onsdag, januari 16, 2008

Kameror, kameror. Överallt kameror.

De som läser min blogg mer frekvent vet att en av mina drivkrafter inom politiken är skyddet av den personliga integriteten. Vår person är det mest intima vi har och det enda som vi fullt ut kan ta ansvar för. Därför är det av yttersta vikt att vi inte inkräktar på denna integritet utan extremt goda grunder. Men nu står vi i en brytningspunkt där den sporadiska och slumpmässiga övervakningen knackar på dörren. Händelser i omvärlden och en övertro på tekniken har gjort att vi nästan helt öppnat dörren och snart finns det få platser där vi kan vara helt privata. Kameror är kanske det tydligaste exemplet där vi nu uppenbarligen accepterat dessa i våra liv. De finns överallt. Skolgårdar, bussar, banker, bensinstationer, torg och butiker o.s.v. - Men den som har rent mjöl i påsen behöver inte oroa sig, säger då många. Jag ser det inte så. Trots att jag har rent mjöl i påsen så blir jag övervakad, är min hållning.

Brå har nu gjort en undersökning av kameraövervakningens effekter och kommer fram till slutsatsen att, tada, effekterna varierar. D.v.s. en kamera i sig betyder inte att brotten minskar. Och det är främst de planerade brotten som går att förhindra genom kameror, t.ex. bilstölder. Vad som är intressant att läsa är också att det finns oerhört lite svensk forskning gjord inom detta fält. Det mesta hämtar vi från andra länder.

Det kanske mest anmärkningsvärda är detta citat:
Att ta till kameraövervakning för att ytterligare öka tryggheten eller
minska brottsligheten där situationen redan är förhållandevis god, ger sannolikt
endast begränsade effekter, om ens några.

Nej, istället bör kameror användas där brottsligheten är väldigt hög. Men idag går trenden åt andra hållet. Vi kameraövervakar främst de områden där brottsligheten är låg och sedan förklarar vi den fortsatt uteblivna brottsligheten med att det är kamerans förtjänst.

Min främsta invändning mot kameraövervakning är att vi sällan utreder förutsättningarna för vad kameraövervakningen kan väntas ge för effekt kontra det ingrepp den innebär i den personliga integriteten. Men jag tycker också det är läskigt att vi sällan går tillbaka för att se om den önskade effekten har åstadkommits eller inte.

Under min tid i kommunstyrlesen förra mandtperioden så dök kameraövervakningen på alvar upp. Det kunde vara flera ärenden samtidigt som kommunstyrlesen behövde ta ställning för eller emot. Det blev aldrig någon debatt om detta, förutom de gånger jag inledde en sådan. Flera gånger ifrågasatte jag den hejdlösa användningen av kameror, men fick ljumt medhåll. Jag begärde flera gånger att vi skulle göra en genomgång över alla kameror i linköping och sedan analysera effekterna av dessa och fick alla gånger medhåll. Ja, det vore ju bra. Men men, ingen genomgång eller analys har dykt upp nu tre år senare.

Är kanske personlig intregritet omodernt? Teknik är kanske häftigare?

Inga kommentarer: