måndag, september 15, 2008

Trafikplanering

Vi älskar bilen, men vill ha en bilfri attraktiv innerstad som lockar till att ströva omkring. Vi älskar bilen, men vill inte gärna bygga stora parkeringshus. Vi älskar bilen, men inser att den inte alltid är så älskvärd.

Bilismen innebär en krock med andra intressen. Så enkelt är det. Jag älskar den frihet som en bil kan ge. Jag älskar att inte behöva anpassa mig efter någon busstidtabell. Jag älskar att jag när som helst kan åka vart jag vill med en bil. Den frihet som bilen ger är oerhörd. Samtidigt är den helt nödvändig för många. Många får sitt liv att gå ihop enbart med bilens hjälp. Utan bilen skulle Sverige stanna. Men, bilen kräver väldigt mycket också.

Ställde vi upp alla bilar som finns i Linköping på en och samma plats så skulle det krävas en yta motsvarande 200 fotbollsplaner. En enorm yta! Redan idag tar bilen upp väldigt mycket attraktiv och centralt belägen mark iform av p-hus. Stora kolosser mitt i city. Den yta som går åt till att bygga vägar, bredda befintliga och trafiksäkra dessa kräver även de enorma ytor. Dessutom fungerar de som utmärkta barriärer mellan stadsdelar och människor.

Bilismen ökar ständigt. Det innebär att större ytor kommer behöva tas i anspråk. Dessutom innebär fler bilar större utsläpp av koldioxid och mer partiklar i luften. Redan idag kan vi konstatera att barn som bor nära biltäta gator mår sämre. Och värre väntas det bli.

I skuggan av detta så har vi att ta ställning till en rad olika investeringar i kommunen. En av dessa är en möjlig breddning av Haningeleden till fyrfältig för att klara eventuella trafikökningar. En sådan investering är inte billig. Det skulle i runda slängar handla om 100 miljoner (!). Som orförande för dessa frågor har jag att ta ställning till om det är genomförbart med en sådan investering. Dessutom måste jag ställa mig frågan om den är samhällekonomiskt försvarbar. Slutsatsen är att vi idag inte bör prioritera den. Det är dyrt och vi kan göra annat för pengarna. Dessutom så bör pengarna istället gå till att minska den onödiga biltrafiken först. Corren skriver om det.

2 kommentarer:

Robin Andersson sa...

Hej Muharrem!

Jag kommer till en helt annan slutsats än vad du gör. Precis som du säger så är bilen en unikt stor frihetsfaktor. Därför ser jag att det vore otroligt dumt att inte låta integrera det trafiksystemet i planeringarna även i framtiden. Jag är övertygad om att de problem med CO2-utsläpp och andra miljöproblem som bilen, genom förbränningsmotorn, skapar idag är ett minne blott inom snar framtid.

Att bygga infrastruktur för bilar behöver absolut inte betyda döda klossar i stadsbyggnaden eller kala asfaltsplättar. Det går att integrera sådana funktioner i staden på ett mycket bättre sätt än vad man tidigare har gjort. Boendeparkeringar i staden skulle exempelvis uteslutande kunna byggas in under bostadshusen. Likaså för besökparkingar hos butiker. Det går även att göra tvärtom och bygga in andra funktioner i parkeringshusen, ex bygga butikslokaler i sockelvåningarna, för att göra området kring ett parkeringshus attraktivt.

Däremot kvarstår problemet med trängsel i trafiken. Ett problem som uppstår främst under pendlingstid och inne i stadskärnan. Detta kan man underlätta genom ågärder som förbättrad (planskild)kollektivtrafik, framför allt vid dessa tidpunkter, och genom sänkta hastighetsgränser i innerstaden.

Muharrem sa...

Hallå Robin!

Jag håller med dig när du skriver att förbränningsmotorn för eller senare är ett minne blott. Jag vill inte heller se ett samhälle skiljt från bilen. Friheten som den ger går inte att underskatt. Men jag tror tyvärr att vi talar alltför mycket om enskilda trafikslag. Det må gälla bilen eller bussen. Cykeln eller tåget. Vi bör istället fokusera på mobiliteten.

De flesta av oss väljer att ta bilen för att vi ska från punkt A till punkt B. Om det i framtiden sker med andra medel än bilen, och vi dessutom lyckas göra så att det går snabbare och effektivare, så kan väl få ha några invändningar.

Så, mina slutsatser är älska bilen, avsky fossibränsle. Tänk mer mobilitet och mindre trafikslag.