måndag, mars 03, 2008

Gert Wingårdh i debatt

Idag skriver Gert Wingårdh och Per Glembrandt, arkitekterna bakom det nya bygget i Berga, på correns debattsida. Det är en välbehövlig replik mot de tidigare påhoppen från några avdankade arkitekter och kommunala planerare som tycker att deras "arv" hotas. En fantastisk text av dessa två herrar.
Linköping växer, liksom Sveriges andra städer, inåt. Nya hus finner sina
platser på mark emellan, intill och ibland i stället för, hus som redan
finns. Det är ett sätt att bygga stad som gör det möjligt att rätta till gamla
misstag, att förstärka de delar som aldrig fick tillräckligt underlag eller
komplettera likformiga områden med byggnader och innehåll som gör dem
bättre.

Det är precis vår tanke med utvecklingen av Berga. Det finns en del felande länkar i hur området byggdes. Likformigheten och den glesa bebyggelsen invid centrum bla. Men detta enbart är inte nog för att vi ska kunna argumentera för att låta bygga ett hus som så tydligt kommer att accentuera Berga.
Diskussionen om staden förs ofta utifrån principer. Det är nödvändigt när
det är regelverk som ska utformas. Men diskussionen och besluten om accenter
måste också föras utifrån de enskilda förslagen. Ett hus som avviker i höjd,
form, färg eller läge kan försvaras om det ger mer än det tar.

Här ser vi att detta hus definitivt ger mer än det tar. Det har också Bergabon tyckt. Vi har inte haft ett enda klagomål på detta bygge. Något ganska unikt för Linköping. Vi vill inte heller att ny bebyggelse bara ska vara en fortsättning på den gamla. Samma stil, samma höjd eller samma tänk. Nej, Berga behöver något som avviker från det gamla. Jag tycker att Gert och Per avslutar sin debattartikel på ett helt underbart sätt.
En stadsutveckling som enbart syftar till att låta den nya bebyggelsen
smygas in kan också misslyckas med sin viktigaste uppgift. Att göra staden
tydlig och till en stolthet för dem som bor i den.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tycker också att det var en bra artikel. Speciellt detta med att staden måste byggas inåt, att man bl a ska bebygga "mellanrummen" för att få en tätare folkvänligare struktur. Som jag uppfattat saken så har det skett en förändring i utbildningen på arkitektskolor och tekniska universitet (stadsplanering), där man nu har ett annat angreppssätt på staden. Så det får snart ett genomslag i den fysiska miljön i våra städer. En förhoppning vore att Linköping på ett tidigt stadium tillägnade sig denna "nya" kompetens; så att man mer offensivt kunde bygga staden. Vad som främst behövs är mer innerstad, en utvidgning av nuvarande city. Det är nämligen som så att den av landets mellanstora städer som lyckas bygga mest innerstad i framtiden kommer att vara vinnaren i ekonomiska termer. Det dröjer bara en cirka fem år innan Uppsala når 200 000 (och Malmö 300 000). Det skulle vara mycket trevligt om Linköping blev den stad som stod näst på tur. Det ska inte behöva att ta mer en cirka 20 år innan vi når 200 000. Det gäller att planera för detta redan nu. Man måste bygga både högt och tätt centralt.

Anonym sa...

Tycker Wingårdh mest talar för sin sjuka moster.