tisdag, augusti 05, 2008

Dags att fundera över kameraövervakningen i Linköping

Under min tid i kommunstyrelsen i Linköping hade jag en ständigt återkommande käpphäst, nämligen kameraövervakning. Det kunde hända att vi vid ett enda möte beviljade en hel drös med nya kameror runt om i stan. Det var väl mer regel än undantag att det fanns minst ett kameraövervakningsärende vid varje ks-sammanträde. Mitt argument i samtliga fall var att det kan vara nödvändigt med kameraövervakning, men varje tillstånd måste beaktas ytterst noga och viktigast av allt är att vi måste se om de ger resultat. En kamera som inte leder till fler lösta brott eller som inte förebygger brott fungerar då enbart som en övervakningskamera över allmänheten. Flera gånger begärde jag att vi skulle få en sammaanställning över antalet kameror, deras placering, deras inverkan på brottsstatistiken samt en utvärdering över deras integritetskränkande aspekt kontra nyttan. Än idag har jag inte sett denna sammanställning.

Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har gjort en sammanställning över forskningsresultat kring kameraövervakning. Deras slutsats är att kameror kan ha en viss brottsförebyggande inverkan och de kan fungera som hjälp med att lösa brott. Men tilltron till dem är mycket mycket högre än vad verkligheten visar att det borde vara. Vid parkeringsplatser och på bussar fungerar de bra. Men i stadsmiljö och i bostadsområden har de knappt någon märkbar effekt. Då är ju frågan om vi inte borde se över hur vi beviljar fler kameror i Linköping. Jag kommer att väcka denna fråga under hösten och har väldigt stor förhoppning om att denna gång få gehör. För nu har både Bengt Olsson (fp) och Paul Lindvall (m) varit ute och slagits för den personliga integriteten. Nu är det upp till bevis om de är beredda att också fundera mer över integriteten här hemma eller om de bara vill kritisera regeringen?

Mitt argument bygger på två delar.

1) Den personliga integriteten måste ställas i perspektiv mot den nyttan kameror ger. Om kamerorna inte hjälper till att lösa fler brott eller om de inte hindrar fler brott att ske så är det tveksamt om de ska användas. Medelbritten fångas på kamera c:a 300 gånger/dag. Är det rimligt att vi i vårt vardagsliv ska vara övervakade? Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för, säger många. Visst, men vart går då gränsen för vilka friheter vi är beredda att ge upp i kampen mot brottsligheten? Varför inte inopererade chip?

2) Flyr samhället från sitt verkliga ansvar genom att bygga upp falska förväntningar med kameror? Samhällets ansvar är att förebygga brott och i de fall det sker ge brottsoffer stöd och efter bästa förmåga försöka lösa brottet. Men det kanske blir enklare och billigare att bara sätta upp kameror i tron att de förebygger brott eller löser desamma? Känslan av trygghet kan öka med kameror. Men vad händer den dagen vi blir utsatta för ett brott och det inte går att lösa trots mängder med kameror på platsen? Redan nu ser vi en tendens till ökat misstroende mot samhället och polisen.

Sammanfattningsvis. Linköping verkar vara ett tydligt liberalt fäste där integriteten sätts högt av främst borgerliga politiker. Hoppas nu att detta gäller även på hemmaplan för i höst väcker jag frågan om kameraövervakning.

2 kommentarer:

Linnea Darell sa...

Så bra Muharrem att Du också börjat fundera över alla tillstånd för kameraövervakning som tillstyrks av Linköpings kommunstyrelse. Då kan vi göra gemensam sak i påtryckningarna på våra KS-kamrater. Läs gärna min artikel "Hellre ögon än kameror" i Corren för några månader sedan.
Hälsningar
Linnéa Darell

Muharrem sa...

Hej Linnea. Välkommen in i bloggosfären. Ska bli intressant att följa dig.

Jag gör gärna gemensam sak med dig för att få en översyn av kameraövervakningen i stan. Nu när så många vurmar för integriteten så är det väl lite upp till bevis om det bara är vackra ord eller om det är en genuin oro.