tisdag, oktober 07, 2008

Erin Brokovich syndrom

Den som följer media i Östergötland kan inte ha undgått den senaste tidens skriverier om den förorenade marken vid ett bostadsområde i Tannefors. Om ni missat det kan ni snabbt sätta er in här. Sedan det kom fram att det finns förorenad mark under ytan så ha telefonen gått varm. Både boende och media har velat veta vad vi ska göra. Vi som agerar idag i kommunen har inte varit fullt medvetna om vad som fanns i marken. Reglementet från 70-talet var så lulligt att det i praktiken bara var att släppa ut skiten i backen och sen gräva igen. 30 år senare gör Länsstyrelsen en undersökning som visar att det är inte helt OK med det som finns i marken. Den urspungliga industrin går inte att ställa till svars och egentligen har kommunen inget juridiskt ansvar för detta. Men vad ska man då göra? Dessa människor har byggt sig ett liv i dessa hus utan att ens i sin vildaste fantasi kunna tro att det fanns förorenad mark under deras fötter. Vem ska de vända sig till? Självklart ska kommun och stat då vara det skyddsnät som medborgaren kan falla tillbaka på. Vi kommer nu, tillsammans med Länsstyrelsen, ta fullt ansvar för att detta område saneras ordentligt och de boende kan känna sig trygga i sina hem.

Men under tiden har jag mött journalister som gärna söker en syndabock. Speciellt en som ställde mig en rak fråga, om de boende kan lita på kommunen. Jag ska erkänna att jag blev ganska paff av frågan. Egentligen blev jag förolämpad, men insåg det först senare. Vadå lita på? Skulle kommunen vara full av monster som bara vill människor illa? Eller är vi så budgetfixerade att människors hälsa inte kommer i första hand? Så fort vi fick reda på detta så stod det glasklart vad vi skulle göra. En total sanering och inget annat. Om det innebär att något vägbygge skjuts på framtiden, så må det så vara. Männsikor kommer i första hand.

Jag tror inte att journalisten menade något illa. Jag tror bara det var en släng av Erin Brokovich syndromet. Tänk den journalist som gräver upp en smaskig story om ett förgiftningsskandal som kommunen mörkat. Visst vore det en story?

Istället är storyn att kommunen gör allt i sin makt och mer därtill. De boende är nöjda och berömmer kommunen. Hoppas nu detta blir en story med lyckligt slut.

4 kommentarer:

Ylva sa...

Sen har vi ju den förorenade marken i Hjulsbro, den fixar ju kommunen också till nu. Det känns skönt. Bort med gammal kontaminerad jord, dit med ny och sen ett lager asfalt.
Hoppas dock på att det kommer att bli lite uppfräschat på samma gång, något snyggare än ett gunnebostängsel t ex.

Muharrem sa...

Ylva,

kul att du känner så. Vi kommer jobba hårt för att få bort den förorenade marken som finns i vår kommun. Speciellt på platser där människor bor och lever.

Anonym sa...

Vad tror du människorna som bor på platsen skulle göra om de fick 30 miljoner av kommunen?

I sann liberal anda borde väl de som bor i husen bäst kunna avgöra vad som behöver saneras?

Var tänker ni göra av dumpningsmassorna?

Muharrem sa...

anonym,

intressant att du gör en liberal koppling. Men efter att ha träffat flera boende så tror jag att de känner sig trygga med denna lösning. Jag tror att det är få av oss som går runt med djupare kunskaper inom kemi eller kunskap om hur en sanering skall gå till. Jag tror inte heller de boende vill ta på sig det juridiska huvudmanaskapet för detta. Därför anser jag att denna lösning blir bra.

När det gäller massorna så ska jag erkänna att jag inte idag kan svara på exakt var de hamnar. Men vart det än blir så ska jorden saneras från föroreningar.