tisdag, maj 06, 2008

Hur finansierar vi framtiden?

Ingen kan väl ha undgått SEKOs kampanj, Den svenska modellen 2.0, som går för fullt. 7 mille kostar den och har som syfte att kritisera regeringens politik. När jag ser den så funderar jag på allvar om jag delar samma vardag som detta LO förbund. Ser vi samma verklighet? För vad jag ser är att skatteintäkterna inte räcker till att finansiera allt det som vi behöver i framtiden. Nu kommer säkert en och annan kritisera mig och hävda att de minsann skulle fixat det. Men verkligheten ser inte så ut. Ett exempel. De infrastruktursatsningar som Linköpings kommun står inför ligger i storleksordningen 1,5-2 miljarder inom c:a 10-15 års tid. Det blir 150 miljoner årligen. Den investeringsbudget som teknik- och samhällsbyggnadsnämnden har att förfoga över, TsN är ansvarig för nybyggnation av infrastruktur, uppgår till 150 miljoner årligen. Slutsats, SEKOs förslag inneär att vi skulle använda alla pengar enbart på infrastruktur. D v s inga lekplatser eller parker. Ingen utveckling av stadsdelarna. Inget trygghetsarbete. Bort med det för linköpingsbon så eftertraktade Novemberljus. Ja, i stort sett allt som inte är infrastruktur skulle behöva plockas bort. Jag vet inte ens om vi skulle ha råd med infrastrukturen i framtiden. För det blir bara dyrare och dyrare att bygga vägar, om ngn trott ngt annat. SVT gjorde en intervju med mig kring detta dilemma i söndags.

Nej, SEKO och jag delar inte samma verklighet. Det är min tro. För om vi gjorde det skulle de inse att vi måste hitta nya lösningar på morgondagens situation. Det går inte att bara skrika efter det som en gång varit. Det går inte att utveckla ett land, eller en kommun, med nostalgi. Jag tror att vi behöver inse att samfinansierade lösningar på samhällets gemensamma intressen är det bästa. D v s, offentligt-privatfinansierade vägar är något som vi ska välkomna.

Inga kommentarer: