onsdag, oktober 10, 2007

Storstaden Linköping

Jag har tidigare skrivit om Linköping som en slummrande storstad. Nu tar Expressen upp tråden i en artikel. Sedan vi körde igång S:t Lars-projektet så har jag bara mött massor av hejarop. En och annan har ju givetvis varit sur, men den absoluta majoriteten är riktigt glada att det händer ngt. Linköpingsbon verkar svältfödd på förnyelse. Det är nästan så att jag får en känsla av att ordet förnyelse varit lite av ett tabu i denna stad. Nu är det dock dags att ge denna underbara stad den uppfräschning som den förtjänar. Som vi alla förtjänar.

Jag får varje vecka in nya idéer från massor av håll på vad som kan göras. Många gånger är det oxå sånt som inte kostar skattemedel, utan där fastighetsägare, näringsidkare, föreningar och allmänhet vill vara med och utveckla staden. Så om du känner att du vill dela med dig av dina idéer så hör av dig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, vi är svältfödda på "stad", dvs. stadsmässighet. Men det går ju framåt nu iaf. Helst vill jag se lite resligare byggnader i lkpg(skrapor).

Hans Stålner sa...

Intressant att läsa vad du har skrivit om Linköpings utveckling, stadsbyggnad och om dess status som storstad. Håller med dig i det mesta och delar framförallt din attityd.
Visst är det tråkigt med epitet som ”stor småstad”, ”förvuxen”, ”utspridd med litet city” osv. Inget speciellt bra med det. Därför är din diskussion angelägen. Min syn på saken är att Linköping är en mellanstor stad, men med en reell potential att bli, det vill säga, att byggas till, en storstad (modell mindre). Alla tycks inte vara medvetna om denna kapacitet som staden nu besitter. Att kalla Linköping en småstad ser jag som både en skymf mot staden och ett falskt påstående. Men frågan är nu om man inte från alla håll måste kämpa mycket hårdare än vad man hittills har gjort? Alltså, för att verkligen ta vara på möjligheterna som ligger inom den närmaste framtidens räckhåll? (för mig är detta retoriska frågor) Det handlar inte om frågan huruvida det är bra med storstäder eller inte, vilka för- eller nackdelar som finns. Inte heller om det estetiskt tilltalande i att bygga en vacker stad präglad av stadsmässighet - vilket i och för sig är viktigast. Nej, det är snarare ett måste, en överlevnadsfråga. Om man inte i detta nu verkligen planerar och bygger för 200 000 invånare (= mindre storstad) – som man ibland säger sig vilja – så kommer t.ex. landets tredje storstad att flyga ifrån oss de närmsta 20-30 åren. Så är det bara. Dessutom kan andra mellanstora städer komma att växa på vår bekostnad.

Jag ska ta några exempel för att visa vad jag menar. För det första planerar/bygger man alldeles för få lägenheter centralt, man försöker få in trädgårdar i stadsbebyggelsen. Det gäller följande områden: Eddan, Övre Vasastaden och Folkungavallen. Dessa områden måste vara stadsmässiga i en planering för 200 000. Man bygger inte tillräckligt tätt och vill inte riktigt gå på höjden i centrala lägen. Vidare: man placerar en fotbollsarena precis vid Cloetta Center, när man kunde med denna anläggning ha utvidgat staden österut och istället profilerat olika arenor. Det är småstadsmässigt agerande. Detsamma gäller diskussionerna om en eventuell järnvägsbros höjd, längd och sträckning. I en storstad är det självklart att anpassa en sådan bro efter stadens utveckling, utvidgning och potential – inte att på kort sikt spara några miljoner. Detta är bara några av de många exempel man kan dra fram, exempel från den senaste tiden. Överhuvudtaget är kortsiktigheten och att man inte satsar helhjärtat i projekt för projekt utmärkande för en mindre stad (i omvandlingen av S:t Larsparken har man å andra sidan satsat helt rätt, det blev mycket snyggt tack vare engagemang och en ordentlig budget).

Man har alltså inte allmänt förstått detta på ett sådant sätt så att det ger ett tydligt utslag i det som verkligen planeras och byggs. Man bygger med de enskilda projekten fortfarande i allt för hög grad en utspridd småstad och diskussionerna är alltför mycket fortfarande på en småstadsnivå. Och detta är ju helt fel, då Linköping aldrig varit en småstad (med svenska mått mätt).
Och visserligen är Linköping en snygg stad, som vi kan vara glada över och mycket är på gång för att göra den ytterligare mer spännande. Men staden måste ta ett språng i sin utvecklingskurva inom det allra snaraste. Det handlar då om att ta risker, praktisera mod och verkligen ta i för att bygga en storstad; för att Linköping ska växa upp till en fullvuxen europé.
Det är också mindre upplyftande att nu se att Linköping försöker att luta sig mot grannstaden. Det finns ju ingen anledning till det. Samarbete är visserligen bra, men för att det ska bli något av Fjärde Storstadsregionen, måste städerna var för sig byggas till mindre storstäder. Åtminstone Linköping som har möjligheterna och potentialen (Linköping är ju så pass mycket större, ekonomiskt och näringslivsmässigt). Linköping ska här ta initiativet och stadens företrädare får inte vara rädda för att visa vägen.
Det hade varit trevligt för mig att kunna säga till alla de jag träffar från andra städer, något i stil med: ”Linköping är på väg att bygga en mindre storstad nu”, eller ”Linköping planerar för att inom snar framtid bli en storstad”, eller ”nu verkar det nästan som om Linköping är på väg att bli en storstad, om än modell mindre”. Tänk vilken gratisreklam!
Men för att jag trovärdigt ska kunna säga detta – vilket jag skulle vilja och kanske ändå överlag försöker antyda – så måste man en gång för alla lämna den småstadsplanering, som jag ovan givit exempel på.
Tänk istället ”metropolen på Slätten”. Är inte det snyggt nog? En mindre och tät storstad, som sprudlar ekonomiskt och kulturellt. Då kan de andra städerna få ha sitt sjönära läge och havsutsikt. Kanske kommer man då uppmärksammas lite mer i media och kanske kommer då staten vilja bygga Ostlänken/Götalandsbanan.
Låt Stockholm och Göteborg vara utspridda ”storstäder”. Ta inte efter detta. Gör Linköping till en tung mindre kärna av europeiskt snitt. Ta efter Stockholm vad gäller markbeläggningar och skapandet av kajpromenader, ta efter Malmö vad gäller täthet och arkitektur och ta efter Västra Götaland vad gäller kultursatsningar. Men hämta stadsplaneringen från kontinenten.
Vi kan inte konkurrera med storlek utan måste göra det med smarthet, estetik, stadsmässighet och täthet. Med fördel också med byggnader på höjden – några skyskrapor samlade i ett kluster.
Avslutningsvis: jag stöder helhjärtat ditt arbete med att utveckla staden. Och konstaterar att det äntligen är någon som talar ett språk som jag förstår. Mitt förslag som jag tror, åtminstone delvis, instämmer i dina egna ambitioner är: Linköping ska bli en tät mindre storstad!