torsdag, augusti 28, 2008

När politiken blir ett jobb förlorar demokratin

Varför väljer man att bli politiker? Det är sällan för pengarna, även om det säkert finns de som ser ett extra arvode som lockande. Nej de flesta blir inte politiker självmant, utan de har ett engagemang som lockar dem till att tycka massor av saker. Detta kan sen övergå till ett engagemang i ett politiskt parti vilket sedan leder till en förtroendepost som politiker. Denna fötroendepost växer och man får mer att säga till om. Det är här som det kan börja gå fel. Förtroendeuppdraget börjar betraktas som ens jobb och inte som ens engagemang. Det är den största faran.

För när det ses som ens jobb då blir posten också starkt förknippad med ens egen person. "Jag är denna post". Tiden går och tanken på en själv som oumbärlig växer. Under tiden har man också gått från att vara förnyare till att bli förvaltare. Det man har att ta ställning till är ju det som man själv var med och förnyade en gång i tiden. Det behöver väl inte ändras, utan bara förvaltas. Samtidigt har vanan vid ett relativt högt arvode och känslan av att ständigt vara efterfrågad, både av media och privatpersoner, satt sina spår. Det blir ett beroende. Hela ens person förknippas med ens uppdrag.

När detta sker står demokratin som förlorare. Förnyelsen avtar, visionerna lyser med sin frånvaro och engagemanget tryter. Den livsnödvändiga återväxten dör ut, precis som de politiska partierna riskerar att göra om inget görs åt detta.

Anledningen till att jag skriver detta är för att i Eskilstuna har detta blivit en offentlig debatt (här, här och här) efter att Åsa Kratz, arbetarekommunens ordförande, krävt att de tre tyngsta politikerna inom s bör avgå för att lämna plats åt andra. Det gäller kommunalrådet, Kf- ordföranden och ordföranden i kultur- och fritidsnämnden. Samtliga är över 60 år och har suttit oerhört länge som politiker och bör av det skälet lämna plats åt yngre förmågor, menar Kratz (39 år). Samtliga tre vägrar bestämt.

Vad händer i framtiden om politiken betraktas som ett vanligt jobb, men med skillnaden att du endast kan sluta på egen begäran? Jag vet vad detta innebär för mig. Jag har lovat mig själv att aldrig, ALDRIG, sitta mer än två mandatperioder på samma post. Har ingen föryngring skett under dessa åtta år är det något allvarligt fel.

1 kommentar:

Kraxpelax sa...

Jag är heterosexuell!