fredag, augusti 22, 2008

Mera Danmark. Ungdomsarbetslöshet!

Danmark gör intryck på en, det kan man inte förneka. Deras levande torg och lite annorlunda syn på alkohol är en sak. Men det finns också en anna sak som förundrar mig. Överallt, i varje butik finns det skyltar där det står att personal sökes. Att de genom sin syn på att det ska löna sig att arbeta har lyckats pressa tillbaka sin egen arbetslöshet, speciellt bland unga, är väl ett välkänt faktum. Men jag undrar hur många som vet att de även håller på att pressa tillbaka ungdomsarbetslösheten främst bland de skånska ungdomarna. Vart du än går, vilken butik eller restaurang du än väljer så kan du nästan utgå från att en viss del av personalen är svensk. Man behöver inte känna sig obekväm med språket för det går helt utmärkt att klara sig med svenskan. Även med min stockholmsdialekt.

Detta är ytterligare ett bevis på att vår syn över vår egen förträfflighet inte håller. Vi tjatar om den svenska modellen och försöker trumfa varandra i socialpolitiska konstruktioner. Men när vi ser på omvärlden så är det enkelheten som är det vinnande spåret. Bara vi gör det enkelt för människor att få jobb så löser sig det mesta. När det i undersökning efter undersökning visar sig att LAS är en oerhörd bromskloss, varför fortsätter vi då att krampaktigt hålla kvar vid denna ineffektiva konstruktion? Jag har bara en förklaring. Vi sätter vår stolthet i våra sociala konstruktioner. Alla försök att ändra i dem framställs som ett påhopp på det genuint svenska. Oavsett om de funkar eller inte så är de våra. De är det typiskt svenska. Kanske lurar det en underton av nationalism i våra sociala apparater? Att acceptera ett behov av förändrig vore det samma som att acceptera att det svenska inte funkar. Vi vågar inte sätta vår nationella stolthet på prov genom att acceptera att våra modeller håller på att bli omoderna.

Vad resultatet av detta blir ser vi tydligt. Vi håller på att svika en hel generation av ungdomar. Varje års förskjutning av inträdet på arbetsmarknaden är en enorm ekonomisk förlust och kan räknas i kronor och ören. Vem tar ansvaret för dessa imorgon om vi fortsätter att tuta i dem deena falska bild av nationell stolthet?

Inga kommentarer: