onsdag, april 09, 2008

Politikens fula tryne

Den som följer Linköpingspolitiken har kunnat läsa om försäljningen av de s.k. Västkuststugorna vid Sätravallen. Annars kan ni uppdatera er här. Det har varit en långkörare. Det har varit ett av de mest udda ärenden jag varit med om. En vanlig försäljning av kommunala fastigheter har lockat till sig allsköns politisk involvering. Jag har blivit uppvaktad av personer som sagt sig vilja företräda en det ena en det andra. Det har talats om tysta överenskommelser och det har dragits i media. Jag har fått svara på varför jag vill dra Sätravallen inför konkurrs, o.s.v. Det senaste jag fick höra, och kanske det som jag tycker är fulast, var att jag hade försökt sälja stugorna till släktingar. Ryktesspridning med enda syfte att smutskasta.

Nu är i alla fall historien över och jag har ett rent samvete. Stugorna är sålda till en företagare i Kisa, ingen släkting, och kommuninvånarana har fått ut marknadsvärdet för sin egendom. Men hela historien lämnar en bitter eftersmak. Kanske är Linköping fortfarande en så pass liten stad att det inte går att komma som utomstående och bryta det arbetssätt som tydligen gällt tidigare? Kanske är det så att det är genom tysta överenskommelser som man kommer långt? I så fall kan jag bara lova att det ställer jag inte upp på. Jag har avlagt ett löfte till Linköpings invånare om att förvalta deras egendom på bästa sätt och det tänker jag hålla!

Inga kommentarer: