måndag, januari 07, 2008

Återigen denna Göran. Lögnen om Maud.

Jag vet att det börjar kännas lite uttjatat att skriva om Göran Perssons bok. Men jag kan inte hjälpa det. Mannen är en aldrig sinande källa till inlägg. Nu har jag fastnat för hans hantering av centerpartiet. Att han skulle hylla tidigare centerpartistiska ledning är inget överraskande. All den hjälp han fick med budgetsaneringen borde väl rendera några rader. Nej, det som istället fascinerar är det sätt som han hanterar fakta kring den nya centerpartistiska ledningen.

I avsnittet Valrörelsen 2002:
Centerpartiets Maud Olofsson spelade en undanskymd roll i valrörelsen
2002. Som ny centerledare hamnade hon mellan gamla lojaliteter till
socialdemokratiska samarbetspartners och lockrop från det borgerliga blocket.
Under valrörelsen hade jag god kontakt med Maud. Hon ringde mig bland annat och var orolig över att centerpartiet inte lyckats göra sin stämma hörd. Maud och
jag hade faktiskt så sent som i själva valspurten ett långt samtal om hennes
egen situation och om centerns ställning.


Det troliga är att sådana samtal säkert ägde rum. Men då initierade och helt ledda av Göran Persson som ,enligt boken, var desperat att komma ur vänsterpartiets och miljöpartiets strypgrepp på honom. Jag tror säkert att han försökte spela ut hela arsenalen med gamla lojaliteter. Vad han dock glömmer att nämna i detta avsnitt, och som är ganska avgörande, är att Maud Olofsson offentligt sa, Jag kommer aldrig samarbeta med socialdemokraterna. Ganska viktig fakta som han utelämnar och som ställer hans påstående i nytt skimmer.

Det troliga är att han här försöker ge igen på Maud för att hon vände honom ryggen. Hon tänkte inte upprepa vad tidigare centerledning gjort. Nu var det dags att ta nya tag för Sverige.

1 kommentar:

Kjell sa...

Olofsson och Persson har, som det verkar, haft ett väldigt speciellt förhållande till varandra. Att persson sysslar med efterkonstruktion råder det ingen tvekan om. Men för Olofssons del var det ingen lätt uppgift att bryta med Socialdemokratin. Detta var dock nödvändigt för att kunna tas på allvar av övriga borgligheten och att centerpartiet fick kliva in i alliansen. Persson hade naturligtvis föredragit att ha Brolof Johansson vid centerpartiets roder och vi får tacka Fru Olofsson att hon ställde upp. Perssons efterkonstruktioner kommer fortsätta vara en källa till intressanta debatter även i framtiden. Ingen har väl glömt Sten Andersson? Han kom med tokigheter decennier efter att han dragit sig tillbaka från politken.
Kjell