torsdag, februari 28, 2008

S på väg mot ny arbetsmarknadspolitik

Först skrek dom. Sen skrek dom lite högre. Sen skrek dom för allt vad rösten höll. Till slut sa dom; Vi vill samma sak. Och visst vill socialdemokraterna samma sak som den borgerliga alliansen när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Åratal med en frånvarande sådan har nu lett till insikten om att Alliansen gör helt rätt som hävdar jobblinjen. I dagens DN skriver Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo, som leder det socialdemokratiska jobbrådslaget, att en radikal omprövning av arbetsmarknadspolitiken krävs. Sen tassar de liksom runt hela saken. För de har ju lovat en massa återställare som inte riktigt passar ihop med det som de i debattartikeln för fram. T ex när de beskriver a-kassan. "A-kassan är en omställningsförsäkring på vägen från ofrivillig arbetslöshet till arbete", skriver de. Men hur ska detta gå ihop med alla de krav som facket och Mona Sahlin ställt? Ja det får vi inte veta. För här finns bara en luddig skrivelse,
Arbetslinjen innebär att samhället ställer krav på den enskilde att vara
aktiv och söka jobb, utbilda sig och ta rimliga erbjudanden. Den enskilde har
ett eget ansvar att söka lämpliga arbeten - även inom områden och yrken där man inte tidigare har jobbat. Men vi kan inte ensidigt fokusera på kraven på den som
är arbetslös.

Inte säger den mycket om vad som ska göras. Den öppnar däremot för vad som bör göras och det är att efterlikna det borgerliga förslaget, men lite mer av facklig retorik. Så har det alltid varit. Björn Rosengren beskrev det bäst. Driv en borgerlig politik, men använd en socialistisk retorik.

onsdag, februari 27, 2008

"Vägslem"

Jag har ju skrivit om partiklarna som dödar tidigare. Där beskrev jag vårt försök med CMA som vi sprider på gatorna för att binda damm. Nu har expressen snappat upp detta.

Men det blev lite konstigt med rubriksättning och bild. "Vägslem fixar renare luft" och så en bild på mig. Har aldrig tänkt på mig själv som vägslem direkt. Ha ha, mycket ska man tåla. Ännu roligare blir det när det i texten står, Enligt kommunen kan det nu bli tal om mer slem på fler gator.- Vi ska ta upp det här på nästa möte i nämnden och jag utesluter inte att det kan bli tal om fler gator, säger Muharrem Demirok. Själv tycker jag att det är tillräckligt med slem på Linköpings gator. Speciellt kring helgerna.

Men undrar om VTI gillar att jag refererar till deras super duper hemliga formula som "slem"?

tisdag, februari 26, 2008

Nu vet jag vart jag ska köpa mina växtfröer

Imorgon invigs The Svalbard Global Seed Vault. Det är ett bergrum byggt på en ö utanför Svalbard. tanken är att den ska rymma fröer från hela världen och bygget kan motstå allt från klimatförändringar, krig, kärnvapen och naturkatastrofer. Jose Manuel Barroso, fredspristagaren Wangari Maathai från Kenya och Norges statsminister Jens Stoltenberg kommer närvara vid denna tillställning.

Jag blir helt stum när jag läser detta. Vilket fantatstiskt projekt. Tänk vad vi gör för att säkerställa en framtid för kommande generationer. Eller kanske ska man vara mer kritisk och tro att vi redan gett upp hoppet om att rädda miljön. Därför skapar vi detta "museum" för att kunna se tillbaka på en svunnen tid. Välj själv, men jag är ändå imponerad.


måndag, februari 25, 2008

Södertälje bolagiserar skolan

Södertälje kommun är nog en av de kommuner som drar idén med kommunala bolag till sin yttersta spets. De har ju tidigare varit ute och startat PR-byrå. Nu ska de bolagisera skolan. Tom Tits Experiment, som är ett kommunägt aktiebolag, har sedan tidigare drivit en förskola och tanken är att de nu också ska driva en grundskola som friskola. DN skriver om det. Skolverket sa nej till deras ansökan. Men skam den som ger sig. Kommunen gick vidare och fick nej även i länsrätten. Kommunen gick vidare och fick till slut rätt i kammarrätten. Ett kommunalt bolag ska nu alltså få driva en friskola utanför den kommunala förvaltningen. Betänk att detta sker i en socialdemokratisk kommun. De som annars brukar tycka att det är pest och pina med friskolor har inga problem med att ett kommunalt bolag driver en friskola.

Kvar finns nu inga hinder för kommuner att helt bolagisera skolan. Varför sköta den inom förvaltningsformen när du kan sköta det som ett bolag? Detta leder till att två system helt blandas ihop. Det som gäller den kommunala skolan och det som gäller friskolor. Jag är också helt övertygad om att detta strider mot kommunallagen, men tyvärr delar inte kammarrätten min uppfattning. Viktigast av allt är att med ett sådant system ändras förutsättningarna för de kommunala bolagen helt. Skola är ju definitivt en kärnverksamhet. Varför skulle andra bolag välja att inte starta skolor nu? Snart kan skolnämndernas dagar vara räknade och kommunala bolag sköter det istället.

Tyvärr ser vi att detta är en ihållande trend. Verksamheter som tidigare sköts inom förvaltningen går mer och mer över till att skötas i bolagsform. Jag är tveksam till om detta är en bra utveckling.

Dödande partiklar

Varje år är det säkert upp emot ett par tusen personer som dör pga föroreningar orsakade av trafiken. Många dör av de partiklar som vi river upp genom att sanda och sedan sopa, salta och köra med dubbdäck. DN kör en serie om detta nu. Där sägs att det är 25 personer/år som dör av luftföroreningar orsakade av dubbdäck. Hornsgatan är ju redan anmäld som en enorm hälsofara. Alla som någonsin har färdats på den vet att det känns inte särskilt hälsosamt att vistas där en längre tid, en mindre bo med små barn.

I LInköping har vi länge jobbat med luftföroreningar i innerstan. Det senaste vapnet i fajten för en bättre luft i stan är CMA (Calcium Magnesium Acetat). Det är en lösning som nattetid sprejas på gator och som binder upp partiklarna. Det är långt mindre skadligare än salt och det behöver bara göras då det är risk för höga partikelhalter. Genom att göra ett försök med detta under vintern har vi kunnat konstatera en direkt effekt av CMA. En minskning på c:a 18% av de skadliga partiklarna på en av de högst belastade gatorna, Drottninggatan. Nu kommer vi permanenta detta försök samtidigt som vi kommer samordna detta med sanduptagning och sopning. Vi jobbar oxå nära bilhandlarna för att främja dubbfria däck. Allt detta är sådant vi vet funkar. Kanske vi skulle skicka dessa åtgärdsförslag till Stockholms kommun med begäran om ett fett konsultarvode.

fredag, februari 22, 2008

Ta debatten med SD, men debattera om vad?

Det nya mantrat bland de politiska partierna är att nu måste vi ta debatten med Sverigedemokraterna. Alla är eniga. Men vad är det vi ska debattera med dem om? Deras verklighetsbeskrivning utgår från helt andra premisser än vad jag skulle vilja betrakta som demokratiska. Varken deras historiebeskrivning eller deras sätt att framställa samtiden är sanningsenliga. Deras enda bärnade politiska argument är, Sluta ta in blattar så fixar sig allt. Vad är det då vi ska debattera med dem om?

Deras retorik och deras sätt att förmedla ett budskap är som dålig stand-up komedi. De säger en sak, men sen ger de publiken en blinkning som att "du vet egentligen vad jag menar". De talar om ett mångkulturellt bokslut samtidigt som de blinkar till publiken, underförstått "de jävlarna kostar för mycket. Ut med dem." Ann-Charlotte Marteus har en suverän krönika i dagens expressen om detta.
Sd:arna talar försiktigt, kontrollerat, underförstått om invandringen. Men
de säger gärna ”massinvandring” – och vilket effektivt uttryck det är.
Människorna av kött och blod är plötsligt borttrollade, kvar finns en ”massa”.
En hord av identiska – djur? Råttor? Råttor som gnager sönder Sveriges röda
stugor och lador.

Så vad är det vi ska debattera med dem om? De försöker måla upp en bild av ett Sverige som aldrig har existerat och som aldrig kommer att existera. De försöker måla upp en nationalromantisk bild av ett Sverige där rågblonda barn springer runt i städer med bara röda stugor. Borta är all hänsyn till att vi är del av ett jordklot där det finns tusental andra länder. Miljarder andra människor. Nej, vi ska leva vårt liv i Sverige utan några influenser utifrån. Ann-Charlotte beskriver det så bra:
Annars är det ett jädra tjat om röda stugor och lador, fanor och stamfränder
– dansbandslyrik med en touch av Heidenstam.

Nej jag vet faktiskt inte vad vi ska debattera med sd om. Nu har de firat 20-års jubileum och kommit ut med en skrift för att ära detta.

Åkesson & Co. berättar om sina mysiga år som kämpande gräsrötter,
om flygbladsutdelning, dörrknackning och idylliska resor mellan ”intressanta
möten med partikamrater”.Allt är ”intressant”, ”trevligt” och ”lättsamt”.
Skötsamt. Slipsburet. Visste man inte att partiet var tungt av rötägg och
brottslingar skulle man kunna tro att sd:arna hade brutit sig ur Pingstkyrkans
ungdomsförbund för att pingstvännerna var för grova.

Borta verkar 20 år av samröre med allsköns udda och rasistiska organisationer. Fram ska bilden av ett mysigt parti som bara vill väl. Blink blink.

tisdag, februari 19, 2008

En fin dröm, som mest

Carin Jämtin är en av de socialdemokrater som har visat prov på vilja att förnyas. Idag skriver hon en läsvärd debattartikel på DN. Där framhäver hon att regerineg och stad behöver göra gemensam sak av att stärka Stockholm. Helt rätt. För mig som politiker i Linköping är det bra om det oxå går bra för Stockholm. Ju bättre det går för städerna omkring desto bättre för oss. Särskilt om det är huvudstaden som går bra.

Sen kommer vi till den mest läsvärda biten i artikeln. Den där Jämtin talar om behovet v bl a sänkt bolagsskatt. VA? Läste jag rätt?
Min åsikt är att varken Stockholm eller Sverige har råd att förlora
internationell konkurrenskraft på grund av en för hög bolagsbeskattning.

Jodå, där står det. Sänk bolagsskatten. Dessutom med en motivering som hon helt delar med större delen av borgerligheten.

Men efter att ha funderat lite över detta kommer jag fram till att detta är en fin dröm från Jämtins sida, som mest. För inte finns det en chans att detta går att genomföra med Sahlins alla löften om återställare. Inte heller med tanke på att socialdemokraterna är i behov av vänsterpartisternas stöd. Nej detta förblir nog ett önsketänkande från Jämtins sida. I alla fall i hennes eget parti. men det står henne fritt att rösta på Alliansen om hon nu verkligen värnar om Stockholm som en internationellt konkurrenskraftig ort.

måndag, februari 18, 2008

Språktest eller omtanke?

Nio av tio sfi-lärare saknar utbildning på rätt nivå i undervisningsämnet svenska som andraspråk, omkring 25 procent av dem som började sfi 2003/04 hade inte avslutat sin utbildning efter två år utan fortsatt att studera, sfi blir en form av försörjning utan att den studerande egentligen får några språkkunskaper eller presterar några resultat. Detta är bilden av dagens SFI-undervisning. Tyvärr skulle mycket mer kunna sägas om denna utbildning som än mer skulle fläcka denna bild. Slutsatsen är att detta är ett kapitalt svek. Det är ett svek gentemot de som studerar svenska för invandrare i förhoppning att få jobb. Och det är ett svek mot oss skattebetalare som betalar för denna lekstuga. Nu skriver Jan Björklund och Nyamko Sabuni på DN debatt om detta. Rubriksättaren har självklart valt en provokativ rubrik, "Krav på svenskkunskaper skärps för invandrare". Nu undrar säkert många om detta är ett sätt att smyga in Fp:s krav på språktest? Jag tycker det är långt ifrån det. Språktestet skulle vara ett krav vid medborgarskapsansökan. Detta är att styra upp den utbildningsform som Mona Sahlin låtit gå vind för våg. Jag ser det som omtanke. Men självklart kommer oppositionen att dundra på, Främlingsfientlighet. Fel att ställa högre krav, o.s.v. Men kom då ihåg att den som bär störst ansvar för det som vi nu står inför är Mona Sahlin. Vad gjorde hon som integrationsminister? Jo hon startade Centrum mot Rasism, vars största bedrift var att försöka bråka om Nogger Black. Något annat kan jag inte komma på att hon gjorde. Men feel free att rätta mig.

fredag, februari 15, 2008

Kan vi fortsätta sticka huvudet i sanden?

Det kan bli lite tjatigt med allt mitt skriveri kring de kommunala bolagen. Jag får be om ursäkt för det, men det är en fråga som intresserar mig väldigt mycket. Det är en fråga som rymmer allt. Det är politiska intriger, ideologiska kollissioner, pengar och makt. Kanske inget Shakespeardrama, men ändå ganska intensivt. Den senaste tiden har det största av våra kommunala bolag i Linköping rönt ganska stor uppmärksamhet. Det har varit skriverier, artikelserier och debattinlägg. Många har fått komma till tals och flera sidor av samma mynt har belysts. Idag skriver Vice VD Annika Lundius och konkurrensexperten Birgitta Lauren från Svenskt Näringsliv ett riktigt tänkvärt debattinlägg .
Ledningen för kommunägda bolag har en tendens att betrakta sig själva som
”vilket företag som helst” på marknaden. Så är det inte i praktiken. Tekniska
verken i Linköping följer tyvärr denna ordning och ser inte den verksamhet som
bedrivs i ett bredare och mer långsiktigt sammanhang.

Skillnaden mellan privata och offentligtägda bolag är enorm. Ett offentligt bolag riskerar skattemedel medan ett privat bolag riskerar sina egna medel. Även om likviditeten är god hos ett offentligägt bolag så är det medel som en gång byggts upp genom risktagande med skattemedel. De medlen kan idag användas till att göra stora investeringar. Ett privatägt bolag har inte denna lyx. Det finns oxå en överhängande risk att ett privat bolag vid dåliga affärer kan gå i konkurs. Något som aldrig kan drabba ett offentligägt bolag.

Kommunala bolag som konkurrerar med privata gör det på annorlunda villkor
och på sätt som begränsar tillväxten i de privata företagen. Konkurrensaspekten
är därför inte endast en företagsfråga – utan handlar i hög grad om lokal och
regional utveckling.


Vi kommer nu under våren att gå igenom ägardirektiven för de kommunala bolagen. Nu har vi chansen att visa att vårt mål är inte att hindra konkurrensen eller tillväxten. Tvärtom. Men detta kräver mod hos oss som ansvariga politiker. Antigen fortsätter vi i samma spår och vägrar ta huvudet ur sanden. Eller så inbjuder vi till en öppen diskussion där vi visar att vi är beredda att lyssna på andra. Här bör vi oxå ta en ordentlig titt på vad som står i Allians för Linköpings samverkans program:
Ett kommunalt ägande av bolag är inget självändamål utan de kommunala
bolagen ska bidra till att uppfylla de politiska målen. [...] Vi kommer noga att
pröva om det finns uppgifter i bolagsform som det privata näringslivet kan sköta
lika bra eller bättre. Om det inte finns speciella motiv bör sådana verksamheter
avyttras.

Är detta bara vackra ord eller menar vi allvar med det som står i vårt gemensamma program?

torsdag, februari 14, 2008

Höga hus

Kommer ni ihåg den debattartikel som några äldre arkitekter skrev för någon vecka sedan. De gick loss på de okunniga politikerna som ville bygga högt. Jag skrev om den här. Nu har mitt svar kommit in. Dröjde lite, men men. Läs det här.

tisdag, februari 12, 2008

Lite om Stångåstaden oxå

Göran Ericson, VD för Stångåstaden (allmännyttan), ska gå i pension och tidningarna skriver om detta här och här. Corren gör en stor sak av hans pensionsavtal. För mig är det inget konstigt. En bra VD ska kunna tjäna pengar även i ett kommunalt bolag. Dessutom har han varit bra för Stångåstaden. Nog om detta.

I correns intervju med Ericson säger han dock en del saker som stör mig.
Vilka politiska missar eller misstag är du mest ilsken på?
– De ännu inte startade bostadsprojekten på Folkungavallen och i Övre
Vasastaden är två plumpar i protokollet som visar att alla goda idéer inte blir verklighet i Linköping.

Är det lättare att jobba under s-styre än under en borgerlig
majoritet?
– Självklart märks det under vilken majoritet man
arbetar. Ägaren är ofta splittrad i sina roller. Vissa vill försvåra för oss och
värnar då till och med om våra konkurrenter.

Dessa två uttalanden visar att vi inte alltid delar samma historiebeskrivning. Övre Vasastaden bär faktiskt till största delar Stångåstaden ansvar för att det ännu inte blivit av. Här skrevs ett avtal som gav Stångåstaden en gräddfil gentemot andra aktörer. Jag skulle t o m kunna betrakta det som otillbörligt gynnande av allmännyttan. Trots detta så uppfyller man inte sin del av avtalet såsom den andra aktören i avtalet gjort. Hur många hyresrätter har Stångåstaden försökt bygga på plasten?

Den andra frågan är nog väldigt sammankopplad med den första. Att vi inte valt att fortsätta i den gräddfil som Stångåstaden tidigare haft tolkas som att vi vill försvåra för dem och istället gynnar deras konkurrenter. Detta visar att vi inte har samma syn på politikens roll. För mig är det viktigaste att vi gör det som är bäst för linköpingsbon. Inte att värna det ena eller andra bolaget. Jag kommer fortsätta värna denna princip. Det kräver ett nytänkande hos Stångåstadens nya VD.

Annars vill jag bara önska Göran lycka till med det du tar för dig.

Kommunala bolag slår tillbaka

I dagens corren kan man läsa ett svar från Tekniska Verkens VD Stig Holm på den senaste tidens skriverier kring främst detta bolag. han är inte nådig i sin kritik och kräver bl a en ursäkt från Ola Sigvardsson, correns chefsredaktör.
Dessutom går det åt mer än en investering i en blyertspenna, som för
Ola Sigvardsson, för att bygga miljömässigt korrekta samhällen.

Hårda ord. Ola svarar genast.
I det här fallet har vi tagit ställning mot den diversehandel av verksamheter
som Tekniska verken byggt upp som konkurrerar med privata företag. Det handlar
om allt från snöröjning till gatuarbeten. Vår uppfattning är att detta är
skadligt för företagsamheten i Linköping.

En nyttig och bra konfrontation. Men jag tycker de talar förbi varandra. Stig Holm hävdar att Teknsika Verken är ett bra bolag. Ola Sigvardsson menar att deras tillväxt sker på bekostanad av privata företag. Jag håller med båda. Att TV är ett bra företag som är välskött är det knappast ngn som kan säga emot. Att de är bra, kanske bäst, på det de gör är inte heller ngn som kan säga emot. Men vad är priset för detta? Det är ju kärnan i correns artikelserie och i Olas svar. Att ha ett stort mångfacetterat bolag sker på bekostnad av mångfalden.

Då kliver Svenskt Näringsliv in i bilden oxå med en debattartikel i dagens corren. De ger svar på frågan om vad priset blir för en kommunal konkurrens.
Ett hinder som Svenskt Näringslivs medlemsföretag har identifierat är kommunal
konkurrens. Den håller tillbaka företagens utveckling och skadar på sikt svensk
ekonomi.

Vem tror att ett företag någonsin kan konkurrera med ett kommunalt ägt bolag.
Den egna risken jämfört med kommunens ekonomiska säkerhet. Osäkerheten medför ovilja att investera, och att färre startar företag. Risken är för stor.

En oerhört välkommen debatt som vi länge har saknat. Men jag saknar helt de ansvariga politikernas syn på detta. Jag har aldrig gjort ngn hemlighet med vad jag tycker. Kommunala bolag kan vara bra, men de måste ske utifrån vad som är bäst för kommuninvånarna. Om ngt kan, eller bör, skötas av andra ska det också göra det. De kommunala bolagen i Linköping är oftast välskötta och duktiga. Men jag saknar en djupare analys över hur de påverkar konkurrensbilden. Jag saknar också en kommunal strategi över ägandet. Varför äger vi så många bolag och vad är deras syfte? Har vi bolag enbart för att finansiera kommunal verksamhet eller för att skatteplanera?

Vad tycker övriga Allianspolitiker i denna fråga?

måndag, februari 11, 2008

Huvudduken ur ett turkiskt perspektiv

Huvudduken är ju en ständigt återkommande debattpunkt i Sverige. Eller åtminstone var den det. Nu hörs ju inte så mkt om detta. I Turkiet är det dock mer än en debattpunkt. Där är den en skiljelinje. Enda sedan staten skildes från religionen har huvudduken varit förbjuden vid landets högskolor. Men nu har det regerande AKP med stöd av det nationalistiska MHP avskaffat detta förbud. Nu får även flickor med huvudduk tillträde till högre utbildning. Det kan kännas konstigt att detta inte varit tillåtet förut. Men det gäller att förstå den turkiska historien för att förstå detta förbud. Ataturks vilja att utveckla Turkiet till en modern nation krävde att religionens inflytande på vardagslivet fick stryka på foten. För mig som liberal är det individen som ska stå i centrum, inte hur denne väljer att klä sig. Att då kvinnliga studenter med huvudduk har uteslutits från högre studier känns ganska olustigt. Samtidigt vill jag påpeka att jag har väldigt paradoxala åsikter gällande huvudduk. Jag kan se tydliga tendenser på att det finns patriarkala drag över den. Ex. unga flickor som tvingas bära huvudduk utan att förstå innebörden. Men jag kan också se att många kvinnor själva väljer att använda den. Vem är då jag att ta till storebrorfasoner och förbjuda dem att använda den. Åter till det turkiska exemplet.


Det har inte varit smärtfritt att genomföra denna ändring. I Turkiet finns en stark sammankoppling mellan det sekulära och förbudet mot huvudduk. Rädslan finns att Turkiet med detta beslut ska ta in på en väg smo får landet att likna Iran mer än det liknar andra västländer. En oro som med ganska stor sannolikhet är obefogad. Turkiet är en demokratisk stat med en stark sekulär tradition. Ett moderat religiöst parti kan knappast vilja, eller kunna, ändra på detta.



Medierna har dock varit på hugget när det gäller upphävandet av förbudet. Medierna i Turkiet har en annan frmatoning än de vi är vana vid i Sverige. Där tar de gärna ställning inte bara i ledare och kolumner, utan även i artiklar som man vanligtvis väntar sig vara objektiva. T ex har Hurriyet idag en artikel med hög skrämselfaktor. Rubriken är ung. "Så här rapporterar utländska medier om Turkiet efter upphävandet av slöjförbudet". Sen följer en bild.



Syftet är att försöka skapa en stämmning där befolkningen känner osäkerhet inför detta. Kanske inte för vad de tycker, utan för vad andra ska tycka. Nu ska ju tilläggas att c:a 2/3 av den kvinnliga befolkningen bär huvudduk av ngt slag. Den absolut mest frekvent förekommande är en huvudduk som täcker håret och inte ansiktet. Burka är en oerhört ovanlig syn på turkiska gator. Jag har nog sett fler använda burka i Sverige än vad jag har gjort i Turkiet.

Vad jag vill komma frm till i detta väldigt ostrukurerade inlägg är att försöka visa på ett väldigt paternalt sätt att försöka upprätthålla sekulariteten i ett land på bekostnad av individens eget val. Och som vanligt när det gäller frågor inefattandes religion så är det kvinnorna som får ta de hårdaste smällarna.

Avtalsfriheten består

Läser att regeringen backar i sitt förslag om att begränsa ersättningen från sjukförsäkringen. Ingen skulle kunna få mer än 75% i ersättning. Klokt!

Jag gillade aldrig föslaget, men jag förstod det. Det fanns en stor portion logik bakom förslaget, men det inskränkte ändå på friheten att ingå ett avtal med en motpart. Visst kan det finnas fog för att oroas över att det skapas "en typ av försäkring i avtal som tar bort en del av de jobbskapande åtgärder". Men arbetsmarknadens parter har tidigare klarat att lösa detta. Jag tror att de kommer fixa det nu oxå.

Men visst kommer många vara skadeglada nu. Ha ha, regeringen fick på tafsen. Men regeringen uppvisar en enorm mognad mot tidigare. Nu kan man dra tillbaka förslag som kanske inte var så bra. Det vore fegare att aldrig våga föreslå ngt nytt för rädsla att få kritik.

lördag, februari 09, 2008

En avslappnande historielektion

Igår blev det en konstig dag. Vaknade upp ganska så krasslig. Hade feber och mådde illa. Men det gick över senare på eftermiddagen. Så vi bestämde oss för att åka till Stockholm. Efter ett litet infall så begav vi oss till Dramaten för att se Tre Kronor. Ett historiespel undertecknat August Strinberg och med en massa stjärnor i ensemblen. Det gav en liten inblick i tre svenska regenters liv. Gustav Vasa, Drottning Kristina och Gustav III.

Det som är så spännande är att mingla i pauserna. Träffade Bengt och Elisabeth Falemo. Bengt är kanslichef på Centerpartiets riksdagskansli och Elisabeth är statssekreterare på Miljödepartementet. Trevligt att möta folk man känner på oväntade platser. Väldigt trevligt.

Kan verkligen rekomendera pjäsen. Speciellt den om Kristina.

fredag, februari 08, 2008

Kent kom igång, till slut

Det började lite segt. Först kändes det som att komma in på ett gymnasiedisko. En enorm sal som var mindre än halvfull. Folk stod uppradade längs kanterna, och en liten klunga i mitten. Jocke Berg klev upp och körde igång lite lätt krampaktigt. Publiken försökte hotta upp stämmningen, men det kom liksom aldrig igång. Sen!

Sen kör Kent "Musik Non Stop" och Jocke Berg rockar loss fett. Då vände det helt. Publiken blev helt vild. Bandet öser på för fullt. Och showen tas till en helt annan nivå. Man bara står där och beundrar. Faan va Kent é bra. Det blir bra bättre och bättre. Kärleken väntar, Ingenting, Om du var här, Dom andra. Sen tackar de för sig och går av scenen. Kommer ut igen och kör extra nummer: Kevlarsjäl, Vinternoll2 och 747. Hela arenan skakar. De går av igen, men kommer och kör ett till extra nummer, Mannen i den vita hatten. Men då har jag inga krafter kvar. Vi är helt slut allihop.

Någon får gå och leta efter taket till Cloetta Center. För det flög av igår.

torsdag, februari 07, 2008

David mot Goliat?!

Den som följer min blogg har säkert läst mer än en gång att jag har mina synpunkter kring det sett som Linköpings kommun driver sina bolag. Den senaste tiden har detta fått gansk stor uppmärksamhet. Så jag tänkte inte rabbla upp mina åsikter igen. Utan jag vill att den som är intresserad av detta fenomen läser denna ledare från corren och rapporten "Tekniska verken i Linköping AB - En granskning av ett kommunalt bolag som spränger gränser", från Den Nya Välfärden, konkurrenskommisionen.

KENT!!!

Ikväll är det dags för lite Kent. Ska se deras spelning på Cloetta Center. Kommer bli fantastiskt. Har hört att deras show är ngt utöver det vanliga. Hoppas det blir spektakulärt.

Andra plats

Igår var det då dags. Svenska ljuspriset. Vi vann inte vilket känns så där. Men vi kom tvåa och vinnaren blev Nääs Hotell i Tollered. Måste säga att de var värdiga vinnare. De har jobbat med ljus på ett helt fantastiskt sätt. Måste åka dit, snart!

onsdag, februari 06, 2008

Vinst eller hedersomnämnelse?

Nu bär det av till Stockholm för att vara med vid utdelningen av Svenska Ljuspriset 2007. Linköping med Novermberljus är ju nominerat som en av fyra och jag hoppas verkligen vi vinner. Vinner vi inte så får vi en hedersomnämnelse vilket känns lite sisådär. Tyvärr kan inte Gunilla Fjellmar vara med. Hon är projektledare för detta och är helt suverän i sin roll. Känns som om jag bara hänger med på ett bananskal. Hon ska ha all uppmärksamhet för detta. Tack Gunilla!

tisdag, februari 05, 2008

Retorik mot förnyelse

Jag förundras alltid över den retorik som vissa är villiga att använda så fort ett förslag presenteras som siktar framåt. Man behöver inte alltid hålla med i förslaget. Man kan till och med tycka det är för jävligt. Men måste man ta till domedagsretorik? Vi minns vad som sas efter Vaxholmsdomen. - Den svenska modellen är på väg att krossas. Apartheid mot arbetare. o.s.v.

Nu är det Hyresgästföreningen som är ute och blåser i Gjallarhornet.
Den svenska modellen på bostadsmarknaden upphör att fungera om det här
förslaget blir verklighet. Det kommer att bli fullt krig.
Barbro Engman i RoD

Uppenbart är att den svenska modellen är ett begrepp som kommer att användas flitigt framöver av alla som vill motverka all typ av förnyelse. Begreppet väcker känslor och signalerar ngt positivt och därför tar sig många rätten att använda det på saker som egentligen inte alls är
förknippade med ngn svensk modell. Men men, så är det.

Krig är väl också att ta i. Eller? Vad som sägs är då att: Gör ni inte som vi vill kommer vi att mobilisera vår organisation. Inga medel hålls som omöjliga att använda. Tvärtom. Vi kör med alla medel. Ganska så destruktiv hållning om jag får säga så.

Undrar vilka som kommer visa sin destruktiva sida härnäst?

måndag, februari 04, 2008

Utnyttjad arbetskraft eller lycksökande individer?

Den polske rörmokaren, den estniske barnflickan och den lettiska byggjobbaren. Vi har alla hört talas om dem. I många kretsar representerar dessa människor något ont. Något som vi bör akta oss för. "Go home" skriks det åt dem när de kommer till Sverige för att jobba för en bättre framtid. Men är vi svenskar så annorlunda? I dagens aftonbladet finns tre rubriker som så tydligt visar på vår egen dubbelmoral.

Varje år jobbar mellan 70 000 och 80 000 svenskar i Norge. Siffran är väl liknande för Danmark. Massor av svenskar söker sig också till England för att jobba. Önskan om att se sig om i världen spelar säkert stor roll. Kanske viljan att lära sig ett annat språk, en annan kultur eller bara jakten på äventyr är vad som driver oss. Men en av de absolut viktigaste orsakerna är att vi kan tjäna mer på jobb utomlands än vi kan på att jobba hemma. Många bär på en dröm att jobba hårt under en kort tid i Norge för att sedan komma hem och köpa en bil, en lägenhet eller starta ett företag. Vad är det då som skiljer oss från den lettiske, estniske eller polske arbetaren? Varför vill vi inte unna dem samma möjligheter som vi har? Jag är säker på att många av de svenskar som ger sig ut i världen för att jobba skiter i att fråga efter kollektivavtal. De är säkert också beredda att ta ett jobb för mindre pengar än vad en norrman, dansk eller britt skulle göra. De är nog redo att arbeta mycket hårdare. Vad är det då som skiljer oss från den lettiske, estniske eller polske arbetaren?
Skillnaden är att i Sverige har vi en protektionistisk syn när det gäller utländsk arbetskraft. Det är inte samhällsnyttan eller nyttan för den enskilde som är viktigast. Utan det är att upprätthålla balansen för den svenske arbetaren. När arbetskraftsinvandringen var som starkast under 70-talet då dundrade facket om att utlänningarna tog jobben från svenska arbetare. De skrek om att lönerna dumpades. Samma retorik kommer åter. Nu gäller det inte turkar, greker och jugoslaver. Utan nu är det letter, ester och polacker.

Linköpings landsbygd

Linköping har en ganska omfattande landsbygd. Fortfarande kan jag få höra namn på orter som jag inte har en aning om vart de ligger i kommunen. Igår hade jag en heldag i landsbygdens tecken. Först åkte vi till Tägneby. En ort som ligger efter det fantastiska Ekängen. Orten har en enorm potential att växa inom en snar framtid. Det ligger vackert och är nära till stan. Sen åkte vi till Östra Harg och vidare till Östra Skrukeby. Det är orter som har en enorm charm och jag skulle rekomendera alla att ta en utflykt dit.

På kvällen var det avdelningsårsmöte hos Västerlösa centerpartiavdelning. Fantastiskt kul och väldigt givande. Hoppas de som var där hade lika trevligt som jag.

söndag, februari 03, 2008

Kommundagarna i Skövde

Äntligen var det dags för kommundagarna. Och så här efteråt, äntligen är de över. Förutom stämman är kommundagarna det häftigaste partiarrangemanget. Nu är det ju dessutom vi kommunpolitiker som får stå i fokus. Men det tar på krafterna. Alla seminarier man vill hinna med. Alla personer man vill lyssna på. Allt nätverkande som behöver göras och de som man vill göra. Och så festandet. Ja, det tar på krafterna att vara på alerten i tre dagar. Men det är lika kul varje gång. Söndagen blir därför en återhämtandets dag.

Vi hörs imorgon. Ciao!