onsdag, april 25, 2007

Turkiets nya president



Detta är Turkiets nya president Abdullah Gul. Nja, inte riktigt än, men det återstår bara ren formalia. Gul är för närvarande utrikesminister och var väl tänkt att förbli så. Men då statsminister Recep Tayyip Erdogan tydligt förstod att han som president skulle sätta allt för djupa sår i landet så seglade Guls namn upp högt på listan.

Men Gul är inte utan kontrovers han heller. Han tillhör AKPs (muslimdemokraternas) innersta krets och ses inte på med blida ögon från övriga politiska partier. CHP (ung. socialdemokrater) har deklarerat ett möjligt sabotageförsök av valet. Svds ledarblogg skriver om detta. Militären är inte heller de glada då Gul blir högste militära ledare. Militären ser sig själva som det sekulära Turkiets främste garant och att då få en starkt troende person, vars fru bär slöja, på denna post blir surt för dem.

Vad som ger hela historien en besk eftersmak är det odemokratiska sätt som presidenten väljs på. Det är riksdagen som väljer president och inte folket. Och det är regeringen som nominerar. I detta fall är det så att regeringen nominerar en av sina egna och riksdagen genomför bara beslutet. Till detta kan vi lägga att regeringen, som sitter på egen majoritet, enbart fick stöd av 25% i senaste valet. Men då Turkiet har en riksdagsspärr på 10% så var det bara två partier som klarade sig över den. Så processen kan betecknas som helt enligt böckerna, men böckerna är inte demokratiskt anpassade. Anledningen till att det ser ut så kan spåras långt tillbaka. I Turkiet har det alltid funnits en rädsla för att odemokratiska strömningar ska få en demokratisk plattform genom att utnyttja demokratins spelregler. Att sätta upp höga spärrar har varit ett sätt att hålla ute många grupperingar. Här har tyvärr även många demokratiska partier fastnat. Genom att sedan "skydda" presidentskapet från att tvingas till almänna val så har man trott att man gör det sekulära och demokratiska Turkiet en tjänst. Men nu ser vi att de spelregler som sattes upp straffar de som satte upp dem. Och ska man vara ärlig så kan man faktiskt förstå AKP nu. De spelregler som höll dem ute har helt plötsligt gett dem möjlighet att både inneha regeringsmakten och presidenskapet. Varför skulle de inte utnyttja det? Detta är bara ett tydligt exempel på att demokrati är inget som ska kramas ihjäl. Demokrati måste få utsättas för påfrestningar ibland och genom detta stärks den ytterligare. Vi har sett, och ser fortfarande, sådana påfrestningar i Sverige. Ny Demokrati och nu Sverige Demokraterna. Men vi kommer stärkta ur en sådan fight.

Inga kommentarer: