tisdag, januari 08, 2008

Unga kriminella

Jag har inte velat skriva om Kungsholms fallet där 16-åriga Riccardo misshandlades till döds. Det berörde mig starkt och det är svårt att undgå en klump i halsen när jag skriver om det. Men så här i efterdyningarna av domen läser jag i dagens SvD att mellan 70-80% av de som döms till sluten ungdomsvård återfaller i grov kriminalitet. Vilken hemsk siffra. Hur kan det vara så illa att ungdomar som döms till sluten vård och, som det står i artikeln, får vård som pågår i princip dygnet runt, åter kan falla in i brottets bana? Det är beklämande att läsa.

Jag skulle vilja se att fler åtgärder sätts in tidigare. Ingen ska kunna begå ens det minsta brott utan att det får konsekvenser. När jag växte upp kunde det ske ganska grova saker utan att det fick större effekt än ett besök hos rektor. Signalen blir då att det är inte så farligt att göra dumheter. Lite mer av New Yorks arbete skulle behövas. Där arbetade man efter devisen Inte ens en fönsterruta. D v s om en ungdom ens krossade en ruta så skulle samhället sätta in åtgärder. Inte genom superhårda straff, men genom att skola, social myndigheter, polis och rättsväende agerade gemensamt. Det skeede inte bara för att hindra brottsligheten, utan även för att ungdomarna som begick detta skulle inse att det är inte OK att begå struntbrott. Än mindre grova brott. I New York har detta gett oerhörda resultat. Där har brottsligheten bland unga minskat drastiskt, och effekten går nu även att se bland de äldre eftersom det är färre som blir yrkeskriminella.

Vi behöver bli mindre fega och agera tidigare är min slutsats.

3 kommentarer:

Hasse sa...

"Hur kan det vara så illa att ungdomar som döms till sluten vård och, som det står i artikeln, får vård som pågår i princip dygnet runt, åter kan falla in i brottets bana?"

Det beror på att vård inte är en fungerande lösning. Kriminalitet är ett val och inte en sjukdom. De 20-30% som inte registreras för brott de närmaste åren efter behandlingen är förmodligen samma personer som hade slutat i vilket fall, eller möjligen fortsätter de begå brott men lyckas hålla sig undan från rättssystemet.

Våldsbrottslingar lyssnar inte på argument, utan endast på maktspråk. Därför är hårdare tag det enda som hjälper. Sveriges fängelser är inte kända för att vara hårda, men de är mindre bekväma än dessa ungdomsvårdsanstalter. Konsekvensen av detta är att "hela" 45% ej återfaller i brott de närmaste åren efter straffet. De flesta väljer alltså att fortsätta förstöra för samhället och sin omgivning efter straffet, men andelen är mindre än för de "ungdomsvårdade".

Sensmoral?

Muharrem sa...

hasse:

Det är tragiskt om det är så som du beskriver. Att det enda som funkar är tuffare tag. Men det kanske är så. Jag är dock inte helt övertygad om att hårdare straff är den enda vägen. De flesta länder runt om i världen har strängare straff än oss, men likväl är kriminaliteten högre. Så det verkar inte finnas ett linjärt samband mellan höga straff och låg kriminalitet.

Men jag är helt övertygad om att det inte är rätt att dalta med kriminella eller att hela tiden stirra sig blind på andra omständigheter än det faktiskt begågna brottet. Återigen, jag tror tidiga insatser är den bästa vägen. Samhället måste tidigt visa var toleransribban ligger. Det är det bästa för allmänheten, men också för den som har hamnat snett. Att tidigt uppmärksammas innan man själv har hunnit hamna djupare i kriminalitet vore bäst.

Johan Lundgren sa...

hasse:

För att kunna göra val krävs att det finns alternativ att välja mellan. Och för att en kriminell person ska kunna se vilka val som han kan göra krävs ofta hjälp att komma ur missbruk, hantera sin agresion, skaffa sig en utbildning och ett icke krimminellt socialt nätvärk. Det kan säker låta som jag förespåkar riktigt flummig kriminalvård á la 70-tal men det är långt ifrån vad jag menar behövs. Jag vill se tydliga och tidiga konsekvenser, har man ambitionen att förändra ett krimnellt beteende räcker ofta inte korta strafftider utan det skulle krävas längre sammanhållna strafftider samtidigt som de fylls med ett ordentligt innehåll. Men att bara tro att bara tuffare tag skulle hjälpa är att skjuta problemet med kriminalitet på framtiden. Det spelar ingen roll om en person sitter inne 4 år eller 10 år för grovt rån om han i praktiken inte har något att välja mellan den dag han släpps ut.