söndag, maj 18, 2008

Vem ska tolka lagarna?

När jag gick i grundskolan fick jag lära mig att Riksdagen det är där våra lagar blir till just lagar. Sen är det upp till våra domstolar att tillämpa dem. Jag har alltid tyckt att detta är en bra princip. Politiker är allmänhetens representanter och ska se till att det finns lagar som skyddar medborgarnas intresse. Men vi behöver professionella jurister som sedan tolkar och tillämpar dessa lagar så som de var menade. Ibland händer det dock att den tolkning som görs inte faller politikerna på läppen. Kan man då som politiker bara strunta i att följa det juridiska beslutet? Nej, är väl mitt svar. Men alltför ofta händer det att politiker vill strunta i att följa den juridiska tolkningen av lagen därför att den inte passar deras ambitioner.

Ett tydligt exempel på detta är när Lena Micko i corren säger att Konkurrensverket har fel tolkning när det gäller kommuner och landsting som inte upphandlar offentlig verksamhet under anbudskonkurrens . Det handlar såklart om det jag skrev om tidigare, att Tekniska Verkens avtal med ett flertal kommuner måste rivas upp för att de aldrig genomgick offentligt anbudsförfarande. Konkurrensverket har ingen teckning för sina tuffare upphandlingskrav på kommuner och landsting, säger Micko. Men vem har tolkningsföreträde? Om vi nu väljer att tro på det som Micko säger gällande Konkurrensverkets beslut, ja då har vi ju regeringsrättens beslut att ta ställning till. De har dömt både Simrishamn och Tomelila för att ha brutit mot LOU. Det är den domen som Konkurrensverket kan luta sig emot.

Men jag kan ändå förstå Micko i en del av vad hon menar. Denna tolkning skulle kunna få konsekvenser för miljöarbetet. Men är den oron i sig en anledning till att medvetet bryta mot lagen? En lag är en lag och den gäller tills det att den är ändrad. Det handlar i grunden om att upprätthålla moralen gällande vårt rättssystem. Hur skulle det se ut om en enskild medborgare bröt mot en lag som flera tyckte var fel? Det är väl också den slutsatsen som SKL gör. Det som Micko säger till corren stämmer bara delvis. När hon hänvisar till en gemensam skrivelse från SKL till regeringen så får hon det att framstå som att de krävt att kommunerna ska få ett undantag. Men av deras eget veckobrev framgår det att vad de krävt är "nödvändiga lagändringar".

Detta är tyvärr ett återkommande fenomen. Många försöker hävda att ändamålen helgar medlen. Med den tolkningen rättfärdigar de sedan brott mot lagen. Det är inte för mig politikens roll. Det offentliga kan aldrig, och får aldrig, bryta mot lagen. Om det finns misstankar om att fel kan vara på väg att begås så ska sakkunskap rådfrågas. Och inte enbart sådan som säger det man vill höra. Om det är så att en lag är fel, och det finns många sådana exempel, så ska de ändras på laglig väg först. Ta strandskyddet. En idiotisk lagstiftning enligt mig. Men jag kan ju inte börja bryta mot den bara för att jag tycker den är fel. Kanske är det så att Micko har rätt i att denna lag är fel. Men då måste den ändras och inte brytas mot.

Inga kommentarer: