onsdag, april 30, 2008

Mitt vårtal

Vilken underbar kväll det blev vid slussarna. Akademiska kören var fantastisk och kulturskolan, ja de är alltid outstanding. Ett stort tack till Lions och Gösta för att jag fick äran att vårtala i år. Här är mitt tal.


Hej alla valborgsmässofirare!

Va kul att se så många här. Just nu tänds våreldar runt om i hela vårt land och snart ska tusentals, ja tiotusentals, människor böja på nacken för att se de fyrverkerier som ska spraka på vår himmel. Till och med i London, i Hyde Park, sitter en stor grupp svenskar och firar med brännboll och grill. Och alla är vi samlade för en enda sak. Att hälsa våren välkommen. För oss svenskar är det väldiga svängningar mellan årstiderna. Det ligger ett oundvikligt vemod i det. Men nu äntligen rusar vintern med sitt mörker ut och in stiger våren som ett livgivande elixir. Svensken kryper ur sitt vinteride och ändrar, om än för en kort stund, karaktär. Den allvarsamme, inbundne, blyge och strävsamme vintersvensken får lämna plats åt den glade, öppne, frimodige och nästan lättsinnige sommarsvensken. Våren är då vi ska ta oss tid och njuta av allt det underbara som sker i vår omgivning. Varje dag lämnar våren små ömsinta budskap till oss i form av vitsippor, blåsippor, vårlök och förgätmigej. Och alla säger de samma sak. Se på oss, akta oss. Vi finns här och nu. Lyssna till oss för vi delar samma sol, samma luft och samma jord. Respektera oss för livet är till för allt levande.

Hur kan det komma sig att vi år efter år blir lika överrumplade över detta naturens mirakel? Varje år då naturen byter skepnad är det som om vi ser detta för första gången. Varje gång körsbärsträden blommar blir jag lika förbluffad och undrar hur det kunde ske i år igen. Samtidigt ställer jag mig frågan; Kommer våra barn och barnbarn att få njuta av denna underbara show? Klimatförändringarna märks just nu runt om vår jord och när de väl slår till så slår de hårt och urskillningslöst. Den natur som vi tar så förgivet är hotad. Människans utsläpp av växthusgaser är den största orsaken bakom detta. Men det är inte för sent. Tar vi oss tiden att lyssna på naturens budskap så kan vi också säkerställa att kommande generationer får uppleva vårens underverk.

Våren är den tid då planer och drömmar präglar våra tankar. Drömmar om sköna dagar på stranden. Planer inför den stundande sommaren. Men det är också en tid då främlingskapet och ensamheten gör sig påmind. Känslan av att stå utanför, att inte ha någon att planera med. Det kan göra att även den vackraste av årstider kan uppfattas som grå och tråkig. Våren erbjuder all sin skönhet utan att begära något tillbaka. Gör vi detsamma för våra medmänniskor? Vad skulle ske om vi i våra förhoppningar även tog med de ensamma? Eller om vi i våra semesterplaner tog med de som inte har någon att dela sommarens sköna dagar med? Naturen lär oss att den största rikedomen är att dela med sig utan att vänta något tillbaka. Låt därför vår gemenskap även innefatta de som är ensamma.

Våren är kärlekens årstid. En tid för den komplicerade ungdomskärleken. En tid för den trygga kärleken mellan makar. En tid för den varma kärleken mellan föräldrar och barn. Kärlek är ömtåligt och behöver vårdas ömt och varsamt. Det är lätt att ta den för givet och insikten om en förlorad kärlek kan vara hårt. Låt därför våren påminna oss om de vi älskar och ta er tiden att ge era nära och kära en bekräftelse på detta.

Det är traditioner som binder samman oss människor. För mig är valborgsfirandet här vid Tannerfors slussar en ihärdig tradition. Det går en känsla av samhörighet genom min kropp när jag ser alla som samlats här. Tillsammans tar vi nu farväl av vintern och välkomnar våren.
Jag önskar er alla en skön fortsättning på våren, med förhoppningen om en härlig sommar! Ett fyrfaldigt leve för våren!
Den leve! Hurra!!!!

Inga kommentarer: