måndag, september 08, 2008

Kvinnliga präster och lite om religion

Ah, nu ska jag ge mig ut på tunn is. Såg på existens igår som handlade om kvinnliga präster. Väldigt fascinerande. Jag skrev en uppsats vid universitetet om just kvinnliga präster och beslutet att tillåta dem i svenska kyrkan. Måste säga att det var bland det mest spännande jag grävt i. En veritabel såpopera som nådde ända in i regeringen och där maktspelet var uppenbart. Kyrkomötet avslog först frågan om kvinnliga präster, men regeringen påminde om att kyrkans personal var statligt anställda och inte kunde diskriminera. Året därpå ändrade kyrkomötet sitt beslut och tillät kvinnliga präster. Detta var 1958.

Vad som är så oerhört fascinerande är att detta ännu idag väcker onda känslor och fortfarande skapar konflikter. Trots att det gått 50 år så är detta ett öppet sår bland många, även om de blir färre.

Nu ska jag inte ge mig in i en diskussion om kvinnliga präster, utan om religion kontra politik. Det är ibland två mycket svåra sidor att kunna kombinera. Vi kan se det i prästfrågan och vi ser det inte minst nu när frågan om könsneutrala äktenskap ska avgöras. Väldigt många människor håller hårt på sin religiösa identitet och ärligt talat så finns det nog få politiker som kan överträffa det vallöfte som kyrkan ger om evigt liv. Därför uppstår en oerhört jobbig situation när vi ställer troende människor inför det faktum att de måste välja mellan det världsliga och det andliga. Jag förstår dem och kan respektera deras övertygelse. Men när min övertygelse är lika stor om att det är det världsliga som måste få gå först så uppstår en absurd situation. För hur resonerar man kring detta? På ena sidan har du Guds "ofelbara" ord och på andra så har du lagen och civilisationens krav. Det går inte att nå samförstånd. Någon måste ge sig.

Tyvärr leder denna allt eller inget situation till att såren aldrig riktigt läker. Kvinnoprästfrågan är ett tydligt exempel på detta.

Jag tror inte jag har någon egentlig slutsats i detta inlägg mer än den att vi många gånger lyckas hålla religiösa frågor skilda från politiken. Men ibland sammanfaller de. Då gäller det att vara lyhörd och lyssna på människors oro, även om man inte delar deras syn alls.

2 kommentarer:

Buxtehude sa...

Valet att tillåta kvinnliga präster var ett noggrant övervägt inomkyrkligt och teologiskt reflekterat beslut. Tanken att den andligt okunniga värdsliga makten blandar sig i kyrkans inre angelägenheter är absurd. Bevare oss från politiker i kyrkan.

Esa Salminen sa...

Tanken att låta andliga ledare blanda sig i politik är ännu mer skrämmande för mig.