söndag, februari 19, 2006

Partiledardebatten (1)

Vart tog de två timmarna vägen? Debatten kändes inte alls lång, utan den gick i ett nafs. kan bero på att 4:an är full av reklam eller för att jag är en politikernörd.

Hursomhelst. Det var en bra debatt. Vänsterkartellen hade laddat upp ordentligt. Lars Ohly körde upp hela kommunistarsenalen. Fattades bara att han började vifta med Maos lilla röda eller Marx Kommunistiska manifest. Retoriken var tydlig. Skräm folket tillbaka in i ledet. Alla lögner för att göra det är tillåtna. Maud var lite tillbakahållen, men hennes analyser var knivskarpa. De förnekar att människor står utanför. De vägrar att erkänna sitt misslyckande för att de saknar en politik för att åtgärda det. Ingen jobbpolitik syntes. Inte heller någon politik för skolan, eller för den framtida vården.

Tyvärr så hamnade ett område i skam. Integrationspolitiken var pinsam att lyssna på. Malou pressade å pressade, men inga svar kom från någon av partiledarna. Lars Leijonborg fick lite utrymme att glänsa, men han glömde att nämna deras problemformulering som utgår från invandraren. Lars Ohly försökte vända på det, men han saknade all tendens till lösning och kunde inte säga något när Maud påpekade att de varit med och gjort dagens situation möjlig.

Min slutliga analys är att
- Debattledarna var både bra och dåliga. Stort plus till Malou.
- Två tydliga alternativ står mot varandra.
- Det kommunistiska inslaget skrämmer mig.
- Alliansen står enade, medan fler sprickor gick att se i vänsterkartellen.
- Integrationspolitiken står helt utan lösning.

3 kommentarer:

Johan Lundgren sa...

Tja, vad kan man säg. Håller med dig i stort men jag tycker nog att Maud var lite väl tam i miljöfrågorna. Där behöver vi lyfta oss rejält...

Maria Carlsson sa...

Jag sket faktiskt i debatten, de ger mig ingenting. Troligen så ökar befolkningens politikerförakt varje gång som partiledarna samlas och kastar skit på varandra i tv!

Trött trött trött blir man!

Muharrem sa...

Visst var Maud tam i miljöfrågorna, men hon tog inte den plats som de andra gjorde. Männen tar plats, men kvinnorna står tillbaka.

En sak som hon ska ha heder för är att hon var den ända som gav riktigt positivt omdöme om Peter Eriksson. Alla andra försökte väva in politik i det hela, men inte hon.