk fråga. Tydligen står Stureplanscentern för allt det onda i Birgittas värld. T o m plasdammarnas vara eller icke-vara kopplas till dem. Jag väljer att se detta som morgonens goda skratt.

Intervju i Hemma i HSB

I januari blev jag intervjuad av HSBs medlemstidning. Nu har artikeln kommit. Tycker det blev en bra artikel. Oskar Luren som tog fotografierna gjorde ett kanonjobb.

Påsken är över. Nu börjar allvaret.

Så var påsken över. Känner mig riktigt utvilad. Skönt! Nu kör vi igång med full fart. Idag är det fullmäktige hela dagen. Bolagen ska få presentera sina resultat och sin verksamhet. Halvspännande måste jag säga.

Imorgon blir det lika tufft. Har nämnd hela dagen. Riktigt många intressanta ärenden. Ska försöka hinna ikapp med bloggandet oxå!

Bostadspolitisk dumretorik

Socialdemokratiska politiker älskar att utmåla allt som inte kommer från deras think-tanks som extrema katstrofer. Konsekvenserna av deras retorik är inget de bryr sig om. Att de skapar oro och förvirring skiter de i. Bara de kan lyckas måla upp en bild av kaos. För i slutändan hägrar makten. Åhh denna underbara makt som de så hett eftertraktar. Inget är för heligt, inga offer för stora för att inte offras på vägen mot makten. Bostadspolitiken är ett tydligt exempel på detta. Under många år har de byggt upp en politik som enbart lätt till en sak. Ökade klyftor. De som har en bra bostad kan få en ännu bättre. Medan de som inte har en bostad får ge sig in i en strid där bara de starkaste får en bostad. Förlorarna är givna. Unga, ensamstående och de med låga inkomster. Men när det för en gångs skull görs ett försök att ordna upp i detta ja vad händer då. "Det bedrivs en politik som saknar omtanke och intresse för människor ", är det socialdemokratiska svaret. Skitsnack säger jag. De som aldrig brytt sig om människorna mer än i teoretiska sammanhang försöker nu måla upp en bild av att vara på den svagas sida. Aftonbladet har en ledare som symboliserar detta utmärkt. Ganska vidrig att läsa, men typisk. Fakta ignoreras totalt. Hjulsta är ett område som kan stå som modell för en misslyckad socialdemokratisk bostadspolitik. Men nu används reotriken som vapen för att försöka måla upp det borgerliga initiativet att ordna detta som ett tillstånd av kaos. Vidrigt av sossarna i Stockholm. Nyttigare läsning finns då att finna i den ledare som SvD skriver.

Så här beskriver Aftonbladet situationen i Hjulsta:

Stockholm är skyltfönstret för den borgerliga bostadspolitiken. I
huvudstaden syns systemskiftet tydligast. I går berättade allmännyttiga Svenska
Bostäder att 1 200 lägenheter i Hjulsta säljs till privata bolaget Einar
Mattsson. [...] De gemensamt ägda husen säljs ut så snabbt det går. När det inte
går att rea ut lägenheterna till hyresgästerna auktionerar den borgerliga
majoriteten ut hela husen till privata bolag.

Ja visst går det att beskriva situationen som sådan. Men då utgår man från att ett privat bostadsföretag är likställt med ett ont. Ja för så är det i sosserian. Privat=ont.

Läs då istället SvDs ledare som skriver:

Häromdagen blev det klart att byggmästarföretaget Einar Mattsson köpt 1
200 miljonprogramslägenheter i Hjulsta. Företaget topprankas när hyresgästarna
själva får frågan om det är en bra värd. Och på motsvarande sätt är det bara
”socialt engagerade” bostadsföretag som är aktuella när nästa försäljning
genomförs inom ett par veckor.

Trifoliumskrapan, Wow!

Det händer en del saker när man är borta. Centerpartiet i Stockholm har hunnit presentera ett helt sjukt fantastiskt projekt. Trifoliumskrapan! Ytterligare ett projekt som är värdigt Stockholm, men som kommer att möta motstånd. Vi kommer fortfarande ihåg hur det underbara kallbadhuset i Riddarfjärden avvisades med kulturfascistoida argument.

Läs vad Per Ankersjö har att säga om detta exprimentella projekt.

Bara en sak. Om de arkitektoniska fundamentalisterna i Stockholm säger nej så har jag ett perfekt ställe för denna byggnad. Djurgården! Alltså det i Linköping. Denna byggnad är för vacker för att inte få byggas.

Linköping, en av världens miljövänligaste kommuner

Linköpings kommun är en av världens bästa miljökommuner. Detta är inget skryt, även om det kan uppfattas som sådant. Nej, det här är något som andra påstår. Bland annat Naturskyddsföreningen och Gröna Bilister. Enligt SNF så är Linköping rankat som nr. 6 när det gäller kommunens klimatarbete. Gröna Bilister gav oss 9 stjärnor av 10 för hur miljöbilsvänliga vi är. Ingen fick 10. Men detta gäller bara jämförelser i Sverige. Men vi vet att Sverige ligger långt, LÅNGT, framme när det gäller kommunalt klimatarbete. Därför borde en hög ranking bland svenska kommuner innebära att vi också är bland de bästa i världen.

Men allt detta är inte en slump. Det är åratals av medvetet arbete som ligger bakom detta. Inte förvånansvärt heller att det är centerpartiet som varit ansvarig för miljöpolitiken. Ansvarigt miljökommunalråd är ju Gösta Gustavsson (c). Så kan det gå om centerpartiet tar ansvar för miljön. Hur skulle det se ut annars?

Hemma från Berlin

Skönt att vara hemma. Men lite förvånad vart jag när vi landade och det var snö ute. Jag trodde vintern var slut. Men icke. Ett sista krafttag med snö, sen måste det väl vara vår. Eller?

Men Berlin var helt underbart. Vilken fantastisk stad. Det pulserar om hela stan, vart man än går. För mig som arkitekturnörd så är det lite av ett himmelrike också. Gick runt med nackspärr mest hela tiden av allt tittande på byggnader. Här är några smakprov. Mest de bilder som blev bra.

Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche. En kyrka helt enkelt. Sönderbombad under kriget och aldrig återuppbyggd. Istället la man 1961 (samma år som muren byggdes B.T.W) till en ny kyrka. Lite mer modern stil.

Bild över en del av Regeringskvarteret. Helt fantastiska hus.

Byggnad vid Potzdamer Platz. Här turades de höga husen om att imponera. Djärv arkitektur och extremt smakfullt.

Taket över Sony Center. Ritat av Helmut Jahn. Måste ses för att förstå hur mäktigt det är.

Berlin

Det blir lite dåligt med skrivande de närmaste dagarna. Jag drar iväg till Berlin för en minisemester.

Ha det bra!

62 563

Det är inte min lön, tyvärr. Det är inte heller ngn lottovinst. Det är förvisso postnummret till Rochester, Illinois. Men det är inte det som jag tänker på. Nej, 62 563 är antalet nya företag som registrerades under 2007. Det är en ökning med 9,9% jämfört med 2006, enligt Bolagsverket. Shit alltså. Regeringens politik ger synbara resultat. Så många företag har inte startats sedan mitten av 1990-talet. Kvinnors företagande ökar markant. Och inte helt oväntat är vården den sektor kvinnor främst väljer att satsa på. Denna sektor har ju varit ganska stängd förut, men nu ser vi att det lönar sig att öppna denna för konkurrens. Hälso- och sjukvården är den arbetsmarknad där hälften av kvinnorna i Sverige är anställda och nu får fler chansen att pröva sin kompetens inom ett eget företag. Det här är ett bevis på regeringens framgång. Och ingen sosseretorik kan bita på dessa fakta.

Tyvärr så finns det dock en lite mindre rolig sida av denna fakta. Östergötland och dess kommuner halkar efter. Nästan samtliga kommuner hamnar efter de 100 mest framgångsrika nyföretagandekommunerna. Enda undantaget är Söderköping på 89:e plats. Linköping är på 107:e plats och tappar från 73:e. Det är c:a 5,3 företag/ 1000 invånare. Eller 738 nya företag. Visst är det många företag, men det är inte så många som det kunde ha varit. Varför hamnar Östergötland efter på detta sätt? Varför är nyföretagandet i Linköping inte i Sverigetopp? Vi talar gärna om 4:e storstadsregionen, men tyvärr så verkar det enbart vara ett politiskt projekt. Företagen hänger inte mde i samma takt. Något måste göras!

Bra med kvinnodag. Dags för en yttrandefrihetsdag!

Egentligen är det ju konstigt att vi behöver en dag för att fira kvinnor. Varför gör vi inte det varje dag? Varför behöver vi egentligen en speciell dag där kvinnors frågor står på agendan? Ja, svaret är ju ganska självklart. Vår värld ser inte ut så som den borde. Vi lever i en värld där det fortfarande görs skillnad på människor beroende på om de har en sak som dinglar mellan benen eller inte. Men detta borde gälla många saker. Vi borde ha flera dagar tillägnade en särskild sak. Och då tänker jag inte på kanelbullens sak eller våfflans. Utan dagar där vi uppmärksammar handikappade, barn, ungdomar, äldre. Jag är inte den som tycker generaliseringar är OK vilket det lätt blir med sådana dagar. Men ibland kan ändamålet helga medlen. En dag som uppmärksammar ett generellt problem kan vara en del av lösningen på individuella problem.

En dag skulle jag definitivt vilja tillägna yttrandefriheten. Under den senaste tiden har yttrandefriheten kommit att stå i skottgluggen allt mer. Muhammedkarikatyrerna, Lars Vilks rondellhund och nu punkaffischen med Jesus och Satan. Gemensamt för dessa saker är att det handlar om religiösa symboler kontra yttrandefrihet. Nu har det även lätt till att Ola Sigvardsson, correns chefsredaktör, blivit mordhotad. Läskigt med detta. Jag träffade Ola i torsdags. Vi talade aldrig om detta, men om jag hade vetat om det hade jag gett honom mitt fulla stöd. Ingen redaktör, eller annan heller, ska riskera att hotas till livet för att han/hon väljer att publicera något som ryms inom ramen för yttrandefriheten. Jag tycker att vi nu behöver en särskilt uppmärksammad dag för att belysa yttrandefriheten.

FORES styrelse

Idag blev det klart med styrelsen för den gröna liberala tankesmedjan FORES.

Michael Arthursson (ordförande) är småföretagare och organisationskonsult i Capire Consultning AB. Michael har varit verksam som konsult i ca 10 år och har tidigare varit politiskt verksam under 80- och 90-talen.

Berit Danielsson är förbundsordförande i Studieförbundet Vuxenskolan. Berit har tidigare arbetat åt regeringskansliet och riksdagen samt varit försäkringsrådgivare. Hon representerar Studieförbundet Vuxenskolan.

Dilsa Demirbag-Sten är journalist och författare. Dilsa är liberal krönikör i Expressen, har medverkat i en rad böcker och skrifter om bland annat hedersrelaterat våld.

Eva Fernvall är Varumärkesdirektör på Apoteket AB. Eva är utbildad biomedicinsk analytiker och har varit ordförande för Vårdförbundet under drygt 10 år.

Ulrika Liljeberg är jurist och civilekonom och åklagare vid åklagarkammaren i Falun. Hon har varit projektledare vid Forum för Småföretagsforskning (FSF).

Hans Tson Söderström är senior advisor och adjungerad professor i konjunkturanalys och makroekonomisk politik vid Handelshögskolan i Stockholm. Hans var chef för Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, från 1985 till 2002.

Peter Örn är politiskt sakkunnig i departementet för integration och jämställdhet. Han har tidigare varit bl a VD för Sveriges Radio, generalsekreterare för Riksteatern och för Svenska Röda Korset. Peter var innan dess partisekreterare i folkpartiet.

Vilka namn. Det här kommer bli en kraft att räkna med. Känns att det verkligen saknats en grön liberal tankesmedja.

Sabuni och Björklund har rätt, men gör fel

Igår slogs det på trummorna. Invandrarflickor får inte delta i skolundervisningen på samma villkor. Sara Högdins doktorsavhandling, Utbildning på (o)lika villkor, gav folkpartiet anledning att snabbt gå ut och kräva ändring av lagen. I avhandlingen kommer det fram att 18 procent av de utlandsfödda skolflickorna inte får delta i sexualundervisningen, på skolresan får 14 procent av invandrartjejerna inte följa med, simundervisning förvägras 6 procent av de invandrade flickorna. Hemska siffror, men inget överraskande. Så här ser det ut på en mängd skolor. Föräldrar som hindrar sina barn från att delta i skolundervisning med hänvisning till någon obskyr del av en religiös skrift. Och folkpartiets krav på att inga undtantag ska kunna göras från skolplikten har sin rätt. Detta är ett problem som inte kan eller ska blundas för. Inte heller tror jag på att lösningen är att systematiskt dela upp klasser som anses opassande i tjejer och killar. Det ger helt fel signaler. Sverige är ett sekulärt land och skolväsendet ska hållas fritt från religiösa inslag, såsom uppdelning av klasser efter kön.

Men, och det här är ett stort men. Folkpartiet har för bråttom i detta fall. De drar allt för höga växlar av doktorsavhandlingen och svänger sig med väldigt vida begrepp. Sara Högdin skriver själv att enkätundersökning är begränsad till 1 314 elever på högstadiet i fyra kommunala grundskolor ”i en medelstor svensk kommun”. Och den som vill peka på att detta skulle vara ett bevis för att flickor från mellanöstern generellt sätt är förtryckta ska ta med i beräkningarna att det i avhandlingen framgår att gruppen utlandsfödda elever från Mellanöstern består av 64 stycken tjejer och killar. Ett väldigt litet urval att basera ett lagändringskrav på. När detta läggs fram som ett problem så framställer folkpartiet det som att ALLA flickor med invandrarbakgrund lever under samma förhållanden. Och så är det inte. Expressens ledare har en bra poäng när de skriver: resultatet hade förstås blivit annorlunda om Högdin valt skolor med betydligt större andel kurdiska, turkiska och iranska elever. Och visst är det så. Alla som benämner sig som muslimer lever inte ett liv strikt efter koranen.

Min slutsats blir att folkpartiet har rätt till viss del. Detta är ett problem för många flickor som vi måste ta tag i. Vi får inte heller ge vika på vara sig jämställdheten eller skolplikten. Men var försiktig i att generalisera. Detta gäller långt ifrån alla som benämner sig som muslimer. De flesta tror jag inte känner igen sig i den beskrivning som ges av detta. Varken jag eller mina syskon, även mina systrar, har hindrats från att delta i skolundervisningen. Mina föräldrar skulle aldrig ha kommit på den tanken. Inte heller några föräldrar som jag känner i min närhet. Dylika uttalanden från folkpartiet får en faktiskt att undra vilken typ av röster som de är ute efter i valet.

Krattar Obama och Clinton manegen för McCain?

Jag har inte tänkt skriva ngt om det amerikanska valet här. Det är andra som gör det så mycket bättre än mig. Men två saker slår mig i denna första akt av valet.

1. Här hemma verkar vi se detta val som någon dokusåpa. Det skrivs om vilken svensk politiker som stöder vilken amerikansk. Det skrivs om vilken svensk kändis som stöder vilken amerikansk politiker. Jippokänslan förstärks hela tiden. Ledarskribenter, bloggare och tyckare öser ur sig argument för eller emot olika kandidater. Och så går det på. Värst av allt är väl att vi inte kan förstå varför amerikanarna inte resonerar som oss. Nu står vi med en klar kandidat. En gammal gubbe, McCain, som nog sätt sina bästa dagar. Och han ska stå emot antigen Barack Obama eller Hillary Clinton. Två karismatiska och energiska kandidater.

2. Då kommer jag till den andra punkten. Dessa två energiska kandidater håller på att ta slut på varandra. De kör på som bara den. Inga knep verkar vara för fula i debatten och inga medel skys. I slutändan kommer ju bara en av dessa stå som segrare. Kan man då hela de demokratiska väljarna för att rösta för en gemensam demokratisk kandidat? Partiapparaten är ju inte lika stark som här hemma, men ändå. Jag vet inte men jag oroar mig för att McCain, som har en i svenska mått mätt ytterst konservativ hållning, kommer att vinna på att demokraterna sårat varandra.

Som ni förstått så stöder jag en demokratisk kandidat.

Gert Wingårdh i debatt

Idag skriver Gert Wingårdh och Per Glembrandt, arkitekterna bakom det nya bygget i Berga, på correns debattsida. Det är en välbehövlig replik mot de tidigare påhoppen från några avdankade arkitekter och kommunala planerare som tycker att deras "arv" hotas. En fantastisk text av dessa två herrar.

Linköping växer, liksom Sveriges andra städer, inåt. Nya hus finner sina
platser på mark emellan, intill och ibland i stället för, hus som redan
finns. Det är ett sätt att bygga stad som gör det möjligt att rätta till gamla
misstag, att förstärka de delar som aldrig fick tillräckligt underlag eller
komplettera likformiga områden med byggnader och innehåll som gör dem
bättre.

Det är precis vår tanke med utvecklingen av Berga. Det finns en del felande länkar i hur området byggdes. Likformigheten och den glesa bebyggelsen invid centrum bla. Men detta enbart är inte nog för att vi ska kunna argumentera för att låta bygga ett hus som så tydligt kommer att accentuera Berga.

Diskussionen om staden förs ofta utifrån principer. Det är nödvändigt när
det är regelverk som ska utformas. Men diskussionen och besluten om accenter
måste också föras utifrån de enskilda förslagen. Ett hus som avviker i höjd,
form, färg eller läge kan försvaras om det ger mer än det tar.

Här ser vi att detta hus definitivt ger mer än det tar. Det har också Bergabon tyckt. Vi har inte haft ett enda klagomål på detta bygge. Något ganska unikt för Linköping. Vi vill inte heller att ny bebyggelse bara ska vara en fortsättning på den gamla. Samma stil, samma höjd eller samma tänk. Nej, Berga behöver något som avviker från det gamla. Jag tycker att Gert och Per avslutar sin debattartikel på ett helt underbart sätt.

En stadsutveckling som enbart syftar till att låta den nya bebyggelsen
smygas in kan också misslyckas med sin viktigaste uppgift. Att göra staden
tydlig och till en stolthet för dem som bor i den.

Framtidsdialog

Framtidsdialog för frihet, medmänsklighet och framtidstro. Så kallar vi det nya arbetssätt som Centerpartiet ska använda för att få in nya idéer. Hur vill Svensson att Sverige ska se ut i frmatiden? Hur för vi vidare Sverige i 2000-talet? Var ska pengarna till välfärden komma ifrån? Ett jättespännande arbete där alla som vill kan ge sina synpukter.

För att leda detta arbete har fyra processgrupper utsetts. Jag är en av fyra som ska vara med i den processgrupp som jobbar med Jobb och företagande. Kan inte säga annat än; skitkul. Så häng med när vi drar igång arbetet. Kom med synpunkter och idéer. Ta chansen att påverka utvecklingen av Sverige.

Ingen politisk censur i Linköping

Nu har det hänt igen. En affisch som kan väcka anstöt hos vissa har censurerats. Det har skett här i Linköping. Det är en affisch som är vidrig och väcker anstöt. Men den skulle aldrig ha censurerats. Jag vet att det inte heller har skett en politisk censur. Frågan har aldrig tagits upp bland politikerna. Jag är helt säker på det därför att ansvarig politiker i Kultur- och fritidsnämnden är min vän Johan Lundgren. Censuren har skett helt utan någon som helst politisk förankring och enbart med ansvarig tjänstemans medgivande.

Vad som kommer ske nu vet jag inte. Men det måste väl stå klart att ska censur ske så måste det ske med de ansvariga politikers medgivande.