onsdag, juli 23, 2008

Vem är miljövänligast? Bakläxa åt corren!

Efter en tid utan nämnvärd mediauppdatering så tar jag mig nu tiden att gå igenom det som hänt under sommaren. Givetvis har jag följt det som hänt kring FRA, men det andra har liksom fått stå åt sidan. Ett av de mer spännande uppslag jag hittade var correns genomgång av linköpingspolitikernas bilinnehav. De har gått igenom trettio politiker i Linköping och deras innehav av konventionella bilar kontra miljöbilar. Det visar sig att av dessa trettio så är det åtta som kör miljöbil, varav två är centerpartister. En bra genomgång i det stora hela. Vi politiker måste föregå med gott exempel om vi vill att andra ska ändra sina vanor.

Men, det finns en allvarlig brist i correns genomgång. Och det är något som tyvärr de själva inte ens reflekterar över. När de gör genomgången så framhåller de miljöbilsinnehavarna som de stora miljöhjältarna. Men det finns faktiskt de som medvetet gör en ännu större insats för miljön. Det är alla vi som aktivt valt bort bilen. Correns artikel nämner knappt oss. Istället är det biogasbilsägarna som tycks vara miljövänligast.
I teknik- och samhällsbyggnadsnämnden arbetar man för att utveckla Linköping
till en miljövänlig stad med god kollektivtrafik och bra cykelvägar. Lite
förvånande är det då att bara en ledamot, Kerstin Sagström (v), kör
miljöbil.
En eloge åt Kerstin. Hon kör dessutom biogasbil. Men jag tycker att det är ännu bättre att välja bort bilen som jag gjort. Visserligen nämner correns artikel detta, men bara i förbifarten,
Alla övriga (i Teknik- och samhällsbyggandsnämnden, min anm.) kör
konventionella bilar, utom ordföranden Muharrem Demirok som inte äger någon bil alls.
Nu ska jag inte vara bitter eller så. Men tyvärr blir denna typen av genomgångar lidande av denna uppenbara brist. Bilen får stå som norm för vårt rörelsemönster och att det faktiskt går att ta sig fram utan en sådan verkar inte journalisten reflektera över. Men det finns väldigt många som gör det aktiva valet att inte äga en bil, utan ordna sina transporter på annat vis. Vi bor ganska centralt så jag kan ta mig till jobbet antigen med cykel eller genom att gå. Vill jag lyxa till det kan jag ta bussen som går vart tionde minut. Jag har faktiskt jämfört vilket transportslag som är snabbst för min del. Bussen är absolut överlägsen (slipper leta efter parkering åt den) sen kommer cykeln. En bil är fortfarande snabbare än att gå, men bara med tre minuter.

Så, vem är det som är miljövänligast? Många behöver bilen och då borde det självklara valet vara en miljöbil. Men om det inte finns uppenbara fördelar som gör bilinnehavet oumbärligt så borde fler välja bort bilen.

Ursäkta mig Mona, men nu får du ge dig!

Idag skriver Mona Sahlin tillsammans med bl a SSUs ordförande om hur viktigt det är att ge ungdomar en meningsfull sommar. Jag håller med och har skrivit många debattartiklar om detta under åren som gått. Hur tråkigt det är för unga som behöver komma tillbaka till skolan efter sommaren utan att ha gjort något. Om unga som inte fått något sommarjobb. Men det lägger sig lite av ett löjes skimmer över hela debattartikel när Mona försöker göra en koppling mellan inflytelserika föräldrar och möjligheten att få sommarjobb. Ursäkta mig Mona, men var det inte du som fixade ett toppjobb på ambassaden i Washington åt din dotter? Men som jag sagt så många gånger tidigare, den hägrande makten gör att inga lögner är för stora att dra. Ingen dubbelmoral som inte kan rättfärdigas.

Hela grejen med sommarskola är oxå lite underlig. Visst kan det tyckas behjärtansvärt att de som halkat efter ska få möjlighet att jobba ikapp. Men inte en gång frågar Mona sig själv varför vi fått en skola som gör att så många halkar efter. Inte med ett ord finns det en självkritik som skulle vara så beklädande. Varför ska vi acceptera att så många halkar efter? Varför ska vi acceptera att dessa unga inte får ett sommarlov utanför skolan? Varför Mona?

Jag blir faktiskt illa berörd av denna debattartikel. Lite lätt illamående oxå. Hur kan en människa bara strunta i sitt eget ansvar på det sätt som Mona gör? Hur kan en människa bara "glömma" allt som hon själv gjort och låtsas som att hon nu bryr sig? Hur?

tisdag, juli 22, 2008

Svart eller Vitt? FRA på sin spets.

FRA! De tre bokstäverna som för all framtid kommer finnas med i historieböckerna. Om inte för all framtid så i alla fall under en väldigt lång tid. Tre bokstäver och ett riksdagsbeslut som skakade om hela det politiska-, mediala- och administrativa landskapet. Tre bokstäver som vägrar släppa taget. Tre bokstäver som gett mig, och fortfarande ger mig, oerhörd ångest.

Idag har jag en debattartikel med fjorton andra borgerliga politiker på DN debatt om vårt motstånd mot FRA. Vi försöker vara så tydliga som möjligt och klargöra att vi inte är emot motiven bakom lagen, att skydda Sverige och svenskarna från olika typer av hot. Här har tyvärr debatten ibland blivit svart eller vit. Vi vänder oss mot utformningen av lagen. Vi känner oss inte nöjda med en lag som innebär "att varje telefonsamtal och e-postmeddelande över huvud taget kan - notera "kan", inte "kommer att" - nagelfaras av staten". Vad vi nu vill är att regeringen lyssnar på oss och inte fortsätter ignorera oss. Vi är oerhört många som känner en lätt desperation. Ju mer vi känner att våra synpunkter bara rinner av Sten Tolgfors och de andra desto mer beslutsamma blir vi. Vad vi vill uppnå är inte att fortsätta gräva ned oss i olika skyttegravar, utan att faktiskt ha en konstruktiv dialog. En dialog som leder till att vi kan ha ett fullgott skydd för vår nation och dess medborgare utan att kränka deras grundläggande personliga integritet.

Det har inte varit ett lätt beslut för mig att ta att skriva under en debattartikel som går emot riksdagsgruppen i mitt eget parti eller den regering som jag så stark känner för. Men samtidigt ser jag inget val. Oppositionen tar hem poäng efter poäng genom att agera populistiskt i frågan samtidigt som centerpartiet får ta de tunga smällarna. Socialdemokraterna, de ursprungliga författarna till lagen, kan luta sig tillbaka, köra upp det blöta fingret i luften och komma undan med blotta förskräckelsen. Medan centerpartiet som hela tiden slagits med näbbar och klor för intergritetskyddet, och som faktiskt hindrade det urusla första lagförslaget, hudflängs offentligt. Ångesten över att gå emot stora delar av sitt eget parti är nästan oöverstiglig, men i förhållande till vad jag ser komma ur detta blir valet oundvikligt. Jag kan inte förmå mig själv stillatigande se på medan regeringen, och kanske främst mitt eget parti, får utstå spott och spe för något som vi inte känner helhjärtat för.

Centerpartiet har alltid varit det parti som för mig symboliserar öppenhet och integritet. Det var denna egenskap som gjorde att jag valde just centerpartiet. Vurmen för den individuella friheten och Mauds starka hållning gällande öppenhet har format centerpartiet till ett modernt liberalt parti. Nu måste vi också inse att den lag som vi varit med och beslutat om, FRA, inte är förenlig med dessa egenskaper.

Känner du igen dig i det som skrivs här eller i debattartikel? Då kan du gärna skriva på vårt upprop här.

Tillbaka

Så, då var det över för denna sommar. Nu blir det inget mer resande på ett tag. Jag har fortfarande lite ledighet, men kommer att börja mitt bloggande så sakteliga. Hoppas alla ni läsare hittar tillbaka.